Jag märker att jag har särskilt svårt i sociala situationer där det gäller att "tävla" om status och position i en grupp. Andra människor verkar tycka om att tävla, att imponera andra, att ha makt över andra osv. Allt sånt är jag helt likgiltig inför. Problemet är: Om man inte vill vara med om tävlandet om status och makt, så tolkas det som svaghet och man blir mobbad.

Jag har varit med om det i många omgångar, men jag har svårt att ändra på det. Känner ni igen det och har ni kanske strategier som fungerar?

Delta inte i spelet men smäll till direkt och stenhård då någon beter sig illa. Pavlovs betingning fungerar ännu

Du gör din egen dagordning.

Vad andra tycker är deras problem, som Mats och rdos. Vad de tycker är deras grej.

Du väljer att lyssna på sånt som lär dig saker.

Vad du tycker är oändligt viktigt. Vad andra tycker, nå, så där.

Vad andra tycker är deras grej. Jag tror det är kärnan.

Lennart Frimodig

plåtmonster skrev:Delta inte i spelet men smäll till direkt och stenhård då någon beter sig illa. Pavlovs betingning fungerar ännu

Det låter bra! Men jag har också alltid haft problem att märka om folk är dumma mot mig. Jag är i allmänhet väldigt posivit och litar på folk. Det brukar inte gå fort alls för mig att märka sånt.

Frimodig skrev:Du gör din egen dagordning.

Vad andra tycker är deras problem, som Mats och rdos. Vad de tycker är deras grej.

Du väljer att lyssna på sånt som lär dig saker.

Vad du tycker är oändligt viktigt. Vad andra tycker, nå, så där.

Vad andra tycker är deras grej. Jag tror det är kärnan.

Lennart Frimodig

Hm... så kärnan av det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker? Vissa verkar ha lättare än andra att göra så.....

@Toblerone, Ställ frågan vad syftet med deras agerande är och inte minst om du har något att vinna på det.

Mobbning är ju förjävligt o.s.v. men om du är likgiltig inför dessa beteenden så gör det väl inte så mycket om du blir utfryst från dom grupperna? Jag gillar inte att beblanda mig med sånt folk i alla fall, det enda som bekymrar mig är att det finns så mycket av denna småaktighet och därav blir det svårare att finna människor som inte dras med i den typen av beteende.

Annars kan man ju alltid ha överseende med människors "karaktärsdefekter", alla har nog någon egenskap som inte riktigt klickar med övrigt folk. Det behöver dock inte betyda att det är en dålig människa bakom det beteendet utan det finns säkerligen en förklaring till varför någon är statusorienterad eller liknande.

Toblerone skrev:

Frimodig skrev:Du gör din egen dagordning.

Vad andra tycker är deras problem, som Mats och rdos. Vad de tycker är deras grej.

Du väljer att lyssna på sånt som lär dig saker.

Vad du tycker är oändligt viktigt. Vad andra tycker, nå, så där.

Vad andra tycker är deras grej. Jag tror det är kärnan.

Lennart Frimodig

Hm... så kärnan av det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker? Vissa verkar ha lättare än andra att göra så.....

Njaa. Det är en fråga om vem man väljer att bestämma dagordningen.

Man liksom väljer. Man har liksom eget ansvar.

Det skitmärkligt, man bestämmer själv.

Lennart Frimodig

ajemen skrev:Mobbning är ju förjävligt o.s.v. men om du är likgiltig inför dessa beteenden så gör det väl inte så mycket om du blir utfryst från dom grupperna? Jag gillar inte att beblanda mig med sånt folk i alla fall, det enda som bekymrar mig är att det finns så mycket av denna småaktighet och därav blir det svårare att finna människor som inte dras med i den typen av beteende.

Annars kan man ju alltid ha överseende med människors "karaktärsdefekter", alla har nog någon egenskap som inte riktigt klickar med övrigt folk. Det behöver dock inte betyda att det är en dålig människa bakom det beteendet utan det finns säkerligen en förklaring till varför någon är statusorienterad eller liknande.

Du missförstod mig där, jag är inte alls likgiltig inför att bli utfryst. Tvärtom, jag blir helt knäckt av det. Och tyvärr så har det ju varit så ofta. Det jag är likgiltig inför är att tävla med andra eller att nå högt upp i hierarkin. Jag vill helt enkelt bara få vara med. Eller ibland vill jag inte ens vara med så värst mycket. Ibland vill jag bara inte bli mobbad.

plåtmonster skrev:@Toblerone, Ställ frågan vad syftet med deras agerande är och inte minst om du har något att vinna på det.

Det skulle jag kunna försöka. Det är nog en bra ide. Funkar säkert inte i alla situationer, men ändå i vissa.

Det kan ju också hända att man inte uppfattar något särskilt alls med situationen och då kommer man inte på tanken heller att fråga vad folk vill en. Dessutom... är det inte ganska provocerande också ibland, att det låter lite paranoid eller så?

Frimodig skrev:

Toblerone skrev:

Frimodig skrev:Du gör din egen dagordning.

Vad andra tycker är deras problem, som Mats och rdos. Vad de tycker är deras grej.

Du väljer att lyssna på sånt som lär dig saker.

Vad du tycker är oändligt viktigt. Vad andra tycker, nå, så där.

Vad andra tycker är deras grej. Jag tror det är kärnan.

Lennart Frimodig

Hm... så kärnan av det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker? Vissa verkar ha lättare än andra att göra så.....

Njaa. Det är en fråga om vem man väljer att bestämma dagordningen.

Man liksom väljer. Man har liksom eget ansvar.

Det skitmärkligt, man bestämmer själv.



Lennart Frimodig

Det låter intressant, men jag är inte helt säker att jag förstår dig rätt där. På något sätt är det ju också fråga om vem som lyckas dominera alla andra och därmed bestämmer dagordningen? Det är ju verkligen hierarki, hackordning, status med där? Men du är mer inne på att man har en egen, alternativ dagordning och därmed inte deltar i "tävligen"?

Toblerone skrev:då kommer man inte på tanken heller att fråga vad folk vill en

Poängen är inte att rent fysiskt fråga utan att ställa den frågan till sig själv.

Om någon bjuder på en kopp kaffe. Är det en tjänst för att du förväntas bjuda tillbaks med något annat? Invitation till något sammanhang. Ett sådant sammanhang där man kanske förväntas att agera på ett sätt som inte är förenligt med ens egna uppfattningar. I en cynisk sitation skulle det kunna vara ett sätt att testa personer och sedan kunna förlöjliga deras reaktion t.ex om man inte gillar kaffe.

Det är svårt att säga något utan att veta vad det är för slags miljö som du agerar i. Det är väsensskillnad på fikarummet på ett byggarbetsplats jämfört med lunchande revisorer.

Toblerone skrev:

ajemen skrev:Mobbning är ju förjävligt o.s.v. men om du är likgiltig inför dessa beteenden så gör det väl inte så mycket om du blir utfryst från dom grupperna? Jag gillar inte att beblanda mig med sånt folk i alla fall, det enda som bekymrar mig är att det finns så mycket av denna småaktighet och därav blir det svårare att finna människor som inte dras med i den typen av beteende.

Annars kan man ju alltid ha överseende med människors "karaktärsdefekter", alla har nog någon egenskap som inte riktigt klickar med övrigt folk. Det behöver dock inte betyda att det är en dålig människa bakom det beteendet utan det finns säkerligen en förklaring till varför någon är statusorienterad eller liknande.

Du missförstod mig där, jag är inte alls likgiltig inför att bli utfryst. Tvärtom, jag blir helt knäckt av det. Och tyvärr så har det ju varit så ofta. Det jag är likgiltig inför är att tävla med andra eller att nå högt upp i hierarkin. Jag vill helt enkelt bara få vara med. Eller ibland vill jag inte ens vara med så värst mycket. Ibland vill jag bara inte bli mobbad.

Du missförstod mig där. Jag menade inte att du var likgiltig inför utfrysningen, utan tänkte att om du nu inte sympatiserar med dessa beteenden, d.v.s. dom s.k. sociala tävlingarna, så borde det egentligen inte göra så mycket om du inte är eller får vara en del av dom grupperna. Men nu har du i alla fall uttryck att så är inte fallet och jag har inget direkt förslag till vad man kan göra åt det.

Alla människor är ju inte ytliga och primitiva, försök att söka dig till dom övriga umgängeskretsarna/människorna istället. Annars måste du väl antingen konformera till förutnämnda grupper eller konvertera deras värderingar, och då har man nog i praktiken mött en återvändsgränd.

plåtmonster skrev:

Toblerone skrev:då kommer man inte på tanken heller att fråga vad folk vill en

Poängen är inte att rent fysiskt fråga utan att ställa den frågan till sig själv.

Om någon bjuder på en kopp kaffe. Är det en tjänst för att du förväntas bjuda tillbaks med något annat? Invitation till något sammanhang. Ett sådant sammanhang där man kanske förväntas att agera på ett sätt som inte är förenligt med ens egna uppfattningar. I en cynisk sitation skulle det kunna vara ett sätt att testa personer och sedan kunna förlöjliga deras reaktion t.ex om man inte gillar kaffe.

Det är svårt att säga något utan att veta vad det är för slags miljö som du agerar i. Det är väsensskillnad på fikarummet på ett byggarbetsplats jämfört med lunchande revisorer.

Okej, då förstår jag. Och jag tänkte inte så mycket på jobbsituationer, utan mer på fritidsituationer. Fester med blandat folk.

Även där är det t.ex skillnad på en fest på ett vanligt disko och mingel på konstföreningens utställning

ajemen skrev:

Toblerone skrev:

ajemen skrev:Mobbning är ju förjävligt o.s.v. men om du är likgiltig inför dessa beteenden så gör det väl inte så mycket om du blir utfryst från dom grupperna? Jag gillar inte att beblanda mig med sånt folk i alla fall, det enda som bekymrar mig är att det finns så mycket av denna småaktighet och därav blir det svårare att finna människor som inte dras med i den typen av beteende.

Annars kan man ju alltid ha överseende med människors "karaktärsdefekter", alla har nog någon egenskap som inte riktigt klickar med övrigt folk. Det behöver dock inte betyda att det är en dålig människa bakom det beteendet utan det finns säkerligen en förklaring till varför någon är statusorienterad eller liknande.

Du missförstod mig där, jag är inte alls likgiltig inför att bli utfryst. Tvärtom, jag blir helt knäckt av det. Och tyvärr så har det ju varit så ofta. Det jag är likgiltig inför är att tävla med andra eller att nå högt upp i hierarkin. Jag vill helt enkelt bara få vara med. Eller ibland vill jag inte ens vara med så värst mycket. Ibland vill jag bara inte bli mobbad.

Du missförstod mig där. Jag menade inte att du var likgiltig inför utfrysningen, utan tänkte att om du nu inte sympatiserar med dessa beteenden, d.v.s. dom s.k. sociala tävlingarna, så borde det egentligen inte göra så mycket om du inte är eller får vara en del av dom grupperna. Men nu har du i alla fall uttryck att så är inte fallet och jag har inget direkt förslag till vad man kan göra åt det.

Alla människor är ju inte ytliga och primitiva, försök att söka dig till dom övriga umgängeskretsarna/människorna istället. Annars måste du väl antingen konformera till förutnämnda grupper eller konvertera deras värderingar, och då har man nog i praktiken mött en återvändsgränd.

Jo, du har rätt. Jag har bara svårt att acceptera det, för att jag skulle vilja vara med ändå. Jag hoppas liksom att det kan finnas ett sätt att impa på folk, så att jag inte behöver delta i tävlingen mer än väldigt kort. Och det är inte bara att jag inte gillar det, utan jag får ju framför allt inte till det. Dvs. om jag skulle lyckas med det, kanske skulle jag inte tycka illa om det heller?

Fast jag tror inte själv på det riktigt. Det känns ytligt och omoget att tävla om "social status". Plus att min ADHD också ställer till det: Jag förutser ju inte att det inte blir bra om jag gör si eller så.

plåtmonster skrev:Även där är det t.ex skillnad på en fest på ett vanligt disko och mingel på konstföreningens utställning

Det kan vara blandat ändå. Men låt oss säga att de flesta är akademiker, de flesta är ganska flexibla och toleranta...

På vilket sätt visar sig denna sociala statusjakt så att du blir indragen i det hela?

Toblerone skrev:utan jag får ju framför allt inte till det. Dvs. om jag skulle lyckas med det, kanske skulle jag inte tycka illa om det heller?

Problemet är väl vem som ska sätter målen i ditt liv. Om du föredrar att resa en massa istället för att köpa ett hus på en fin gata med stora lån så måste det ändå vara ens eget val.

Toblerone skrev:

ajemen skrev:

Toblerone skrev:
Du missförstod mig där, jag är inte alls likgiltig inför att bli utfryst. Tvärtom, jag blir helt knäckt av det. Och tyvärr så har det ju varit så ofta. Det jag är likgiltig inför är att tävla med andra eller att nå högt upp i hierarkin. Jag vill helt enkelt bara få vara med. Eller ibland vill jag inte ens vara med så värst mycket. Ibland vill jag bara inte bli mobbad.

Du missförstod mig där. Jag menade inte att du var likgiltig inför utfrysningen, utan tänkte att om du nu inte sympatiserar med dessa beteenden, d.v.s. dom s.k. sociala tävlingarna, så borde det egentligen inte göra så mycket om du inte är eller får vara en del av dom grupperna. Men nu har du i alla fall uttryck att så är inte fallet och jag har inget direkt förslag till vad man kan göra åt det.

Alla människor är ju inte ytliga och primitiva, försök att söka dig till dom övriga umgängeskretsarna/människorna istället. Annars måste du väl antingen konformera till förutnämnda grupper eller konvertera deras värderingar, och då har man nog i praktiken mött en återvändsgränd.

Jo, du har rätt. Jag har bara svårt att acceptera det, för att jag skulle vilja vara med ändå. Jag hoppas liksom att det kan finnas ett sätt att impa på folk, så att jag inte behöver delta i tävlingen mer än väldigt kort. Och det är inte bara att jag inte gillar det, utan jag får ju framför allt inte till det. Dvs. om jag skulle lyckas med det, kanske skulle jag inte tycka illa om det heller?

Fast jag tror inte själv på det riktigt. Det känns ytligt och omoget att tävla om "social status". Plus att min ADHD också ställer till det: Jag förutser ju inte att det inte blir bra om jag gör si eller så.

En genuin människa imponerar på mig även om jag nödvändigtvis inte sympatiserar med vederbörandes sätt. Så länge någon kan, åtminstone någorlunda, motivera varför hen tycker, känner eller beter sig på ett visst sätt så respekterar jag det. Dom genuina människorna tycker jag också är enkla att identifiera även om det för det mesta är en intuitiv identifiering.

Försök bara att vara dig själv så kommer dom rätta människorna, och förmodligen också en massa andra människor, att finna tycke för dig. Jag tror stenhårt på det; det är i alla fall så jag, och även många andra verkar det som, finner starkt tycke för andra människor. Sen är väl detta lite utav en klyscha men det spelar ingen roll, klyschor uppstår ju av en anledning.

ajemen skrev:Försök bara att vara dig själv så kommer dom rätta människorna

Det där är inte riktigt hela sanningen..

plåtmonster skrev:

ajemen skrev:Försök bara att vara dig själv så kommer dom rätta människorna

Det där är inte riktigt hela sanningen..

Enligt det jag menar med "dom rätta människorna" så är det hela sanningen. Om man inte är sig själv så har man inte attraherat rätt människor, då är det blott fasaden som är attraktiv. Känner man sig som den mest alienerade människan i världen så kan man nog alltid finna samhörighet med andra som känner likadant.

ajemen skrev:

Toblerone skrev:

ajemen skrev:Du missförstod mig där. Jag menade inte att du var likgiltig inför utfrysningen, utan tänkte att om du nu inte sympatiserar med dessa beteenden, d.v.s. dom s.k. sociala tävlingarna, så borde det egentligen inte göra så mycket om du inte är eller får vara en del av dom grupperna. Men nu har du i alla fall uttryck att så är inte fallet och jag har inget direkt förslag till vad man kan göra åt det.

Alla människor är ju inte ytliga och primitiva, försök att söka dig till dom övriga umgängeskretsarna/människorna istället. Annars måste du väl antingen konformera till förutnämnda grupper eller konvertera deras värderingar, och då har man nog i praktiken mött en återvändsgränd.

Jo, du har rätt. Jag har bara svårt att acceptera det, för att jag skulle vilja vara med ändå. Jag hoppas liksom att det kan finnas ett sätt att impa på folk, så att jag inte behöver delta i tävlingen mer än väldigt kort. Och det är inte bara att jag inte gillar det, utan jag får ju framför allt inte till det. Dvs. om jag skulle lyckas med det, kanske skulle jag inte tycka illa om det heller?

Fast jag tror inte själv på det riktigt. Det känns ytligt och omoget att tävla om "social status". Plus att min ADHD också ställer till det: Jag förutser ju inte att det inte blir bra om jag gör si eller så.

En genuin människa imponerar på mig även om jag nödvändigtvis inte sympatiserar med vederbörandes sätt. Så länge någon kan, åtminstone någorlunda, motivera varför hen tycker, känner eller beter sig på ett visst sätt så respekterar jag det. Dom genuina människorna tycker jag också är enkla att identifiera även om det för det mesta är en intuitiv identifiering.

Försök bara att vara dig själv så kommer dom rätta människorna, och förmodligen också en massa andra människor, att finna tycke för dig. Jag tror stenhårt på det; det är i alla fall så jag, och även många andra verkar det som, finner starkt tycke för andra människor. Sen är väl detta lite utav en klyscha men det spelar ingen roll, klyschor uppstår ju av en anledning.

Ja, det ligger ju något i det. Iofs har jag också tänkt så förut. Sedan hade jag någon slags kris och började ifrågesätta saker och ting igen.

Toblerone skrev:

Frimodig skrev:

Toblerone skrev:
Hm... så kärnan av det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker? Vissa verkar ha lättare än andra att göra så.....

Njaa. Det är en fråga om vem man väljer att bestämma dagordningen.

Man liksom väljer. Man har liksom eget ansvar.

Det skitmärkligt, man bestämmer själv.



Lennart Frimodig

Det låter intressant, men jag är inte helt säker att jag förstår dig rätt där. På något sätt är det ju också fråga om vem som lyckas dominera alla andra och därmed bestämmer dagordningen? Det är ju verkligen hierarki, hackordning, status med där? Men du är mer inne på att man har en egen, alternativ dagordning och därmed inte deltar i "tävligen"?

Jag tror man väsentligen skall skita i vem som bestämmer.

Som du skriver. Jag tror man skall skapa sin egen dagordning. Man lever ett liv.

Man väljer vem man tävlar med. Vad andra tycker är deras grej.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:
Jag tror man väsentligen skall skita i vem som bestämmer.

Som du skriver. Jag tror man skall skapa sin egen dagordning. Man lever ett liv.

Man väljer vem man tävlar med. Vad andra tycker är deras grej.

Lennart Frimodig

Ja, egentligen ska man ju tänka så. Där är det nog fråga om självförtroende. Måste jobba med det.