Tja, dra åt ... XX eller till ... QQ, bara: BORT UR MITT LIV!! skrek jag åt henne (Socialtanten) och slängde på luren.

Och vad gör man efter ett sådant utbrott (per telefon), jo, jag behöver då några dagar på mig att fatta: Vad hände? Vad har JAG gjort? Men vad har DE gjort? Och VEM har fel/rätt?

Jag är barra förvirrad just nu och vill inte släppa någon beoendestödjare över dörrtröskeln, någonsin, i detta liv! Har jag överreagerat? Troligen. Kan aspergare förväntas explodera om de provoceras hårt? Bör biståndsbedömaren känna till AS och ta hänsyn till detta, samt helst alla andra sjukdomar jag har papper på (som hon fått)?

Jag gissar att de får bete sig hur de vill och att det är jag som ska gilla läget, inte explodera?Ni får gärna vara domare!

Storyn: Jag hade boendestöd 2 1/2 timme per vecka: för städ, handling, prat etc.

Sedan beviljades jag 3 1/1 timme under viss tid i samband med operation. Läkarintyg: D. behöver extra stöd en "längre tid", "flera månader".
Det har gått 2 1/2 månad, alltså drygt "ett par"< flera.

En boendestödjare tog kontakt med chefen och sa att jag hade blivit fullt återställd efter operationen. Hon frågade inte mig något, men jag hade sagt att fotsvullnaden beräknades försvinna fram i augusti någon gång, enligt kirurgen. Jag kan gå i en viss sandal, en stund, några meter.

Jag kände mig kränkt av att biståndsbedömaren inte fäste större vikt vid läkarintyget eller det jag sa. Jag upprepade att jag hamnat i ett djupt reumatiskt skov och inte tillfrisknat än. "Ja, men det är inte det jag pratar om utan FOTEN" "VADDÅ FOTEN? Den sitter väl fast i resten av kroppen? Och denna kropp är sjuk i ett RA-skov därför att bromsmedicinerna sattes ut i två månader!" "Ja, men nu är det FOTEN vi talar om!" NEJ, det gör vi inte, vi talar om hela MIG! Foten sitter fast i en kropp som varit dödssjuk. Jag är på bättringsvägen, men inte återställd. Jag är konvalesent. Sådana här smärtor tar hårt på krafterna och därmed på SJÄLEN. Jag behöver EN månad till, enligt kirurgen, och mig. Ring honom! Ring min läkare! Eller tro på vad jag säger.

Hon pratade på om att jag måste arbeta på att bryta min isolering. "Personalen kan följa dig till Aktivitetshuset. Ni kan åka buss dit!" "Jag åker aldrig buss. Jag åker FÄRDTJÄNST eller med min moped. Jag har redan varit ute flera gånger med mopeden. Jag kommer att forsätta måla tavlor där när AXLARNA och HÄNDERNA fungerar som före operationen. "

Nej, Tanten lyssnade inte: vaddå, här snackade vi fötter och nu har hon mage att påstå att axlar och händer inte funkar heller??? Boendestödet är för PSYKISKT SJUKA. De isolerar sig med brutna ben, rullstolar, isoleringstejp och det vete Fan vad allt de isolerar sig med, bara för att djävlas med samhället.

"Nu är det så att en personal säger att FOTEN är återställd, foten, foten, foten så..............mulller, MULLER, MULLER Hela mitt dialogförråd var uttömt. Gränsen var nådd. Alla mina faktaspäckade argument var slut. Dialogen uttömd:
"Du kan ta ditt boendestöd och dra åt h........
072

Jag skiter i samhällets rutsystem. Jag skiter i deras fyrkantiga, empatilösa, inhumana, maktstinna reptilhjärnor. De sitter där och snackar över våra huvuden och sätter oss i fack. De talar inte med oss utan till oss (ovanifrån). Om de inte fattar att själen bor i och lider med en sjuk kropp och att foten är en del av kroppen...vad fattar de då?

"Hjälp" från samhället. Vad är det för "hjälp" att bli betraktad som en mindre vetande idiot. Att inte bli tagen på allvar, att inte bli lyssnad till...

Är det ett aspergerdrag att jag är som en åsna vilken absolut totalvägrar att röra på sig? När någon, där "uppe" ger order om rättning i ledet, då drar jag, för gott............Stoltheten är det enda jag äger, det enda som ingen kan ta ifrån mig.
111
"BÄTTRE LITE SKIT I HÖRNEN ÄN ETT RENT HELVETE."

Keep up the fighting spirit! Bästa sättet att bemöta tanter är att vara nedlåtande, prata vänligt, lugnt och övertydligt med dem.
När man träffar dem kan man säga nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!
Då har man varit subtilt elak, vilket tar betydligt hårdare än ett dra åt helvete...

Debbido skrev:Tja, dra åt ... XX eller till ... QQ, bara: BORT UR MITT LIV!! skrek jag åt henne (Socialtanten) och slängde på luren.

Våga vägra bli illa behandlad!

Hur du väljer att visa missnöje är bara ett uttryck ifrån dig och något som dom får ta och självklart ska dom få höra när du känner dig kränkt!

Debbido du har rimligtvis rätt till extra hjälp om du är mycket sämre än vanligt men att ha rätt är inte samma som att få rätt. Du skulle kanske kunna pröva att ringa och ta på dig din vänaste röst och beklaga - inte ursäkta - att du blev så "upprörd" men att du kände dig desperat över utsikten att förlora ditt extra stöd nu när du fortfarande har så ont. Sen kan du ev ta upp frågan om "dokumentation" om kirurgens bedömning bla bla bla.
Den typen av strategi borde kunna funka några gånger på normalt funtade kommunalanställda tjänstemän. Vägrar dom fortfarande så får du ta ställning till om det är värt att överklaga. Och förlåt om jag låter för beskäftig. Det där med att "koka över" mot folk som man står i beroendeställning till blir alltid för jävla jobbigt. Lycka till hur det än går!

nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!...Då har man varit subtilt elak

På allvar?
Hur då?

sssssm skrev:

nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!...Då har man varit subtilt elak

På allvar?
Hur då?

Om man säger att någon ser kry ut indikerar det att denne varit sjuk.
Eller sett sjuk ut. Mycket effektivt på nt's.

KrigarSjäl skrev:

sssssm skrev:

nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!...Då har man varit subtilt elak

På allvar?
Hur då?

Om man säger att någon ser kry ut indikerar det att denne varit sjuk.
Eller sett sjuk ut. Mycket effektivt på nt's.

Subtilt minsann..

Intill randen för menlöshet. Å du kallar dig krigarsjäl??

Väldigt starkt inlägg Debbido..

Kunde inte det göra sig som ett brev till någon i beslutsfattande position eller i lokaltidningen?

Säker på att du skulle få mycket stöd om rätt människor läser..

Stor kram till dig..

Thunderchild skrev:

KrigarSjäl skrev:

sssssm skrev:[quote]nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!...Då har man varit subtilt elak

På allvar?
Hur då?

Om man säger att någon ser kry ut indikerar det att denne varit sjuk.
Eller sett sjuk ut. Mycket effektivt på nt's.

Subtilt minsann..

Intill randen för menlöshet. Å du kallar dig krigarsjäl?? [/quote]
Det gäller att stöta staven där det tar mest...believe me, I know how, pretty boy...

Man brukar säga att aspergare är rigida och inflexibla. Men jag tycker det är tvärtom: Reglerna som "normala" satt upp är otroligt rigida och inflexibla.

Tydligen ska du få hjälp bara för fotens skull. Är foten bättre så skiter de helt i om du behöver hjälp pga reumatismskov el nåt annat. Sunda förnuftet säger ju "behöver D. hjälp, så ska hon få det". Deras regler säger annat. Misstänker att det finns en dold underförstådd regel: Ge så litet som möjligt och spjärna alltid emot, så tröttnar folk på att begära hjälp.

Kommer ihåg min mor som gick till läkaren en gång för en krämpa i kroppsdelen A. När hon var där berättade hon samtidigt att hon hade hon ont i B. Då frågar läkaren "Kommer ni för A eller B?" Det var alltså förbjudet att berätta om flera krämpor samtidigt, hon skulle prata bara om A och beställa ny tid för B. Dumt av flera orsaker, bl a att både A och B kunde bero på samma sjukdom, det är ju inget som patienten kan veta.

Förstår att det känns som att prata med en vägg. Det är vid såna här tillfällen man behöver någon med sig (personligt ombud, kontaktperson whatever), som s a s kan ta över och prata lugnt men bestämt med "väggen" när man själv känner att man blir galen.

Tyvärr riskerar du att bli utan hjälp pga tjänstemannens prestige. Ingen tycker om att bli utskälld när man "bara följt reglerna" (även om reglerna är hur tokiga som helst).

Boendestödet är alltså inget man begär hos LSS-handläggare utan hos Soc?

Hej!

Jag tycker du ska a extra hjälp på grund av att du också har reumatism. Det i sig vore skäl nog.

Alien
Boendestöd är en LSS-insats. Boendestödet innebär att personal kommer hem och ser till att man har städat ordentligt, hjälper till att byta en glödlampa i en takarmatur för att man inte själv törs klättra på en stege etc. Insatsen är gratis.
Dagpersonal är något man kan få om man inte bor på gruppboende. Då kommer personalen hem till en på bestämda tider och man hjälps åt med att handla, laga mat etc. Samma som på ett gruppboende. Det är också en LSS-insats som är gratis.
Hemtjänst får man om man behöver hjälp med att städa. Då städar personalen och gör det man kommit överens om. Man kan hjälpa personalen att städa. Eller så kan man komma överens om att personalen städar badrummet och köket, medan man själv städar resten. Insatsen är enligt SoL och man betalar enligt kommunens hemtjänsttaxa.

Vi hade hemtjänst i två månader förra året. Men då vi inte ville att det skulle vara ny personal som kom varje gång, blev det resursgruppen som kom. De var bara tre personer som alternerade, ibland kom det två och ibland en. Resursgruppen ger boendestöd till de utvecklingsstörda som inte bor på gruppboende. Därför stod det i papperen att vi hade boendestöd men vi fick betala för hemtjänst.

Så om någon påstår att hon eller han får betala för boendestöd, så är det egentligen hemtjänst som man har fast med boendestödspersonal istället för med hemtjänstpersonal.

Hälsningar

Lilla Gumman

Thunderchild skrev:Väldigt starkt inlägg Debbido..

Kunde inte det göra sig som ett brev till någon i beslutsfattande position eller i lokaltidningen?

Säker på att du skulle få mycket stöd om rätt människor läser..

Stor kram till dig..

Tack för ditt stöd! Men det här är för luddigt för lokalpressen. Ingen vanlig människa vet vad ett reumatiskt skov är, har jag insett, eller vad boendestöd är, hur det ska fungera och att en människa kan ha flera handikapp. Man skriver jämt om förhållandena för "gamla & sjuka". Detta ordpar kan konkurrera med "kaffe & kaka" eller "korv & mos".

JAG FINNS INTE. Det är det mest skrämmande av allt: barn, ungdomar, vuxna eller medelålders personer KAN INTE vara sjuka. Biståndsbedömaren kunde få in i sin ärthjärna att en fot kan vara ur drift ett tag hos en medelålders person, men SJUK?! Ordet är ju kopplat till "gammal". Altså ljög jag.

Lokalpressen är redan nedlusad med mina insändare, som jag hållert, korta, skärpta, lättfattliga och fokuserade. Komplexa grejer går inte in.

Kram! Debbie

KrigarSjäl skrev:Keep up the fighting spirit! Bästa sättet att bemöta tanter är att vara nedlåtande, prata vänligt, lugnt och övertydligt med dem.
När man träffar dem kan man säga nämen hej Birgitta, vad kry du ser ut!
Då har man varit subtilt elak, vilket tar betydligt hårdare än ett dra åt helvete...

Självklart har du rätt om detta med ett lugnt och gärna nedlåtande sätt, dvs att möta tanten på tantens nivå.

Men här låg jag och småsov, hade ont, var rätt så borta i Luddiga Landet på mitt morfin. DÅ ringer tanten. Inget vårdplaneringsmöte ska hållas. Inga frågor ska ställas. Jag ska bara meddelas att jag har blivit frisk! Det är någon som har golat. Bidrgssmitaren sitter fastklämd med tassen i den kommunala bidragssmitarfällan. Jag har haltat för många steg, använt för mycket makeup, sett för frisk ut på kinderna, vattnat för många petunior och, som vanligt, skrivit för många insändare: Du har överutnyttjat systemet!

Men hur kan man möta en människa på gemensam nivå när hon står upp och jag ligger, när hon är helt oemottaglig för sakskäl, utgår från att allt jag säger är sjukt fel och redan har bestämt sig för vad som är sant och rätt? "I've made up my mind. Don't confuse me with facts!"

Om man råkar trampa på en orm är det troligt att den biter. Jag undviker konflikter men om någon trampar på mig utlöses en försvarsreflex. Jag kallar den "the autistic tantrum". Eftersom jag aldrig tycks kunna övervinna denna inbyggda reflex måste den vara hårt neurologiskt inpräntad.

Bjäbbmonstret skrev:Debbido du har rimligtvis rätt till extra hjälp om du är mycket sämre än vanligt men att ha rätt är inte samma som att få rätt. Du skulle kanske kunna pröva att ringa och ta på dig din vänaste röst och beklaga - inte ursäkta - att du blev så "upprörd" men att du kände dig desperat över utsikten att förlora ditt extra stöd nu när du fortfarande har så ont. Sen kan du ev ta upp frågan om "dokumentation" om kirurgens bedömning bla bla bla.
Det där med att "koka över" mot folk som man står i beroendeställning till blir alltid för jävla jobbigt. Lycka till hur det än går!

Tack för svar. Men jag tog upp alla argument som fanns över huvud taget, innan jag exploderade. Hon hade då avvisat alla läkarintyg, kirurgreferenser etc. Eftersom hon bara ville driva igenom sitt beslut, grundat på uttalande från en tämligen okvalificerad boendestödjare som inte vet ett skit om mina fysiska sjukdomar eller asperger, så kan jag inte se någon returknapp att trycka på. Gjort är gjort. Vi är inte överens och jag tänker inte ge dem rätt eftersom de har fel.

Jag får betala en väninna som hjälper mig städa. Social kontakt får ordna sig bäst det vill, när jag kan gå bättre.
JAG ÄR OCH KOMMER ALDRIG ATT VARA BEROENDE AV NÅGON SOM MISSHANDLAR MIG PSYKISKT, vare sig det är en man, kvinna eller samhällsrepresentant. Myndighetsövergrepp är enormt vanliga, men vi har inga bra diskrimineringslagar att försvara oss med förutom civil olydnad.

Debbido

Det är hemskt att läsa om småsinta människors envisa fyrkantighet. Hoppas att det ordnar sej för dej på något sätt!

*skickar lite omtankar*

weasley skrev:Debbido

Det är hemskt att läsa om småsinta människors envisa fyrkantighet. Hoppas att det ordnar sej för dej på något sätt!

*skickar lite omtankar*

Tack ska du ha!

Jag tror inte att vare sig reumatiker eller aspergare har något mer att förvänta sig av "psykiatrins trygga famn", än att bli ihjälkramade.
Om det gick att trycka in mig i ruta B så skulle jag väl aldrig fått diagnos asperger? Att tänka själv och långt samt att ha ett starkt rättspatos gör oss väl rätt så oanpassliga?

Alien skrev:Man brukar säga att aspergare är rigida och inflexibla. Men jag tycker det är tvärtom: Reglerna som "normala" satt upp är otroligt rigida och inflexibla.

Förstår att det känns som att prata med en vägg. Det är vid såna här tillfällen man behöver någon med sig (personligt ombud, kontaktperson whatever), som s a s kan ta över och prata lugnt men bestämt med "väggen" när man själv känner att man blir galen.

Tyvärr riskerar du att bli utan hjälp pga tjänstemannens prestige. Ingen tycker om att bli utskälld när man "bara följt reglerna" (även om reglerna är hur tokiga som helst).

Boendestödet är alltså inget man begär hos LSS-handläggare utan hos Soc?

Hej!
Jo, soc-reglern är ju rigida och klumpiga - MEN DET ÄR JAG MED! Därav kollisionen. Eftersom både systemet och min hjärna saknar flexibilitet så kan jag dessvärre inte böja knä och säga: förlåt mig! för att jag inte pasade in, dvs inte insåg att jag visst passar in, var som helst, som ni tycker, ers nåd?

Det dröjer nog tre år till nästa operation, så det får väl gå. Visst tyckte jag att pratstunderna var trevliga, men sedan jag blivit huggen i ryggen avstår jag mer än gärna från kaffesällskapet. Jag kan väl skaffa mig några kajmaner och ha i badkaret i stället, som sällskap?


Boendestödet ges av kommunen till vem som helst som inte mår bra psykiskt, oavsett skäl. Psykfall vill ingen va. Om jag inte anses tillräknelig att bedöma om jag blivit återställd efter sjukdomstiden eller ej och då inte ens den somatiske läkarens utlåtande räknas DÅ känns det som om jag flugit 50 år tillbaks i tiden och sugits in på Långbro, eller Gökboet. De som behandlar mig som en idiot får räkna bli att bli bemötta på den nivån.

En deprimerad aspergare - ska han ses som "icke tillräknelig?"

Vill jag ha att göra med människor som inte ser mig som tillräknelig?

Ett ombud kan få dem att förlåta mig, men inte mig att förlåta dem, att acceptera att det fattas viktiga beslut bakom min rygg, som jag eller min reumaläkare inte får ta del av, DET är för kränkande för att acceptera. Vi är inne på området mänskliga rättigheter. Jag har rätt att inte utsättas för kränkande behandling, dessvärre är det legio inom psykiatrin, så jag bör nog ta avstånd från psykiatrin. Har testat deras piller och tålde dem inte.

Debbido skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Debbido du har rimligtvis rätt till extra hjälp om du är mycket sämre än vanligt men att ha rätt är inte samma som att få rätt. Du skulle kanske kunna pröva att ringa och ta på dig din vänaste röst och beklaga - inte ursäkta - att du blev så "upprörd" men att du kände dig desperat över utsikten att förlora ditt extra stöd nu när du fortfarande har så ont. Sen kan du ev ta upp frågan om "dokumentation" om kirurgens bedömning bla bla bla.
Det där med att "koka över" mot folk som man står i beroendeställning till blir alltid för jävla jobbigt. Lycka till hur det än går!

Tack för svar. Men jag tog upp alla argument som fanns över huvud taget, innan jag exploderade. Hon hade då avvisat alla läkarintyg, kirurgreferenser etc. Eftersom hon bara ville driva igenom sitt beslut, grundat på uttalande från en tämligen okvalificerad boendestödjare som inte vet ett skit om mina fysiska sjukdomar eller asperger, så kan jag inte se någon returknapp att trycka på. Gjort är gjort. Vi är inte överens och jag tänker inte ge dem rätt eftersom de har fel.

Jag får betala en väninna som hjälper mig städa. Social kontakt får ordna sig bäst det vill, när jag kan gå bättre.
JAG ÄR OCH KOMMER ALDRIG ATT VARA BEROENDE AV NÅGON SOM MISSHANDLAR MIG PSYKISKT, vare sig det är en man, kvinna eller samhällsrepresentant. Myndighetsövergrepp är enormt vanliga, men vi har inga bra diskrimineringslagar att försvara oss med förutom civil olydnad.

Men genom att be dom dra åt helvete och skita i att försöka få någon hjälp låter du ju soc. vinna, det är precis så de vill att du skall reagera.

ford skrev:
Men genom att be dom dra åt helvete och skita i att försöka få någon hjälp låter du ju soc. vinna, det är precis så de vill att du skall reagera.

Nej, de vill att jag ska foga mig i deras beslut, grundade på bristande anatomiska kunskaper. Att inte foga sig kallas civil olydnad. Om många konsekvent tillämpar detta kan förtrycket inte pågå.

Jag vill inte ha tillbaks den där smilfinken som meddelade att "jag var återställd". Hon är inte välkommen hit mer. Detta är mitt hem. Jag släpper inte in vem som helst i mitt hem. De måste visa mig respekt om de ska förtjäna min respekt.

Man kan inte kompromissa med sitt eget människorvärde. Jag får städa ett rum då och då och försöka expandera mitt nätverk. Dessutom kan jag senare ev. gå tillbaks till den vanliga hemtjänsten.

Det kan kännas tryggt med återkommande boendestödjare, men när man funderar på vad de kan tänkas sitta och snacka om bakom min rygg, så känns det inte tryggt. Det finns de som jobbat i psyksvängen och kan berätta om att det dagliga nöjet var att sitta och snacka skit om patienterna på rasterna - och rast var det väl för det mesta?

en sak till: Min pappa hade det och jag har det: problem med impulskontrollen; när vi provoceras hårt börjar vi skaka och stamma, tappar kontrollen. Detta är för mig neurologi/autism. Jag kan bara inte be om ursäkt för att jag är autistisk. DE ska känna till dessa handikapp och behandla oss med försiktighet. Ska jag hela mitt liv be om ursäkt för att jag har det här handikappet medan folk fortsätter att provocera?

Att införa ändringar i schemat för en NT och för en aspergare - är det samma sak? Vi har väl lite svårt för förändringar, särskilt om de inte är motiverade? Vad ska jag med diagnos till om ingen alls tänker ta hänsyn till mina symptom?

Jag tycker systemet med boendestödjare är ett stort reusslöseri och hela konceptet måte göras om.

Jag kan inte förstå nu med den borgerliga regeringen varför du inte skulle beviljas 375 kr per vecka att köpa dessa enkla tjänster du själv vill ha på dina villkor, och soc behöver inte handlägga och anställa.
Ev en god man /dylikt om personen inte kan avgöra själv vad den behöver köpa för sitt stöd, då behöver man ju det ändå..

Jag tycker inte om att skriva om såhär obehagliga saker men
Debbido, du har faktiskt rätt att överklaga. Jag är inte juridiskt kunnig men det ska visst ske skriftligt inom tre veckor och till länsrätten om jag lyckas tyda nätet rätt. Någon som vet?
Och jag vet inte vad som gäller om man han vill ha hjälp av annan personal men hon är väl inte den enda som jobbar med sånt i kommunen?

Sen kan jag förstå om det hinner gå så lång tid att det inte hjälper dig i det här fallet. Det är ju NU du behöver hjälp. Men du kan ju hamna i en liknande situation igen och vad gör du då om du har gett med dig den här gången?

Beklämmande många är okunniga av de som arbetar med vår grupp.

En LSS-tant slängde jag i princip ut från mitt hem en gång då jag konstaterat att hon inte visste vad hon pratade om och dessutom ingen kunkap hade. Jag klagade hos deras chef och fick en ny....

Någon måtta får det väl vara på eländet och okunnig personal....

Just nu tar jag inte emot boendestöd. Tycker andra behöver det bättre än jag och det stöd jag får fungerar iallafall inte. De verkar inte fatta att jag dessutom har ett "vanligt liv" med arbete och familj fast jag har AS. Jag passar inte in i mallen. Jag arbetar ju när de vill komma...*s*. Tycker man att jag ska sluta arbeta så jag kan ta emot stöd...*fnissar lite år det ologiska tänkandet*.

För mig som arbetar har hushållsnära tjänster blivit räddningen.
Jag är medveten om att få har denna möjlighet. Om jag varit hänvisad till den hjälp som kommunen erbjuder hade jag inte fungerat idag. Så enkelt är det. Hjälp som bli stjälp och tar mer energi än det ger anser jag att boendestödet varit. Tyvärr.

Nu kulle jag egentligen behöva hjälp med vissa saker (om jag ska vara helt ärlig) men det fungerar inte bara. Trist! Just boendestödsinsatser verkar de vräka över oss Stockholmare i innerstaden. Ett personligt ombud hade varit fasen så mycket bättre att ha. Fast då måste man här vara inskriven i psykiatrin och vara psykiskt sjuk...och det är jag ju inte....Moment 22 ungefär....

Lite tröst i det hela är att andra, som säkert behöver det bättre, kanske får sitt boendestöd att fungera och att de får de timmar jag tackat nej till.

Tingeling

Ibland undrar jag om alla skulle ha varsin juriststödjare istället, så man slapp göra det själv, som styrde upp alla toktanter och snackare så dom i alla fall försod att sköta det dom ska sköta i sitt yrkesutövande!

...tja varför inte...........haha:)

Det finns ju ett talesätt som säger att
"man ska vara frisk för att vara sjuk".