det är så att jag lider av oroligheter och så fort nåt inte känns rätt eller säker så bärjar jag bli orolig och får katastroftankar.

dessa saker kan få mig att bli extremt orolig:

1. rädd för farliga sjukdomar som cancer och diabetes

2. rädd för inbrott eller att någon ska döda mig

3. om en vän eller flickvän blir sur på mig och avbryter kontakten

4. när jag går vilse eller hamnar på fel ställe

5. är extremt rädd om mina värdefulla saker och vill gärna lägga dem på ett helt säkert ställe

6. blir också orolig om jag förlorar eller tappar saker som jag gillar och är van vid som mjukisdjur, leksaksfigurer, mobil, tv spel, dator, cd skivor och hörlurar men jag blir också orolig om jag tappar livsviktiga saker som bankkort, plånbok, pengar id kort och pass

7. blir oftast orolig att småkryp som jag är jätte rädd för ska komma som harkrankar och lockespindlar då jag dubbel checkar alla fönstren 

8. när jag blir för sent eller glömmer tiden så kan jag bli så orolig att jag får känslor precis som fjärillar och klump i magen.


9. när jag blir orolig så blir jag oftast stressad och halv stammar när jag pratar. jag är en sån som bryr sig mycket om mina favoritsaker, säkerhet och försöker vara rädd om min hälsa

jag vet inte om detta har nåt med asperger eller någon annan diagnos men alla dessa oroligheter och katastroftänkande är svåra att hantera och får mig att grubbla i ungefär en vecka.
jag har nu fått nog av detta och försökt tänka på andra saker men det går inte så jätte bra. därmed har jag ingen dålig självförtroende så det har nog inget med det att göra
detta har hålt på nästan hela mitt liv men annars är jag oftast glad fast detta här stör mig mycketså kan någon förklara vad det beror på och vad man kan göra?

Hej orolig, självklart är det jobbigt att oroa sig så mycket som du gör och ja, det brukar hänga ihop med Asperger. Du kan prova några KBT-tekniker: Orostid. Avsätt en timma varje dag, t ex mellan kl 19-20 (inte för sent på kvällen) där du oroar dig maximalt. Du ska tänka så mycket som möjligt på alla tänkbara faror du kan komma på, gärna skriva ned dem också. Gör så varje dag, boka tid med dig själv. Andra timmar på dygnet när orostankarna (det är bara tankar) poppar upp så hänvisar du dem vänligt men bestämt till den bokade tiden, mellan 19-20.
Ge inte upp, det tar tid att öva in en ny vana.
Hör gärna av dig och berätta om det haft effekt och lycka till

Syster Fia
ps orostankar leder till fler orostankar, det handlar om att sätta stopp för dem och ignorera dem, då kommer de att försvinna. Du kan även prova att tänka på tankarna som moln på himlen som kommer och går och inte gör så mycket mer än just är, ds

Nightdriver skrev:Hej orolig, självklart är det jobbigt att oroa sig så mycket som du gör och ja, det brukar hänga ihop med Asperger. Du kan prova några KBT-tekniker: Orostid. Avsätt en timma varje dag, t ex mellan kl 19-20 (inte för sent på kvällen) där du oroar dig maximalt. Du ska tänka så mycket som möjligt på alla tänkbara faror du kan komma på, gärna skriva ned dem också. Gör så varje dag, boka tid med dig själv. Andra timmar på dygnet när orostankarna (det är bara tankar) poppar upp så hänvisar du dem vänligt men bestämt till den bokade tiden, mellan 19-20.
Ge inte upp, det tar tid att öva in en ny vana.
Hör gärna av dig och berätta om det haft effekt och lycka till

Syster Fia
ps orostankar leder till fler orostankar, det handlar om att sätta stopp för dem och ignorera dem, då kommer de att försvinna. Du kan även prova att tänka på tankarna som moln på himlen som kommer och går och inte gör så mycket mer än just är, ds

så detta kan vara nån typ av tvångssyndrom? för jag har hört att det förekommer hos folk med högfungerande autism eller asperger


tack för tipsen. ska testa det och se om det hjälper

Hej, ja det kan det vara men det kan även vara GAD, generaliserad ångest, dvs ångest som inte är för ngt specifikt utan för lite av varje i vardagen och oftast varaktig ångest varje dag. Alldeles oavsett grundorsak så är behandlingen likartad, med KBT, eventuellt i kombination med SSRI men det är alltid värt att prova mina tips utan läkemedel - helt biverkningsfritt

Stort lycka till!
Hälsn Syster (legitimerad sådan) Fia

Det går ju att göra något åt alla de där sakerna faktiskt, om man verkligen inte vill vara orolig över dem.

När det gäller cancer och diabetes till exempel, så se till att undvika solljus, och se till aldrig andas annat än ren och frisk luft, och aldrig äta något som innehåller socker eller onaturliga ämnen, utan håll en diet bestående av enbart sånt som minskar risken för cancer. Se även till att göra regelbundna tester så ser du ju tidigt om du drabbas och då blir det lättare att bota.

Med inbrott, så isolera dej totalt helt enkelt. Finns ingen risk för det då, bosätt dej nere i en bunker med pansardörr till exempel och låt någon annan leverera maten hem till dej genom en särskild säkerhetslucka. Detta vore även bra för punkten ovan för då kan du ju installera riktigt ordentlig luftfiltrering och slipper alla cancerframkallande avgaser, plus slipper strålning och sånt.

Nästa punkt så, skaffa varken vänner eller flickvänner så slipper du oroa dej över det, för då har du ju ingen som kan avsluta någon kontakt längre, så är det problemet löst.

Värdefulla saker, det lättaste vore ju att du helt enkelt gav bort dem, då har du inget att vara rädd om och det kan aldrig bli säkrare än så.

Och nej, du behöver inte oroa dej över att tappa bort något där nere i bunkern, eftersom du aldrig lämnar den, så det löser sej automatiskt det med.

Insekterna kommer inte heller in, eftersom det så klart är en modern och helt tät bunker och du inte ens skulle ha något fönster.

Du skulle inte längre ha några tider du behövde passa heller, och stammning vore inget problem eftersom du inte skulle behöva prata med någon i onödan, och du skulle vara fullkomligt säker.

-Om det vore värt det är ju däremot en annan fråga, personligen skulle jag nog föredra att vara orolig.

Jag ser lite olika på de olika saker du radar upp.
Om man tar tex punkt 1-3 & 5 så tolkar jag det mest som oro/ångest som då kan leda till katastroftankar. Alltså att du oroar dig och kan bli väldigt rädd att dessa saker ska ske även när det inte finns någon anledning att tro att det verkligen skulle ske. Jag har haft det så i perioder. Det har oftast varit fokuserat på en annan person, att jag blir väldigt rädd att han/hon ska dö och då blir livrädd när personen är minsta lilla försenad eller inte svarar i telefon osv. I mitt huvud blir det då genast tankar om att han/hon tex dött i en bilolycka. Sorgen/rädslan kan vara precis lika stark som om någon verkligen hade dött! Ser framför mig hur polisen kommer och meddelar dödsfallet, hur begravningen är osv.. Sen kommer personen och har bara typ stuckit inom affären på vägen... Alltså en väldigt orimlig känsla/rädsla och det tolkar jag mest som ångest. Det har oftast varit värre när jag även i övrigt mår sämre och tex är på väg in i en depression. Det finns mediciner som fungerat effektivt för mig mot detta, vissa ångestdämpande (tex lyrica) men också vissa antidepressiva som även används mot ångest (även ifall man inte har depression). Sen som andra sagt handlar det ju också om att lära sig tänka lite annorlunda och ifrågasätta om tankarna är rimliga osv men det kan vara svårt när man är mitt uppe i det. Det är ju vanligt att man vid AS har en ökad risk för ångest, depression osv.

Nr 4 och 6 tolkar jag som att du menar att du blir orolig när det faktiskt händer? Det är ju mer normalt. Om man gått vilse eller tappat bankkort är det ju helt normalt att bli orolig.

Nr 7 framstår för mig som det enda som skulle kunna vara/bli ett tvång. Måste du ha en rutin där alla fönster osv noga kontrolleras (och kanske flera ggr eller i viss bestämd ordning osv) och måste du göra detta varje dag och vid specifika tidpunkter? Handlar ju om intensiteten i det. Att tänka "bäst jag stänger fönstret så inga djur kommer in" och stänga och sen inte tänka mer på det är ju normalt. Men om det blir till långdragna återkommande rutiner där man måste kontrollera gång på gång kan det ju vara/bli ett tvång. Jag har haft en del såna tvångsrutiner men främst när jag var barn, komplicerade rutiner och kontroller jag var tvungen att göra innan jag skulle sova. Om det handlar om tvångsritualer så är det ju också så att man verkligen tror att om man inte gör dem så kommer en katastrof att inträffa. Tvång kan definitivt vara en del av AS-problematiken, att fixera sig vid repetitiva ritualer som för andra verkar vara utan mening.

Nr 8-9 känns också igen en del.. För mig är dessa saker kopplade till AS. Jag har vissa problem med tidsuppfattning (vilket tydligen är vanligt vid AS) och svårt att bedöma hur lång tid som behövs för olika saker. Detta skapar en stor oro över att inte hinna och rädsla för att komma försent. Det leder till att jag överdriver så att jag avsätter mycket mer tid än vad som behövs och att jag alltid kommer till platser långt före avtalad tid. Har fått viss hjälp av HAB att arbeta med detta. Under tex 2 veckor varje dag ta tid på en viss rutin (tex göra sig iordning på morgonen eller gå en viss sträcka) för att kunna göra mer rimliga uppskattningar av hur mycket tid som behövs så att jag kanske inte måste tro att jag behöver ställa klockan på 7 för att hinna till en tid kl12...

Punkt 9 får mig direkt att tänka på osäkerhet och oro i sociala situationer och samtal, vilket ju definitivt ingår i AS. Men det skulle ju också bara kunna vara för att man är blyg och osäker.

Så, de flesta punkter skulle på olika sätt kunna vara relaterade till AS men ingen av punkterna är ju ett "bevis" i sig för AS och man skulle kunna ha alla de problemen även om man inte hade AS.

Cyan skrev:Det går ju att göra något åt alla de där sakerna faktiskt, om man verkligen inte vill vara orolig över dem.

När det gäller cancer och diabetes till exempel, så se till att undvika solljus, och se till aldrig andas annat än ren och frisk luft, och aldrig äta något som innehåller socker eller onaturliga ämnen, utan håll en diet bestående av enbart sånt som minskar risken för cancer. Se även till att göra regelbundna tester så ser du ju tidigt om du drabbas och då blir det lättare att bota.

Med inbrott, så isolera dej totalt helt enkelt. Finns ingen risk för det då, bosätt dej nere i en bunker med pansardörr till exempel och låt någon annan leverera maten hem till dej genom en särskild säkerhetslucka. Detta vore även bra för punkten ovan för då kan du ju installera riktigt ordentlig luftfiltrering och slipper alla cancerframkallande avgaser, plus slipper strålning och sånt.

Nästa punkt så, skaffa varken vänner eller flickvänner så slipper du oroa dej över det, för då har du ju ingen som kan avsluta någon kontakt längre, så är det problemet löst.

Värdefulla saker, det lättaste vore ju att du helt enkelt gav bort dem, då har du inget att vara rädd om och det kan aldrig bli säkrare än så.

Och nej, du behöver inte oroa dej över att tappa bort något där nere i bunkern, eftersom du aldrig lämnar den, så det löser sej automatiskt det med.

Insekterna kommer inte heller in, eftersom det så klart är en modern och helt tät bunker och du inte ens skulle ha något fönster.

Du skulle inte längre ha några tider du behövde passa heller, och stammning vore inget problem eftersom du inte skulle behöva prata med någon i onödan, och du skulle vara fullkomligt säker.

-Om det vore värt det är ju däremot en annan fråga, personligen skulle jag nog föredra att vara orolig.

kan du ta tråden på allvar? och jag tänker inte bo i nån bunker