Poänglös argumentation och eviga diskussioner
45 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Poänglös argumentation och eviga diskussioner
av outzaidur » 2010-08-26 22:54:10
Poänglös argumentation
Vad gör man egentligen när en person börjar argumentera i ett ämne där det finns klara fakta, tillgängliga för alla, men vägrar acceptera dem?
Instinktivt vill jag först snällt upplysa om att dessa fakta finns och är bevisade i flera studier runt kring i världen och är allmänt erkända som sanna fakta.
Det misslyckas.
Sen vill jag underbygga min argumentation med ytterligare fakta om kringliggande ämnen som kan användas för att slutleda denna ursprungliga fakta.
Det misslyckas.
I ett sista desperat försök, att bryta den bubblan av idioti som omsluter denna människa, börjar jag peka på andra människors uppfattning och förhållningssätt till denna fakta.
Och återigen, nej. Han har rätt och jag har fel för så är det som det ser ut i hans huvud. Det finns ingen omvärld utanför hans hjärna. Allt han säger är rätt och det kan inte motbevisas med någon informationskälla.
Vad gör man då med all den här ilskan och aggressionen som byggs upp under loppet av argumentationen. Jag har förstått att det är bara att gå ifrån sådana människor och ignorera dem. Men känslorna förblir kvar. Som ett varigt, blödande sår som vägrar stänga sig.
Man får helt enkelt ta sig i kragen, svälja sin ilska igen och gå vidare... Problemet är att det lätt byggs upp en buffer som är svår att bli av med ibland. Livet går vidare. En ny idiot föds säkert imorgon också. Och en annan människa får i uppgift att lära ut fakta till honom. Oändligt med tålamod.
Notis: Personen i fråga är normal fungerande och Neurotypisk. I detta fallet är läraren Aspie.
Vad gör man egentligen när en person börjar argumentera i ett ämne där det finns klara fakta, tillgängliga för alla, men vägrar acceptera dem?
Instinktivt vill jag först snällt upplysa om att dessa fakta finns och är bevisade i flera studier runt kring i världen och är allmänt erkända som sanna fakta.
Det misslyckas.
Sen vill jag underbygga min argumentation med ytterligare fakta om kringliggande ämnen som kan användas för att slutleda denna ursprungliga fakta.
Det misslyckas.
I ett sista desperat försök, att bryta den bubblan av idioti som omsluter denna människa, börjar jag peka på andra människors uppfattning och förhållningssätt till denna fakta.
Och återigen, nej. Han har rätt och jag har fel för så är det som det ser ut i hans huvud. Det finns ingen omvärld utanför hans hjärna. Allt han säger är rätt och det kan inte motbevisas med någon informationskälla.
Vad gör man då med all den här ilskan och aggressionen som byggs upp under loppet av argumentationen. Jag har förstått att det är bara att gå ifrån sådana människor och ignorera dem. Men känslorna förblir kvar. Som ett varigt, blödande sår som vägrar stänga sig.
Man får helt enkelt ta sig i kragen, svälja sin ilska igen och gå vidare... Problemet är att det lätt byggs upp en buffer som är svår att bli av med ibland. Livet går vidare. En ny idiot föds säkert imorgon också. Och en annan människa får i uppgift att lära ut fakta till honom. Oändligt med tålamod.
Notis: Personen i fråga är normal fungerande och Neurotypisk. I detta fallet är läraren Aspie.
av outzaidur » 2010-08-27 0:02:47
En dröm som jag mer än gärna vill vakna upp ifrån. Men eftersom självmord inte är ett tillgängligt alternativ så får jag helt enkelt jobba hårdare, plugga mer och lyssna intensivare i hopp om sann upplysning. Ett tillstånd där dessa negativa känslor inte existerar och mitt tålamod och min välvilja är oändlig.
Vägen dit känns lång... och jag bör nog ändra min livstil av: sova, äta, spela...
Vägen dit känns lång... och jag bör nog ändra min livstil av: sova, äta, spela...
av Parvlon » 2010-08-27 1:35:44
Flina och tänk för dig själv "det är du som är idioten här" när du sagt något viktigt fast nästa person uppenbarligen inte fått in det i sitt medvetande.
Kan göra han/hon mer intresserad om det nu är det du vill. Är det inte viktigt vetande så kanske det är bättre att spara såna metoder tills det är viktigt, om det är en riktigt trög snubbe du råkat ut för.
Kan göra han/hon mer intresserad om det nu är det du vill. Är det inte viktigt vetande så kanske det är bättre att spara såna metoder tills det är viktigt, om det är en riktigt trög snubbe du råkat ut för.
av outzaidur » 2010-08-27 1:52:36
Ytterligare ett problem hos mig är att jag aldrig flinar eller skrattar åt andra människor. Jag ser aldrig ner på någon oavsett om de är idioter, handikappade eller frireligiösa. Detta gör att jag heller aldrig bygger upp mig själv och mitt självförtroende eftersom jag inte vill anse mig "högre" än någon annan.
Detta är en stor nackdel då jag inte kan skaka av mig sådana här saker lätt utan försöker hela tiden sträcka ut handen, ge dem en ny chans och lyssna empatiskt in i oändligheten. Tills min energi tar slut och jag drar ihop mig och isolerar mig.
Önskar att jag kunde vara otrevlig, bufflig, ta för mig, se ned på människor och köra över dem i diskussioner. Men det är tydligt att jag inte är byggd sån. Och en man som inte dominerar... ja... ni vet resten av dessa ologiska slutsatser kring mänskligt beteende.
Detta är en stor nackdel då jag inte kan skaka av mig sådana här saker lätt utan försöker hela tiden sträcka ut handen, ge dem en ny chans och lyssna empatiskt in i oändligheten. Tills min energi tar slut och jag drar ihop mig och isolerar mig.
Önskar att jag kunde vara otrevlig, bufflig, ta för mig, se ned på människor och köra över dem i diskussioner. Men det är tydligt att jag inte är byggd sån. Och en man som inte dominerar... ja... ni vet resten av dessa ologiska slutsatser kring mänskligt beteende.
av Parvlon » 2010-08-27 2:01:47
Om du klassar andra människor som idioter så är det väl precis det du gör. "Min" fetmarkering.outzaidur skrev:Ytterligare ett problem hos mig är att jag aldrig flinar eller skrattar åt andra människor. Jag ser aldrig ner på någon oavsett om de är idioter, handikappade eller frireligiösa. Detta gör att jag heller aldrig bygger upp mig själv och mitt självförtroende eftersom jag inte vill anse mig "högre" än någon annan.
Detta är en stor nackdel då jag inte kan skaka av mig sådana här saker lätt utan försöker hela tiden sträcka ut handen, ge dem en ny chans och lyssna empatiskt in i oändligheten. Tills min energi tar slut och jag drar ihop mig och isolerar mig.
Önskar att jag kunde vara otrevlig, bufflig, ta för mig, se ned på människor och köra över dem i diskussioner. Men det är tydligt att jag inte är byggd sån. Och en man som inte dominerar... ja... ni vet resten av dessa ologiska slutsatser kring mänskligt beteende.
av KrigarSjäl » 2010-08-27 2:29:18
Det kryllar av idioter. Det bästa man kan göra är att ha en viss distans till dem, det går ändå inte att övertyga med argument. "Tala förnuft med en dåre och han kallar dig dåre".
Man får förlika sig med att en del människor tror att kvinnan skapades av ett av Adams revben, att några tror att vi härstammar från utomjordingar och ännu fler tror att Påven har direktkontakt med Gud.
Man får förlika sig med att en del människor tror att kvinnan skapades av ett av Adams revben, att några tror att vi härstammar från utomjordingar och ännu fler tror att Påven har direktkontakt med Gud.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
av outzaidur » 2010-08-27 2:34:33
Jag misstänker att du inte läst speciellt mycket filosofihistoria, närmare bestämt Sokrates och Platon? Deras argument återkommer till och med hos Dalai Lama. Men jag är för trött att leta upp citaten och referera för att göra en proper argumentation med dig, Parvlon.
Kort sagt: Idioten är din bästa lärare.
Jag ser inte ner på idioter utan tar tillfället i akt att lära dem det de inte vet. I denna process är det jag som lär mig mest. Jag lär mig om mig själv, idioten, mänskligheten, social interaktion, vetande och världen.
Och nej. Alla är inte jämlika. Det finns idioter, såväl välutbildade idioter som fattiga idioter. Man måste acceptera att det inte går att prata och resonera på en och samma nivå med alla människor.
Att prata med idioter är väldigt energikrävande. Minst sagt. Men det är upplysande på många sätt och gör mig mer ödmjuk... i teorin.
Kort sagt: Idioten är din bästa lärare.
Jag ser inte ner på idioter utan tar tillfället i akt att lära dem det de inte vet. I denna process är det jag som lär mig mest. Jag lär mig om mig själv, idioten, mänskligheten, social interaktion, vetande och världen.
Och nej. Alla är inte jämlika. Det finns idioter, såväl välutbildade idioter som fattiga idioter. Man måste acceptera att det inte går att prata och resonera på en och samma nivå med alla människor.
Att prata med idioter är väldigt energikrävande. Minst sagt. Men det är upplysande på många sätt och gör mig mer ödmjuk... i teorin.
av Banzai » 2010-08-27 7:42:05
Idioti är en allmänmänsklig sjukdom? Av vad jag har märkt så tycks det inte spela någon som helst roll i vilket land en person är född, vilken religion NN har (aktiv utövare eller ej), vilket kön NN har, vilken sexuell läggning NN har, vilken synlig/osynlig funktionsnedsättning NN har, utbildningsnivå, vilket yrke NN har, ålder; idioter finns inom alla kategorier. Likaså finns det trevliga och stimulerande människor inom alla dessa kategorier och jag föredrar att umgås med dessa.
När jag då faktiskt stöter på dessa idioter, vilket händer, så brukar jag lägga ner eventuella diskussioner med personen ifråga då det bara är slöseri med tid och energi. Tyvärr så finns då ilskan och frustrationen kvar, men det löses genom telefonsamtal till min vän där vi kan vara upprörda tillsammans över NN. Vi brukar även diskutera vad som borde göras åt personer som NN och sedan känns allt mycket bättre.
Jag brukar bli väldigt förbryllad/ledsen över att personer, som i mina ögon är välutbildade och intelligenta, kan ge uttryck för vissa märkliga åsikter ibland. Tyvärr inte mycket jag kan göra något åt.
Ser förresten inga fel på den livsstilen.
När jag då faktiskt stöter på dessa idioter, vilket händer, så brukar jag lägga ner eventuella diskussioner med personen ifråga då det bara är slöseri med tid och energi. Tyvärr så finns då ilskan och frustrationen kvar, men det löses genom telefonsamtal till min vän där vi kan vara upprörda tillsammans över NN. Vi brukar även diskutera vad som borde göras åt personer som NN och sedan känns allt mycket bättre.
Jag brukar bli väldigt förbryllad/ledsen över att personer, som i mina ögon är välutbildade och intelligenta, kan ge uttryck för vissa märkliga åsikter ibland. Tyvärr inte mycket jag kan göra något åt.
Ser förresten inga fel på den livsstilen.
av Owl » 2010-08-27 9:36:15
Känner igen mig jätte-mycket i det du skriver, outzaidur.
Jag kan bli så otroligt frustrerad när jag känner att jag inte når fram och får den andre att förstå. Jag vet inte varför jag kan bli så arg och frustrerad, men det känns för mig nästan som att det är livs-viktigt (fastän jag förstår att det inte är det) just då. Något som brukar kunna lugna mig ibland är att föreställa sig att denna person som en dagslända som inte behöver, kan eller vill lära sig något eller se saker ur en annan synvinkel. Ska ju enbart leva för en dag. Men det är inte alla gånger det funkar heller.
Jag kan bli så otroligt frustrerad när jag känner att jag inte når fram och får den andre att förstå. Jag vet inte varför jag kan bli så arg och frustrerad, men det känns för mig nästan som att det är livs-viktigt (fastän jag förstår att det inte är det) just då. Något som brukar kunna lugna mig ibland är att föreställa sig att denna person som en dagslända som inte behöver, kan eller vill lära sig något eller se saker ur en annan synvinkel. Ska ju enbart leva för en dag. Men det är inte alla gånger det funkar heller.
))av Angelic Fruitcake » 2010-08-29 22:35:28
Det är väldigt frustrerande ibland när man inte lyckas nå fram med det som tycks så självklart. När jag är på topp kan jag se det som en övning i tålamod och i att slipa min argumentationsteknik. När jag är nedstämd ser jag det som ett allmänt tecken på hur hopplös kommunikation kan vara.
Men just där antar jag att en nyckel till problemet ligger. Om samma situation och samma person kan få mig att reagera så olika beroende på mitt sinnestillstånd är det kanske där jag borde börja mitt arbete?
Känner mig lite framåt idag efter att ha läst Jon Kabat-Zinn (Wherever you go, there you are), så jag får väl avsluta med något som jag hoppas inte låter alltför klämkäckt:
Utan motstånd utvecklas man inte.
Jag är lite trött just nu, så om jag råkar låta abrupt eller något annat än uppmuntrande får jag be om ursäkt. Blir aspigare när jag är trött. Men namaste! i alla fall outzaidur. Jag hoppas frustrationen lägger sig och ditt sinne åter blir klart som kristall.
Men just där antar jag att en nyckel till problemet ligger. Om samma situation och samma person kan få mig att reagera så olika beroende på mitt sinnestillstånd är det kanske där jag borde börja mitt arbete?
Känner mig lite framåt idag efter att ha läst Jon Kabat-Zinn (Wherever you go, there you are), så jag får väl avsluta med något som jag hoppas inte låter alltför klämkäckt:
Utan motstånd utvecklas man inte.
Jag är lite trött just nu, så om jag råkar låta abrupt eller något annat än uppmuntrande får jag be om ursäkt. Blir aspigare när jag är trött. Men namaste! i alla fall outzaidur. Jag hoppas frustrationen lägger sig och ditt sinne åter blir klart som kristall.
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
av outzaidur » 2010-08-29 23:01:54
"Utan motstånd utvecklas man inte. " Jättebra och väldigt sant. Problemet hos mig ligger nog i: Hur mycket motstånd, motgångar och negativa känslor måste man gå igenom innan man börjar se ljuset? Var ligger gränsen om det finns någon?
"Människors lidande är oändligt." - Siddhartha Gautama.
Visste finns det alltid en ljusning på horisonten. Ett hopp om ett bättre liv utan all denna frustration. Men detta är långt ifrån en garanti. Folk reagerar när jag säger saker emot deras uppmuntrande ord. Men sanningen är att det är önsketänkande, de vill inspirera hopp, trots att bevis eller garantier inte finns.
Men detsamma kan sägas om allt i detta universum så detta är en: "Poänglös argumentation"
Gud va fint jag knöt ihop det där... *stolt*
"Människors lidande är oändligt." - Siddhartha Gautama.
Visste finns det alltid en ljusning på horisonten. Ett hopp om ett bättre liv utan all denna frustration. Men detta är långt ifrån en garanti. Folk reagerar när jag säger saker emot deras uppmuntrande ord. Men sanningen är att det är önsketänkande, de vill inspirera hopp, trots att bevis eller garantier inte finns.
Men detsamma kan sägas om allt i detta universum så detta är en: "Poänglös argumentation"
Gud va fint jag knöt ihop det där... *stolt*
av Altus » 2010-08-29 23:04:47
trémula skrev:Varför är det så viktigt för dig att försvara sanningen?
Sanningen behöver inte försvaras. Det står stadigt även om ingen tror på den.
Ska man alltså inte slåss för sanningen om det t ex gäller att frigöra någon som har blivit oskyldigt dömd för mord? Eller för att få tillbaka en vän som felaktigt tror att man har gjort något oförlåtligt? Eller för att korrigera en felaktig diagnos som potentiellt kan leda till skadliga behandlingar? Etc etc.
Sanningen behövs definitivt försvaras och slåss för. (Därmed inte sagt att man alltid måste kasta sig in i konflikter så fort man ser en falskhet, men det är ljusår från det till att säga ovanstående.)
av outzaidur » 2010-08-29 23:15:42
Altus skrev:trémula skrev:Varför är det så viktigt för dig att försvara sanningen?
Sanningen behöver inte försvaras. Det står stadigt även om ingen tror på den.
Ska man alltså inte slåss för sanningen om det t ex gäller att frigöra någon som har blivit oskyldigt dömd för mord? Eller för att få tillbaka en vän som felaktigt tror att man har gjort något oförlåtligt? Eller för att korrigera en felaktig diagnos som potentiellt kan leda till skadliga behandlingar? Etc etc.
Sanningen behövs definitivt försvaras och slåss för. (Därmed inte sagt att man alltid måste kasta sig in i konflikter så fort man ser en falskhet, men det är ljusfrån från det till att säga ovanstående.)
Tack. <3
av Moggy » 2010-08-29 23:22:25
Kan vara väldigt jobbigt att diskutera mot nån när man är säker på att man har rätt och har fakta som backar upp det när den andra personen inte bryr sig om fakta.
Kan vara så att den andra är en idiot, finns en hel del sådana.
Dock kan det även vara så att så det man själv anser vara "klara fakta" inte är hela bilden och att det finns andra välgrundade uppfattningar som man själv missat för att man bara tagit till sig de fakta som bekräftar det man själv tror på.
Det är aldrig enkelt, det finns nästan alltid det som komplicerar det som verkar enkelt och självklart till en början.
Det kan vara nästan lika frustrerande att att diskutera med nån som har koll på vissa fakta och utgår ifrån dessa utan att vara öppen för alternativa synsätt.
Kan vara så att den andra är en idiot, finns en hel del sådana.
Dock kan det även vara så att så det man själv anser vara "klara fakta" inte är hela bilden och att det finns andra välgrundade uppfattningar som man själv missat för att man bara tagit till sig de fakta som bekräftar det man själv tror på.
Det är aldrig enkelt, det finns nästan alltid det som komplicerar det som verkar enkelt och självklart till en början.
Det kan vara nästan lika frustrerande att att diskutera med nån som har koll på vissa fakta och utgår ifrån dessa utan att vara öppen för alternativa synsätt.
av Miche » 2010-08-30 2:35:17
Owl skrev:Jag kan bli så otroligt frustrerad när jag känner att jag inte når fram och får det andre att förstå. Jag vet inte varför jag kan bli så arg och frustrerad, men det känns för mig nästan som att det är livs-viktigt (fastän jag förstår att det inte är det) just då.
Jag känner igen det där till 100%, jag har ofta hamnat i läget då personen i fråga påstår att denne vet vad jag vill ha sagt vilket ytterligare ökar på frustrationen då jag känner att det inte alls stämmer (sen om det verkligen är så att personen i fråga har rätt spelar ingen roll i det läget för mig, jag tycker inte att det som personen påstår att jag vill ha sagt stämmer det minsta...)
Oftast yttrar sig min frustration i sådana lägen genom att jag kastar det jag har för händer och hoppas att något går sönder för att visa hur extremt frustrerad jag blir...
Re: Poänglös argumentation
av Le_inimitable » 2010-08-30 4:59:46
outzaidur skrev:Vad gör man egentligen när en person börjar argumentera i ett ämne där det finns klara fakta, tillgängliga för alla, men vägrar acceptera dem?
Jag har kommit fram till att det bästa för mig är att helt och hållet strunta i det och sluta argumentera. Till och med om det är nåt som påverkar mig.
- Le_inimitable
- Inlägg: 1044
- Anslöt: 2008-10-26
Återgå till Att leva som Aspergare