Igår när jag satt ute på ett av alla matställen och käkade lunch.
Hörde jag hur några tjejer som satt bakom mig pratade med varandra.
Då jag satt där ensam, så hade jag ingen som jag behövde vara social med.

För att höra bättre vad tjejerna….eller unga kvinnorna bakom mig, pratade om.
Så vände jag på mig, så jag satt på sidan med ena örat riktat mot deras håll.

Jag tror att jag var rätt diskret när jag satt där, åt och lyssnade på vad de pratade om.
Det var den ena kvinnan som malde på mest, hon klagade på den ena personen efter den andra.

Jag satt där och började nästan skratta åt vad hon sa..för hon berättade för sin kompis, som satt mittemot hur elaka alla andra är, hur falska de är med mer..
Hon berättade bland annat hur hemskt det är att hennes kompisar inte vill vara med henne och så vidare.

När jag satt där och käkade min lunch, medan jag lyssnade på de här kvinnorna, var jag väldigt nära att gå fram till den klagande kvinnan och säga
”Men du, du har inte tänkt på att det kan bero på att du är så..bitchig, som gör att dina kompisar inte vill vara med dig?”
Men jag gjorde inte det, för det hade inte lett till något gott.

Så jag vände mig om, satt med tallriken på bordet igen och åt min mat

Jag tror att väldigt många personer har så lätt att se vad alla andra gör för fel, men de verkar inte tänka på att de kan själva ha en stor roll i hur folk agerar.

Alldeles riktigt.

Det skulle vara hyckleri om det var medvetet, men faktum är att extroverta människor ofta har den här typen av behov. Personligen processar jag det mesta inombords, mycket stannar hos mig och jag bearbetar det allteftersom. Hos många andra så behövs ytterliggare personer för att kunna bearbeta känslor. Tyvärr kan det bli så att dessa i frustration och/eller besvikelse häver ur sig mindre genomtänkta tankar om bl a en kompis ur umgängeskretsen.

Det var klokt av dig att undvika att konfrontera tjejen. Det är inte din sak att göra det, så jag finner det klokt att du valde att inte göra det även om impulsen fanns.

Dock är det intressant att observera andra i sociala sammanhang. Det är mycket man lär sig, mycket man kanske inte alls tänkt på tidigare.

Tackar för dina intressanta och trevliga tankar kring detta!!

En passande sajt i sammanhanget... tjuvlyssnat.se

Miche skrev:En passande sajt i sammanhanget... tjuvlyssnat.se

He he, jag tycker det är en riktigt skoj sida....där är jag ofta och kikar runt!
Tack för att du flikade in den länken!!

Förstår din poäng - men ibland förstår man faktiskt inte varför andra typ undviker en/beter sig illa mot en. Jag tänker ex. - ur tjejens perspektiv, kanske hon inte alls ser att hon har någon attityd/gör något som får andra att undvika henne. Ur andras perspektiv - så kanske hon dock ses som skitjobbig, som du beskriver.

Har själv stora problem med det här. Jag själv gör mitt bästa för att vara snäll och trevlig mot alla i min omgivning - men lika fan blir jag otrevligt bemött - speciellt av andra kvinnor. Jag ser ju min egen bild av saken - att jag blir "ogillad för ingenting" - men andra kanske ser mig som skitdryg .... hahahaha ... Detta vet ju inte jag.

Jag har dock aldrig förstått mig på det här "viskandet" och "smusslandet" som andra håller på med - alltså överhuvudtaget. Det där BEHOVET av att prata illa om andra - hur de är klädda - hur de för sig - osv osv. Det måste ge en enorm mental tillfredsställelse för de som gör det.
Menar alltså inte dig, TS, utan de tjejer som satt och snackade om hur falska andra är osv.

Tycker förresten att det var bra att du ej la dig i deras konversation - trots att du tänkte tanken!
Jag tycker det är bra att fundera på det ur ett eget perspektiv där.
"Skulle jag gilla om någon la sig i MIN konversation för att personen ej gillade vad jag sa ?"

Skvaller och kroppsspråk är ett sätt att skaffa fördelar över andra. De gör det men kan ha svårt att förstå sina egna drivkrafter.

Nja, skvaller och skitsnack är ett försök att skaffa sig fördelar över andra men ofta slår det faktiskt helt fel, skitsnackare får ofta dåligt rykte och blir illa omtyckta.

Problemet är att det är svårt att få veta vilka de är och vad de säger. Sedan behöver du övertyga alla mottagarna att det en person har sagt är fel. Det tar helt enkelt en hel del jobb. Så att i vissa fall är det mest effektivt att dumpa hela gruppen.

En del har det som hobby, de tycker om att bli upprörda över andra. De har inget intresse av att lösa konflikter, de skvallrar hellre. En del dras till sådant och ser världen som en dokusåpa.

Jag tror att det handlar om självförtroende och till viss del avundsjuka!

En osäker människa behöver kommentera andras fel för att kompensera för de fel han tror att andra ser hos honom. Det roliga är att de flesta som är så samtidigt inte har lyckats komma så långt i livet men klagar över folk som har lyckats bättre. Det klagas på chefer av dom som jobbar under chefen, det klagas på folk som har ett bra betalt jobb av arbetslösa osv...

Jag har vänner som är experter på att kommentera andras kläder, gångstil och annat som jag aldrig ser förrän någon säger det. Blir någon förvånad över att jag inte har sett det dom pratar om så brukar jag skylla på att jag har viktigare saker att tänka på!

jag har lärt mig att att man inte kan vara vän med personer som talat illa om andra eller gillar skvaller.

7twenty7 skrev:Det klagas på chefer av dom som jobbar under chefen

Det kan bero på att chefen faktist kör mikromanagement eller andra dumheter. Sen är chefspositionen förstås utsatt men det urskuldar inte dumheter.

7twenty7 skrev:Jag har vänner som är experter på att kommentera andras kläder, gångstil och annat

Tänk om den typen av personer skulle ägna lika stor möda åt något annat. Vilka framsteg både individen och samhället skulle göra..

@elle, Det stämmer nog.

7twenty7 skrev:Jag tror att det handlar om självförtroende och till viss del avundsjuka!

Där kan jag inte alls hålla med, stör jag mig på någon är det oftast därför att personen är väldigt olika mig, att jag själv aldrig skulle göra på det viset. Absolut inte avundsjuk, jag känner istället att sådana som gör antingen så som jag själv gör eller kan tänka mig göra, sådana tycker jag också mer om.

Det är väl inte helt ovanligt här på forumet heller? Att medlemmar ser brister hos andra och klagar på andra med autismspektrumdiagnos, på samhället, på politiker, på något sätt kända personer, på myndighetspersoner, socialtjänsthandläggare, försäkringskassehandläggare m.m, psykologer, psykiatriker, terapeuter, läkare, annan vårdpersonal etc. och för att inte tala om de så kallade NT?

Personer som själva är missnöjda med sitt egna liv, är ofta de som söker fel hos andra.

Så enkelt är det inte.

Dunderbar skrev:Personer som själva är missnöjda med sitt egna liv, är ofta de som söker fel hos andra.

Så naivt och förenklat sagt.

Batman skrev:

Dunderbar skrev:Personer som själva är missnöjda med sitt egna liv, är ofta de som söker fel hos andra.

Så naivt och förenklat sagt.

Ja, det kan ju vara så att personen i fråga bara är en skitstövel också.

Krake skrev:

Batman skrev:

Dunderbar skrev:Personer som själva är missnöjda med sitt egna liv, är ofta de som söker fel hos andra.

Så naivt och förenklat sagt.

Ja, det kan ju vara så att personen i fråga bara är en skitstövel också.

Precis

Batman skrev:

Dunderbar skrev:Personer som själva är missnöjda med sitt egna liv, är ofta de som söker fel hos andra.

Så naivt och förenklat sagt.

Japp, men det passar mig

Härmed klagar jag på dig för att du klagar på kvinnan som klagade på att hennes vänner klagade på henne troligen för att hon klagade på dem. Nu kommer säkert någon klaga på mig för att jag klagar på dig. För eller senare är cirkeln sluten. Det här säger något om människans natur. Din rubrik bevisar nästan sig själv eftersom du därmed bevisar att även du ser fel hos andra, bland andra den unga kvinnan du beklagar dig över, eftersom jag skriver detta så bevisar det att jag ser det fel hos dig som du ser hos henne vilket är samma fel som de flesta nu kan se att jag just nu själv begår.
Självklart är det en subjektiv bedömning vad som är fel och inte men eftersom tråden verkar utgå ifrån att det finns ett primärt subjektivt värde i att inte beklaga sig eller i att inte se fel hos andra så fortsätter jag resonera kring denna subjektiva värdering och kallar det (i det här sammanhanget) "fel" att klaga på andras fel.

KourosGould skrev:Härmed klagar jag på dig för att du klagar på kvinnan som klagade på att hennes vänner klagade på henne troligen för att hon klagade på dem. Nu kommer säkert någon klaga på mig för att jag klagar på dig. För eller senare är cirkeln sluten. Det här säger något om människans natur. Din rubrik bevisar nästan sig själv eftersom du därmed bevisar att även du ser fel hos andra, bland andra den unga kvinnan du beklagar dig över, eftersom jag skriver detta så bevisar det att jag ser det fel hos dig som du ser hos henne vilket är samma fel som de flesta nu kan se att jag just nu själv begår.
Självklart är det en subjektiv bedömning vad som är fel och inte men eftersom tråden verkar utgå ifrån att det finns ett primärt subjektivt värde i att inte beklaga sig eller i att inte se fel hos andra så fortsätter jag resonera kring denna subjektiva värdering och kallar det (i det här sammanhanget) "fel" att klaga på andras fel.

Oj, min hjärna hade energi att försöka hänga med i dina tankar de tre första raderna, sedan stängdes mitt intresse av....

Förlåt, men oj vad invecklat du har gjort det.

Orkar inte ens försöka förstå vad det är du menar, men tack för din åsikt och kommentar.