1. Måste leva i verkligheten, får inte lura sig till att må bättre än vad det finns anledning till - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man lurar sig till att må dåligt.

2. Måste förutse allt, annars kommer man att ångra sig när det händer - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man upplever allt elände minst en gång i stället för högst en gång.

3. Måste förstå meningen med livet, annars är det meningslöst och man kan lika gärna dö - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man gör livet meningslöst.

Endast krav 2 behöver tillgodoses för att det skall fungera.

Vad ska diskuteras egentligen? Det du skriver är ju bara struntprat.

gadas skrev:1. Måste leva i verkligheten, får inte lura sig till att må bättre än vad det finns anledning till - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man lurar sig till att må dåligt.

Klart man får må bra! Varför skulle man vilja hamna i tankeloopar och grubbla ner sig i tankar som får en att må dåligt? Tänk på det som får dig att må bra eller försök distrahera dig från ältande.

gadas skrev:2. Måste förutse allt, annars kommer man att ångra sig när det händer - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man upplever allt elände minst en gång i stället för högst en gång.

Ja det är ju vettigt och det är väl bra det med. Medför att man inte sårar i onödan och gör att man mindre ofta får ångest pg.a. saker man gjort som man inte borde ha gjort t.ex.

gadas skrev:3. Måste förstå meningen med livet, annars är det meningslöst och man kan lika gärna dö - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man gör livet meningslöst.

Nej. Man måste inte förstå någonting! Men om man väljer att försöka förstå så får man skylla sig själv. Det är ju ditt eget val att vilja förstå. Ingen tvingar dig. Du kan välja att tro. Tro gör livet mer meningsfullt men gör dig också dum.

Så känner jag med ibland. Jag tror att vissa måste ha en slags beredskap. Annars funkar det inte. T ex måste jag planera vad jag ska göra (typ städning) innan jag gör det men det kan spåra ur så jag tänker det massa gånger.

Så jag tror det finns ett behov. Om man inte är smidig på att ta det som det kommer eller tänka ut saker snabbt.

Problemet är när det blir för mycket tänkande. Svårt att dra gränsen. Jag vet att jag inte har den mentala smidigheten att bara zenlikt finnas till och fungera. Men kan lätt flippa ut och bli GAD. Då kanske man måste våga. Men man måste veta vad som funkar att våga.

Är fan komplicerat.

Ett bra tips är att sluta ställa krav på sig själv och andra.

gadas skrev:1. Måste leva i verkligheten, får inte lura sig till att må bättre än vad det finns anledning till - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man lurar sig till att må dåligt.

2. Måste förutse allt, annars kommer man att ångra sig när det händer - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man upplever allt elände minst en gång i stället för högst en gång.

3. Måste förstå meningen med livet, annars är det meningslöst och man kan lika gärna dö - riskerar(milt uttryckt) att leda till: Man gör livet meningslöst.

1. I princip ingen gör det längre. Varken aspergare eller "normisar".
Är det inte mobilen som är framme är det tv'n som är på. Folk fokuserar på annat i stort sätt hela tiden..

2. Många försöker, det är sant. Men i lagom dos. Och vad gäller högprioriterade saker, främst.
Tror att ovanstående är nödvändigt för att undvika negativa situationer här i livet (så länge man inte överdriver).

3. Meningen med livet är något individuellt. Och givetvis är det väl fördelaktigt att veta vad man vill med sin tid här på jorden .. Genom att sträva efter mina mål gör åtminstone jag mitt liv meningsfullt..

ElisabetC skrev:1. I princip ingen gör det längre. Varken aspergare eller "normisar".

Finns åtskilliga redan här inne som varnat för att tro att saker är bättre än vad de är. Det är särskilt viktigt att förstå under en depression, att man inte alls lurat sig själv tidigare till att må bra, utan tvärtom lurar sig nu till att må dåligt. Man försöker använda hjärnan trots att den är avstängd, lite som att försöka köra bilen utan att starta den - och så tror man att man är förlamad!

ElisabetC skrev:2. Många försöker, det är sant. Men i lagom dos. Och vad gäller högprioriterade saker, främst.
Tror att ovanstående är nödvändigt för att undvika negativa situationer här i livet (så länge man inte överdriver).

Jag talar om mentaliteten (som jag själv representerar) att ständigt vara rädd att man ska bli straffad eller ångra sig grymt om man inte tänkt på varje möjlighet att misslyckas eller drabbas.

ElisabetC skrev:3. Meningen med livet är något individuellt. Och givetvis är det väl fördelaktigt att veta vad man vill med sin tid här på jorden

Det är nackdelaktigt också, det är andemeningen i trådstarten. Poängen är att man kan njuta av livet utan att veta det. Om t ex någon inte tycker att han lyckats göra sitt liv meningsfullt genom att sträva efter sina mål, var det då fel att göra det? Jag säger inte att man måste strunta i meningen, bara att man inte måste bry sig om meningen.

Det var ett tankeväckande start-inlägg av gadas, och jag har lite andra synsätt. För mig gäller:
1. Så mycket verklighet som jag orkar (när alternativet är verklighetsförvrängning.)
2. Förutse mycket genom att sätta upp mål, men acceptera att leva med en del osäkerhet och försök låta bli att oroa sig.
3. Sträva efter att skapa mening med det man tänker, känner och gör.