Bygger på samma som vad man än behöver inom vården. Visa ovilja, yttra kritik om det man vill ha, många läkare är extremt anti allt man säger. Sedan om då de besvarar kritiken/oron med något positivt så smygberömmer man deras sätt att resonera, att man inte tänkt på det, hur smarta de är, läkare gillar få sina egon klappade på. Man ska också bara vagt styra mot ämnet och totalt sakna kunskap, vara en dum konsument som villigt erkänner sin okunskap i frågan.

Men man måste ha rätt tajming också.

LOL.

Det har jag gjort med min läkare utan att tänka på det, men i och för sig så menar jag det.

kiddie skrev:Bygger på samma som vad man än behöver inom vården. Visa ovilja, yttra kritik om det man vill ha, många läkare är extremt anti allt man säger. Sedan om då de besvarar kritiken/oron med något positivt så smygberömmer man deras sätt att resonera, att man inte tänkt på det, hur smarta de är, läkare gillar få sina egon klappade på. Man ska också bara vagt styra mot ämnet och totalt sakna kunskap, vara en dum konsument som villigt erkänner sin okunskap i frågan.

Men man måste ha rätt tajming också.

Känner inte igen vad du skriver. Jag har snarare uppfattningen och erfarenheten att man får bättre vård om man är lite påläst, det är också vad jag läst om, att de som är pålästa får bättre vård:

DN - Pålästa patienter kan kräva rätt läkarvård
Publicerad 2008-10-08 22:15

Personer med dålig ekonomi, låg utbildning eller annan etnisk bakgrund än svensk riskerar att få sämre tillgång till bra vård. Men kunskap är makt.

- Resursstarka patienter känner till de senaste behandlingarna och de senaste medicinerna, och de kan också ställa andra krav på vården, säger Kristian Ljungberg, pressekreterare på Reumatikerförbundet.

Claes Stjernström har en diger sjukdomshistoria med magoperationer, svår reumatism och hjärtproblem, han tror att många sjuka ger upp för tidigt:

- De i vården vet inte alltid vad som gäller. Därför är det viktigt att veta själv så att man kan tala om för dem. Att man inte blir erbjuden vissa behandlingar och insatser handlar inte om oginhet, tror jag, utan helt enkelt om att vårdpersonalen inte vet.

Wine skrev:Känner inte igen vad du skriver. Jag har snarare uppfattningen och erfarenheten att man får bättre vård om man är lite påläst, det är också vad jag läst om, att de som är pålästa får bättre vård:

Det är lite en annan sak. Vissa saker gör att man inger mer respekt helt enkelt. Kommer man som lite tafatt yngre utan pondus så blir man lättare överkörd. Men då kanske det inte är så lätt att växa ut pitt och skägg och ha ett bra jobb så att läkaren inte vågar trycka ner en. Då är det enklare att köra med vissa knep. Vad gäller rättigheter är det jättebra att veta sina, men det finns ingen rättighet att kräva medicin, bara att avsäga sig.

Har man en vettig läkare som man kan tala med på riktigt är det ju naturligtvis bättre att vara ärlig. Jag har träffat läkare som inte blir triggade av att man lägger sig på samma nivå som dem, ja naturligtvis inte inom all medicinsk kunskap, men expertis på sig själv och att man får ta plats som människa. Så man måste naturligtvis läsa av vilken typ av läkare man har att göra med.

Tyvärr är inte psykiatrin vare sig välbetald eller högt ansedd så de bästa läkarna kanske du inte generellt hittar där. Jag tror att man blir besviken om man tror att alla ska respektera en och ens kunskap. Dessutom kan man vara påläst utan att läkaren vet det och det funkar väldigt bra i vissa situationer.

kiddie skrev:Tyvärr är inte psykiatrin vare sig välbetald eller högt ansedd så de bästa läkarna kanske du inte generellt hittar där.

Det där stämde åtminstone inte 2011. Psykiatrimedianlönen var högre då än specialistläkarmedianlönen. Kanske (lovar inget!) försöker rota fram senare statistik Läkartidningen ur min bastanta (därav uteblivet löfte) tidningshög när jag inte sitter fast under sovande barn längre, men jag har svårt att tro att det ändrats kraftigt de senaste åren.

Kan ju iofs ändrats. De psykiatrer jag träffar är väldigt välbetalda eftersom de inte tillhör vår klinik utan hyr ut sig. Innan hade vi egna psykiatrer som bara fick betalt för vanligt jobb.

Jo, läkares bensoskräck är väldigt överdriven ibland.

Sen kan man ju fråga sig vad som är värst ?
Att leva med en enorm ångest och må dåligt, eller att må hyfsat bra och vara beroende av en viss tablett ?

Tror att läkarnas brist på förståelse beror på att de själva inte har en aning om hur det känns att ha den där ångesten ?

Jag kan aldrig tänka mig att de läkare helt emot benso har haft stark och varaktig ångest. Det är så jäkla grisäckligt att det inte går att beskriva med ord.

kiddie skrev:Jag kan aldrig tänka mig att de läkare helt emot benso har haft stark och varaktig ångest. Det är så jäkla grisäckligt att det inte går att beskriva med ord.

Nej, precis. Det var det jag menade

Jag kan bara rekommendera bensodiazepiner till två typer av individer: den som bara tar väldigt tillfälligt vid svår ångest eller den som kommer ta livet ut.

Jag vet för mycket om bensodiazepiner och jag har sett den mörka sidan av beroendet. Allvarligt talat så önskar jag att jag aldrig började med det. Att sluta är bland det jobbigaste jag varit med om, det jobbigaste jag någonsin sett hos någon annan och det tar ibland ganska lång tid innan hjärnans fysiologi är någorlunda korrigerad.

Tar man medicinen utan fullständig kunskap om vad medicinen gör så är man illa ute. Jävligt illa ute.

Wine skrev:Nu vet jag ju inte om detta gäller för er men bensodiazepiner kan ju också orsaka ångest:

ABSTINENS, BESVÄR I DETALJ
Abstinenssymtom är olika känslor och obehag som uppstår när kroppen undanhålls ett ämne som den blivit tillvand till. I detta fall är ämnet bensodiazepiner. Symtomen hänger samman med kemiska reaktioner som sker i hjärnan och i kroppen när bensodiazepinerna minskar och försvinner. Vid avgiftning är abstinensen alltså ett tecken på tillfrisknande från tablettberoendet.

Man kan också vara abstinent under pågående tablettbruk ifall kroppen kräver högre doser bensodiazepin än den får. Detta är ett tecken på beroende.

Psykiska abstinenssymtom
Trötthet, minnesstörningar, koncentrationssvårigheter, svårighet att planera,
överkänslighet, misstänksamhet, osäkerhet, overklighetskänsla, känslosvängningar,
rastlöshet, sömnstörningar, ångest, panikkänslor, fobier, depression.
”Smekmånadssymtom.”

http://rfhl.se/riks/images/rfhl/lakemed ... detalj.pdf

Vad bra att vi har en scientolog som kan informera oss om biverkningar varje tråd med sakliga skräckpropaganda och med sin väl dokumenterade medicinska expertis.