Det är en kolossal blandning av olika svårigheter och det är inte nödvändigtvis bara svårigheter. Människor runtom hela världen är väldigt annorlunda i sina sätt att kommunicera, vilket givetvis kan försvåra det för någon med asperger. Vissa är väldigt snabba och flyktiga i sin kommunikationsstil och andra är väldigt korta och gåtfulla. Det kan ställa bekymmer för mer än bara aspergare, men det blir svårt att använda samma avkodningssystem (eller vad man ska kalla det) på 1000 olika individer med olika kommunikationsstilar.


Sheldon Cooper är en väldigt överdriven variant. Det är möjligt att någon med hans personlighet existerar, men jag betvivlar starkt att det finns någon aspergare som är som honom.

Hej Earlydayminer

Jo det har du ju givetvis rätt i att alla använder olika kommunikations stilar.

Även om nu Sheldon Cooper är ett överdrivet exemplar, så skall han väl på något sätt karaktisera en autistisk person med en smula överdrivenhet, vilket känns som att skaparna bakom tv serien ändå vill framhäva dom större bristerna?

I serien så ser man ju ofta hur Sheldon vill begripa det här med (sarkasm) även att han kanske är lite framfusig vad gäller vissa frågor som kan klassas som lite personliga för en del personer.

Tror du det kan finnas något samband med detta?

tack på förhand

Jag måste börja kolla på Big Bang Theory, har sett ett par avsnitt och jag gillade Cooper.

Jag kan bara tala för mig själv men jag blir förvirrad när jag tittar på ansiktet av personen jag talar med. Att läsa ansiktsuttryck och samtidigt ta in vad personen säger är svårt, därför undviker jag ögonkontakt. Samma sak när jag ska säga något typ.

Sen har jag fått höra att bristen på ömsesidigt socialt samspel kan bero på mindblindedness (eller vad det heter). Alltså att man har svårt att sätta sig in i hur det är för en annan person.

Vet inte vad jag själv ska tro om det, men jag blev lite ledsen när jag fick höra av min psykolog att jag inte frågar henne hur hon mår, hur hon har det osv. Känns taskigt ju, men jag tänker liksom inte på det. Jag är väldigt dålig på småprat.

adddd skrev:Sen har jag fått höra att bristen på ömsesidigt socialt samspel kan bero på mindblindedness (eller vad det heter). Alltså att man har svårt att sätta sig in i hur det är för en annan person.

Vet inte vad jag själv ska tro om det, men jag blev lite ledsen när jag fick höra av min psykolog att jag inte frågar henne hur hon mår, hur hon har det osv. Känns taskigt ju, men jag tänker liksom inte på det. Jag är väldigt dålig på småprat.

Hur har detta påverkat dig sen du fick höra det din psykolog sa om att du inte frågar henne hur hon mår.

Alltså, började du fråga henne efter det, då du kännde att i hopp kunna stimulera hennes sociala sida, är det något du är medveten om idag, eller är detta ett problem du upplever vid flertalet sociala situationer ?

Jag fick min asperger diagnos när jag var cirka 16 år
Är nu 32 år

Något jag funderar ofta är det där med det sociala samspelet.

Är inte så bra på att läsa av kroppsspråk,läsa mellan raderna osv

Jag vill t.ex kunna läsa av hur en person mår,kunna se om en person är arg behöver det inte betyda att personen är arg på mig osv

Går det att träna upp på något sätt?

Förstår "friska" personer det sociala samspelet bra eller kan det lika gärna ha med att göra hur socialt tränad personer är?

Saken är väl att friska inte förstår de styrs omedvetet av de sociala signalerna mer likt hypnos.

Frisk... Det är felaktigt begrepp. Du är inte sjuk p g a AS.

Ja, det går att träna upp. Det är intensivt och behövs kontinuerlig upprepning för alltid.

Vanligtvis lär man sig respons med adekvat beteende till en annan individs känslor genom t ex lek i sandlådan, på dagis, i skolan osv. Man lär sig att imitera andra, läsa av andra, förstå andras känslor intuitivt osv genom s k spegelneuroner. Det har diskuterats om att det där finns en bristande koppling hos individer med autism. Det är givetvis omdiskuterat eftersom det inte kan utgöra hela problemet. Andra studier pekar på att det inte alls finns någon direkt bristande koppling. Det är omdiskuterat och behövs absolut studeras mycket mer. Det är i alla fall klart att det finns en funktionsnedsättning i social kognition som utgör en del av det hela.

Men det finns en god grund för talesättet övning ger färdighet.

Fråga gärna om du tycker jag gav ett krångligt svar.

Jag skulle föreslå att genom vårdcentral eller vuxenhabilitering försöka komma i kontakt med en neuropsykolog som skulle kunna konsultera om hur du kan gå vidare. Det behövs någon som med spetskompetens i och med att du har AS. Det kan då underlätta när du behöver tydliga beskrivningar och tydlighet i hur du ska utföra övningar och om du ändå inte riktig förstås bör det finnas alternativa förklaringar.

Alltså inte hos någon guru i socialt samspel, men någon med spetskompetens inom psykologi. Helst neuropsykologi då det berör våra olika funktionsnedsättningar. Denne skulle kunna vidarebefodra din önskan till någon som skulle kunna hjälpa dig, om denne personligen inte jobbar med specifik behandling.

Det är typ inget samspel, mer att folk interagerar hipp som happ utan regler.

Det stämmer att man inte är sjuk bara för att man har asperger

Försökte bara sätt mig in ur det skulle vara om jag inte hade asperger

Om jag tittar på en person kan jag nästan aldrig se på personen om den är ledsen,stressad,arg osv

För att jag någon gång ska lyckas med det måste det nästan bli lite övertydligt med kroppsspråket hos den person jag tittar på.

Min familj har jag av någon anledning lättare att läsa av.
Tycker det är lättare att fråga dem om de t.ex är arga.

Det jag tycker är positivt med mig själv är att jag är lugn som person och har lärt mig att hantera de flesta situationer på ett bra sätt.

Har utvecklats rejält som person sen jag fick min asperger diagnos

blue30 skrev:Min familj har jag av någon anledning lättare att läsa av.
Tycker det är lättare att fråga dem om de t.ex är arga.

Där har du ju fått träning i barndomen. Så det borde gå att träna mot andra personer även om det förstås inte är lika lätt.

De två inläggen av @earlydayminer är klart läsvärda.

Lyckas du få någon hjälp som hjälper så skriv gärna om det.

Ett tips är att läsa någon bok om kroppspråk. Jag blev väldigt fascinerad efter att ha sett TVserien "Lie to me", och köpte flera stycken. Det blir lite lättare att se vad folk känner och tänker om man vet vad man letar efter. Så fungerar det för mig i vilket fall. Det betyder inte att det fungerar för dig också, men kanske?

Jag brukar fråga personen direkt
"Är du arg, eller är det bara som det verkar?"
Rätt ofta får man rätt svar, men ibland blir bara personen mer upprörd över att man frågar.

Men det är lättare så tycker jag.
Alla är ju olika och har sitt sätt att visa att de är t ex arga

Det finns inte några regler för socialt samspel, allt handlar om sunt förnuft.
Är man dock osäker på personens tillstånd tänk dig att hen är varken arg eller glad. Man kan faktiskt vara social på ett neutralt plan.

Zirre skrev:Det finns inte några regler för socialt samspel,

Jo det är just vad det gör. De är dock inte nedskrivna på papper så att man kan läsa detta men däremot kan man extremt tydligt få veta när man bryter mot en sådan regel. Min mamma har en massa regler som hon aldrig berättat vad de går ut på men bryter man mot någon så exploderar hon och hon vägrar berätta vad det är för regel man bryter mot så man gör jui om felet hela tiden.

Anser att @kullan prickat rätt i detta. Det finns regler men alla förväntas känna till dom per automatik.

plåtmonster skrev:Anser att @kullan prickat rätt i detta. Det finns regler men alla förväntas känna till dom per automatik.

Och kvickt korrigera utan att det märks nämnvärt vid felsteg.

Det finns sociala regler och koder...det viktigaste är inte att leva efter dem.
Men förstå dem underlättar.
Sedan kan man leva efter dem om man vill...eller inte.

Men det man ska tänka på, är att det har ett pris om man inte lever efter dem.

Sedan kan man alltid hacka de social koderna..

Dunderbar skrev:Men det man ska tänka på, är att det har ett pris om man inte lever efter dem.

NT-skådespeleri e jag relativt säker på att det kan skada en aspie/icke-NT för livet med t ex utbrändhets-utmattningskänsla som aldrig släpper. Det gäller nog att hitta en nivå av "NT-anpassning" som passar en själv och som e hållbar i längden.

Jag känner att jag vill lära mig det sociala samspelet med kroppsspråk osv då jag vill skaffa mig ett socialt umgänge.

Jag upplever att folk inte riktigt tar mig på allvar om jag blir ledsen,arg osv

Har det med med min asperger diagnos att göra dvs att mina känslor inte når fram på samma sätt jämfört med en person som inte har diagnosen asperger?

Mina svårigheter ligger numera nästan bara i just det där med sociala kontakter.

blue30 skrev:inte riktigt tar mig på allvar om jag blir ledsen,arg osv

Antingen förutfattad mening eller så uttrycker du det på ett sätt som gör att det inte går in. Har man otur är det en miljö där man är allmänt kylig och då kan det vara läge att gå vidare.

Jag tror själv det kan ligga något i att jag just inte är bra på att läsa av folk vad de känner och tycker egentligen.

En tjej lurade mig på pengar för ett tag sen och jag kommer att få i gen mina pengar via Kronofogden

Detta tycker jag är ett bra typ exempel på att jag just inte är så bra på att sätta mig in att hon är arg på mig att jag satt henne lite i klistret.

Hon lurade dig på pengar och du tog hjälp av en myndighet för rättvisa.

I det fallet behöver du inte bry dig så mycket om att hon är arg på dig. Du har inte gjort något fel här, men det vet du om hoppas jag.

Det är givetvis tråkigt om du var naiv och blev lurade, men du är inte ensam om det. Se inte ner på dig själv eller som att du gjort något fel.

Du har använt dig av en rättighet som gör att hon har skyldighet att betala tillbaka. Fullständigt korrekt.

---

Jag skulle återigen vilja rekommendera att du träffar en psykolog med spetskompetens som kan vidarebefordra dig till någon som kan hjälpa dig med social träning.