Hej! Har gått in och läst i forumet under hösten, men inte blivit medlem förrän idag.
Under den senast veckan så har jag varit hos både min läkare och min psykolog som är överens om att sätta mig i utredningskö. Det tar ungefär två år, så min psykologs tips tills dess är att fråga mina vänner om vad de gör för att underlätta vardagen. Även att fråga om vilka missar de gjort som jag inte ska göra (om).

Och det har jag frågat dem, men nu vill jag även ha era tips!

Några av tipsen jag har fått hittills är:
- Känn efter ifall du faktiskt orkar träffa folk. Nästan alla möten går att ställa in.
- Kan du inte köra bil och prata samtidigt så är det faktiskt okej.
- Att skaffa mig en dygnsrytm
- Inte plugga humaniora - hur intressant jag än tycker att historia är - eftersom tentorna brukar bestå av att ha övergripande koll, vilket inte är det jag är bra på. Programmering är ett bättre studieval.
- Få in rutin på maten.
- Att ligga strax nedanför vad man orkar med så att jag kan höja prestationsnivån lite till när det verkligen behövs, men att det ändå blir +/-0 i slutändan.

Några saker som fungerar mindre bra i mitt liv just nu (och jag därmed extra gärna tar emot tips om!) är att hålla mina intressen på en okej ekonomisk nivå och inte springa ut och köpa garn och tyg för nya projekt så fort jag får pengar; komma ihåg att äta trots att aptiten är på noll; att kunna städa "övergripande" och inte städa en och samma sak i flera timmar.

Det första tipset jag har angående din utredning är att ta kontakt med vårdgarantin.
Vet inte om det varierar från län till län, men här i Stockholm så var det så att man har rätt till att få sin utredning inom 6 månader. Det vårdgarantin gör att att det sätts extra pengar så att du kan få din utredning via privata företag om det inte går att fixa kommunalt.

Tror jag fick min utredning efter 7-8 månader istället för 1-2år som det var sagt. Men då var jag lite dålig på att ligga på vårdgarantin. Om jag kommer ihåg rätt så var det läkaren som skrev remiss på att jag skulle få en utredning som direkt skickade det till vårdgarantin för hon visste ju att det skulle ta längre tid en 6 månader om det skulle gå via kommun/landsting.

Här diskuteras vårdgarantin. Det kan tydligen variera från län till län.
http://www.aspergerforum.se/galler-inte-vardgarantin-for-utredningar-t29808.html


Sen blir jag lite fundersam till detta råd du fått.

Vikingaflicka skrev:- Inte plugga humaniora - hur intressant jag än tycker att historia är - eftersom tentorna brukar bestå av att ha övergripande koll, vilket inte är det jag är bra på. Programmering är ett bättre studieval.

Jag kan inte uttala mig om hur svårt det är för dig att ha övergripande koll och hur viktigt det är om du ska plugga historia. Men jag måste säga att det jag tror är viktigast för vad du ska plugga är att det är nått du finner intressant. Det är ju ingen idé att du pluggar programmering om du inte är intresserad av det.
Du bör ju studera sånt som du finner är intressant. Och sen eventuellt kan tänka jobba inom det området. (om du nu räknar med att jobba i framtiden)
Det värsta du kan göra är att lyssna på folk som avråder dig från vad du tycker är kul/intressant till nått du inte alls gillar.

Ska kolla upp vårdgarantin!

Jag finner även programmering intressant, men kan förstå att det låter som ett dumt tips om man inte känner mig.

Jag fick just min utredning startad, det tog bara 4 månader, men när man dealar med landstinget så måste man tjata, tjata, tjata, och säga saker som att man mår otroligt dåligt över sin situation och hur viktigt det är med ett svar.

Så ett tips är att ringa dit du är remissad och tjata helt enkelt, fastän det kan kännas jobbigt. Det finns alltid prioriteringslistor dom kan sätta dig på.

De tips du har fått kanske fungerar bra för den som har tipsat men det är inte alls säkert att dom fungerar bra för dig. Oavsett om du har någon diagnos eller inte så kan ingen annan berätta för dig vad du mår bäst av, det kan bara du själv göra.

Jag vet inte vilken ålder du är i, men jag berättar ändå hur jag gjorde och vad som gjorde så jag började må bättre. Ju äldre man är, desto lättare är det nog att göra som jag gjorde.

Jag började tänka igenom mitt liv och tänkte på vad jag har gjort och hur jag har levt de perioder jag har mått som bäst och sämst - helt utan att blanda in vad någon annan har sagt. Sedan bestämde jag mig för att helt enkelt strunta i att leva som jag har levt under de dåliga perioderna och att jag skulle leva som jag har gjort under de bra perioderna. Det var ändå då jag mådde som bäst och oavsett vad experter påstår så kan dom knappast tala om för mig vad just jag mår bäst av.

Nu hör det till saken att det jag mår bäst av går helt och hållet emot många samhällsnormer så jag har fått kämpa och kämpar fortfarande med jobb, familj och det övriga samhället som försöker få tillbaka mig till den livsstil dom anser är den "rätta". Trots att det skapar en del konflikter så mår jag mycket bättre psykiskt än vad jag gjorde tidigare.

7twenty7 skrev:jobb, familj och det övriga samhället som försöker få tillbaka mig till den livsstil dom anser är den "rätta".

På vilket sätt skiljer sig din önskade livsstil från den "rätta" ..?
Just skillnaderna berättar en hel del om synen från normalsamhället.

plåtmonster skrev:

7twenty7 skrev:jobb, familj och det övriga samhället som försöker få tillbaka mig till den livsstil dom anser är den "rätta".

På vilket sätt skiljer sig din önskade livsstil från den "rätta" ..?
Just skillnaderna berättar en hel del om synen från normalsamhället.

Det är nästan allt, jag fungerar som bäst när jag inte har några rutiner eller fasta tider alls. När jag själv får bestämma över min tid och ingen annan lägger sig i vad jag gör, då mår jag som bäst och när jag mår bra så fungerar allt annat också.

De perioder jag har varit som mest produktiv och skött hemmet bra är när jag har varit arbetslös eller haft semester, och då jobbar jag ändå med två av mina specialintressen nu.

Ett annat tips är att inte gå för djupt in i ett diagnos-tänkande. Ibland är det bra att se sig själv som människa och bara existera.