Är det här något att prova? Har någon provat?

http://www.youtube.com/watch?v=4DDYYWO_p7M

Hon säljer en bok och får betalt(?) för att föreläsa om den, verkar som ett bra koncept för henne.

Det hela beror kanske på huruvida hon har skrivit den med hjärtat och inte bara för att tjäna pengar.

Jag skulle reckommendera dej att kolla upp henne via google, wikipedia, med mera - och se om hon en längre tid har arbetat med det hon skriver/föreläser - då kanske boken är köpvärd.

Hon ger psykologråd i DN, jag brukar läsa om det är nåt som intresserar mig och hon verkar väl helt ok. Att läsa boken lär inte skada och ibland hittar man små guldkorn i texter som man kan använda sig av, även om man inte kan ta till sig allt, (har inte lyssnat på länken för jag har inget ljud på datorn).

Ugglan skrev: (har inte lyssnat på länken för jag har inget ljud på datorn).

Kanske jag kan hjälpa dej med ljudet - om det inte är så enlkelt som att du saknar högtalare-hörlurar lr så.

heterPeter skrev:Kanske jag kan hjälpa dej med ljudet - om det inte är så enlkelt som att du saknar högtalare-hörlurar lr så.

Tack, det var snällt , men det är precis så enkelt som att jag saknar högtalare och inte har tagit mig till en teknikaffär än. Men snart ska jag ta mig i kragen.

Får jag föreslå att du även köper ett headset - så kan du prata med folk över msn skype osv.

heterPeter skrev:Får jag föreslå att du även köper ett headset - så kan du prata med folk över msn skype osv.

Tack för förslaget! Det var en tanke, jag är helt borta på detta område, men det låter bra och smart!

Man kan hjälpa sig själv helt utan att sponsra självhjälpsguruer...

Bump!

Boken heter alltså Förändra ditt liv med KBT och motiverande samtal. Klippet handlar om just motiverande samtal och motstånd el ambivalens mot förändringar.

Det verkar som Ortiz håller föredrag inför andra/blivande psykoterapeuter. En intresssant övning är att lyssnarna/deltagarna ska berätta om en förändring av sitt liv som de vill göra, och den andra ska bara lyssna utan att ställa frågor el kommentera. Låter svårt och när jag tittade på dem tyckte jag inte det såg ut som bara en av "övningsparen" pratade.

Liria Ortiz, 50 år, är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut med inriktning på kognitiv beteendeterapi och lärare och handledare i motiverande samtal.

Liria Ortiz är författare till följande böcker: "När förändring är svårt. Att hantera motstånd med motiverande samtal" (Natur och Kultur, 2009), "Förändra ditt liv med KBT och motiverande samtal" (Natur och Kultur, 2008) och "Till Spelfriheten", (Natur och Kultur, 2006) som är en manual för kbt-behandling vid spelberoende.

http://www.dn.se/insidan/sjalvhjalp-och ... ria-ortiz/

Det här kan ju vara bra att veta så att man inte ger upp för tidigt:

Varför är det ofta så svårt att göra förändringar i livet?

- För att det kommer in motståndsfaktorer, även om man har bestämt sig för att förändra. Man känner motstånd, man är ambivalent. Problemet är att vi tolkar de känslorna som att det inte kommer att fungera, som att vi inte "kan" förändra. En viktig del i hjälpen till förändring är att klargöra att motståndet är en helt normal del i processen, och att ge redskap för att kunna hantera motstånd och ambivalens, säger Liria Ortiz.

Förutom på DN skriver hon här: http://www.psykologiguiden.se/

KrigarSjäl skrev:Man kan hjälpa sig själv helt utan att sponsra självhjälpsguruer...

... och man kan betrakta människor med insikter och vilja som något annat än guruer.

De som har verkliga insikter sysslar inte med självhypnos och positive thinking.

KrigarSjäl skrev:De som har verkliga insikter sysslar inte med självhypnos och positive thinking.

Känns för mig med som ngt som de som "famlar efter ett halmstrå" sysslar med eller försöker trösta sig med och sen obskyra charlataner utnyttjar dessa arma själar...

Jo, fast dessa charlataner är inte obskyra utan både välkända och väletablerade.

KrigarSjäl skrev:Jo, fast dessa charlataner är inte obskyra utan både välkända och väletablerade.

Tänkte på deras dolda agenda, att klämma pengar av olyckliga människor, med skenbar sympati...

Har ett minne av att hon någon gång gav ett råd om att skuldbelägga den som mår dåligt pga måendet...

Skrev hon verkligen att man ska skuldbelägga dem som mår dåligt? Har jag svårt att tro.

Hon kanske skrev att man främst själv är ansvarig för sitt mående. Vilket inte är samma sak, utan snarare en självklarhet, man kan inte räkna med att någon annan tar ansvar för det. (Tyvärr kan man inte heller alltid räkna med att få så mycket hjälp man behöver el hjälp inom rimlig tid, men det är en annan fråga, om psykvården.)

Blir lite trött på lyxterapeuter som tar hand om folks lyxproblem. Då kan det lätt verka som de som har verkliga och stora problem inom flera områden kan ta sig i kragen bara de vill.

Exempel, jag skulle vilja äta bättre mat och mer regelbundet. Borde ju vara en enkel sak för en KBT:are att fixa. Eller? Vad händer när den inser att jag inte har normal tidsuppfattning, inte normal hunger, vissa dagar inte alls orkar något, vissa dagar är ute och igång och glömmer allt annat, inte har regelbunden skjuts till affären, inte har speciellt mycket pengar att handla nyttig mat för, sover konstiga tider och oregelbundet, kräks om jag försöker äta när jag är stressad osv...

Då kan de stå där och säga att man ska sätta ett larm och sedan äta mat som flyger till ens skafferi och lagar sig själv.

Lyxproblem definierar jag som att man är i grunden helt normalt och har ett avgränsat problemområde och all ork i världen och nog med intelligens att fixa det.

Dessa människor glömmer (eller väljer att glömma) att alla faktiskt inte kan. Det är oerhört provocerande för dem. För alla är ju stöpta i samma form, alla kan allt. KBT verkar bygga på det.

Det som verkar som lyxproblem för den utomstående verkar säkert inte som ett lyxproblem för den det rör.

"Dessa människor glömmer (eller väljer att glömma) att alla faktiskt inte kan. Det är oerhört provocerande för dem. För alla är ju stöpta i samma form, alla kan allt. KBT verkar bygga på det."

Dessa människor kanske har den uppfattningen men det har inget med KBT att göra.
Som all annan behandling ska det utgå ifrån ens egna förutsättningar.

Myrkr skrev:"Dessa människor glömmer (eller väljer att glömma) att alla faktiskt inte kan. Det är oerhört provocerande för dem. För alla är ju stöpta i samma form, alla kan allt. KBT verkar bygga på det."

Dessa människor kanske har den uppfattningen men det har inget med KBT att göra.
Som all annan behandling ska det utgå ifrån ens egna förutsättningar.

Det viktiga - inte minst i KBT - är att skilja mellan att inte kunna och att tro sig inte kunna.

Hur vet man att man inte kan? Man provar och misslyckas. Men KBT bygger på övning. Och det torde vara oerhört ovanligt att man inte kan nå dit där man kan. Att många KBT-kurer misslyckas med det är en helt annan sak, det har jag själv varit med om flera gånger.

Man kan t ex säga att man inte kan göra vissa saker för att man har AS. Men oftast handlar det ju om att man inte kan göra vissa saker SPONTANT, man måste lära sig det. Det kan t o m vara så att man under decennier måste utveckla nya metoder, som man sedan kan lära människor.

Man kan också jämföra med en depression, där man inte kan se något gott i livet - men det kan man ju, efteråt.

En depression läker förhoppningsvis, det gör inte AS.

En depression som inte läker utan istället fördjupas eller stannar i ett låst, extremt lågt, läge har en tendens att vara dödlig.

Förutom det här med vikten av eget ansvar, disciplin och tålamod för att man ska nå resultat vid behandling så kan ju utebliven effekt av viss terapi även bero på svagbegåvning eller lågbegåvning. Ca 14% av befolkningen räknas som svagbegåvade, IQ <85 men enligt uppskattningar är andelen svagbegåvade 30% av det totala antalet patienter inom psykiatrin.

Vi är nog många här som har svårigheter vid jobb & karriär trots högre allmän begåvning...det finns saker som klasskoder och dåliga strukturer vettu...

Det finns en sak i KBT-hysterin som stör mig. Det finns ju ingen vettig människa som för en sekund tror att en förlamad människa kan resa sig upp och gå bara denne lägger ned tillräckligt mycket jobb på sin KBT-behandling.
Inte heller förväntar man sig att en människa med cerebral pares ska bli botad eller läkt av KBT.
Däremot kacklar man gärna om hur depression kan läkas och AS-problematik förbättras. Varför? En depression kan vara lika fysisk i sin grund som magsår är. Ett AS-drag kan vara lika grundmurad i den fysiologiska hjärnan som cerebral pares är. Man hävdar alltså att man, genom psykologi kan ändra personens fysiologi. Finns det verkligen belägg för att det går? Om ja, varför är inte alla fysiologiska sjukdomar redan botade eller under KBT-behandling?