Fick diagnosen vid typ... 35 år ålder.

Om den är rätt? Fuck yeah!

Ibland kan man kompensera, tills man blir deprimerad och går i väggen. Det är ett intressant dubbeljobb att vara aspie...


Mest normal känner jag mig bland udda typer...

Tänker att det handlar lite om vad man själv känner också.
Jag var/är 32 och fick diagnos för 2 dagar sen.
Men jag r väl väldigt högfungerande eller vad man ska säga.
Finns mycket som pekar på diagnosen men har lärt mig strategier med åren för att dölja.

Sen har jag väl också så långt jag kan minnas undrar vad som är fel. Varför det känns som alla andra sitter på bruksanvisning på hur man ska vara och göra medan jag famlar i mörkret.

Jag väljer att se fördelarna.
För det första så förändrar det mig inte som persom, det bara förtydligar och förklarar massor av saker jag undrat över.
Sen kan jag utnyttja tex Personligt Ombud som ju är en gratisreaurs som enbart personer med paykiska funktionsmedsttningar får tillgång till.
Man tillfaller också direkt personkrets 1 i LSS villet ger en möjlighet till massor av hjälp, även detta kostnadsfritt, menad hjälp som somatisk sjuk kostar en rätt rejäl slant.

Somatilens motsvarighet till personligt ombud är godman som kostar 500-1500kr/månad (och då är PO en sakkunnig som arbetar heltid med detta medan godman är en lekman som famlar i mörker) så stor fördel med nya diagnosen.

Och hemtjänst betalar jag 1700kr/månad för, men om jag tillfaller LSS och har rätt till hjälp där igenom kommer motsvarande hjälp vara gratis.


Så jag ser det som förklaring till egenheter och fördelar


Men det är en annan sak om mam själv känner att det inte stämmer.

Savanten Svante skrev:Fick diagnosen vid typ... 35 år ålder.

Om den är rätt? Fuck yeah!

Ibland kan man kompensera, tills man blir deprimerad och går i väggen. Det är ett intressant dubbeljobb att vara aspie...


Mest normal känner jag mig bland udda typer...

Dubbeljobb är ett bra ord i sammanhanget, det är verkligen precis så det alltid kännts.