Har du någonsin utnämnt dig kapabel till någonting för att sedan inse att du missförstått dig själv? Det händer ständigt: vilken mat jag gillar, hur jag reagerar känslomässigt i vissa situationer, hur jag fungerar i stress, varför jag gör som jag gör, etc. Även så att jag överskattar mig själv.

Hur kan detta förklaras? AS-kriterierna gör då det inte. Kan någon peka mig åt rätt håll? Det är mycket jag inte lyckas analysera i mig själv.

Dålig självkoll? Narcissism? Och sen är ju allting relativt. Man kanske trodde man var jättebra på språk och sen träffar man nån som weasley eller Zombie.

Man kan ju förändras också. Det man gillar idag kanske man inte gillar imorgon. Det man kunde eller orkade igår kanske man inte kan eller orkar idag. Personer, maträtter, musik och intressen kan kännas oemotståndliga ena dan och ointressanta nästa. Ojämnhet tror jag kan vara Aspigt. Eller kanske mänskligt. Särskilt känslor är kända för att vara irriterande oförutsägbara & irrationella och poppa upp när man minst anar det.

Vad mycket smuts man upptäcker hos sig själv, usch. Ungf. hälften av narcissismen stämmer hos mig, men sen finns det många andra diagnoser man känner igen sig i, mer eller mindre. Mina "symtom" tror jag inte är bara dålig självkoll, det är så frekvent och intensivt så det nästan är patologiskt. Inget stämmer helt, så det kan inte vara det nämnda (narc.). Hjärnan är en djungel, hur fan får tomtarna på loftet något utrymme för att skramla sina bjällror och sjunga uppe bland alla nervtrådar? Psykologi är allt omfattande.

Smuts? Du, jag är säker på att om du tog vem som helst på gatan och gick igenom allt i DSM så skulle man hitta flera diagnoser som kunde passa. Människor är inte perfekta. Gör det nåt?

Är det några särskilda tomtar du skulle vilja diskutera (vissa drag t ex) eller bara tomtesverkstan som helhet?

Mina tomtar börjar i alla fall bli lite sömniga nu och tänker hoppa på det inkommande sömntåget, så nu säger vi godnatt tills imorgon. (Edit: OK, det är redan morgon, men tills i eftermiddag då.)

En del i detta för min del tror jag är att jag växlar i humör/mående, nästan olika personligheter olika dagar. Således; en sak som jag tycker är skitenkel och rolig en dag (diska,springa en mil, vara social på hembygdsgården och tycka det är kul) blir en annan dag oöverskådligt. Kanske jag hade klarat tyskastudierna, om jag inte hade deppat ihop? Kanske hade jag kunnat bedömma bättre vad som är rimligt för mig, om jag var mer förutsägbar i person.

En dag kan jag springa milen och tycke det är skitkul och drömma om att söka polishögskolan och tycka det vore ett jättebra jobb för mig. Sen ett par dagar efter krävs alla krafter för att eventuellt ta i tu med att laga nån form utav käk och att sedan få i mig den. Då är polishögskolan en högst osannolik schimär, väldigt långt borta...

Ja, det har jag som svar på frågan. Jag tror det har med att man inte känner sig själv ordentligt o. hur pass bra självkänslan är. Ju mer jag lär känna mig själv, desto bättre går det oxå tränar jag även på min självkänsla. Sedan är det ju vanligt med ojämnhet om man har AS. men det har mest med kognitionen att göra så vitt jag vet.

Hursomhelst så är det inte lätt. Hjärnan är förunderlig. Viktigt att diskutera med familj o. ev. vänner o. professionell hjälp kan oxå vara bra för att få perspektiv på sina tankar o. försöka bli uppmärksam på sina tankar. De går ju per automatik o. är jättesvåra att ändra men man kan ju försöka.

Sedan spelar naturligtvis humör o. känslor in o. hur pass känslig man är för andra människors känslor o. reaktioner o. inte minst hur man väljer att reagera på dem. Värt att tänka på!

Jag är likadan. Vissa saker gillar/klarar/vill jag vissa dagar, andra dagar är det tvärtom. Min sambo säger att jag har dålig självkännedom, men jag tror att det också handlar om att jag faktiskt ändrar mig mycket.

Ojämnhet och att man inte vet nu vad man vill äta/hur man mår en annan dag.

Ojämnheten gör att man kan vara bra på vissa delar inom ett ämne, men dålig på andra. På ett sätt som verkar ologiskt för NT.
Då kan man sjäv bli förvirrad över om man är duktig eller ej.

Att säga vad man gillar för mat och vill äta på torsdag kan bli fel, eftersom man kanske i nuet vet vad man vill, men man vet inte vad man vill på torsdag om man blir tillfrågad då.

Tyvärr är psykiatrins förklaringar otillräckliga och för ytliga för att förklara detta tillfredställande.

Att lära känna sig i hur man fungerar kan bli en lösning.
Man lär sig vad man egentligen är bra på (kanske inte alls så enkelt som "språk" eller "matte"), och man lär sig att man kan ha problem med att veta nu vad man vill sedan och får försöka svara utifrån det.

rabarb skrev:Har du någonsin utnämnt dig kapabel till någonting för att sedan inse att du missförstått dig själv? Det händer ständigt: vilken mat jag gillar, hur jag reagerar känslomässigt i vissa situationer, hur jag fungerar i stress, varför jag gör som jag gör, etc. Även så att jag överskattar mig själv.

Hur kan detta förklaras? AS-kriterierna gör då det inte. Kan någon peka mig åt rätt håll? Det är mycket jag inte lyckas analysera i mig själv.

Varför duger inte AS delvis som förklaring? Jag ska passa in mig sälv i ett socialt sammanhang och uppskatta om jag klarar av det, passar för det, eller inte. Här krävs då självkännedom, kunskap om sociala regler, lite fantasi, förmåga att läsa av andras reaktioner på det jag har presterat.

Som ung hade jag ingen diagnos eller kunskap om autism. Jag tycker att jag var väldigt omogen jämfört med människor i 20-årsåldern som jag stöter på idag. Det har tagit mig oerhört mycket längre tid att uppfatta vad som gäller socialt, vad jag gjorde bra eller dåligt, hur t ex publikens reaktioner var på det jag sjöng och snackade som trubadur. På sätt och vis var jag väl blind. Jag överskattade eller underskattade mig själv.

Problemen finns kvar, men nu har jag i alla fall diagnos så jag vet varför jag inte vet.