Läste någonstans om en slags medicin som kan hjälpa, men hittar inte igen det.

Har svårt att prata med främmande folk, men när jag träffar någon som jag känner och delar samma intresse känns det som att jag inte kan sluta prata, samt avbryter gärna. Märker inte skillnaden när dom frågar av ren artighet eller om dom är intresserade på "riktigt". Blir alltid samma sak, att det känns som att jag sagt för mkt, på personligt plan eller om annat.

Sedan måste jag tänka på det i efterhand. Ofta ska jag försöka planera vad jag ska säga, och hur för att det ska bli rätt. Men det blir ändå fel då jag blir så spänd och nervös. Jag har väldigt svårt för ögonkontakt när man ska prata med någon person, kryper i nacken på ett obehagligt sätt.

Trumpen skrev:Har svårt att prata med främmande folk, men när jag träffar någon som jag känner och delar samma intresse känns det som att jag inte kan sluta prata, samt avbryter gärna. Märker inte skillnaden när dom frågar av ren artighet eller om dom är intresserade på "riktigt". Blir alltid samma sak, att det känns som att jag sagt för mkt, på personligt plan eller om annat.

Känner igen det, men har inte hört om att det finns någon medicin mot det. Skulle snarare tro att man får lära sig hur man ska (inte) prata, dvs att man inte avbryter utan väntar på sin tur och inte pratar för länge, eftersom de andra också måste få en chans att säga något. Om jag inte känner personen och vet att den har samma intresse, så utgår jag från att de bara frågar av artighet.

Nu menade jag dom man känner som har samma intresse. Jag pratar inte så mkt med dom jag inte känner, har inget att säga och ämnena är helt ointressanta.

Slutar oftast med att jag mest stannar hemma och undviker prata/träffa folk ett tag.

Problemet är att detta är pga din asperger och skiljt från social fobi. Social fobi gör att du ständigt har ångest eller får panik av all social kontakt där du är i centrum. Förstahandsalternativet är då SSRI-preparat som har dokumenterad viss effekt. Ihop med kbt kan man bli väsentligt bättre.

Jag är likadan som du, har svårt att småprata om random saker. Har testat det mesta inom medicinväg i tron om att bli mer "pratig" utan framgång.

Har man nu försökt träna i hela sitt liv så börjar man bli något less.

Samma som med så mkt annat, man känner sig oerhört korkad.
Är det mkt ljud runt omkring så kan man inte koncentrera sig på vad personen man "pratar" med säger, man låtsas att man förstår och det kan ju bli väldigt fel i slutänden. Eller när dom får upprepa sig 3-4 gånger för att jag är så spänd och nervös att hjärnan inte kopplar.

Kan knappt med muntliga prov/förhör på saker och ting av just den orsaken, spelar ingen roll hur mkt jag tränat och förberett innan, när det kommer en black out.

Något som även kunde dämpa ner humöret också, kan bli fullständigt rasande och känner att jag behöver få utlopp för all denna ilskan (som barn fanns inga begränsningar och ilskan fick utlopp vilket drabbade alla runt omkring), men nu känns det som att huvudet ska börja koka, jag blir väldigt trött.

På nätterna kan jag gasta och skrika i sömnen om det varit mkt runt omkring (stress/krav/ilska), men jag sover bra även om jag har stort sömnbehov.

Trumpen skrev:Nu menade jag dom man känner som har samma intresse. Jag pratar inte så mkt med dom jag inte känner, har inget att säga och ämnena är helt ointressanta.

Slutar oftast med att jag mest stannar hemma och undviker prata/träffa folk ett tag.

Men om det är människor du känner och som har samma intressen som du, säg till dem typ "jag vet att jag kan prata på i all evighet om det handlar om X, så säg till om ni tycker jag pratar för mycket, ni får avbryta mig". Det är bättre än att du isolerar dig av rädsla för att göra fel.

Jag är en förespråkare av klomipramin, det är dock ett läkemedel med mycket biverkningar. KBT funkar inte för mig, utan medicin så tog det 10 år för mig att kontakta psykiatrin angående min asperger/ocd/sociala problematik.

Klomipramin (Anafranil) tillhör de läkemedel som är Tricykliska antidepressiva (TCA)

FASS http://www.fass.se/LIF/product?userType ... 0426000066

Effekten för mig lindrar mina symtom, som i sin tur leder till att jag har lättare att vara social.

Mitt resonemang är att jag har levt med problemen i 30 års tid, så vad är biverkningar i jämförelse. Har svårt att förstå vitsen med att genomgå något otrevligt, men de positiva effekterna har varit så tydliga att jag lätt väljer medicinering.