Pipor tillverkas främst av briar (Erica arborea), vilken är en ljungväxt som växer naturligt på Madeira, Kanarieöarna, i Medelhavsområdet, tropiska, nordöstra, västcentrala och östra Afrika samt i Jemen.

Domän: Eukaryota

Rike: Växtriket
Plantae

Division: Fröväxter
Spermatophyta

Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae

Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae

Ordning: Ericales

Familj: Ljungväxter
Ericaceae

Släkte: Klockljungssläktet
Erica

Art: Trädljung
E. arborea

Det träet som används kommer från rotknölen vars storlek är som en fotboll. De bästa rotknölarna har växt långsamt under oländiga och karga omständigheter, ovanför markytan är det i regel en liten halvvissen buske. Iom den långsamma växten blir träslaget väldigt hårt och eldbeständigt, vilket även ses genom den täta ådringen.

De bästa piporna görs i regel helt hantverksmässigt och pipmakarna köper in träbitar som de låter torka ett visst antal år. Det är en mycket omständig process som kräver ett 90-tal moment från briarkloss till färdig pipa. Den högsta kvaliteten kallas Straight Grain = tät ådring som löper vertikalt på piphuvudet.

Det finns naturligtvis billighetsvarianter (de du ser i vanliga svenska tobaksaffärer) som är delvis maskintillverkade och av sämre träkvalitet.
Prisläget är från några hundringar för de billigaste varianterna (Ratos, Old Friend, Dollar etc) och uppåt. Svårt att säga vad som är maxpris för de allra bästa exemplaren, men det kan röra sig om priset på en ny bil i vissa fall. Nestorn bland svenska pipmakare anses generellt vara Bo Nordh vars pipor har en extrem efterfrågan över hela världen.

Detta är emellertid grundinfo, om det finns intresse besvarar jag gärna frågor och beskriver andra pipmaterial.
Den som vill grotta ner sig ordentligt kan gå in på
http://pipedia.org/index.php?title=Pipe_Making

Måste passa på att fråga...Blir det en märkbar smakskillnad beroende på vilken pipa man använder (typ form och då material)?

Det är mer än fråga om rökningskvalitet och hållbarhet. Om du jämför majskolvspipan med en briarpipa av god kvalitet ser du att den senare kan användas i många år, kanske livet ut om den vårdas rätt, medan den förra är en ren slit och släng-produkt.

Men jo, visst finns det fysiska egenskaper hos pipan som kan påverka smak; ett ickesotat piphuvud behöver rökas in för att ge bra smak tex. Med sjöskum har du däremot inte det problemet, där smakar det bra från och med första stoppet.

Jag kräver fler piprökare i bildtråden!

Detta är ju jätteintressant!
Fast det jag helst av allt skulle vilja göra är att tälja min egna pipa, och då göra en ordentlig en... Så ett bra material vore på sin plats! Någon som vet någon sida där man kan beställa perfekt trä för piptäljning?

Vad är en sjöskumspipa?

Vad är en majskolvspipa?

Det finns en del pipor som är raka och gula - vad är de för slags pipor?

Det vore allra roligast att få det beskrivet av någon (=KS *host*) som brinner för sitt intresse istället för att bli hänvisad till en wikipediasida...

1. En sjöskumspipa är gjord av materialet sjöskum. Nu är den vetenskapliga termen sepiolit, ett magnesiumhaltigt silikat. Eller för att uttrycka det på svenska: kalkrikt mineral. Det är troligen köpmännen som velat använda ordet sjöskum som ju låter mer spännande än 'sepiolit'.
Det är alltså inte "vågskum från havet" det handlar om.

Materialet bryts i gruvor och världsmetropolen för sjöskum är den turkiska staden Eskishehir. Sjöskum har en slags gräddvit nyans och är förhållandevis skört. Det är poröst vilket ger bra rökegenskaper.
Sjöskumspipor av god kvalitet ser man sällan i svenska tobaksaffärer.
De som går för en hundring är ren skräpsortering, figurkarvade huvuden till trots.

Det finns grovt sett två stora kvalitetsskillnader, de internationella termerna lyder block meerschaum och pressed meerschaum.
Block meerschaum är sjöskumspipor som tagits fram av en kloss sjöskum, ett block. Pressad sjöskum är sjöskumsflis, alltså överblivet material, som rörts ihop och stelnats.
Kommer icke över min tröskel.

2. En majskolvspipa är en pipa där piphuvudet är gjort av majskolvsstam. Företeelsen är amerikansk och det mest kända märket är Missouri Meerschaum, icke att förväxla med sjöskum på minsta vis. Återigen ser vi att köpmännen förstått vitsen med mer poetiskt klingande namn. Majskolvspipans funktion är att erbjuda den mindre nogräknade rökaren (läs pundare, bönder mm) med en billig förbrukningsartikel.

Pipor som är raka och gula?
Om du utvecklar frågeställningen lite ska jag kunna besvara frågan.

Hmmm, när jag försökte googla på en bild att visa en gul rak pipa så dök det upp en majspipa! Så det var det jag menade, uppenbarligen.

Varför är en del pipor krökta och andra långa och smala?

På vilket sätt förhåller sej vattenpipan till alla dessa varianter?

1. Det är ytterst en fråga om kundens preferenser. En del röker pipa till vardags och då funkar det sällan bra med en churchwarden medan andra som röker hemma i länsstolen kanske vill ha en lång pipa som leder bort röken.
En böjd pipa har en lägre tyngdpunkt än en rak pipa vilket gör den lättare att att ha i mun. En lång pipa ger svalare rök än en kort, tunna väggar på piphuvudet gör att pipan blir lättare i vikt men också hetare att hålla i handen.

Vattenpipan har jag aldrig gillat. Det är fråga om att låta röken passera genom vatten och tobaken som används ser mer ut som rödkål än som tobak. Det smakar sötsliskigt och är ett väldigt otympligt verktyg som är sammansatt av flera olika delar.
Asiatiska pipvarianter i metall och det haschindustrin kan erbjuda i pipväg rentav avskyr jag.
En pipa skall vara estetiskt och hantverksmässigt tilltalande och ha en slags "värdighet" över sig, en slags "atmosfär" i brist på bättre beskrivning.
För mig är pipor något mycket mer än rökinstrument.

Du skrev om det 90-tal steg som en briarpipa måste genomgå för att bli en pipa. Har du lust att utveckla det?

KrigarSjäl skrev:Men jo, visst finns det fysiska egenskaper hos pipan som kan påverka smak; ett ickesotat piphuvud behöver rökas in för att ge bra smak tex. Med sjöskum har du däremot inte det problemet, där smakar det bra från och med första stoppet.

Vad beror ovanstående fenomen på?

Hur stoppar man en pipa?

Har du lite bilder?

En briarpipa är resultatet av en idé, det slutgiltiga resultatet från briarrot>färdig pipa. Trä är ett levande ämne som reagerar på och förändras av faktorer som värme och luftfuktighet.

Först skär man upp briarn i klossar, klossarna säljs till pipmakarna som sedan tar över proceduren. Jag har haft förmånen av att ha besökt en av världens mest erkända pipmakare, Bo Nordh, (googla!) och han förklarade hur han arbetade. Han "läste" träet och gick på ådringen när han skulle ta fram en viss pipform. men innan dess hade han låtit klossarna torka ut ordentligt, minimum 5 år om jag kommer ihåg det rätt.

Sen tillkommer borrning, slipning, att forma munstycket etc och det är en fråga om finmekaniskt träarbete.

Träpipor måste rökas in innan de ger den bästa smaken, sjöskumspipor ger bra smak direkt. Det beror på att trä avger smak vid upphettning medan sjöskum inte avger. Orkar inte förklara närmare just nu.

Pipan stoppas nypvis, det ska vara en viss fjädring när man trycker på tobaken men det ska inte vara så hårt stoppat att man inte kan dra ordentliga drag genom pipan. Hellre för lite än för mycket tobak är regeln, och det är viktigt att röka ut hela stoppet. Kvarlämnad orökt tobak (länsman) ger en sur pipa.

Som du förstår är piprökning en helt egen gren inom naturvetenskapen. Dess namn är kapnismologi.
Aspigt värre...

Om jag vore naturvetare hade jag kunnat ge bättre svar.

Vilka bilder är det du efterfrågar?

KrigarSjäl skrev:Vilka bilder är det du efterfrågar?

Favoritpipa, olika former på pipor, dessas för- och nackdelar etc osv mm...

Intressant tråd, min gammelfarmor rökte järnpipa, vet inte riktigt vad det innebär, om det är en pipa gjord an järn? Har också varit intresserad av kritpipor och deras historia.

Kritpipor är tillverkade av vit lera.De såldes tunnvis och i gross och var inte avsedda att brukas någon längre tid. De kunde också säljas styckvis på krogar och betraktades som en slit- och slängvara.
Den europeiska tillverkningen av kritpipor startade i England på 1570-talet. Det var krukmakare, som vid sidan av sin ordinarie produktion, tillverkade rökpipor.
Under kriget mellan Holland och Spanien skickade Elisabeth I av England soldater för att hjälpa holländarna. Bland soldaterna fanns många duktiga pipmakare, som efter kriget valde att stanna i Holland.
Den första tillverkningen i Holland startade i Amsterdam 1607 och i Leiden och Gouda omkring 1617. Gouda blev med tiden pipmakarnas centrum i Europa och 1660 bildades där ett pipmakarskrå.
I Sverige startar kritpipstillverkningen troligen under 1660-talet. Det tidigaste arkeologiska belägget för detta kommer från en krukmakarverkstad i Örebro. Men redan 1650 fick två holländare privilegium att i Stockholm tillverka pipor. Om detta skedde vet vi inte.
Vid denna tid var tobaken mycket dyr. Kritpiporna tillverkades därför med små huvuden. Skaften på de allra äldsta piporna är ofta korta och klumpiga. Detta ändras med tiden och under 1600-talets senare del kommer de första längre och smäckrare skaften.

Du tog över stafettpinnen ser jag!

Lite blandade bilder:

Stämningsfullt fotograferad pipsamling:
http://aesthetictraditionalist.files.wo ... /pipes.jpg

Mästerverk i sjöskum:
http://thenonist.com/images/uploads/meerchm22.jpg
http://www.smokershaven.com/productimag ... fez1-1.jpg
http://www.ontheglobe.com/scans/not/pipes6.jpg

En samling till:
http://thenonist.com/images/uploads/meerchm22.jpg

Nåt ni pipkännare har att anmärka på det som säljs här:

http://www.etsy.com/shop/forpipesmokers

??

Alexanderr skrev:Detta är ju jätteintressant!
Fast det jag helst av allt skulle vilja göra är att tälja min egna pipa, och då göra en ordentlig en... Så ett bra material vore på sin plats! Någon som vet någon sida där man kan beställa perfekt trä för piptäljning?

Om du har höga anspråk på briarkvalitet kan den här sidan passa:
http://www.romeobriar.com/

weasley skrev:Nåt ni pipkännare har att anmärka på det som säljs här:

http://www.etsy.com/shop/forpipesmokers

??

Gjort av ukrainska "mästare" som inte namnges. Det ger inget vidare intryck om jag ska vara ärlig. Känns mer som träsnideri än som piptillverkning. Priserna är låga vilket gör att man mycket väl kan köpa om man känner sig manad, det tyder också på lägre kvalitet och minimalt renommé.
Det jag är intresserad av är de högre nivåerna av piptillverkning och inte träsnideri i allmänhet.
Figurativt snidade pipor kan absolut vara intressant men då om det är sjöskum som är arbetsmaterialet. Det lämpar sig bäst för intrikata mönster medan alltför elaborativa skulpturer och duttande med mönster på briarpipor kan vara ett sätt att dölja hål och andra brister i träet.

Om man ändå vill ha snideri på briarpipa rekommenderar jag Paul Lanier, vilken befinner sig på en betydligt högre nivå:
http://www.adhocpipe.com/pipe22.htm
http://pipedia.org/index.php?title=Lanier
http://www.fumeursdepipe.net/pipiersLlanier.htm

De högsta nivåerna inom piptillverkningen återfinner man faktiskt hos till synes ganska enkla pipor - men med en utsökt materialkvalitet hos briarroten och en utomordentlig hantverksskicklighet.
Titta på ådringen hos det här exemplaret från Castello:
http://www.castello.net/content/view/30/51/

Träet i sig är huvudsaken och att framhäva de naturliga formerna och betingelserna ur det individuella blocket leder till mycket trevliga resultat:
http://www.alpascia.com/detail.asp?detail=19388

Det är alltså inte frågan om att se briarroten som ett stycke modellera att framställa former ur, utan snarare att få fram det som redan finns, de bästa pipmakarna låter briarblockets ådring diktera pipans slutgiltiga form. Silverringar samt inlägg av andra material kan ses som dekoration, vackert om man gillar det, men det är just dekoration och har egentligen inte mycket med själva pipan att göra. Själv föredrar jag "rena" pipor utan onödigt tingeltangel och komplicerade utsirningar.

Finns det inga seriösa hightech-pipor? Gjorda i titan och kolfiber, filter i nåt nanomaterial, greppvänlig Neoprene och LEDar som byter färg beroende på temperaturen på glöden och röken?

Moggy skrev:Finns det inga seriösa hightech-pipor? Gjorda i titan och kolfiber, filter i nåt nanomaterial, greppvänlig Neoprene och LEDar som byter färg beroende på temperaturen på glöden och röken?

Nej, tack och lov har inte dylika missfoster sett världens ljus.

KrigarSjäl skrev:

Moggy skrev:Finns det inga seriösa hightech-pipor? Gjorda i titan och kolfiber, filter i nåt nanomaterial, greppvänlig Neoprene och LEDar som byter färg beroende på temperaturen på glöden och röken?

Nej, tack och lov har inte dylika missfoster sett världens ljus.

-Vem fan vill röka ett flipperspel!?