Jag är väldigt antingen eller. Antingen centrerar jag mig själv hela tiden eller så blir det att jag centrerar andra och glömmer bort mig själv helt istället.

ninegirl skrev:Jag är väldigt antingen eller. Antingen centrerar jag mig själv hela tiden eller så blir det att jag centrerar andra och glömmer bort mig själv helt istället.

Vad brukar det få för konsekvenser?

Självmedvetenhet kan ju vara en sund sådan och en osund. När man fixerar sig vid sina manéer, sin kropp, sitt kroppsspråk, ansiktsmimik m.m. kan man nog tala om en osund självmedvetenhet. Då för man sig inte naturligt (varken mot sig själv eller mot andra) och detta medför ännu mer onödigt lidande till den vanliga AS-problematiken.

Aspergare ligger tyvärr i riskzonen att hårdgranska sig själva p.g.a (i det här fallet inte "tack vare") detaljfokusering och stark observationsförmåga på fakta.

Så vad ska man göra?

Typ stirra på filmer och leva sig in i andras världar? Då är man ju uppslukad ett tag efteråt om filmen var bra. Läsa böcker? Ja, det är också ett sätt att fokusera på annat utan krav på social interaktion (förutom med boksidorna då!).

Jag fungerar så i alla fall. Efter jag sett en film innehållandes olika slags känslor och personligheter har jag precis efteråt lättare för att läsa av människors emotionella tillstånd och jag kan t.o.m känna mig som en ren NT. Som sagt var det ju bara precis efteråt.

Men att läsa böcker och se film kan ju från mina erfarenheter vara kortsiktiga lösningar på en överdriven självmedvetenhet.

TheWonderer92 skrev:Självmedvetenhet kan ju vara en sund sådan och en osund. När man fixerar sig vid sina manéer, sin kropp, sitt kroppsspråk, ansiktsmimik m.m. kan man nog tala om en osund självmedvetenhet. Då för man sig inte naturligt (varken mot sig själv eller mot andra) och detta medför ännu mer onödigt lidande till den vanliga AS-problematiken.

Aspergare ligger tyvärr i riskzonen att hårdgranska sig själva p.g.a (i det här fallet inte "tack vare") detaljfokusering och stark observationsförmåga på fakta.

Så vad ska man göra?

Typ stirra på filmer och leva sig in i andras världar? Då är man ju uppslukad ett tag efteråt om filmen var bra. Läsa böcker? Ja, det är också ett sätt att fokusera på annat utan krav på social interaktion (förutom med boksidorna då!).

Jag fungerar så i alla fall. Efter jag sett en film innehållandes olika slags känslor och personligheter har jag precis efteråt lättare för att läsa av människors emotionella tillstånd och jag kan t.o.m känna mig som en ren NT. Som sagt var det ju bara precis efteråt.

Men att läsa böcker och se film kan ju från mina erfarenheter vara kortsiktiga lösningar på en överdriven självmedvetenhet.

Intressant. Har gjort så kanske 80% av min livstid med några undatagsperioder då man gjort allt för att passa in.

Men ja, filmer och böcker är alltid bra