Vad är det för nervsvaga studenter i USA? De kräver "trigger warning" på klassiker som Den store Gatsby (av Scott Fitzgerald), Mrs Dalloway (av Virginia Woolf), Köpmannen i Venedig (Shakespeare) och Allt går sönder (av Chinua Achebe). Romanerna kan ju innehålla rasdiskriminering, misshandel, våldtäkt, självmord och mord. Som om inte de sett allt detta och mycket därtill på TV och internet.

The Guardian 2014-05-19 skrev:Students in America have been asking for "trigger warnings" to be included on works of literature which deal with topics such as rape or war.

The request was formally made by the student government at the University of California in Santa Barbara, according to the New York Times, which yesterday also cited similar requests from students at Oberlin College, Rutgers University, the University of Michigan, George Washington University and other places.

http://www.theguardian.com/books/2014/m ... literature

Tanken är att den som upplevt misshandel el våldtäkt skulle må dåligt av att läsa om det. Men i så fall bör de nog genomgå terapi innan de ens anmäler sig till studier i litteratur. Det är ju faktiskt vuxna myndiga männisor det handlar om.

Kan de inte bara läsa vilken Rating filmen har ?

nvm, läste för hastigt, trodde det handlade om film

Allt amerikanskt kommer förr el senare hit, eller hur? Hoppas inte.

DN Ledare 2014-05-26 skrev:Varningar skulle faktiskt i teorin kunna vara en god sak – om de innebär att verk får finnas kvar på skolor och bibliotek i stället för att plockas bort helt. Men det kan finnas skäl att misstänka att tillskyndarna inte planerar att stanna där. Det brukar de inte göra.

Att varna för allt som kan tänkas vara förgripligt innebär en märkligt dyster syn på människan. Har vi verkligen en själ av kristall som går sönder vid minsta törn och måste fjärmas från alla tänkbara hårda ytor och vassa kanter?

Vi bär alla på ärr som kan rivas upp om vi utsätts för omild behandling. Men är inte det just livet – att få smällar och lära sig leva med dem? Om jag kräver att hela världen ska ta hänsyn till just mina trauman, hela tiden, i alla sammanhang är inte jag realistisk – bara egoistisk.

http://www.dn.se/ledare/signerat/varnin ... t-jobbigt/

Låter smått hysteriskt i USA. Ungdomsklassiker som Huckleberry Finn (av Mark Twain) är redan svartlistade på skolbibliotek. Där skildras en "negerslav", vet inte om det är "neger" el "slav" som är värst. Och huvudpersonen är uppvuxen i det rasistiska Södern och använder ordet "nigger". Kunskap om ett tidigare samhälle? Nej, allt är här och nu, och klassiska verk ska dömas som om de vore skrivna idag.

Köpmannen i Venedig är förstås rasistisk om man ser det med nutida ögon. Juden Shylock skildras som hämndgirig och det gäller att överlista honom. Hans dotter Jessica rymmer med en kristen man och stjäl dessutom med sig av faderns rikedomar, och det ska vi som publik jubla åt. Men är rätta sättet att bekämpa rasism att förneka att den funnits? Köpmannen... är bra trots sin rasism och det rätta vore förstås att diskutera den när man läser verket. På Shakesperes tid skildrades förstås Shylock som den självklare skurken, det går inte att spela honom så idag. Men man har inte slutat spela pjäsen.

Dessa känsliga ungdomar kan förstås inte läsa nyheter i tidningar heller. De måste leva i en egen skyddad värld för att inte bli påmind om något obehagligt.

Alien skrev:Allt amerikanskt kommer förr el senare hit, eller hur? Hoppas inte.

Not if we put up a big firewall, like in China

Alien skrev:Allt amerikanskt kommer förr el senare hit, eller hur?

Tja, på en del sätt är det väl redan här och det är vi som är de sorgliga föregångarna. Titta bara på debatten kring det svenska ordet "neger" och den fåniga pseudodebatten kring ordet "negerboll".

Alien skrev:Vad är det för nervsvaga studenter i USA? De kräver "trigger warning" på klassiker som Den store Gatsby (av Scott Fitzgerald), Mrs Dalloway (av Virginia Woolf), Köpmannen i Venedig (Shakespeare) och Allt går sönder (av Chinua Achebe). Romanerna kan ju innehålla rasdiskriminering, misshandel, våldtäkt, självmord och mord. Som om inte de sett allt detta och mycket därtill på TV och internet.
...

Har bara gått och väntat på detta med tanke på ökningen av människor som upplever sig kränkta av olika anledningar. Kanske lika bra att de som har dessa problem slutar läsa, lyssna på musik, se på tv, film, teater samt tar del av annan kultur eller vistas ute bland andra människor överhuvudtaget för risken finns ju att de ständigt annars hittar något att hänga upp sig på, att bli upprörda över eller kränkta av.

Wine skrev:

Alien skrev:Vad är det för nervsvaga studenter i USA? De kräver "trigger warning" på klassiker som Den store Gatsby (av Scott Fitzgerald), Mrs Dalloway (av Virginia Woolf), Köpmannen i Venedig (Shakespeare) och Allt går sönder (av Chinua Achebe). Romanerna kan ju innehålla rasdiskriminering, misshandel, våldtäkt, självmord och mord. Som om inte de sett allt detta och mycket därtill på TV och internet.
...

Har bara gått och väntat på detta med tanke på ökningen av människor som upplever sig kränkta av olika anledningar. Kanske lika bra att de som har dessa problem slutar läsa, lyssna på musik, se på tv, film, teater samt tar del av annan kultur eller vistas ute bland andra människor överhuvudtaget för risken finns ju att de ständigt annars hittar något att hänga upp sig på, att bli upprörda över eller kränkta av.

Tänk dig själv om du skulle få någon utav 50 Shades of Gray utan att känna till innehållet i dom. Skulle inte det kunna bli en liten chockartad upplevelse att läsa dom? I och för sig tillhör inte dom kategorin stora klassiker utan mer kiosklitteratur. Har i och för sig inte heller läst dom.

Om man tänker utifrån ej diskriminerade majoritetsgrupper så känns det naturligtvis absurt. Men om man ser på insidan av de elever som riskerar att få en karaktärsbeskrivning inympad i sin självbild, om hur omvärlden och historien uppfattar dem, kanske det inte blir lika absurt.

Exempelvis: Varför ska en ung person med judiska släktrötter från något fattigt Ghetto i Europa beläggas med arvsynd pga att "jude" var synonymt med ockrare i 1400-talets Venedig; och under pogromerna samt i den nazistiska propagandan?

Vår naturliga reaktion på att få vårt ursprung ifrågasatt är att vi slår ifrån oss och samtidigt blir mer självmedvetna och självdefinierade runt det. En person som tidigare såg sig som Medborgare i första hand, kanske börjar sig själv som Jude första hand. Och börjar försvara Israels politik på Västbanken eftersom hen "är jude" och konflikten mellan israeler och palestinier blir en fråga om att framhäva grupptillhörighet och stolthet snarare än en humanitär fråga.

Jag gillar Shakespeare, men just Köpmannen i Venedig gör ett verkligt nidporträtt av "juden" som snål, blodtörstig och allmänt obehaglig.

Om man inte tål detta, ska man förstås inte studera litteratur.

Och just bilden av juden på Shakespeares tid finns ju all anledning att diskutera när man läser Köpmannen ...

Studenter är en speciell sorts människor. De tror att de kan och vet allt bara för att de är på ett universitet, men de saknar livserfarenhet och framför allt den från arbetslivet. Men de blir nog vuxna de också, till slut.

Alien skrev:Om man inte tål detta, ska man förstås inte studera litteratur.

Och just bilden av juden på Shakespeares tid finns ju all anledning att diskutera när man läser Köpmannen ...

Det beror på hur man definierar "tål". Att en person riskerar att få mindervärdeskomplex pga de etiketter vi ger varandra och oss själva är ett stort problem. Illa nog med utseende och kroppsform, och mycket värre med etnicitet och ras.

Om etiketten försvagar medborgaren i oss och stärker chauvinisten: "VI är de orättvist behandlade, DOM är svinen", så har vi ett oerhört stort problem.

Försök diskutera Palestinakonflikten med en judisk chauvinist och du kommer få höra hur hemska och omoraliska palestinierna är, hur judarna alltid blir motarbetade och att det varit så genom hela historien. Chansen att få en sån person att känna det minsta medlidande med icke-judar, och särskilt personer med palestinskt ursprung, är vad matematiker skulle kalla en asymptot mot noll.

Huggorm skrev:Studenter är en speciell sorts människor. De tror att de kan och vet allt bara för att de är på ett universitet, men de saknar livserfarenhet och framför allt den från arbetslivet. Men de blir nog vuxna de också, till slut.

Vad bitter du låter?

Alien skrev:Tanken är att den som upplevt misshandel el våldtäkt skulle må dåligt av att läsa om det.

Låter rimligt.

Alien skrev:Men i så fall bör de nog genomgå terapi innan de ens anmäler sig till studier i litteratur. Det är ju faktiskt vuxna myndiga människor det handlar om.

Precis som att det betyder att man inet bryr sig om sånt som hänt en i dåtien eller att bästa boten är att glömma händelsen.

Detta bör väl inte vara problem om man kan få tag på någon som läst boken innan och se vad de har tyckt.

Jag kan bidraga till diskussionen med frågan om detta är en bra länk?

http://lotoflaughters.com/21-comics-that-capture-the-frustrations-of-depression/

Mortalis skrev:Det beror på hur man definierar "tål". Att en person riskerar att få mindervärdeskomplex pga de etiketter vi ger varandra och oss själva är ett stort problem. Illa nog med utseende och kroppsform, och mycket värre med etnicitet och ras.

Om etiketten försvagar medborgaren i oss och stärker chauvinisten: "VI är de orättvist behandlade, DOM är svinen", så har vi ett oerhört stort problem.

Att sudda ut och glömma bort vår historia är inte en bra lösning på världens problem.

Moggy skrev:

Mortalis skrev:Det beror på hur man definierar "tål". Att en person riskerar att få mindervärdeskomplex pga de etiketter vi ger varandra och oss själva är ett stort problem. Illa nog med utseende och kroppsform, och mycket värre med etnicitet och ras.

Om etiketten försvagar medborgaren i oss och stärker chauvinisten: "VI är de orättvist behandlade, DOM är svinen", så har vi ett oerhört stort problem.

Att sudda ut och glömma bort vår historia är inte en bra lösning på världens problem.

Här är en intressant ledare i dagens DN som visar en del av problematiken:

http://www.dn.se/ledare/signerat/antisemitism-gammalt-hat-flyter-upp-igen/

Man kan ju inte ändra det som har hänt i historien. Meningen är väl att man skall diskutera hur man tänkte förr och hur man tänker nu. Inte hålla på och försöka censurera gamla böcker för att de "har fel".

-Det här var bland det dummaste på länge...

För det första: litteratur är inte samma sak som mys.
Litteratur är liv, erfarenhet, smärta, kött, blod, kärlek, glädje, sorg och formuleringskonst.
Litteraturen avhandlar mänskligt liv och om man inte tål vid mänskligt liv ska man läsa Musse Pigg, - det passar disneyfierade typer som de där studenterna bättre i vilket fall som helst.

För det andra: censurera litteratur är lika med våld på litteratur.

Huggorm skrev:Studenter är en speciell sorts människor. De tror att de kan och vet allt bara för att de är på ett universitet, men de saknar livserfarenhet och framför allt den från arbetslivet. Men de blir nog vuxna de också, till slut.

"Never mistake education for intelligence" heller.

Om PK och rädsla för att stöta sig med eller kränka individer:

DN - Sanningen är första offret i kriget om det politiskt korrekta
Publicerad 10 april 2015 07:20

Den politiska korrektheten har gjort underverk, men riskerar att hämma filmskapandet.

”Det är den yttersta maktlöshets­förklaringen när man försöker gömma undan ett problem genom att göra sig av med ett ord”, skriver Lars von Trier i ”Nymphomaniac” och hans vapendragare Stellan Skarsgård försvarar användandet av ordet ”neger”: ”Ett samhälle där man inte kan använda de orden är ett samhälle med dåligt samvete som vill dölja sanningen.”

Nervositeten för att göra en skillnad mellan ”vi” och ”dom” kan paradoxalt nog också göra att man ökar glappet i stället för att reducera det. Man undviker att ta i vissa saker, undviker möten med vissa människor av rädsla för att säga eller göra fel. En bio- eller tv-publik vågar knappt bilda sig en egen uppfattning om vad de sett. Inte tillåta sig att ha ett unikt möte med konstverket eller berättelsen eller filmen och tillskriva det mötet ett värde i sig. ”Tycker jag om ’Modern Family’? Eehh...jag måste fråga mina bögvänner först om den bryter ner stereotyper eller cementerar dem och om de upplever relationen som realistisk”.

För konstnären eller berättaren finns risken att man börjar ljuga, för att inte, till exempel, solka ner bilden av en redan förtryckt minoritet. Att man börjar göra film om verbala och medvetna människor från den egna sfären i stället för om människor som tycker fel eller känner annat för att det är för riskabelt. Man kanske exploaterar dem.

Drömmen var ju att det skulle vara irrelevant om man hade nåt som hängde och slängde mellan benen eller inte när man sökte jobb. Nu kollar man i allas byxor. Som en konsekvens av kvoteringen måste man till exempel fylla i sitt kön när man söker filmstöd. Det känns märkligt. Eftersom det även finns ett önskemål om etnisk breddning, ska man fylla i hudfärg också?

-Intressant.

Lars von Trier är inte direkt den som springer i andras ledband.

Sen har vi det här med bechdeltest också,
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bechdeltestet

KrigarSjäl skrev:-Det här var bland det dummaste på länge...

För det första: litteratur är inte samma sak som mys.
Litteratur är liv, erfarenhet, smärta, kött, blod, kärlek, glädje, sorg och formuleringskonst.
Litteraturen avhandlar mänskligt liv och om man inte tål vid mänskligt liv ska man läsa Musse Pigg, - det passar disneyfierade typer som de där studenterna bättre i vilket fall som helst.

För det andra: censurera litteratur är lika med våld på litteratur.

Medhåll på det.

För övrigt kan jag lägga till att liknande fenomen redan finns bland svenska studenter i form av universitetsstuderande som inte kan stava för fem öre (eller brister i svenska överhuvudtaget) och sedan känner sig kränkta när de får rättelser.

http://www.unt.se/asikt/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Ovan länkad artikel är i och för sig ett debattinlägg och jag vet inte om det finns någon forskning i ämnet, men jag har hört samma sak även från andra håll (källor saknas dock).

En tänkvärd artikel om detta av litteraturvetaren Karin Nykvist:

Sydsvenskan 21 maj 2015 skrev:Förra terminen stannade en grupp studenter kvar efter en kursavslutning och bad om ett samtal. De hade synpunkter på att vi på kursen hade läst litteratur som hade rasistiskt, sexistiskt, homofobt eller bara obehagligt innehåll som de menade fick dem att må dåligt, som våldtäkt och självmord. Deras råd var att vi lärare antingen skulle stryka dessa titlar från litteraturlistorna eller skulle upplysa om böckernas, som de uppfattade, tvivelaktiga ämnesval så att studenterna själva kunde bestämma om de skulle läsa eller inte.

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen ... teraturen/

Det värsta är att studenterna tycker att de själva ska välja kurslitteraturen. Och inte efter hur betydelsefull den är utan efter vilka ämnen den inte behandlar. Ja, det låter snarare som de vill läsa den allra minst betydelsefulla litteraturen. Vete sjutton om jag tycker "studentinflytande" är en så bra idé. Ska de som vet minst bestämma, inte de som vet mest?

Tänk om man skulle använda samma kriterier i ämnet historia. Alla krig måste undvikas. Och givetvis Förintelsen. Den är ju obehaglig för alla att läsa om. Och allra värst för judar.

Frågan gäller konstens plats i det gemensamma samtalet. Måste den alltid ta ställning och måste dess ställningstagande isåfall vara försvarbart? Finns det ämnen som bör undvikas?

Jag svarar nej på båda frågorna. För mig är litteraturens viktigaste uppgift att vara en trigger. Att uppröra, beröra, få mig att se mig omkring i världen och verkligen, verkligen se den. Det gör den ofta genom att skildra det allra lägsta hos människan. Utan någon som helst warning.

Ja, litteraturens frihet måste tydligen ständigt försvaras på nytt. En sak är att kämpa för en värld utan homofobi, rasism, sexism och våld. En annan att undvika all litteratur som behandlar dessa ämnen.