Jag har tänkt en del på det där med olika typer av AS senaste tiden. Jag har inte ADHD, även om jag uppfyller kanske 4 kriterier under varje kategori, men jag känner att jag matchar den personlighettypen (AS+ADHD alltså), mer än AS-typen. Jag pratar mycket, associerar snabbt, är otålig, kräver hög intensitet i livet och har sällan brist på energi (såvida jag inte har ångest eller sover mindre än fem timmar per natt). Dessutom reagerade jag som någon med ADHD på att börja med SNRI, dvs jag gick från 14 ofullständiga tankar åt gången till ungefär tre åt gången och lyckas numera sakta ned tankeflödet så att jag faktiskt hör vad jag tänker.

Jag inser att detta är helt kompatibelt med AS, men jag får intrycket att standard för dem som "bara" har AS är mer att vara tystlåten, inbunden, lättstressad och något passiv. Om jag har fel eller är fördomsfull nu vill jag gärna bli rättad, för jag vill inte gå omkring och ha vare sig felaktiga eller orättvisa uppfattningar

Lättstressad är jag men de som träffat mig vet att jag inte är särskilt tystlåten. Det finns flera varianter även av "rena aspies" (som visserligen lär vara i minoritet bland dem med AS).

Min egen standardstereotyp av den "rena ADHD:aren" är att den är livlig, pratsam och impulsiv. Gräver inte ned sig i ett samtalsämne utan hoppar hit och dit.

AS + ADHD = perfekta kombinationen, enligt mig.

Blir som en blandras, med de bästa fördelarna från varje "ras".
Så länge man accepterar gillar läget och kan acceptera att leva i ett slags inre kaos som är svårt att "felsöka"/hitta en röd tråd i.

Jag är givetvis partisk, men tror ändå på detta.
Trots vissa svårigheter, så har man även unika fördelar som är svåra överträffa.
Hellre vara en aspig varg än ett NT-får.

Jag har bägge, men med medicin så är min ADHD inte lika utpräglad som den var innan. Men jag har skrivit det tidigare att det är en ganska bra kombination. Du blir inte så där svårt påfrestande som en del med bara ADHD kan bli och inte heller så jobbigt envis som vissa med Aspergers är. De neutraliserar varandra...

Jag tycker det är enklare att identifiera ADHD-typer än AS-personligheter, för de sistnämnda är så diversifierade, nån som upplever detsamma? Okej för en knepig kuf som sitter och sorterar gamla tågtabeller i kartotek, men impulsiva illbattingar som är här och där på en gång har jag svårt att associera med AS (även om jag säkert är så själv i andras ögon).

AAA skrev:Jag tycker det är enklare att identifiera ADHD-typer än AS-personligheter, för de sistnämnda är så diversifierade, nån som upplever detsamma? Okej för en knepig kuf som sitter och sorterar gamla tågtabeller i kartotek, men impulsiva illbattingar som är här och där på en gång har jag svårt att associera med AS (även om jag säkert är så själv i andras ögon).

Jag tycker också det är lättare att indetifiera ADHD-personligheter. Fast vad vet väl jag? Jag har ju svårt att identifiera både NT's och mig själv så mina åsikter kanske ska tas med en nypa salt?

Hur identifierar ni ADHD-personer och AS-personer?
Jag tänker även på någon med ADHD + OCD vs Aspergers?

Angelic Fruitcake skrev:Jag har tänkt en del på det där med olika typer av AS senaste tiden. Jag har inte ADHD, även om jag uppfyller kanske 4 kriterier under varje kategori, men jag känner att jag matchar den personlighettypen (AS+ADHD alltså), mer än AS-typen. Jag pratar mycket, associerar snabbt, är otålig, kräver hög intensitet i livet och har sällan brist på energi (såvida jag inte har ångest eller sover mindre än fem timmar per natt). Dessutom reagerade jag som någon med ADHD på att börja med SNRI, dvs jag gick från 14 ofullständiga tankar åt gången till ungefär tre åt gången och lyckas numera sakta ned tankeflödet så att jag faktiskt hör vad jag tänker.

Jag inser att detta är helt kompatibelt med AS, men jag får intrycket att standard för dem som "bara" har AS är mer att vara tystlåten, inbunden, lättstressad och något passiv. Om jag har fel eller är fördomsfull nu vill jag gärna bli rättad, för jag vill inte gå omkring och ha vare sig felaktiga eller orättvisa uppfattningar

Är du säker på att du har förstått frågorna rätt, och inte svarat fel på några? (Som jag gjorde, då jag inte kunde sätta mig in i hur jag fungerar i olika sammanhang, eftersom jag aldrig fått frågan om vissa saker tidigare, och därför inte uppmärksammat svårigheterna - förrän efteråt...)

Jag tycker det låter rätt ADHD-igt... Jag är precis likadan, bortsett från att jag har brist på energi, svåra igångsättningssvårigheter, så min hyperaktivitet kommer bara ut verbalt, eller också blir jag bara sittande, extremt outhärdligt rastlös... Min ADHD var visserligen gränsfall (iaf. enligt hur jag svarade på frågorna...), men jag fick diagnosen i alla fall, för att jag behöver CS-medicin för att bli lugn.

Jag har sista tiden börjat uppskatta min kombo av AS+ADHD. Det är mycket roligare med den action man får av ADHDn... (Fast det kanske beror på att jag fortfarande är hyperaktiv, som jag tycker det...)

ragnevi skrev:Jag har bägge, men med medicin så är min ADHD inte lika utpräglad som den var innan. Men jag har skrivit det tidigare att det är en ganska bra kombination. Du blir inte så där svårt påfrestande som en del med bara ADHD kan bli och inte heller så jobbigt envis som vissa med Aspergers är. De neutraliserar varandra...

Håller med. Men det besvärliga med att ha båda är att iaf. jag lätt blir mer "autistiskt avskärmad" av ADHD-mediciner...

Själv tycker jag att det är lika bra som jobbig korsning att kvala in för såväl AS som ADHD. Man balanserar extremerna genom att ha båda, i somligt, men samtidigt är man obegripligare för sig själv och andra än mer "renrasiga" bokstavsmänniskor, när man slår i taket på allt möjligt som är just aspigt och adhd-igt. För "normal" är man ju inte bara för att man ter sig mer mittemellan. Ursäkta mig för ordvalet, jag är trött nu... Vet hur jag menar men har svårt att få fram det nu.

alfapetsmamma skrev:Själv tycker jag att det är lika bra som jobbig korsning att kvala in för såväl AS som ADHD. Man balanserar extremerna genom att ha båda, i somligt, men samtidigt är man obegripligare för sig själv och andra än mer "renrasiga" bokstavsmänniskor, när man slår i taket på allt möjligt som är just aspigt och adhd-igt. För "normal" är man ju inte bara för att man ter sig mer mittemellan. Ursäkta mig för ordvalet, jag är trött nu... Vet hur jag menar men har svårt att få fram det nu.

Håller absolut med! Du har skrivit nåt om det tidigare, minns inte var, om det nu var bättre formulerat där, än här. Men jag förstår ju vad du menar, eftersom jag läst det tidigare, och även själv skrivit om det nånstans...

Typ "man har svårare problem än de som har enbart antingen AS eller ADHD, men man verkar mer normal, och därför är det svårare för omgivningen att förstå hur stora svårigheter man faktiskt har."

Det stämmer väldigt väl in på mig. Men jag har trots det börjat uppskatta att jag även har ADHD...

Jag fick nyligen höra av en, som sista tiden tyckt att jag varit rätt jobbig pga min verbala hyperaktivitet (som blivit värre pga att medicinerna tappade effekt), att "dig går det åtminstone att resonera med, eftersom du iaf. vet om att du kan vara jobbig ibland. Säger man till dig att du pratar för mycket så respekterar du det och försöker iaf. att dämpa dig, eller hittar nån annan att prata med. Till skillnad från vissa andra med ADHD som det inte går att få stopp på..."

Så det stämmer ju också väldigt väl in på det som ragnevi skrev: "[...] det är en ganska bra kombination. Du blir inte så där svårt påfrestande som en del med bara ADHD kan bli och inte heller så jobbigt envis som vissa med Aspergers är."