Miche skrev:

Azo85 skrev:Hur kan man ha en kronisk sjukdom och samtidigt vara friskförklarad?

Kronisk sjukdom? Jag har blivit frisk från min bipolära sjukdom!

Bipolär sjukdom räknas som en kronisk sjukdom ja. Sällsynt att personer blir av med sin sjukdom. Nästan så att det är mer troligt att en person som på något sätt blir av med sin bipolära sjukdom inte var bipolär från början då diagnostiseringen av bipolär sjukdom ger en del att önska.

Det verkar helt galet,det hade jag inte trott skulle kunna ske i England.

UK har blivit en polisstat där det är ett brott att klaga på personer offentligt pga ärekränkningslagar, huvudstan är helt nedlusad med kameror, och en viss fyrstavsorganisation läser all din kommunikation.

Azo85 skrev:

Miche skrev:

Azo85 skrev:Hur kan man ha en kronisk sjukdom och samtidigt vara friskförklarad?

Kronisk sjukdom? Jag har blivit frisk från min bipolära sjukdom!

Bipolär sjukdom räknas som en kronisk sjukdom ja. Sällsynt att personer blir av med sin sjukdom. Nästan så att det är mer troligt att en person som på något sätt blir av med sin bipolära sjukdom inte var bipolär från början då diagnostiseringen av bipolär sjukdom ger en del att önska.

Det kan vara skillnad på typ I och typ II, jag hade typ II och led väldigt mycket av den, både av de depressiva och maniska perioderna, jag var i princip konstant deprimerad under drygt 30-års tid med inslag av manier, nu känner jag mig frisk sen ett år tillbaka (dock med en kvarvarande effekter, 30-års depression sätter sina spår i hjärnan och manierna har satt spår i ekonomin...)

plåtmonster skrev:UK har blivit en polisstat där det är ett brott att klaga på personer offentligt pga ärekränkningslagar, huvudstan är helt nedlusad med kameror, och en viss fyrstavsorganisation läser all din kommunikation.

Kamerorna i London tror jag beror på IRA:s härjningar en gång i tiden. Dom sprängde bomber lite hipp som happ i England.

Jag har själv sett det här hotellet efter att det blev bombat ingen vacker syn. Nu ligger inte det hotellet i London men hela England har varit rätt paranoid pga IRA. Därav deras extrema övervakningssystem. Dom har byggt delar utav städer för att kunna styra och stänga in upplopp.



http://madeinbrighton.info/2013/08/23/d ... -brighton/

Vet inte nämnvärt mycket om England i det här sammanhanget. Men har man levt med den typen av organisation som IRA finns det ändå viss logik bakom mer övervakning och mer polisstat fasoner. Hade tornedalingarna börjat spränga bomber i Sveriges större städer hade vi nog gått åt samma håll.

Miche skrev:

Azo85 skrev:

Miche skrev:Kronisk sjukdom? Jag har blivit frisk från min bipolära sjukdom!

Bipolär sjukdom räknas som en kronisk sjukdom ja. Sällsynt att personer blir av med sin sjukdom. Nästan så att det är mer troligt att en person som på något sätt blir av med sin bipolära sjukdom inte var bipolär från början då diagnostiseringen av bipolär sjukdom ger en del att önska.

Det kan vara skillnad på typ I och typ II, jag hade typ II och led väldigt mycket av den, både av de depressiva och maniska perioderna, jag var i princip konstant deprimerad under drygt 30-års tid med inslag av manier, nu känner jag mig frisk sen ett år tillbaka (dock med en kvarvarande effekter, 30-års depression sätter sina spår i hjärnan och manierna har satt spår i ekonomin...)

Kan tänka mig att vi missförstår varandra. Med frisk menar du symtomfri eller menar du att du är helt fri från sjukdomen utan någon sorts behandling?

Och de sociala myndigheterna får inte gå ut med några detaljer på grund av sekretessen.

Skulle tro att hon under sitt sammanbrott gjorde våld mot sin mage eller uttalade någon önskan därav. Måste ändå vara extremt ovanligt. Också uppseendeväckande att de inte kontaktat kvinnans familj.

Det verkar som hon inte alltid tog sin medicin. Hon ville inte acceptera att hon var sjuk. Och många slutar ju ta sin medicin så fort de mår bättre, trots att de måste ta den hela livet.

Så det är mycket möjligt att hon inte klarar av att ta hand om sin dotter, men det borde ju varit en sak för de italienska myndigheterna. Då hade barnet fått lära sig sin mors språk, fått träffa henne och sin mormor (oftare). Det är mormoderna som tar hand om kvinnans två äldre barn.

Men var inte kvinnan och hennes barn säkra på den psykiatriska avd kvinnan var på? Fick hon inte sin medicin då? Eller var den olämplig att ta under graviditeten?

Guardian skrev:Essex social services won a high court order for the birth to be carried out by caesarean section and the baby girl, born in August, was taken into care. The mother returned from Italy in February to request custody of her daughter, telling a family court judge, Roderick Newton, that she had come to terms with her condition and was now sufficiently well. Newton expressed sympathy and said the mother was coherent and convincing, but ruled that social workers' concerns that the woman might again neglect to take her medication meant the girl, now 15 months, should be placed for adoption.

http://www.theguardian.com/society/2013 ... ther-child

Parlamentsledamoten John Hemming (liberaldemokraterna) har tagit sig an fallet:

He said: "The rules are straightforward when it comes to foreign nationals and care proceedings. The foreign country concerned should be contacted through their central authority (in Italy's case part of the Justice Ministry). This clearly did not happen and for this Essex County Council are clearly in the wrong. Essex have not managed to explain why no one in the wider extended family was competent to look after the baby when they were already looking after two of her siblings.

"Additionally, Essex have not explained why this baby was in their control to get adopted when the mother always intended to return to Italy."

Other groups have expressed concern about the case of the Italian woman, including the charity Bipolar UK and the human rights organisation Liberty.

Han ifrågasätter alltså varför inte italienska myndigheter kontaktades och varför Essex anser att de bestämmer om barnet ska adopteras när kvinnan är en italienska medborgare bosatt i Italien.

Azo85 skrev:

Miche skrev:Det kan vara skillnad på typ I och typ II, jag hade typ II och led väldigt mycket av den, både av de depressiva och maniska perioderna, jag var i princip konstant deprimerad under drygt 30-års tid med inslag av manier, nu känner jag mig frisk sen ett år tillbaka (dock med en kvarvarande effekter, 30-års depression sätter sina spår i hjärnan och manierna har satt spår i ekonomin...)

Kan tänka mig att vi missförstår varandra. Med frisk menar du symtomfri eller menar du att du är helt fri från sjukdomen utan någon sorts behandling?

Jag har inte haft någon (fungerande) medicin (dvs jag skulle behandlas men medicinen gav hemska biverkningar så jag slutade ta den efter en kort tid), jag har alltså gått obehandlad men för ett drygt år sedan så blev jag kär och blev helt symptomfri i samma veva. Jag räknar mig själv som frisk, helt botad, kärleken var den "medicin" som jag behövde.

Jag vet ju givetvis inte vad som skulle hända om kärleken tog slut av ett eller annat skäl.

Miche skrev:kärleken var den "medicin" som jag behövde

Man kan ju fundera på vad det är för samhälle där folk ska behöva medicinera istället för att livsituationen fås att fungera.

Bra fundering, jag hade ju faktiskt ett jobb som fungerade för mig, dock klarade jag inte av privatlivet riktigt bra då.