Kevlarsoul skrev:Väldigt ofta, blir ofta sur när jag hör det.

Jag är en ganska känslig person och brukar ta illa upp eller bli ledsen av sådant.

I grundskolan och gymnasiet hände det en handfull gånger att lärare inför hela klassen stoppade all aktivitet för att kommentera att det var något fel med hur jag såg ut. Jag gick på prestigefulla och smått snobbiga musikskolor där jag väl stack ut lite ur mängden av perfekt DNA.

Om det var för att få ut det bästa ur eleverna eller bara av ren ondska var det hursomhelst viktigt för lärarna att mentalt bryta ner eleverna och ifrågasätta och konfrontera minsta olikhet. Påminde lite om en dystopisk tankepolis från Karin Boyes Kallocain eller George Orwells 1984.

Den ena gången blev jag indragen till lärarinnans kontor och utskälld för att jag såg ledsen ut. Samtidigt väntade 60 elever på att vi skulle komma tillbaka in i klassrummet och repetera Brahms; det var en gemensam repetition med en annan klass den timmen. Jag, som då trodde att det var mig det var fel på, började gråta och försökte desperat försvara mig med att mina föräldrar just genomgått skilsmässa (vilket var sant även om det inte var anledningen till att jag såg ut som jag gjorde) då jag bara ville att det skulle vara över.

Effekten blev ju såklart att eleverna såg hur lärarna gjorde och förstod att det var OK och därmed själva började komma med elaka pikar mot mig. Det var en stor anledning till att jag utvecklade en avsmak för skolan, mer och mer stängde in mig i mig själv, hela tiden tänkte på hur mitt ansiktsuttryck såg ut och såsmåningom hoppade av gymnasiet då det blev för mycket. Först nu i vuxen ålder har man vågat sig tillbaka till ett fantastiskt komvux som genom habiliteringen fått kunskap om mina olikheter och kan behandla mig som en människa.

Tycker det är förkastligt och rent ohyffsat att kommentera folks ansiktsuttryck eller överhuvudtaget ifrågasätta människors känslor. Särskilt när det sker offentligt och på ett förödmjukande sätt. Man har rätt till sin integritet. Men i vissa sammanhang kan såklart frågorna eller kommentarerna vara av mer oskyldig karaktär.

adddd, hemskt vad du blivit utsatt för! jag blir

Jag tror NTs får höra dessa kommentarer ungefär lika ofta. Med kanske den skillnaden att det oftare stämmer i deras fall. Att de faktiskt är sura/ledsna/fundersamma/whatever just då?

Bland det mest irriterande som finns är när folk envisas med att fråga vad man tänker på, om det är något fel eller liknande. Speciellt de som känner mig och vet att jag har både asperger och adhd... När fan skulle jag inte tänka?!

Miche skrev:Jag blev ofta beskylld av min ex för att vara arg, det jävliga var att hon envisades så till slut blev jag arg...

Stenhård igenkänning. Eller sur. Fan vad sur jag kan bli när någon påstår att jag är sur.

Schmetterling skrev:

Miche skrev:Jag blev ofta beskylld av min ex för att vara arg, det jävliga var att hon envisades så till slut blev jag arg...

Stenhård igenkänning. Eller sur. Fan vad sur jag kan bli när någon påstår att jag är sur.

Surpuppor.

Om man ständigt tänker och analyserar, klart man ser fundersam ut. Kanske rentav ser bekymrad ut.

Apropå hur man ser ut, en annan tråd: ser-ni-bekymrade-ut-t15793.html

Alien skrev:Om man ständigt tänker och analyserar, klart man ser fundersam ut. Kanske rentav ser bekymrad ut.

Apropå hur man ser ut, en annan tråd: ser-ni-bekymrade-ut-t15793.html

Att jag ser bekymrad ut har jag också fått höra ett flertal gånger.

Miche skrev:Vi med AS har ofta ett kroppsspråk som inte är kopplat till våra känslor så det är inte konstigt att människor runt omkring ställer frågor som inte alls stämmer med våra känslor.

Jag tror att mycket förklaras av just detta. Jag har många gånger fått höra att jag är väldigt svår att läsa av och att man inte kan se på mig om jag är arg, ledsen, glad etc.

Angående frasen "Du ser fundersam ut" så ja, är van att få höra sådant när man sitter i ett samtal. Händer ofta i sammanhang som beskrevs av någon här t.ex. på psyk. Min analys (gissning efter flera ggr) är att de när de säger det tror att det betyder att jag har invändningar mot det de sagt och ev. förslag de lagt fram. Oftast när jag får den här frågan så har det varit när jag sitter i ett samtal som på något sätt är viktigt för mig, tex då med psykiater där man ska bestämma hur man ska göra med mediciner eller något och det som händer då är att jag verkligen är mån om att lyssna och ta in all information och koncentrerar mig på att lyssna ordentligt. För att kunna göra detta bra krävs det ibland stor koncentration eftersom jag måste anstränga mig att ha fokus på enbart vad den personen säger. Jag tror att det beror på att jag har svårt att sålla bort oviktiga intryck, bakgrundsljud etc. En tickande klocka, steg i korridoren utanför, "suset" från en dator osv. För att kunna fokusera på allt han säger och inte störas av allt annat så blir det gärna så att jag sitter koncentrerad och har blicken fäst på tex en punkt på väggen eller så. Just den här ansträngda koncentrationen tror jag de tolkar som att man "funderar" på en massa. Ibland tolkar de ju också det som att man inte lyssnar ( för att man inte tittar på dem o de tror att man sitter och "drömmer") när det man gör ÄR just att verkligen lyssna!

Folk som kan filtrera bort oviktiga intryck osv förstår inte hur ansträngande denna koncentration kan vara.

De på psyk borde veta sånt och sluta med korkade kommentarer som dränerar dig på ännu mera energi.

Att folk konstaterar att jag ser fundersam ut har jag vant mig vid, det jag har svårt för är frågan "Vad tänker du på?". Jag vill oftast inte dela med mig av mina tankar och i 99,9% av fallen skulle personen antingen bli obekväm, dra sig undan eller bli otrevlig om jag svarade ärligt. Jag lyckas inte heller komma på något neutralt svar tillräckligt snabbt, om jag ens lyckas. Det är lite svårt när man bara har en sak i tankarna.

När den saken är något otrevligt gör dessutom upprepade uppmaningar om att man ska le att jag får lust att dela ut käftsmällar. Har nu dragit mig undan personen, men det handlade inte om att jag skulle le någon gång, jag skulle le 100% av tiden, annars var jag arg oberoende hur många gånger jag sa att jag inte är arg.

Miche skrev:De på psyk borde veta sånt och sluta med korkade kommentarer som dränerar dig på ännu mera energi.

Ja visst så tycker jag också. Men jag är rädd att "dom på psyket" och inom vården allämt är medvetna om hur personer med npf fungerar på ett teoretiskt plan, medans dom har ingen som helst färdighet att tillämpa sina npf kunskaper i praktiken eller kommunikationen.

Foxlove skrev:Någon annan som hört den kommentaren någon gång?

Om jag hade fått en krona varje gång jag hörde det skulle jag vara miljonär.
Och alla tror de är den enda som säger det.

Uj-uj-uj... Brukar säga att jag inte tar emot mindre än en miljard, om du förstår hur jag menar...

AlterEgo skrev:

Miche skrev:Vi med AS har ofta ett kroppsspråk som inte är kopplat till våra känslor så det är inte konstigt att människor runt omkring ställer frågor som inte alls stämmer med våra känslor.

Jag tror att mycket förklaras av just detta. Jag har många gånger fått höra att jag är väldigt svår att läsa av och att man inte kan se på mig om jag är arg, ledsen, glad etc.

Angående frasen "Du ser fundersam ut" så ja, är van att få höra sådant när man sitter i ett samtal. Händer ofta i sammanhang som beskrevs av någon här t.ex. på psyk. Min analys (gissning efter flera ggr) är att de när de säger det tror att det betyder att jag har invändningar mot det de sagt och ev. förslag de lagt fram. Oftast när jag får den här frågan så har det varit när jag sitter i ett samtal som på något sätt är viktigt för mig, tex då med psykiater där man ska bestämma hur man ska göra med mediciner eller något och det som händer då är att jag verkligen är mån om att lyssna och ta in all information och koncentrerar mig på att lyssna ordentligt. För att kunna göra detta bra krävs det ibland stor koncentration eftersom jag måste anstränga mig att ha fokus på enbart vad den personen säger. Jag tror att det beror på att jag har svårt att sålla bort oviktiga intryck, bakgrundsljud etc. En tickande klocka, steg i korridoren utanför, "suset" från en dator osv. För att kunna fokusera på allt han säger och inte störas av allt annat så blir det gärna så att jag sitter koncentrerad och har blicken fäst på tex en punkt på väggen eller så. Just den här ansträngda koncentrationen tror jag de tolkar som att man "funderar" på en massa. Ibland tolkar de ju också det som att man inte lyssnar ( för att man inte tittar på dem o de tror att man sitter och "drömmer") när det man gör ÄR just att verkligen lyssna!

Folk som kan filtrera bort oviktiga intryck osv förstår inte hur ansträngande denna koncentration kan vara.

Känner igen det där att folk tror att jag inte lyssnar när jag just försöker lyssna riktigt bra. det är för att tittar bort då, tittar på väggen eller golvet, eftersom jag kan då bättre fokusera på det som sägs. Skulle jag titta på personens ansikte skulle alla dessa ansiktsrörelser och uttryck ta all min uppmärksamhet och jag skulle missat vad hen egentligen sa. Men det är inte riktigt samma för mig som att se fundersam ut. Då ser jag bara ointresserad ut,

Miche skrev:Jag blev ofta beskylld av min ex för att vara arg, det jävliga var att hon envisades så till slut blev jag arg...

Kan inte låta bli att tänka på en scen i "Sveriges första såpa", Goda Grannar. Jan-Olof Strandberg spelar pensionerad överste och hör sin fru säga i telefon till någon:
- Översten är sur för han inte får köpa kolonilott...
- J A G Ä R I N T E S U R ! ! ! ! !

gadas skrev:

Foxlove skrev:Någon annan som hört den kommentaren någon gång?

Om jag hade fått en krona varje gång jag hörde det skulle jag vara miljonär.
Och alla tror de är den enda som säger det.

Uj-uj-uj... Brukar säga att jag inte tar emot mindre än en miljard, om du förstår hur jag menar...

Nej jag förstår verkligen inte vad du menar tyvärr. har du lust att förklara?

Meppe skrev:Att folk konstaterar att jag ser fundersam ut har jag vant mig vid, det jag har svårt för är frågan "Vad tänker du på?". Jag vill oftast inte dela med mig av mina tankar och i 99,9% av fallen skulle personen antingen bli obekväm, dra sig undan eller bli otrevlig om jag svarade ärligt. Jag lyckas inte heller komma på något neutralt svar tillräckligt snabbt, om jag ens lyckas. Det är lite svårt när man bara har en sak i tankarna.

När den saken är något otrevligt gör dessutom upprepade uppmaningar om att man ska le att jag får lust att dela ut käftsmällar. Har nu dragit mig undan personen, men det handlade inte om att jag skulle le någon gång, jag skulle le 100% av tiden, annars var jag arg oberoende hur många gånger jag sa att jag inte är arg.

Sådana som kräver att man ska le jämnt kanske man kan bemöta med att ge tillbaka med samma mått. Typ kräva att dom ska stå på händerna jämnt. Annars är dom sura och ointresserade.

Varför står du inte på händerna? är du sur eller?

Foxlove skrev:

Meppe skrev:Att folk konstaterar att jag ser fundersam ut har jag vant mig vid, det jag har svårt för är frågan "Vad tänker du på?". Jag vill oftast inte dela med mig av mina tankar och i 99,9% av fallen skulle personen antingen bli obekväm, dra sig undan eller bli otrevlig om jag svarade ärligt. Jag lyckas inte heller komma på något neutralt svar tillräckligt snabbt, om jag ens lyckas. Det är lite svårt när man bara har en sak i tankarna.

När den saken är något otrevligt gör dessutom upprepade uppmaningar om att man ska le att jag får lust att dela ut käftsmällar. Har nu dragit mig undan personen, men det handlade inte om att jag skulle le någon gång, jag skulle le 100% av tiden, annars var jag arg oberoende hur många gånger jag sa att jag inte är arg.

Sådana som kräver att man ska le jämnt kanske man kan bemöta med att ge tillbaka med samma mått. Typ kräva att dom ska stå på händerna jämnt. Annars är dom sura och ointresserade.

Hade mer än en gång lust att säga något i stil med "ge hit din tidsmaskin, sen ler jag". Men man får ju inte be om det uppenbart omöjliga. Tidsmaskiner och vettiga politiker är det inte tillåtet att önska... Men att någon ska le 100% av tiden, det är tillåtet.

Meppe skrev:Tidsmaskiner och vettiga politiker är det inte tillåtet att önska...

Det är det visst det, det ena är troligen att be om det omöjliga, det andra om det osannolika, åtminstone så länge som vi "vanliga" inte engagerar oss mer politiskt än vi gör (nu är vi långt ifrån ämnet).

Meppe skrev:Men att någon ska le 100% av tiden, det är tillåtet.

Men ack så vidrigt. En mig relativt närstående person ler väldigt ofta med munnen men ögonen avspeglar inte samma leende. En teori som framförts om den personen är att hen har Borderline. Hen känns väldigt falsk när man möter personen ifråga, kan vara hur "vänlig" som helst men innerst inne samt i vissa sammanhang märks det tydligt att vänligheten är enbart spelad.

"Ställer du upp på sex så ler jag - annars har jag bättre saker för mig"

plåtmonster skrev:"Ställer du upp på sex så ler jag - annars har jag bättre saker för mig"

Då ska jag också vara villig att ställa upp. Har inte lust att bjuda ut mig åt alla.

Åh vafan gör jag här orkar inte jobba Fyfan va jag vill hem ja fattar ingenting
- tjena varför ser du så fundersam ut?
- a tja nä inget hehe

tjeena skrev:Åh vafan gör jag här orkar inte jobba Fyfan va jag vill hem ja fattar ingenting
- tjena varför ser du så fundersam ut?
- a tja nä inget hehe

Haha ^^ tänk mer på vad du signalerar om du vill signalera dina verkliga känslor. Men för mig är det bara en fördel att inte hela tiden signalera mina känslor, det kan vara ganska opraktiskt att folk får reda på dem. Hellre att de tror att jag är fundersam än att de tror att jag inte orkar jobba och vill hem.