Hej!

jag har under en lång tid gillat en kille. Jag har själv inte Aspergers, men det har han. Vi har aldrig pratat med varandra, bara haft ögonkontakt. Jag vet att det kanske låter konstigt att jag blir kär i någon jag aldrig har pratat med, men så är det i alla fall.
Två gånger log han mot mig och en annan gång tittade han sig bakom axeln när jag gick förbi på gatan. När vi får ögonkontakt kan han flacka med blicken, men fångar min ögonkontakt igen. När han får syn på mig ser han så... imponerad, intresserad och glad ut.
Jag har tolkat de här signalerna som om han skulle tycka jag är söt. Jag kan ibland få sådana komplimanger av killar,och då tänkte jag att han också tyckte jag var fin. Men det är ju extra svårt att avgöra med honom då folk med AS kroppsspråk brukar fungera lite annorlunda.

Jag bestämde mig för att prata med honom. Vi går inte i samma skola men jag vet att han åker tunnelbana hem. Så idag när jag slutade tidigare ställde jag mig vid tunnelbanespärrarna och väntade på att han skulle komma. Och det gjorde han. När jag fick syn på honom gick jag direkt fram till honom och sa 'ursäkta...'. Jag hade förväntat mig att han skulle stanna och fråga vad jag ville, men istället började han springa ifrån mig, förbi spärrarna tills jag var på avstånd och då började han gå igen... Jag blev ju förvånad men samtidigt sårad att han inte ens gav mig chans att prata med honom. Han bara sprang iväg , tittade inte ens upp på mig.

Jag vet om att en del med AS inte gillar överraskningar, men jag trodde också att alla killar ville prata med en söt tjej.

Så då undrar jag, hur tror ni han tänker? Vill han inte prata med mig, eller vill han kanske det bara om det inte kommer som en överraskning? Hur tänker ni där ute som är känsliga för överraskningar, skulle ni stannat om det kom en söt tjej?
Jag gillar honom verkligen, men har jag en chans på honom? Eller är han ett hopplöst fall?
Tacksam för svar!

Det här med blicken i början låter som någon form av intresse, särskilt då det hänt flera gånger. Brukar flacka med blicken för att sedan leta upp ögonen igen när jag ser en söt tjej som intresserar mig.

Det där andra låter lite knepigt. Jag vet inte hur grov hans Asperger är men jag skulle inte kunna reagera så. Bokstavligen sprang han eller ökade han bara takten?

Testa en andra gång, han kan hunnit förbereda sig till nästa gång du möter honom.
Annars kan du ju leta upp honom på nätet, blir oftast enklare för båda parterna, när man kan tänka igenom vad man vill säga och man slipper distraheras av ögonkontakt och kroppsspråk.

Det låter ganska omoget av den där killen att springa ifrån på det viset. Om det vore jag så hade jag stannat och lyssna på vad du ville.

Men om han är intresserad av dig (vilket det verkar som på din beskrivning) så kanske det helt enkelt blev för mycket för honom och blev överväldigad så han inte visste vad han skulle ta sig till och därmed sprang sin väg.

kapuni skrev:Det låter ganska omoget av den där killen att springa ifrån på det viset. Om det vore jag så hade jag stannat och lyssna på vad du ville.

Men om han är intresserad av dig (vilket det verkar som på din beskrivning) så kanske det helt enkelt blev för mycket för honom och blev överväldigad så han inte visste vad han skulle ta sig till och därmed sprang sin väg.

Han kanske blev så överraskad att han inte visste vad han skulle göra? Han kanske har extremt svårt för att prata med okända människor, eller kanske han har svårt att prata med söta flickor?

Vet bara att jag väldigt gärna vill att tjejer ska ta initiativet - eftersom jag är så dålig på det...

Och så minns jag, apropå språnget vid spärrarna, hur jag tretton år gammal slet åt mig jackan och kastade mig ut altanvägen när en tjej (som jag var lite intresserad av och som jag alltjämt tror var lite intresserad av mig) ringde på dörren. Mor och far bara tittade på varann... Men jag rymde inte, jag bara låtsades råka komma ut ur trädgården just då och så träffade jag henne nedanför trappan.

Ganska säker på att det handlar om att det vid AS kan vara viktigt att inte rätt person kommer upp i fel situation, bland fel personer.

iuftfy547s skrev:Han kanske blev så överraskad att han inte visste vad han skulle göra? Han kanske har extremt svårt för att prata med okända människor, eller kanske han har svårt att prata med söta flickor?

Ja han blev nog för överväldigad. Inte beredd. Alla reagerar olika.

Det kanske finns andra sammanhang att mötas? Det kan vara lite lättare att reda ut om du talar om hurvida jämnåriga killar uppfattar dig som snygg (ärligt), vad ni har gemensamt, hur vet du att han har asperger?

Om en slumpvis tjej ur hans synvinkel dyker upp i tunnelbanan så är det inte långt till att misstänka något fuffens. Det händer rätt mycket i den miljön så ett tryggare sammanhang är att rekommendera. Dock utan andra människor. Speciellt eftersom det innebär en social komplikation. Var lyhörd för hans takt i detta osv.

En tjej som utstrålar just mycket kvinnligt för en ovan kille med asperger kan bli för mycket oavsett så det gäller att mötas på ett sätt som är avspänt. Kanske t.om kontakt med motsatt kön är en stor grej att hantera. Inget är självklart.

jeg har en ide om hvorfor slikt kan skje, basert på egne opplevelser. Det var en lang periode hvor jeg ikke snakket med noen og hvis en pen jente snakket til meg så gikk jeg uten å si noe. Fordi, jeg tenkte at jeg uansett ikke hadde noe lurt å si, jeg hadde uansett ikke sjans, jeg burde bare gå min vei og unngå problemer.

Faktisk kan man si det slik; jo penere jenta var, desto fortere sprang jeg vekk. Kanskje jeg var deprimert, det virket veldig logiskt. Trying is the first step in failure. Run away and save yourself some trouble.

Jeg vet ikke hvorfor han sprang sin vei, det kan være mange grunner. Hvis han gikk uten å si noe av samme grunn som jeg brukte før, så gikk han fordi han har gitt opp. Det kan hende han sprang fordi han liker deg, slikt kan skje. Jeg ville ikke snakke med mennesker jeg likte, fordi det bare minnet meg om hvor håpløst ensom jeg var og hvor dårlig jeg var til å snakke med de.

Du kan jo prøve dette; skriv hva du tenker og vil ned på papir og gi det til han.
Vær åpen og ærlig. Kanskje han reagerer da, når han får lest det i fred og ro.

Gissningen är att han är rädd i någon form snarare än kall men mer än så är svårt o säga. Bara o fortsätta försöka och kanske hitta andra sätt att mötas. Kunde du få tag på honom på nätet vore det kanske allra bäst.

Du kanske kan ge honom en lapp och skriva ditt namn och säga att du gärna blir vän med honom på facebook.

Kan nog relatera till den där killen om jag jämför med mig själv även om jag nog inte hade sprungit iväg kanske.

Hade själv stora ångestproblem som blivit bättre med tiden och skulle nog fått panik i en sådan situation då man inte är beredd. Är det sedan en söt tjej skulle ångesten skjuta i höjden. Kan vara så att han fick panik av detta och var då tvungen att springa iväg.

Har själv fortfarande det problematiskt med motsatta könet, har ingen aning om hur jag ska göra om nån visar minsta intresse och kan då verka kall eller ointresserad även om jag inombords känner intresse

Men ge inte upp, en lapp som föreslogs kan nog funka kanske. Problemet är väl hur den ska "levereras".

abcdefg skrev:Så då undrar jag, hur tror ni han tänker? Vill han inte prata med mig, eller vill han kanske det bara om det inte kommer som en överraskning? Hur tänker ni där ute som är känsliga för överraskningar, skulle ni stannat om det kom en söt tjej?
Jag gillar honom verkligen, men har jag en chans på honom? Eller är han ett hopplöst fall?
Tacksam för svar!

För oss med AS är det sådana situationer som är lite svåra ibland och kan göra oss väldigt obekväma en del kan få en chock och reagerar med panik. Vi måste ha "flyktvägar" klara så det inte blir överraskningar. Tänk Sheldon Cooper, i Big Bang Theory, så du måste nog SMS:a eller på ngt sätt meddela honom först så han kan få en chans att träffa dig där han är "säker", att han sprang kan betyda att han har beundrat dig med på avstånd, men han blev lite förskräckt, många med AS är väldigt blyga ibland...

Hade det varit så att han är kall eller liknande, hade han knappast sprungit iväg, tänker jag. Hade han varit det hade han väl bara fortsatt gå i samma takt.

Han är nog bara rädd och osäker.
Som flera andra skrivit: ta kontakt på ett icke-fysiskt sätt ifall det går, och kanske kan du då även förklara att du vet att han har AS och att han kan ha vissa svårigheter, men att du har förståelse för det men vill träffas i alla fall.

Det jag undrar är hur du vet att han har AS?

Zirre skrev:Du kanske kan ge honom en lapp och skriva ditt namn och säga att du gärna blir vän med honom på facebook.

Ja, jeg tror også at det av og til kan fungere bedre å skrive i begynnelsen, for å prøve å få kontakt. Jeg har selv gjort det, og jeg hadde selv satt pris på å få noe jeg kunne ha lest i fred, man får litt tid til å tenke på det og hva man vil si.

Exploitbat skrev:Det jag undrar är hur du vet att han har AS?

Jag med, om det är någon som berättat det, som kanske vet hans mobilnr eller kan lämna ett meddelande

CarolusRex skrev:Det där andra låter lite knepigt. Jag vet inte hur grov hans Asperger är men jag skulle inte kunna reagera så. Bokstavligen sprang han eller ökade han bara takten?

Jo, han sprang bokstavligen men inte så snabbt. Mest skyndade sig iväg.

antonius skrev:

Exploitbat skrev:Det jag undrar är hur du vet att han har AS?

Jag med, om det är någon som berättat det, som kanske vet hans mobilnr eller kan lämna ett meddelande

Faktum är att han går i samma klass som min kompis(som också har AS) och min kompis har pratat lite om honom. Jag vet att han har AS eftersom det är en specialklass för elever med Aspergers Syndrom. Det skulle varit en jättebra idé att prata med min kompis om det om det inte vore för att han är kär i mig. Det känns inte särskilt snällt att fråga han som är kär i mig om jag kan få hans kompis mobilnr... Dessutom är min vän dålig på att komma ihåg ärenden och liknande. Dock vet han att jag bara gillar honom som en vän

Tack för alla bra svar!:) Jag kanske ska testa att skriva ner vad jag vill honom på en lapp och ge den till honom så fort jag ser honom igen. Eller...?



Moderator atoms - tog bort ett duplicerat citat.

abcdefg skrev:Tack för alla bra svar!:) Jag kanske ska testa att skriva ner vad jag vill honom på en lapp och ge den till honom så fort jag ser honom igen. Eller...?

Gör det, annars får ju den stackars pojkvasken aldrig reda på något, det är inte hans fel att han är som han är. Han måste ju va himla söt när du gör dig sånt besvär...

abcdefg skrev: Det skulle varit en jättebra idé att prata med min kompis om det om det inte vore för att han är kär i mig. Det känns inte särskilt snällt att fråga han som är kär i mig om jag kan få hans kompis mobilnr...

Kanske det var därför han sprang sin väg eftersom han möjligtvis vet om att sin kompis är kär i dig? Att han inte vill riskera såra honom genom att bli ihop med dig samtidigt som sin kompis skulle vara kär i dig?

kapuni skrev:

abcdefg skrev: Det skulle varit en jättebra idé att prata med min kompis om det om det inte vore för att han är kär i mig. Det känns inte särskilt snällt att fråga han som är kär i mig om jag kan få hans kompis mobilnr...

Kanske det var därför han sprang sin väg eftersom han möjligtvis vet om att sin kompis är kär i dig? Att han inte vill riskera såra honom genom att bli ihop med dig samtidigt som sin kompis skulle vara kär i dig?

Nja de är mer klasskompisar. Jag tror de inte berättar sånna saker för varandra. Dock är min kompis väldigt öppen, skulle kunna vara ett alternativ. Har aldrig tänk på det innan

Tror det gick för snabbt. Om jag vore dig skulle jag nog fortsätta flirta med ögonkontakt ett tag till och sedan (långsamt) gå vidare med annat.

rdos skrev:Tror det gick för snabbt. Om jag vore dig skulle jag nog fortsätta flirta med ögonkontakt ett tag till och sedan (långsamt) gå vidare med annat.

Du kanske kan fråga om han kan hjälpa dig med något, som är inom hans specialintressen (många aspisar har det), sen går ni och fikar t ex...

Varför frågar du honom inte bara om ni ska hem och sexa?

slackern skrev:Varför frågar du honom inte bara om ni ska hem och sexa?

Tänk om han är en sån som inte gillar kroppskontakt. D: