Hej mina aspie vänner! Efter att ha vankat av och an har jag beslutat mig för att ställa mig i kö för att få en AS utredning. Jag ser fram emot att få en diagnos, men inte momenten jag måste gå igenom för att få en. Om jag väl får en diagnos, har jag automatiskt rätt till ekonomiskt stöd, utan att behöva bevisa mig oduglig till att arbeta då?

Jag egentligen inte har nått intresse av att bli hjälpt för mina AS relaterade symptom, jag trivs mer eller mindre med dom. Utan mer få bekräftelsen att jag verkligen har AS.

Så vad jag har att "se fram" emot rent ekonomiskt om ja får en diagnos?
Om det "beror på", fråga/säg gärna.

pm eller svar här uppskattas!

Tack på förhand

//

JKnish skrev:Om jag väl får en diagnos, har jag automatiskt rätt till ekonomiskt stöd, utan att behöva bevisa mig oduglig till att arbeta då?

Nej.

Däremot är det förmodligen lättare att övertyga myndigheter om att du inte kan arbeta om du har en diagnos. Framför allt får du bättre möjligheter att få hjälp med att kunna arbeta och få (icke-ekonomiskt) stöd i vardagen.

Hej

Tänk på: att fastna i en sjukpension är en fattigdomsfälla.

Hej, du kan läsa mer om vad försäkringskassan kan ersätta dig med/för här: http://www.forsakringskassan.se/privatp ... dsattning/

Du kan bli kodad hos arbetsförmedlingen för att få rätt till lönebidrag. Men du kommer inte få pengar bara för att du har en diagnos.

Biskswe skrev:Tänk på: att fastna i en sjukpension är en fattigdomsfälla.

Inte helt sant, om man inte klarar av att jobba så är det betydligt mycket bättre att få sjukpension (som det hette förut, kommer inte ihåg vad det heter nu) än att gå på soc.

Miche skrev:

Biskswe skrev:Tänk på: att fastna i en sjukpension är en fattigdomsfälla.

Inte helt sant, om man inte klarar av att jobba så är det betydligt mycket bättre att få sjukpension (som det hette förut, kommer inte ihåg vad det heter nu) än att gå på soc.

Detta är något förbryllar mig också. Och känn er fria att rätta mig, men vad hindrar en AS diagnostiserad person som får sjukbidrag från att jobba som städare tex? Jag menar klarar gravt utvecklingsstörda människor jobbet, skall väl en Aspbergerare klara det? Jag har inte fått en diagnos än, men har oräkneligt många symtom som pekar på att jag har det. Men hur kommer folk förbi detta när dom söker bidrag?

Tack för alla svar förresten.

JKnish skrev:

Miche skrev:

Biskswe skrev:Tänk på: att fastna i en sjukpension är en fattigdomsfälla.

Inte helt sant, om man inte klarar av att jobba så är det betydligt mycket bättre att få sjukpension (som det hette förut, kommer inte ihåg vad det heter nu) än att gå på soc.

Detta är något förbryllar mig också. Och känn er fria att rätta mig, men vad hindrar en AS diagnostiserad person som får sjukbidrag från att jobba som städare tex? Jag menar klarar gravt utvecklingsstörda människor jobbet, skall väl en Aspbergerare klara det? Jag har inte fått en diagnos än, men har oräkneligt många symtom som pekar på att jag har det. Men hur kommer folk förbi detta när dom söker bidrag?

Tack för alla svar förresten.

Aspergare* (sorry, var tvungen).

Det är klumpigt att göra sådana jämförelser, då AS är ett syndrom, vars symtom kan variera i omfattning och intensitet - sedan tillkommer andra funktionsnedsättningar, sjukdomar, social bakgrund etc.
Att arbeta som lokalvårdare är inte så simpelt som många tror - dessutom brukar det i regel innebära stress som bara den (med tanke på upphandlingar som driver till allt lägre priser, vilket leder till mindre lokalvårdare per kvadratmeter och timme).

Det är inte så lätt att få positivt beslut om diverse penningar och ekonomiskt stöd - dessutom är det ingen ekonomisk summa att tala om.
I dagsläget är jag sjukskriven på deltid, inte pga funktionsnedsättningarna, utan pga utmattningstillstånd som brände ut alla sociala proppar i kraftskåpet - ett evigt tjatande på myndigheter. Sedan är det inte lätt att få de anpassningar en har rätt till (och som en behöver), eftersom de flesta tror att AS är en sjukdom som går att "växa ifrån", och har en arbetat och studerat innan så borde en helt enkelt kunna göra samma sak igen anser vissa personer - vilket leder till en hamnar mellan stolarna. Då får en så snällt acceptera vad som erbjuds (oftast, enligt mig, idioti) eller fortsätta stressa med att arbeta 100-200%/månad och inte ha ett välfungerande liv i övrigt (förutom jobb).

Sen är det inte bara till att ta ett jobb - har en lång och bred erfarenhet, så är en för överkvalificerad enligt arbetsgivare och enligt AF/FK inte berättigad till visst utökat stöd, då får en snällt söka jobb som alla andra, med vissa speciella villkor (vilket i praktiken leder till att A-kasse dagarna försvinner snabbt och en kan så snällt bli erbjuden att bli "anställd" på något dagcenter - fast en inte behöver det stödet (och andra behöver det desto mer)).

Känner du att du orkar jobba och hittar ett jobb som både du och arbetsgivaren tycker du klarar så finns det ingenting som hindrar dig från att jobba.

När det gäller AS så vet myndigheterna att det finns många med AS som jobbar, så gå inte till Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och börja prata bidrag direkt efter du har fått diagnosen. Säg istället att du behöver hjälp och fråga vilken typ av hjälp dom kan erbjuda.

Myndigheter blir automatiskt mycket mer hjälpsamma om man först visar att man inte vill leva på bidrag, visar det sig senare att du inte klarar att jobba så ökar också chansen att du får bidrag.