Jag har pratat en del med en kvinna på en praktikplats. Pratat lite mer än rena artigheter och generellt fikarumsprat. Hon har satt sig vid mitt bord några ggr när det funnits andra ställen att sätta sig på. Vi har möts på mataffären och pratat mer än sagt hej.

Hon är sjuk ofta och länge och jag vet att hon har diverse problem. Hon är inte på plats så ofta.

Funderat lite på om jag skulle ringa hem till henne. Anser ni att det är okej att ringa och först kolla upp numret på nätet? Jag känner att det är tveksamt att ta reda på nåns nummer och ringa upp men jag är nog ovanligt försiktig med sånt här . Tänkte höra hur det är med henne och kanske föreslå en prommis. Kanske erbjuda mig att ta hem varor från Ica då hon har jobbigt att gå dit och bära hem kassar.

Förslag p hur jag ska tänka, handla och gå vidare. Är ju lite sugen p att lära känna henne mer men vill inte att det blir fel och bli nån som upplevs som en stalkar.

Mottar gärna lite tankar kring det hela. Behöver inte vara jättegenomtänkta råd, räcker med allmäna tankar.

Om hon är på det avvikande neurospektrat så kan det vara antingen himmel eller total pannkaka att ringa (är min gissning). Om du kan ge dig till tåls, så passa på att prata en längre stund i mataffären eller liknande. Det är lite mer neutral träffpunkt så att säga.

Håller med plåtmonster. Jag som kvinna skulle inte uppskatta om någon tog reda på mitt nr och ringde sådär.
Nästa gång du träffar henne kan du väl ge ditt nr och säga att hon kan ringa om hon vill/behöver hjälp med något.

Zima33 skrev:Håller med plåtmonster. Jag som kvinna skulle inte uppskatta om någon tog reda på mitt nr och ringde sådär.
Nästa gång du träffar henne kan du väl ge ditt nr och säga att hon kan ringa om hon vill/behöver hjälp med något.

Instämmer med föregående, var avvaktande ett tag. Erbjud att hjälpa om hon så önskar.

Jag skulle uppskatta om någon hörde av sig. Vanligtvis känner jag mig som om jag inte finns i sociala sällskap, som om jag iakttar utifrån men inte finns inuti. Men jag skulle tycka att det kändes bättre att få ett sms än ett samtal. Har man ett öppet registrerat nummer så vill man inte vara hemlig tänker jag (som haft hemligt nummer tidigare pga jobbet).

Men jag är inte hon och jag har lärt mig att andra inte självklart fungerar som jag. Men om hon vore jag skulle det vara ett förvånande men glädjande initiativ.

Jag har gjort exakt detta. Kollat upp numret på nätet och sen hört av mig till en tjej jag tyckte var trevlig.

Det var uppskattat. "Ett bra initiativ" sa hon.

Så kör på, men med stil och takt, så kan det nog funka!

Träffade en tjej för ett tag sen hos en vän, han ringde mig efteråt och frågade om det var ok att han lämnade ut mitt nr till henne då hon frågat efter det, vet inte hur jag reagerat om hon bara kollat upp numret och ringt

Men om hon är på plats ibland så är det väl bara att fråga henne då om ni kan höras på telefon, ta en fika eller nåt

Charlie72 skrev:
Men om hon är på plats ibland så är det väl bara att fråga henne då om ni kan höras på telefon, ta en fika eller nåt

Bra förslag. Så skulle jag också göra.

Jag skulle nog skicka ett sms först.

Håller med om att sms vore bättre än att ringa, men så har jag lite telefonrädsla också.
Om någon jag inte lämnat mitt nummer till ringde helt oväntat skulle jag antagligen bli väldigt ställd och inte få ur mig nåt vettigt. Ett oväntat sms däremot skulle jag säkert bli glatt överraskad av.

Jag skulle nog bli gladare av ett sms. Men jag tycker absolut att du ska höra av dig på något vis.

Jag tycker också att du ska göra ett försök, Moggy, men som många andra redan skrivet tror även jag att ett sms är det bästa tillvägagångssättet. Då får hon tid att tänka över dina ord i lugn och ro.

Gudarna ska veta att en telefonkontakt, eller direktkontakt för den delen, i alla fall kan göra mig superstressad. Och då särskilt i situationer som du nu beskriver, där någon vill visa sitt intresse och/eller erbjuda stöd och hjälp. Man vill ju inte visa sig otacksam eller - gud förbjude - vara otrevlig och avvisande mot en sådan person, även om man själv kanske kan ha stora svårigheter att ta emot det nämnda, och då kan det verkligen vara bra att få tid på sig att tänka över det i lugn och ro.

Jag tycker i alla fall att du verkar ha en riktigt go´ inställning och jag hoppas att detta kanske kan vara början till en fin kontakt för er båda. Go for it, Moggy, och lycka till!

Hmm, ja, jag känner mig då inte riktigt bekväm att ringa upp nån sådär utan förvarning.

SMS är inte riktigt min grej.

Varför inte skriva ett brev då? Adressen är ju säkert lika lätt att hitta som hennes telefonnummer.

Jodå, det är ok...

Jag har en tjej, möjligen kan man kalla henne stalker, men som tar reda på nummer var jag än befinner mig... T.ex låg jag på ett annat sjukhus än Ängelholm en gång. O tro fan att hon ringde dit o blev kopplad till mig...
...för att fråga vad jag har för strykjärn hemma!

O det kommer brev o kort från henne, men jag har mycket svårt att vara elak... Hon är ganska ensam, men inspärrad på ett ett psykhem.

Jag svarar henne,(på telefon, hon ringer ca en gång om dagen), när jag inte har nått annat för mig.

Vänta här nu. Du har i åtanke att leta upp telefonnumret och erbjuda hjälp med matinhandling? Risken finns att hon blir förbannad utan dess like om ni inte har en väldigt nära kontakt på jobbet och diskuterar psykiska problem med varandra.

Är Facebook en möjlighet? Att börja med en vänförfrågan där?

När man är nyfken på någon så kan man lätt bli aningens ivrig. Det gäller att försöka att inte agera överilat.

Moggy skrev:Hmm, ja, jag känner mig då inte riktigt bekväm att ringa upp nån sådär utan förvarning.

SMS är inte riktigt min grej.

Fråga henne när hon är där, du kan inte få mer än ett nej, kanske känner dig dum ett tag vid ett nej, men sånt går över, om du inte frågar så kanske du funderar under lång tid varför du inte gjorde det, låt inte chansen glida dig ur händerna

H2SO4 skrev:Vänta här nu. Du har i åtanke att leta upp telefonnumret och erbjuda hjälp med matinhandling? Risken finns att hon blir förbannad utan dess like om ni inte har en väldigt nära kontakt på jobbet och diskuterar psykiska problem med varandra.

Självklart inte så direkt.

Nja, jag tycker inte du bör göra det en del personer är väldigt måna om sin integritet.

Hade en kvinnlig arbetskamrat som fått ett samtal från en manlig arbetskamrat.
Detta uppskattades inte, då hon inte ville lämna ut sitt privata nummer annat än till cheferna.
Alla är olika såklart, men om hon är mån om sin integritet så kan konsekvenserna av ett oönskat samtal ställa till det på ditt jobb..

Men du gör naturligtvis som du vill.

Du kan annars prova att bjuda henne på middag, företrädesvis på restaurang men då måste du prata med henne på jobbet och kanske säga något som att du gärna vill lära känna henne bättre. Det var i princip den "metoden" jag använde när jag blev ihop med min älskling.

Självklart ska du vara dig själv och uppriktig samt gärna visa din bästa sida under middagen.

Miche skrev:Du kan annars prova att bjuda henne på middag, företrädesvis på restaurang men då måste du prata med henne på jobbet och kanske säga något som att du gärna vill lära känna henne bättre. Det var i princip den "metoden" jag använde när jag blev ihop med min älskling.

Självklart ska du vara dig själv och uppriktig samt gärna visa din bästa sida under middagen.

Mja...känns lite för mycket..är nog mer på nivån att ta en fika eller gå en promenad...

Moggy skrev:

Miche skrev:Du kan annars prova att bjuda henne på middag, företrädesvis på restaurang men då måste du prata med henne på jobbet och kanske säga något som att du gärna vill lära känna henne bättre. Det var i princip den "metoden" jag använde när jag blev ihop med min älskling.

Självklart ska du vara dig själv och uppriktig samt gärna visa din bästa sida under middagen.

Mja...känns lite för mycket..är nog mer på nivån att ta en fika eller gå en promenad...

Nästa gång du träffar henne, fråga om hon vill träffas någon dag och hitta på något. Det är det mest naturliga sättet att ja få fram det på.