Hej allihopa!

Först av allt vill jag proaktivt be om ursäkt ifall ämnet redan har täckts i andra forumtrådar eller om det blir fel på nåt annat sätt. Sen är jag inte heller helt säker på om det jag kommer att ta upp är något typiskt för AS, men med dålig insyn i hur NT fungerar socialt så har jag inga klara referenspunkter.

Eftersom det är min första postning här så inleder jag med en kort pseudopresentation:

Jag heter Marcus och är för närvarande aktuell i en neuropsykiatrisk utredning.
Personligen tror jag att min diagnos kommer att bli någonting i närheten av Asperger/AD(H)D+DCD (DAMP), främst för att igenkänningsfaktorn på båda diagnoserna är väldigt hög och att jag kan förankra symptomen ända till min tidiga barndom (jag är 35 år ung nu ).

Efter att ha läst en hel del på forumet om att människor här har fått/får vänta åtminstone 6-36 månader för att få igång en utredning är jag genuint förvånad att min utredning drogs igång en vecka(!) efter mitt initiala telefonsamtal till öppenvården så det kan ju tyda på att jag också har någon extra begåvning precis som många här .

Min bakgrund kanske jag kan ta upp i någon form av formell mer djupgående presentation när och om jag får energi att skriva en sådan. Du är självklart välkommen att skicka ett PM om du vill veta mer. Jag kan dock inte garantera att jag kan ge dig ett bra svar .

Nåväl. Jag tänkte berätta om en social situation jag råkade ut för en gång och som av någon anledning har stannat kvar extra tydligt i minnet:


Jag följde med företaget på en årlig konferens. Där träffade jag en person som hade börjat jobba på företaget samtidigt som jag, och som jag hade gått den obligatoriska företagskultursindoktrineringsaktiviteten (pust ) tillsammans med.

Hon: "Heeej! Hur är det med dig? Funkar allting bra? Man ser ju aldrig av dig nu för tiden!"

Eftersom jag inte mådde helt optimalt på grund av att det var en massa människor och allmänt stök runt omkring sade jag i all välmening och utan några som helst baktankar något i stil med:

"Du kanske kan stanna kvar en stund efter jobbet nån dag (jag jobbade nattskift) och komma förbi min arbetsplats så kan vi diskutera det över en kopp... ..té?"

Jag hade egentligen tänkt säga kaffe och inte té, men precis innan jag sade det fick jag för mig att någon vid något tillfälle hade nämnt att hon var vegetarian. Då fick jag till det i mitt huvud att vegetarianer har större benägenhet att vara renlevnadsmänniskor och därför förmodligen också föredrar té framför kaffe.

Hon: "Ehhhe?"

Jag bemöttes av någon sorts grimas medans hon vände på klacken och gick. Själv stod jag där och undrade vad som precis hade hänt och tyckte väl inte att läget var helt stabilt.

När jag senare gjorde en lägesanalys började bitarna falla på plats. Hon hade ju trott att jag stötte på henne och min plötsliga tankeglidning med medföljande paus hade hon förmodligen tolkat som någonting suggestivt!

Tyvärr är jag inte alltid det vassaste verktyget när det kommer till att snabbt tolka situationer som nämnda. Jag tycker än idag att händelsen var otroligt pinsam, och det hjälps knappast av att jag ofta har en oförmåga att i efterhand be om ursäkt eller förtydliga mina intentioner så hon går väl omkring än idag under uppfattningen att jag verkligen hade stött på henne. Fast lite rolig tycker jag allt att situationen i fråga var så här i retrospekt .


Någon som känner igen sig och/eller har egna sociala klavertramp att dela med sig av?

Det var ju hur roligt som helst, om än inte för dig, då, eller ens henne. Men så här utifrån. Det kan man kalla ett bra exempel på social dyslexi!

Välkommen in i klubben!

alfapetsmamma skrev:Det kan man kalla ett bra exempel på social dyslexi!

Välkommen in i klubben!

Tack tack!

Jag blev lite nyfiken på termen social dyslexi du använde där och hittade följande tråd:

http://www.autismweb.com/forum/viewtopi ... 69&start=0

Då blev jag genast osäker på vad du menade . Låter ju inte nåt vidare det där.

Välkommen hit!

Vad säger man, vad tokigt det kan bli...

det verkar ju ha blivit nån sorts missförstånd. Men det kanske inte är självklart att det var en invit? Det handlar eventuellt om ett "socialt finlir" där du borde ha klargjort tydlgare att det var arbetssituationen du ville diskutera. Det sker väl missförstånd mer eller mindre hela tiden människor emellan. Men en del människor eventuellt med "aspergers syndrom" kanske mer "kör sitt eget race". Många motsättningar grundas kanske på missförstånd gällande mimik, tolkning, intonation, klädsel eller vad vet jag. Visst gör jag saker jag ångrar. Men det finns också motsättningar som grundar sig på djupare saker värderingar, olika intressen osv, tycker jag.

Välkommen hit, r00t!
Roligt att läsa din text. Förstår dock att det var pinsamt för dig och henne just då.
Okej, man kan råka säga fel sak i fel stund. Som Leffe säger det händer mer eller mindre hela tiden människor emellan.
Och visst, aspergare kan kanske vara sociala dyslektiker (spännande begrepp, a-mamma) i vissa situationer, men tjejen du skriver om uppvisade inte bättre färdigheter i den situationen heller.

Hon: "Ehhhe?"

Jag bemöttes av någon sorts grimas medans hon vände på klacken och gick.

Vad är detta för beteende? hahaha. Supersocialkompetent är inte hon heller. Man kunde ju ha frågat "hur menar du?" eller säga att hon ska fundera på det eller ngt.

Tstst, varför ska det alltid vara aspergare som får det dåliga ryktet när NT ibland inte är ett dugg bättre

Hoppas du kommer att trivas här! lycka till med din utredning!

Hej och välkommen, r00t! Hoppas du ska trivas här.

Jag håller med TheBox om att tjejen i dramat var minst lika socialt dyslektisk som du. Att bara "hmpff"-a och vända på klacken är inte särskilt kompetent imho.

För övrigt är det inte alltid det går att googla på a-mammas kluriga ordvändningar. Hon är lite av en ordekvilibrist som hittar på de allra mest fyndiga och träffsäkra formuleringar du inte kan finna i en ordbok.

Hej!

Välkommen hit, r00t!

Sådant händer de flesta någon gång, vissa mer och andra mindre. Så grubbla inte en massa på det.

Hälsningar

Lilla Gumman

Som sagt, det var inte särskilt socialt kompetent av henne att bara vända på klacken och gå.

Och även det hon sa före, det där "man hör ju aldrig av dig nuförtiden" är intressant. Dels är det stressande för vem som helst åt få nånting sånt kastat på sig. Precis som att hela ansvaret att hålla relationen levande ligger på dig! Hon kunde lagt till "fast jag kunde ju också ta kontakt med dig".
Det låter nästan för mig som om hon själv är intresserad av dig, men inte vet hur hon ska bete sig.
Din replik kan helt klart uppfattas som suggestiv tycker jag också.

Ja lätt är det inte med relationer! Det var en bra historia i alla fall. Välkommen förresten.

Inga pinsamheter, dock annorlunda exempel, som dessutom fick mig att verkligen börja fundera på vad det är jag faktiskt visar utåt:

Tjejen på företaget frågade:
- Men du, sitt vid vårat bord så slipper du äta ensam.
- Tack, men nej... tack.

Min handledare på ett företag smyger upp på mig:
- Hur går det?
- *argt mummel* ... *suck* ... Jo, det går *nervöst harkel* bakåt.
- Hahahah! Men det är väl bra?
- Knappast. Jag tog sönder tryckluftborren, ville laga den så jag pillade isär den och nu är den mer ofungerande.
- Jaduuu, du är iaf ärlig.

Tjejen på företaget igen:
- Vi sitter ute och äter idag.
- Ok.... va? ja?
- Vi, sitter, ute och, äter idag.
- Ja, du sa det.
- Ja, det gjorde jag.
- Ja...
- Jaja, vi sitter ute och äter iaf.
- Mmm.
- Ska du hänga med?
- Nepp.
- .. jag går ut och äter nu.
- Oki, bye.

Usch, en så oförskämd reaktion av henne.

En viss sorts kvinnor kan alltså ena stunden vara hur sociala och trevliga som helst, men upplever de - med rätt eller orätt - att fel man begår dödssynden att visa otillbörligt intresse på fel nivå, så ser de det som sin rättighet att visa demonstrativt URRK- och USCH-beteende.

Jag har själv varit med om motsvarande i form av att lägga massor av tid på att försöka ta kontakt på dejtingsajter, och kunna se att reaktionen blivit att brevet dykt upp i deras inkorg, att de har kommit in och besökt min profil för att se vem jag är som har skrivit till dem, och att de efter den titten bestämt sig för att inte ens slösa tid på att öppna och läsa det brev de fått...

...men det var rätt brutalt att se ett exempel på samma skitbeteende IRL.

EDIT: Jag talade om TS inlägg, alltså, så ingen tror mitt inlägg kommenterar det från Imperativ.

Och välkommen, r00t!

Intressant tråd du debuterade med, den ska bli kul att följa!

Jag ska fundera på om ifall jag inte kan bidra med något av intresse också. Man har ju varit med om en del genom åren...

imperativ skrev:..sina lysande mininoveller..

Hehe du skriver jättebra, imperativ, du borde bli författare.
Det är självupplevt, alltså?

Jag känner igen för precis så har det låtit på alla arbetsplatser jag varit. Just den där fumligheten är jättevanlig även bland NT tycker jag.

*LOL* Eller också finns det många fler aspergare därute än vi tror!

r00t skrev:

alfapetsmamma skrev:Det kan man kalla ett bra exempel på social dyslexi!

Välkommen in i klubben!

Tack tack!

Jag blev lite nyfiken på termen social dyslexi du använde där och hittade följande tråd:

http://www.autismweb.com/forum/viewtopi ... 69&start=0

Då blev jag genast osäker på vad du menade . Låter ju inte nåt vidare det där.

Jaha, sorry... Det är ingen riktig term, eller vedertagen term, men jag tycker det säger ganska bra vad en del av aspisar har att tampas med. Inte en social analfabetism eller total okunnighet, mer att det är knökigt avigt och trögt med en del av det sociala. Som med dyslexi, eller min bild av den. Man kan läsa, men det går inte fort, eller det går fel ibland eller är tröttande.

Och så är det inte jag som myntat det heller, men jag minns inte var jag läste det.

Lägg nu ingen vikt vid det, jag menade bara en relativ oförmåga att förutse vad nåt man säger kan ha för verkan eller hur det kan uppfattas. ofta beroende på att folk lägger in en massa i det man säger som man inte menade, fast man menade verkligen precis det man bokstavligen sa.

Som du med att prata under andra omständigheter. Det fanns inga baktankar, men hon läste in det.

I en annan värld - en aspievänligare- hade man sagt att hon tolkade in nåt som inte fanns där och att felet låg hos henne. Tyvärr för oss är det oftast inte så, utan vi ses som de felande med vårt direkta prat.

Förövrigt tycker jag hon borde sagt nåt i stil med Dricka te? Och titta på etsningar kanske? Tack men nej tack, jag är inte intresserad av såna relationer med kollegor/inte intresserad av dig på det viset/gift/lesbisk/asexuell/whatever.

Vända på klacken och gå var synnerligen osmidigt. Her loss säger jag!

weasley skrev:För övrigt är det inte alltid det går att googla på a-mammas kluriga ordvändningar. Hon är lite av en ordekvilibrist som hittar på de allra mest fyndiga och träffsäkra formuleringar du inte kan finna i en ordbok.

Puss på dig, det där var ett fint sätt att prata om mitt sätt att prata och skriva! Det är inte alla som uppskattar det... Fast just det här var inte mitt eget uttryck från början, lika lite som det fantastiska spetsinkompetens.

(Förresten önskar smeden att du mejlar. Skriver det här så blir det gjort, om jag ska skriva pm glömmer jag det tills jag ska göra det.)

Pemer om man skulle besöka en dejtingsajt och redan från början presentera en profil där skulle stå att "jag har aspergers syndrom och är funktionshindrad" ungefär så kan jag förstå att detta redan vid ett första ögonkast låter avskräckande för många..Ungefär som att man förmodligen inte kan presentera sig som "aspergare" för alla arbetsgivare.

Detta har väl förmodligen att göra med de föreställningar som omger den kategori som stämplats "funktionshindrade". Kanske måste man tänka sig in i den "neurotypiska" människans föreställningsvärld? Innan jag fick ett papper med en diagnos skulle jag kanske också ha funderat över denna kategori.

barracuber skrev:

Det är självupplevt, alltså?

Ja. Framgick det dåligt?

Inte när jag läste om. Men under sommaren har jag bara min handdator men sjukt klumpig sidnavigering och inga flikar, så jag orkade inte gå tillbaka till ditt inlägg just då.

T. ex: "Det är fint väder. Vi äter våran lunch ute solen idag." Min första direkta tolkning av den meningen är att jag får reda på: "De andra äter lunch ute." ... men att det egentligen ska tolkas som en inbjudan i form av "vill du äta lunch med oss?". Såna inbjudningar missar jag OFTA.

Är det inte mest när man är ny på en arbetsplats som folk gör så, under första veckan typ? Deras syfte är väl att de vill lära sig vad man är för en figur och även vad man har för lunchvanor, vilket jag eg inte tycker angår dem. Jag gillar inte att de stressar på just när man är ny, fattar de inte att man har fullt upp med allt nytt? Jag vill att lunchvanor och sånt ska få utveckla sig själv över tiden.

Välkommen hit!

Jag har ofta upplevt situationer då jag träffat nån söt tjej på en fest eller liknande. Då har jag kanske börjat prata om något väldigt intressant och hon har direkt hakat på och lyssnar väldigt intresserat.
Sedan efter en lång väldigt intressant diskussion (monolog) där hon helt uppenbart tycker allt jag säger är så otroligt intressant antingen börjar skruva på sig och försöka ta sig därifrån eller störa samtalet med att börja fingra på mig.
Jag känner mig nästan omedelbart lite lurad när jag får känslan av att hon kanske inte var så intresserad av det jag sa.
Efteråt känner man sig visserligen ganska så korkad...

Eftersom jag är ganska ny här också så känns det konstigt att säga välkommen men... Välkommen r00t.

Sådana missförstånd råkar jag ut för dagligen. Numera så har jag dock slutat att bry mig om när andra reagerar på fel sätt. Har jag framfört ett budskap och det kan tolkas på flera sätt så är det upp till mottagaren att bedöma och ifrågasätta ens avsikt. Förutfattade meningar gillar nog ingen, oavsett hur mycket social dyslexi man har.

Har man något att säga och menar väl, då ska man inte tveka. Det är min åsikt.

carl skrev:Välkommen hit!

Jag har ofta upplevt situationer då jag träffat nån söt tjej på en fest eller liknande. Då har jag kanske börjat prata om något väldigt intressant och hon har direkt hakat på och lyssnar väldigt intresserat.
Sedan efter en lång väldigt intressant diskussion (monolog) där hon helt uppenbart tycker allt jag säger är så otroligt intressant antingen börjar skruva på sig och försöka ta sig därifrån eller störa samtalet med att börja fingra på mig.
Jag känner mig nästan omedelbart lite lurad när jag får känslan av att hon kanske inte var så intresserad av det jag sa.
Efteråt känner man sig visserligen ganska så korkad...

Allt har sin tid. Hon var nog intresserad både av fysiska dig och det du sade. Hur vanligt är det tjejer börjar fingra på dig? (i min värld är det inte speciellt vanligt tyvärr). Det kanske var din Asperger som gjorde att du inte fattade att hon blev sexuellt attraherad av dig (antingen seriöst eller ONT). Hade du insett det hade du nog "silat snacket" till senare .

Detta under förutsättning att även du var intresserad av sex i det aktuella tillfället. Annars hade du väl fått säga "tyvärr, jag är inte ute efter sex ikväll." Det sägs ju att vi aspergare är bra på rak kommunikation!

Är du med på hur jag menar?

barracuber skrev:

carl skrev:Välkommen hit!

Jag har ofta upplevt situationer då jag träffat nån söt tjej på en fest eller liknande. Då har jag kanske börjat prata om något väldigt intressant och hon har direkt hakat på och lyssnar väldigt intresserat.
Sedan efter en lång väldigt intressant diskussion (monolog) där hon helt uppenbart tycker allt jag säger är så otroligt intressant antingen börjar skruva på sig och försöka ta sig därifrån eller störa samtalet med att börja fingra på mig.
Jag känner mig nästan omedelbart lite lurad när jag får känslan av att hon kanske inte var så intresserad av det jag sa.
Efteråt känner man sig visserligen ganska så korkad...

Allt har sin tid. Hon var nog intresserad både av fysiska dig och det du sade. Hur vanligt är det tjejer börjar fingra på dig? (i min värld är det inte speciellt vanligt tyvärr). Det kanske var din Asperger som gjorde att du inte fattade att hon blev sexuellt attraherad av dig (antingen seriöst eller ONT). Hade du insett det hade du nog "silat snacket" till senare .

Detta under förutsättning att även du var intresserad av sex i det aktuella tillfället. Annars hade du väl fått säga "tyvärr, jag är inte ute efter sex ikväll." Det sägs ju att vi aspergare är bra på rak kommunikation!

Är du med på hur jag menar?

Jodå..
Du kan nog byta ut fingra på till frågor om att gå till ett annat ställe osv. .
och det är mer sällan än rutin.. Oftast vill de bara gå därifrån tillslut.
Det är bara de tappraste som stannar.
Jag har nog aldrig tagit initiativ till något sexuellt, utan det har nog mestadels tjejerna gjort. Så det blir inte så många blyga tjejer...

Jag är kanske inte så jätteintresserad av sex, när jag varit i de situationerna så har det oftast varit inblandat alkohol och då är jag mest sugen på att utnyttja situationen till att kunna vara social. Det sista jag vill då är att dra mig undan med nån som inte ens vill diskutera alla jätteintressanta saker.

carl skrev:Välkommen hit!

Jag har ofta upplevt situationer då jag träffat nån söt tjej på en fest eller liknande. Då har jag kanske börjat prata om något väldigt intressant och hon har direkt hakat på och lyssnar väldigt intresserat.
Sedan efter en lång väldigt intressant diskussion (monolog) där hon helt uppenbart tycker allt jag säger är så otroligt intressant ...

Det hände mig en natt. Sen skulle hon och hennes syster gå. Då fick jag hennes telefonnummer slängt på mig och en kyss. Dagen efter när jag ringde på skoj bad hon mig dra åt helvete.

En del tjejer utgår från att man stöter på dem.

Trolsk skrev:En del tjejer utgår från att man stöter på dem.

En väldigt stor del verkar det som.