Detta kan kanske vara helt fel "kategori", då ber jag om ursäkt för det.

Jag registrerade mig alldeles nyligen på detta forum, då jag inte är jätteintresserad i hur andra med asperger fungerar. Detta kan "låta" fel för många, men jag tycker ärligt att många jag pratat med, som har asperger är väldigt konstiga. Kan vara för att jag ofta inte tål människor som är allt för lika. Fast människor med asperger så är det för mig en väldigt egen individ, jag skulle hellre kalla denne för "individen" än för "människan".
Jag kallar gärna andra för "den människan".

Men i alla fall.
Vi som har asperger, i alla fall många är rent ut sagt "socialt efterblivna" i alla fall som yngre. Jag har varit det, är det fortfarande till en viss gräns. Jag tycker det är en bra egenskap, faktiskt. Då jag tänker mer för mig själv, försöker komma fram till saker själv, innan jag pratar med någon annan om det, för att höra vad dem tycker och tänker.

För mig har internet varit ett VÄLDIGT bra hjälpmedel för mig, även att jag spelat mycket på nätet. Det har fått mig att bli av med dem flesta negativa egenskaperna i det jag kallar "socialt efterbliven", då jag "vågar", eller, "kan" ta kontakt med andra, utan att veta vem denna personen är. Anledningen till att jag har "vågat" eller "kunnat" ta kontakt med människorna är kanske att man spelar något spel, vi skriver WoW (World of Warcraft) som exempel, att man spelar tillsammans med någon och faktiskt har något att skriva om, gällande det man gör. Om det är att spela speltypen "Spelare mot spelare" eller att man ska döda bossar, så känns det väldigt mycket mer naturligt att skriva om det, sen kanske att man börjar prata mer och mer.

Nu kan jag sätta mig i ett skypesamtal med många andra, helst gärna någon jag känner(eller pratat en del med innan) får vara med för att underlätta det hela.

Men så, till frågan, har du upplevt att internet har gjort det lättare att ta kontakt med människor, efter användande av diverse spel/forum och andra chattmedel, samt skype, som används liknande ett röstsamtal i telefon, där flera kan vara inblandade?

Tar ni åt er av det som skrivs på internet, eller läser du det och inte bryr dig? (Alltså det som skulle kallas näthat/nätmobbning etc, bara dåliga kommentarer på internet)

Internet ger ofta kontakt med andra, dock har en hel del blivit väldigt irrationellt ängsliga för att gå vidare till IRL. Samtidigt som folk överallt i IRL djupdyker i telefonen.

Vad det gäller sådant som skrivs på internet finns det bara anledning att ta åt sig av det som faktiskt tillför något. Att överhuvudtaget involvera sig i diverse mentala träskzoner skapar bara en massa negativa upplevelser.

plåtmonstret; Det kan absolut vara som du skriver, själv har jag ofta inget intresse av att träffa personer jag pratat på med internet, undantag finnes, men inget jag känner att jag verkligen måste.
Ja, det känns som att folk är "värre" än oss, när det första dom gör, är att stirra ner i denna förbannade telefonen. Visst tittar jag också i telefonen ibland, om någon skriver ett sms, så kan jag svara på det. Men inte så att jag tittar på facebook i mobilen när jag umgås, eller så med andra.

Nej, det tycker jag också, personen känner dig oftas inte "irl", (visst finns det undantag, men vill bara skriva från mitt perspektiv), då det oftast bara skrivs i spel, eller på någon chattsida.
"Att överhuvudtaget involvera sig i diverse mentala träskzoner skapar bara en massa negativa upplevelser." Jag vet inte om jag förstod dig rätt, men menar du att man inte ska "bråka" på internet?
Jag kan ofta vara inne på en chattsida och "trolla" om du vet vad det är. För att det är ett bra tidsfördriv, jag gillar att provocera människor utan att ens använda mig av påhopp eller dylikt. Något jag själv inte blir provocerad av.

Om det gäller en rent intellektuell diskussion finns ingen anledning till IRL koppling. Men om det gäller kärlek osv så blir det rätt akademiskt utan IRL.

När någon trollar i en diskussion skulle jag se det som ett väldigt dåligt beteende som slösar med andra människors engagemang och inte tveka att blockera personen direkt. Det är helt enkelt inte värt tiden eller tankemödan.

Jaha, du tänker så.
Jag har väldigt svårt att fästa mig vid en människa så mycket.
Jag har ännu svårare att faktiskt bli kär i någon, sen blir jag inte kär på det viset jag har hört att man blir kär på.
Hah, vet inte, jag är inte så intresserad i kärlek om jag ska vara ärlig.

Absolut, men jag börjar inte "trolla" mitt i en diskussion.
Jag sätter ju upp en "trap" alltså, så folk börjar diskutera med mig.
Annars så kan jag, som nu, skriva utan att trolla.

Jag har inte just asperger men jag har upplevt att internet har varit en hjälp för mig som en "blyg" person. Det är ju egentligen uppenbart när man tänker efter. Genom att först vara helt anonym när man chattar eller spelar med andra i sitt egna hem där man är som bekvämast blir man mer bekväm i att ta kontakt med andra människor i diverse former. Detta leder i sin tur till att man inte är lika rädd för att vara "utåtriktad".

ps. det är en förenklad synvinkel.

Om man lär sig att hantera kallpratet via internet så kanske man vågar IRL möte bättre eftersom man då kan koncentrera sig på kroppspråk och tonläge mm. Man behöver helt enkelt inte klara av allt på en gång som nybörjare.

Om jag tar åt mig av näthat beror på. Har någon bara börjat avsky mig så är det OK. Beroende på sajtens funktion så bryr jag mig inte så mycket om folk säger fula saker direkt till mig heller. Är på en sajt där folk kallar varandra idioter rätt ofta, känns inte som något speciellt.

Det som jag har reagerat på men är mer vaksam på numera, är psykopaterna och narcissisterna. När jag inte var så hemma på nätet och dessutom internet var inte samma som idag, då var grupperingar/sajter som små öar som inte hade så mycket kommunikation med omvärlden. Det hände mig två gånger faktiskt att jag var en respekterad medborgare på en sådan ö, och en psykopat retade sig på mig till denna bestämde sig för att kasta mig av ön.

Jag var rätt naiv och trodde att folk är mer som jag, hör man ett rykte kollar man upp det eller? Men nej, dessa två väldigt starka och karismatiska personer lyckades ljuga om mig och få mig att framstå i så dålig dager att jag till slut blev bannlyst. Samt att nästan alla kompisar bröt kontakten.

Sådant tycker jag är bra mycket jobbigare än om någon bråkar med en.

Så, jag har lärt mig massor genom internet, tyvärr lärt mig om människors riktigt mörka sidor också.

Det där är väl en klassiker att många människor sitter kvar i ett socialt beteende från nomadtiden med jägargrupper. Där karisma och rykten utgör sanningar. Så fort man märker att folk antingen säger falska saker till andra eller är mottagliga för sådant bör man ta itu med det så att man kan skydda sig.

Sedan behöver man inte ta åt sig av folk som helt enkelt inte har en aning om vad de relaterar till Så om någon påstår att man bygger missiler när man löder en förstärkare så känns det inte aktuellt att ta åt sig om man säger så. Utan då vet man att det är en person utan koll och med falsk information.

92davsan;
Ja, precis! Jag ska inte säga att du inte är blyg, men jag är inte blyg själv, men jag uppfattas lätt som blyg, då jag inte vill ta det "första steget" som att börja prata med någon. Om jag inte vet att vi har mycket tillsammans, så kan jag säga en kommentar, eller två, fortsätter denne/dem, så är det lätt sen.


plåtmonster inlägg 1: Jag är inte jättebra på "kallprat" på nätet eller i verkligheten, jag "tränar" på det lite ibland, men ofta inget jag känner för, då jag vill säga det jag ska, eller att den jag pratar med gör det. Sen kan det ju råka bli så efter det. Men vill gärna hålla mig till ett ämne. Eftersom jag kan också se vilket väder det är om jag träffar någon irl, till exempel.


kiddie: Jag är väldigt dömande människa, på både gott och ont, några av mina vänner har berömt mig, för att jag ofta "dömer rätt". En av kommentarerna jag fått angående detta är "du borde vara med varje gång jag pratar med en ny människa", jag gör någon sorts form av analysering utan att tänka på det innan jag pratar med människor.

Sen vet jag inte vad du menar med psykopater, jag har blivit kallad psykopat, men jag skulle nog inte blivit diagnostiserad ens i närheten. Narcissister kan ofta få mig att "backa" från att skriva med denne människan, men det beror på hur dem visar det och hur "mycket" dem är. Jag skulle nog kunna säga att jag är narcissist i en lägre grad. Att ens bry sig om rykten känns för mig väldigt konstigt, jag är jag, vill folk veta vem jag är och om dessa rykten stämmer får de fråga mig, sen skulle jag bli bannad för ett rykte hade jag skrattat. Jag fäster mig inte vid människor så lätt och jag fäster mig inte alls som "vanligt" folk gör vanligtvis. Det är inte så jobbigt för mig när någon säger upp kontakten, verkligen inte på internet, men kan absolut vara tråkigt ibland.


plåtmonster 2andra inlägg: Det hade ju bara varit roligt om någon hade sagt det om missiler. Hehe. Jag förstod vad du menade ungefär, men sen finns det ju folk till allt. Det är väldigt svårt att ens förstå sig på människor och deras verkligen udda beteende enligt mig.

Japp många Aspergare är efterblivna och japp Internet har hjälpt.

Internetforum och onlinespel har hjälpt mig obeskrivligt mycket. Det finns så många bra saker jag har tagit med mig inombords, tack vare alla internetforum och onlinespel. Under åren som jag spelade WoW var jag ganska ensam, men mina "game-mates" och jag hade väldigt roligt. Träffade teknologinördar, journalister, ex-militärer, författare och andra kringdrivande varelser som jag själv. En ovärderlig tid som jag alltid kommer hålla om djupt i mitt hjärta.

Aspergerforum har givit mig mer än jag kan beskriva. Min tacksamhet för alla som delat med sig av sina erfarenheter, åsikter, tankar och känslor är något dyrbart jag för alltid kommer bära med mig. Jag mötte min älskade sambo, som numera är min allra bästa vän. Vi har separerat, men vi är fortfarande bästa vänner livet ut.

Så mycket som jag än kan bete mig som en motsägelsefull skitstövel ibland, så finns det en genuin respekt och medkänsla för samtliga medlemmar jag är i kontakt med. Min sorg varje gång jag hamnat i konflikt är svår att sätta ord på. Jag har alltid försökt få plats, finna någonstans där jag kan tillhöra, men när det blir tvärtom så dör jag lite inombords.

Hur som helst kan jag aldrig tacka många av er nog för allt ni delar med er av. Jag vet att livet är svårt och att det är väldigt komplicerat att få saker och ting att falla på plats. Ge aldrig upp, snälla. Det finns alltid en väg ut ur misär och sorg, även om man alltid kommer känna en säregen tomhet i tid och otid. Jag kommer från en otrygg miljö med våld från andra barn, kollektiv utfrysning, fattigdom och rädsla för att gå ut - men i år efter år har jag tillbringat den mesta av min tid i naturen. Jag har också haft en moder som har givit mig allt hon har haft även när hon bokstavligt legat nedbruten och skräckslagen.

Mina år på aspergerforum har som sagt givit mig mer än jag någonsin kan beskriva. Även om jag inte har en enda riktig vän på forumet, så vet jag att det finns vissa individer som har hjärtan stora nog att lyssna och bidra med kloka ord om de för tillfället orkar göra det.

---

I övrigt är jag aktivt motståndare mot nätmobbning på t ex youtube och sådant där. Jag tar alltid till strid när jag ser någon mobba. Jag vet att jag kan ta det, inte för att jag tror den mobbade inte är stark nog själv, men jag för att jag är en frivillig slagpåse.

T ex en gång i högstadiet var det en "tuffing" som kallade en annorlunda kille för fetis och då exploderade jag ganska omgående. Killen blev inte kallad fetis på skolan igen. Några år senare var jag på ett gymnasiedisco där jag stod med några killar och tjejer, såg en ensam kille stå och titta, han försökte närma sig dansgolvet, men vågade nog inte riktigt. Jag gick fram och pratade med honom, fick med honom ut på dansgolvet och han hade väldigt roligt även om han var väldigt annorlunda. Han blev väldigt glad och gav mig en kram när jag gick.

---

Även om jag stundvis går ur karaktär och blir riktigt förbannad, när t ex 5-6-7 personer ska debattera mot mig samtidigt, vilket jag finner otroligt jobbigt - så är mina intentioner i princip aldrig menat att på något sätt såra. Internet är inte alltid enkelt, det är ibland väldigt svårt att framföra det man vill utan att det blir fel. Precis som utanför internet, men på internet så har man inte möjlighet att hindra det i god tid.

Många glömmer sig bakom skärmen och kan då vara på ett helt annat sätt på nätet än de är irl.

Tex kan de säga "din jävla...." på nätet men aldrig att det skulle göra det irl.

Det beror på personen. Den ena personen som var elak mot mig gjorde gräsliga saker i verkligheten. Har inte sett henne på måga år, hoppas hon sitter i fängelse.

DIProgan skrev:Japp många Aspergare är efterblivna och japp Internet har hjälpt.

Jag är en sån där "aspergare" och har väldigt svårt för ironi/sarkasm och allt vad det heter.
Vill du utveckla din väldigt konstiga kommentar?

earlydayminer skrev:Aspergerforum har givit mig mer än jag kan beskriva. Min tacksamhet för alla som delat med sig av sina erfarenheter, åsikter, tankar och känslor är något dyrbart jag för alltid kommer bära med mig.

Jag har svårt att förstå det, då jag har väldigt svårt att förstå människor, jag försöker. Jag har svårt för känslor (att dela med mig av dem, då jag inte riktigt vet hur jag ska förklara eller veta hur det är), jag är ganska "känslokall" och "känslolös" har jag fått höra, det är jag säkert. (Måste poängtera att jag trivs med det.)

Åsikter är alltid trevligt att dela med sig av och läsa andras, men ofta har folk svårt att ta mina åsikter utan att bli sura osv. Men, som den aspie jag är, så delar jag självklart med mig av dem och skiter i vad andra tycker!

Jag är absolut emot nätmobbning och så, men sen tycker jag inte att man behöver ta till sig allt. När man har 5000 vänner på facebook till exempel, så är det inte så konstigt om man har idioter till vänner. Men det är absolut inte okej.

Moderator Gripandekylig - lade in citaten i citatrutor; använd citatknappen i fortsättningen

Zirre: Det är absolut många som är såna, men är det värt att lägga tid på? Flina åt dem och "gå vidare"
Jag själv skulle aldrig skriva något jag inte kan stå för "irl".

Jag har lite svårt för elaka kommentarer - folk som skriver något som dom aldrig skulle säga "irl".

Jag kan inte med konflikter.

Jag tror som kristen dock att man kan lära sig mycket av "besvärliga människor". Dom kan ju ha rätt, t.ex!

Jag blev så lycklig av att jag är som ni, även om jag nog ligger i gränslandet, och har schizofreni också.

/notwoodstock

Jag är inte en sådan person som tror att internet är en själlös maskin jag talar med. Så jag skulle inte säga massa saker bara för jag är "anonym". Skulle fortfarande kännas pinsamt. Sedan är jag rätt öppen IRL med vad jag tänker, inte så jag vräker ur mig medvetna elakheter men jag är ingen sådan som håller med och klappar medhårs bara för att det ska vara så.

kiddie: Det kan vara lättare att skriva om man är anonym för vissa kanske.
Jag har svårt att se varför, eftersom jag själv inte känner så. Jag tycker heller inget är pinsamt, inte vad jag kan komma på nu i alla fall. Sådan är jag också, jag säger vad jag tycker, om någon gör fel eller så, så säger jag det. Jag var ofta "elak" förr, då jag inte hade lärt mig att man inte "får" säga t.ex. "Vad tjock du är". Det händer fortfarande att jag kan vräka ur mig sådant dock.

Jag kan ibland känna att jag har svårare att uttrycka mig på internet än irl. Jag känner mig oftare missförstådd när jag ska beskriva med skrivna ord vad jag vill och vad jag tycker. När jag verbalt kan ge uttryck detsamma blir jag inte lika missförstådd. Så det är nog inte alla som vinner på internet.

kullan: Jag kan absolut känna igen mig där. Även om jag har ett "sort" ordförråd, så kan jag ha svårt att förklara mig, folk missförstår och tar saker på helt fel sätt. Därför kan jag också ha svårt att skriva på nätet, blir ofta väldigt långa texter och kanske "överförklarar" saker. Jag är mycket snabbare att komma fram till saker "irl" om det är en argumentation till exempel.
Dock kan jag även ta ganska lång tid på mig att förklara saker "irl" också även bli missförstådd.

Så nej, internet eller, textform är väl kanske inte bara "win", men det har gett mig mer än jag förlorat på att använda det, om du förstår vad jag menar då?

Ogsar skrev:Så nej, internet eller, textform är väl kanske inte bara "win", men det har gett mig mer än jag förlorat på att använda det, om du förstår vad jag menar då?

Jo jag förstår. Jag har en stor krets med folk som jag kallar för vänner som jag har fått kontakt med vi nätet.

Kullan: Jag har även lite folk som jag pratar med ganska ofta på internet.
Jag har absolut haft lättare att få "vänner" på internet, samtidigt så ramlar dom flesta bort, då man kanske tappar intresset, på grund av många olika faktorer.

Vi är dock väldigt olika på hur vi ser dessa, jag skulle aldrig se någon jag endast pratat med på internet som en vän. Kanske mer bekant, eller bara just "internetkompis".
Det tar lång tid innan jag skulle kalla någon en vän, då jag har väldigt svårt att fästa mig vid människor.

Jag är ganska bokstavlig av mig, så ifall du menade på något annat vis, så förstod inte jag.

Ogsar skrev:Jag är ganska bokstavlig av mig, så ifall du menade på något annat vis, så förstod inte jag.

Många som jag har på min facebook skulle jag kunna umgås med irl om det fanns praktiska möjligheter. Det var så jag menade.