HGJ skrev:

HGJ skrev:Ur ett TT-telegram på sidan 20 i Upsala Nya Tidning den 4 mars 2010:

TT skrev:Island har fått sin första farfarsfarfarsfar eller langalangalangafanum, som det heter på isländska. Det är snart 101-årige Gissur O Erlingsson som fått sitt första barnbarnsbarnbarnsbarn.

Lustigt nog använder TT den bestämda dativformen av det isländska släktskapsordet.

Dessutom hänvisar TT inte direkt till ursprungskällan:

TT skrev:... skriver tidningen Morgunbladid enligt engelskspråkiga Iceland Review.

Artikeln i Morgunblaðinu:

http://www.mbl.is/mm/frettir/innlent/20 ... u_i_karlle

I den ovanstående meningen passar däremot dativformen. (Prepositionen í styr dativ vid befintlighet.) En princip är annars att i svenska texter alltid använda nominativformen av isländska substantiv (och att lägga till ett s när svenskan kräver genitiv). Gör man på det viset skriver man t.ex. artikeln i Morgunblaðið (eller Morgunbladid). Jag har dock också sett att isländska kasusformer har blandats på ett förvirrande sätt i svensk tidningstext.

För övrigt stämmer det inte att Gissur har blivit farfarsfarfarsfar. Afi är farfar eller morfar, och langafi är gammelfarfar eller gammelmorfar (farfars far, farmors far, morfars far eller mormors far). Sedan lägger man till ett langa för varje generation. Av den isländska artikeln framgår att det är farfarsfarmorsfar som Gissur har blivit. Detsamma framgår också av den engelskspråkiga artikeln:

http://icelandreview.com/icelandreview/ ... _id=358660

I den engelskspråkiga artiklen förekommer inte ordet langalangalangafi i någon form. I den isländska artikeln, som den engelspråkiga länkar till, förekommer formerna langalangalangafi och langalangalangafanum:

að verða langalangalangafi

Att bli farfarsfarmorsfar. Subjektiv predikatsfyllnad, därför nominativ.

með litla kút og langalangalangafanum

Med den lille knubbige och farfarsfarmorsfadern. Prepositionen með kan styra dativ och ackusativ. Här styr den dativ.

Böjning i obestämd form:

SG
N afi
G afa
D afa
A afa

PL
N afar
G afa
D öfum
A afa

I bestämd form:

SG
N afinn
G afans
D afanum
A afann

PL
N afarnir
G afanna
D öfunum
A afana

I fredags publicerades ett telegram med snarlik lydelse i Länstidningen och i Norrköpings Tidningar. I den senare har telegrammet fått rubriken Langalangalangafanum slår rekord. Där, alltså i subjektsställning, ser dativen ännu mer malplacerad ut.

Det finns förvisso i isländskan en del verb med vad som kan kallas dativ- respektive ackusativsubjekt. Det rör sig då om s.k. opersonliga verb vilka i den position som normalt tillkommer subjektet kräver ett satsled i antingen dativ eller ackusativ.* Detta satsled brukar av språkvetare betecknas som subjekt trots att det inte står i nominativ som subjekt normalt gör. Höskuldur Þráinsson skriver på sidan 268 i andra upplagan av Handbók um málfræði: "Slíkt frumlag hefur öll einkenni venjulegra frumlaga önnur en þau að standa í nefnifalli og að valda samræmi á sögninni (þ.e. ráða persónu og tölu hennar)." Översättning: "Ett sådant subjekt har alla kännetecken hos vanliga subjekt utom det att stå i nominativ och att orsaka kongruens hos verbet (d.v.s. avgöra dess person och numerus)." Att verbet inte kongruensböjs innebär att det alltid står i tredje person singularis. Exempel på verb med dativsubjekt är þykja och fjölga: mér þykir 'jag tycker', þeim fjölgar 'de ökar (i antal)'. Verb med ackusativsubjekt är t.ex. dreyma och langa: mig dreymir 'jag drömmer', mig langar 'jag längtar'. Jämför böjningen av ett par personliga verb (med subjekt som står i nominativ och avgör verbets person och numerus): ég dæmi, þú dæmir, hann dæmir, við dæmum, þið dæmið, þeir dæma; ég kalla, þú kallar, hann kallar, við köllum, þið kallið, þeir kalla.** Fenomenet med dativ- och ackusativsubjekt benämns för övrigt quirky cases i engelskspråkig litteratur.

Isländskan är konservativare än svenskan på det här området. I vårt språk hette det faktiskt tidigare mig drömmer, men numera säger vi jag drömmer. Fortfarande kan vi dock säga (eller åtminstone skriva) mig synes (att) eller det synes mig (att). Danskan har gått längre och även här bytt kasus: jeg synes (at). En parallell är också engelskans verb think. Man kan fortfarande skämtsamt använda konstruktionen me thinks (pronomen i objektsform och verb i tredje person singularis), men det normala är att man säger I think (pronomen i subjektsform och kongruensböjt verb). Ytterligare ett svenskt exempel är det föråldrade verbet åsämja:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/17360123.htm#K18P5

Är ej avtal därom gjort, eller åsämjer dem ej;

Pronomen i objektsform och verb i tredje person singularis.

Gör vi om till personlig konstruktion får vi:

Är ej avtal därom gjort, eller komma de ej överens;

Pronomen i subjektsform (tredje person pluralis) och med detta kongruerande verb (tredje person pluralis).

I isländskan påträffas vidare något som kallas dativsjuka (þágufallssýki). Denna yttrar sig i att dativsubjekten breder ut sig på ackusativsubjektens bekostnad. Många säger t.ex. mér langar i stället för mig langar, som anses vara det korrekta. Dativsjukan förekommer, på ett undantag när, däremot inte vid verb som i "korrekt" språkbruk har ett subjekt i nominativ.*** (Dessa verb utgör den överväldigande majoriteten av alla verb.) Undantaget är verbet hlakka. I stället för ég hlakka 'jag ser fram (emot)', (þú hlakkar, hann hlakkar, við hlökkum, þið hlakkið, þeir hlakka) säger vissa mér hlakkar, (þér hlakkar, honum hlakkar, okkur hlakkar, ykkur hlakkar, þeim hlakkar).

I rubriken i Norrköpings Tidningar är verbet slå, på isländska slá. Då det handlar om att just slå rekord skulle man nog på isländska i stället använda verbet bæta. Både slá och bæta är vanliga verb med nominativsubjekt.

* Det finns också opersonliga verb vid vilka ett sådant satsled i dativ eller ackusativ saknas men som däremot kräver ett expletivt — betydelsetomt — það (nominativ) som subjekt. Det handlar då i regel om beteckningar för naturfenomen: það ringndi í gær 'det regnade igår' etc. Isländskan har till skillnad från svenskan inget expletivt subjekt vid omvänd ordföljd: í gær rigndi 'igår regnade det'.

** Isländskan har till skillnad från svenskan ingen ändelse på -r i första person singularis. Det gamla svenska systemet löd som bekant jag dömer/kallar, du dömer/kallar, han dömer/kallar, vi dömom/kallom, I dömen/kallen, de döma/kalla.

*** Enligt vad jag har hört (inte av Höskuldur Þráinsson (i dativ: Höskuldi Þráinssyni)) utan på annat håll.

Alien skrev:190 avkomlingar, ja det känns verkligen som hennes gener kommer att leva vidare.

Kollektivet skrev:På Island har alla asperger...

rapchic skrev:

Alien skrev:190 avkomlingar, ja det känns verkligen som hennes gener kommer att leva vidare.

min morfarsfarfarsfar http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_M%C3%B6rtsell eller så var det hans far dom räknade från har haft minst 3500 avkommor (senaste gången dom räknade). Johannes Mörtsell och hans två bröder tog sig samma namn och därifrån blev det många "Mörtsellare". Däremot så lever han ju inte längre så det är inte lika coolt som han i artikeln (men jag tror min gammelmormor i alla fall kom nära då hon dog vid 101 år ålder) men det är spridda gener där också, vissa såna släkten finns det ju... i alla fall härikring.

HGJ skrev:

Kollektivet skrev:På Island har alla asperger...

Källa?