Samma skrot och korn? Lika goda kålsupare?
Några av oss kanske trodde att vårat utanförskap gav oss ett nyttigt perspektiv, en alternativ blick på något som verkar vara det enda självklara för de flesta normalfungerande individer.
Den eviga kampen att vara tvungen att definiera sig själv; Att vara tvungen att skapa sig en identitet. Något fast. Något som håller när det mesta verkar vara förgängligt och förbrukningsbart?

Tror @kullan har en poäng.Bestämda åsikter och långa diskussioner kan nog ställa till det. Dessutom är det större bredd på hur folk är inom aspergerspektrumet. Så det finns fler som kan fungera riktigt bra ihop och fler som inte tål varann.

Problemet är väl att den neurotyp som är vanligast kommer att förutsätta att alla andra är som den. Det ligger lite i den mänskliga naturen att förutsätta en linjär och förutsägbar omvärld. Att ta höjd för en omvärld som inte är förutsägbar på det sätt man förväntar sig kräver oftast en aktiv mental insats som de flesta inte bryr sig om och därmed blir lika överraskade varje gång.

När man fungerar annorlunda än omgivningen tvingas man till nya perspektiv och ifrågasättande. Vilket de vanliga människorna som inte är beredda att aktivt söka kommer att missa. Däri ligger också en slags masstillverkad mental kakform utan originalitet.

Diversitet är säkert bra men när en typ upptar 99% av utrymmet så är det knappast tillståndet.

Bättre

Det lär dröja innan man får läsa någon jämförelsestudie i frågan.

plåtmonster skrev:Tror @kullan har en poäng.Bestämda åsikter och långa diskussioner kan nog ställa till det. Dessutom är det större bredd på hur folk är inom aspergerspektrumet. Så det finns fler som kan fungera riktigt bra ihop och fler som inte tål varann.

Problemet är väl att den neurotyp som är vanligast kommer att förutsätta att alla andra är som den. Det ligger lite i den mänskliga naturen att förutsätta en linjär och förutsägbar omvärld. Att ta höjd för en omvärld som inte är förutsägbar på det sätt man förväntar sig kräver oftast en aktiv mental insats som de flesta inte bryr sig om och därmed blir lika överraskade varje gång.

När man fungerar annorlunda än omgivningen tvingas man till nya perspektiv och ifrågasättande. Vilket de vanliga människorna som inte är beredda att aktivt söka kommer att missa. Däri ligger också en slags masstillverkad mental kakform utan originalitet.

Diversitet är säkert bra men när en typ upptar 99% av utrymmet så är det knappast tillståndet.

Nu är imte asperger eller autism spektruemet ensamma om att inte vara neurotypiska.