Lisbeth Salander och Millenium-serien

av **Zombie** » 2008-05-21 15:07:20

Visst har jag fallit. Fan att de gudarna älskar dör unga!
Finns åtskilliga trådar om böckerna (sök på författaren, Lisbeth Salander, Millennium...)

av **KrigarSjäl** » 2008-05-21 18:40:15

Tom. jag gillade böckerna, jag som vanligtvis hatar deckare. Och Salanderkaraktären älskar jag! En marginaliserad människa som slår tillbaka mot förövare från etablissemanget, det är ju underbart!

av **tahlia** » 2008-05-21 19:17:35

Och jag, som vanligtvis älskar deckare, avskydde den! Jag lyckades, med tvång, ta mig igenom första boken, men blev så illa berörd att jag lämnade de andra två därhän.

av **KrigarSjäl** » 2008-05-21 19:31:39

tahlia skrev:Och jag, som vanligtvis älskar deckare, avskydde den! Jag lyckades, med tvång, ta mig igenom första boken, men blev så illa berörd att jag lämnade de andra två därhän.

Vad var det du störde dig på?

av **tahlia** » 2008-05-21 19:58:01

KrigarSjäl skrev:Vad var det du störde dig på?

Jag tyckte LS var rent ut obehaglig. Samtidigt finns det en lite djupare aspekt av det hela.
Faktum är, att om ingen hade nämnt AS och Salander, så att jag aldrig hade gjort den kopplingen, hade jag (möjligtvis, jag spekulerar utifrån hur väl jag känner mig själv) inte blivit lika illa berörd av boken.

Men obehaget kom sig inte bara av LS, utan av det man får veta av vad hon utsatts för. Jag tar oerhört illa vid mig av sådant. (Som min signatur deklarerar - jag är blödig)

av **Aspkvinna** » 2008-05-21 20:56:53

Läste den så länge i streck att ögonen vägrade att öppna sig trots att jag ville fortsätta men ögonlocken somnade.....LS karaktär slog mig i hjärtat och jag kände många likheter.

av **alfapetsmamma** » 2008-05-21 21:11:49

Tyckte första delen var lysande, sen tappade serien allt mer allteftersom. Läste ändå ut alla, fort också, och tyckte det var jätteroligt under tiden. Salander var rolig här och där, däremot var det jobbigt med den där bocken som skulle sätta på allt utan dingel mellan benen, det blev såååå förutsägbart... Nåja. Ändå roligt, som förströelse.

Vill man läsa nåt välskrivet och djuuupt obehagligt, på tal det, så rekommenderar jag Svek av Karin Alvtegen.

av **Sabina** » 2008-05-21 21:14:09

Alien skrev:Jag är väl antagligen den enda som inte älskar Lisbeth Salander. Kanske för att jag inte är nån cool aspie med superförmågor. Dessutom tycker jag hon är osympatisk, en övermänniskotyp som inte anser sig behöva följa vanliga lagar.

Enligt tidningsartiklar så har Salander bl a baserats på Pippi Långstrump.

"Hur skulle hon vara som vuxen? Vad skulle man kalla henne? Sociopat? Damp-barn? "

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article520706.ab

Och Pippi har ju en och annan superförmåga. Dock finns episoder skildrade där det inte räcker med superhjältetrix: Hon bjuder andra barn på godis. Ja, vad gör man inte för att få kamrater.

(Och Blomkvist har sin namne i Lindgrens mästerdektiv Blomkvist.)

av **alfapetsmamma** » 2008-05-21 21:29:58

Angående Pippi som folk tycker är så rolig och häftig och ett sånt föredöme för flickor så brukar jag säga att de bara tycker det i teorin, ungar som _verkligen_ är som Pippi, eller Emil eller liknande får mest skit och höra att de är konstiga, åtminstone när de inte längre är pyttesmå, söta och kan passera för charmiga och busiga. Så har jag upplevt det i alla fall.

av **Sabina** » 2008-05-21 21:40:08

alfapetsmamma skrev:Angående Pippi som folk tycker är så rolig och häftig och ett sånt föredöme för flickor så brukar jag säga att de bara tycker det i teorin, ungar som _verkligen_ är som Pippi, eller Emil eller liknande får mest skit och höra att de är konstiga, åtminstone när de inte längre är pyttesmå, söta och kan passera för charmiga och busiga. Så har jag upplevt det i alla fall.

Ja, och det kanske är samma sak med Lisbeth Salander. En karaktär som "folk" kan gilla att läsa om, men kanske inte vill vara vän med i riktiga livet. :roll:

Fast när det gäller Salander är det väl HON som väljer...

Hon är rik och oberoende och gör som hon vill. Fast sedan finns hon ju inte heller på riktigt, förstås---

Hm, av någon anledning kom jag att associera till Paris Hilton nu...

av **Aspkvinna** » 2008-05-21 21:56:05

Jag tänker mer på beslutsamheten att vägra ge upp, en överlevare och fighter.

av **Sabina** » 2008-05-21 22:02:22

Aspkvinna skrev:Jag tänker mer på beslutsamheten att vägra ge upp, en överlevare och fighter.

Good thinking!

av **narran** » 2008-05-25 11:34:55

jag älskar böckerna. min första reaktion när jag läste den första var hur sjutton har stig lärt känna min son och varför har han gjort om honom till kvinna. Lisbeths personlighet påminner otroligt mycket om min son som har diagnosen.

av **Zombie** » 2008-05-25 12:35:04

Aspkvinna skrev:Jag tänker mer på beslutsamheten att vägra ge upp, en överlevare och fighter.

Ja. Och mot vilka odds. Vad som kanske grep mig djupast var vilken kamp hon förde, förde avsiktligt, och förde till stor del osedd av ens de bästa i sin omgivning, för att bevara så mycket gott hon kunde i sig på så trångt utrymme som stod henne till buds. Och hur många i hennes skor hade lyckats så väl som hon med det?

av **Sammy** » 2008-06-18 13:40:23

jag tycker att hur de olika karaktärerna ser på Salander i boken representerar väl hur många NT:are ser på oss: som ett gäng kallblodiga sociopater. i NT världen, har man inga social skills så uppfattas man som värsta seriemördaren.

av **Alien** » 2011-01-28 13:57:09

Nu har Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson givit ut sin bok om honom:

Millenium, Stieg och jag.

Så här skriver DN:s recensent Lars Llinder om boken:

Både Stiegs och Evas familjer har rötter i Västerbotten, delvis ter sig konflikten också som en sammanbiten, norrländsk grannfejd. Ingen säger något i onödan, ingen tänker om. Om int’ du öppnar grinden så int’ fan ska jag.

I ett intressant avsnitt i boken jämför Eva Gabrielsson Lisbeth Salanders hämndlystna drag med Stieg Larsson. Även han kunde minsann i tysthet invänta rätt tillfälle att ge igen. Efter några stycken förstår man att hon menar det uppskattande.

Själv samlade hon vid ett tillfälle sina vänner vid Reimersholmes strand för att under rituella former läsa ett svavelosande fornnordiskt nidrim där hon gav uttryck åt sin bitterhet mot alla som gjort Stieg ont.

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/drommaren-som-hamnas

Mer om hämndmotivet, det kan vara härligt att frossa rent ställföreträdande om hämnd, och Lisbeth Salander är en hämndgudinna:

Lisbeth Salander, sa Stieg Larsson själv, är ett slags vuxen version av Pippi Långstrump. Men hon är något Pippi aldrig var: just hämndlysten. Det är i sig en tänkvärd förvandling. Hos Astrid Lindgren finns bara sorg, ingen hämnd. Den smög sig in som ett stort tema i svensk litteratur först när skribenter från det radikala 70-talet förlorade tron på revolutionen och blev thrillerförfattare.

Det finns ingen rättvisa i världen om man inte skipar den själv – det är en mörk insikt som på olika sätt färgat Carl Hamilton, Kurt Wallander och Lisbeth Salander.

av **LordNelson** » 2011-01-28 15:46:26

Jag har aldrig träffat Stig Larsson men likheterna har varit tydlig från första gången jag gjorde bådas bekantskap (inte Eva Gabrielssons). Har det inte varit uppenbart för alla andra? Två jobbig j**la aspergare helt enkelt.

Lisbeth Salander och Millenium-serien

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in