Jag stör mig så extremt på ologik, varesig de kommer från mig eller andra, men dock blir jag inte lika ologisk som så många andra även om jag inte sovit på mer än ett dygn, tex idag när jag var på mitt jobb på katthemmet så skulle tre katter flyttas in i samma bur då de ska komma nya katter, jag hjälpte förståss mamma och hon som äger katthemmet att flytta en katt så de skulle gå snabbare men så sa dom att deras mat och vattenskålar skulle in i buren med, och dom försökte hålla kvar katterna i buren medan dom flyttade in skålarna, men då undrade jag...VARFÖR flyttade dom inte in skålarna INNAN dom bestämmde katterna skulle in, allt blev ju bara så besvärligt.När jag frågade varför dom krånglade till de sa dom "de var bättre så"
Jag tyckte de bara såg påfrestande ut för både oss och katterna att krångla på de viset.
Skålar först, katter sen är en mycke lättare tillväga gång enligt mig.

Brukar fler komma med mycke listigare kommentarer och tillväga-gångar som inte lyssnas på och dom ologiska fortsätter sin dumma väg?

Det finns många som är av åsikten "Så här har vi alltid gjort" och därför fortsätter de på samma, oftast idiotiska, arbetsätt år efter år och begriper inte att det går att göra enklare trots att någon faktiskt visar att det är enklare på ett annat sätt.

Jag har upplevt det själv många gånger och det är lika jävla frustrerande varenda jävla gång (speciellt om det drabbar mig)... Bläähh!

Jag tror inte att det är typiskt för NT eftersom jag sett det även hos min mamma, som jag tror har Asperger, det kanske snarare är något åldersrelaterat.

Neko-chan skrev:Jag stör mig så extremt på ologik, varesig de kommer från mig eller andra, men dock blir jag inte lika ologisk som så många andra även om jag inte sovit på mer än ett dygn, tex idag när jag var på mitt jobb på katthemmet så skulle tre katter flyttas in i samma bur då de ska komma nya katter, jag hjälpte förståss mamma och hon som äger katthemmet att flytta en katt så de skulle gå snabbare men så sa dom att deras mat och vattenskålar skulle in i buren med, och dom försökte hålla kvar katterna i buren medan dom flyttade in skålarna, men då undrade jag...VARFÖR flyttade dom inte in skålarna INNAN dom bestämmde katterna skulle in, allt blev ju bara så besvärligt.När jag frågade varför dom krånglade till de sa dom "de var bättre så"
Jag tyckte de bara såg påfrestande ut för både oss och katterna att krångla på de viset.
Skålar först, katter sen är en mycke lättare tillväga gång enligt mig.

Brukar fler komma med mycke listigare kommentarer och tillväga-gångar som inte lyssnas på och dom ologiska fortsätter sin dumma väg?

Hehe, känner igen det där. Tror fan det är så det är stolthet från föräldrar typ nån gammal urtidsinstinkt "fan, min son/dotter har ju rätt och min position som överhuvud är hotad" och skiter därför att lyssna.

Rätt vanligt beteende. Blir sällan populärt att ifrågasätta det heller.



Fast iofs blir jag rätt irriterad med när nån kommer med råd om hur nån egentligen ska göras. Är det inte så att nästan alla håller fast vid sina egna lösningar och tycker det är jobbigt när nån säger att det finns bättre sätt?

Nope. Jag är oftast den folk får ge råd till hur jag bör gå till väga. Logik och jag är inte direkt bästa vänner. Sen är jag ju sån att om det sätt jag provat inte funkar så ger jag up för då kommer det aldrig funka, tänker inte på att det kanske finns andra sätt att göra det hela på.
Där emot är jag bra på att lösa saker som har mer estetiska problem, eller när jag går på känn. Även när det gäller att bygga ihop saker och så. Tex är jag duktig på att få rum att kännas och se trevliga ut och att packa. Iof är nog det det enda "problem" jag kan lösa
Exemplet med katterna, ja där hade jag nog gjort likadant... alltså in med katterna först.

Hmm är nog egentligen inte bra på problem och logik alls, är bara bra på att skapa saker trots allt och inte då blir allting bra. Men fantasi har jag gott om och sur blir jag om det inte blir exakt så som jag ser/känner det.

Ibland gör man bara saker utan att tänka efter först. Att de sade att det var bättre så var nog bara att de gick i försvar för att de kände sig ifrågasatta.

Jag får ofta säga till pappa att "dethär sättet är smartare"
Lyssnar han? Nej

tror det har mer med intelligens att göra än nånting annat såsom diagnos eller ålder.

Jagers skrev:Jag får ofta säga till pappa att "dethär sättet är smartare"
Lyssnar han? Nej

tror det har mer med intelligens att göra än nånting annat såsom diagnos eller ålder.

Det tror inte jag, har träffat flera intelligenta personer som inte saknar logisk slutledningsförmåga som inte ser smartare lösningar trots att jag bevisat vid flertal tillfällen att det går att göra saker på smartare, mindre arbetskrävande sätt. De har helt enkelt gjort det på ett sätt länge och vägrar ändra sättet.

Jag har extremt svårt för bristande logik, men som tur är har jag en väldigt fin NT-sambo som brukar "översätta" sådant för mig - ofta med följden att han själv blir matt av hur konstig världen ser ut. Han brukar skämta om att han har sett saker från aspieperspektiv för länge för att orka med NT-perspektiv.

Jag har gjort den för mig häpnadsväckande upptäckten att många människor inte alls tycker om när jag bemöter problem de vill diskutera med mig, med logik. Många tycks hellre vilja ha något slags... "kännande" istället för problemlösning och när min sambo förklarade detta för mig fick jag nästan migrän. Jag har personligen aldrig någonsin tagit upp ett problem med en annan människa om jag inte varit ute efter en lösning.

Att lösa problem via kännsla tycker jag inte löser något alls, de skapar snarare mer problem då alla känner olika tycker jag

Ja och hur löser man ett problem via känsla (ja om det inte gäller hantering av djur)? Om tex. en pryl inte fungerar så måste det ju till logik för att få den att fugnera.
Med hantering av djur menar jag att man måste känna vad som är problemet innan man med logik kan fundera ut hur man löser det.

Jag förstår inte hur jag bär mig åt men jag löser ofta problem med känsla, oavsett om det handlar om programmering eller något praktiskt, när jag undersöker problemet logiskt så visar det sig oftast (inte alltid) att känslan var rätt. Det kanske hänger ihop med erfarenhet, jag vet inte.

Ibland när jag löser problem så visar känslan att något är fel (inte minst då jag programmerar) och det visar för mig att jag gjort något fel, vilket i stort sett alltid har stämt.

Jag löser också problem med känslan. Jag känner liksom när något är rätt eller fel och oftast stämmer den känslan.

Jo men rör det sig inte då om områden ni kan väldigt bra? Kan man något bra så går det ju också att hoppa över delar av/hela det logiska resonemanget som leder fram till lösningen.
Jag syftar mer på områden som man inte är så jättedutkig inom utan måste fundera på hur man löser saken. Jag ser ofta att folk försöker lösa sådana problem med känslan och resultatet blir oftast långt ifrån en vettig lösning.

Självklart påverkar erfarenheter inom området, störrr erfarenhet ökar möjligheten till att känslan för rätt metod. Jag brukar dock även för det mesta kunna använda känslan inom många områden där jag är oerfaren, men jag är kanske exceptionell.

Nja jag löser allt med känsla typ. Tror inte jag kan tänka logiskt särskilt bra. Är iaf inte bra på problemlösning normalt sätt, går oftast bättre om jag får använda känslan.

Miche skrev:Självklart påverkar erfarenheter inom området, störrr erfarenhet ökar möjligheten till att känslan för rätt metod. Jag brukar dock även för det mesta kunna använda känslan inom många områden där jag är oerfaren, men jag är kanske exceptionell.

Så där gör jag också faktiskt. Undrar om det inte handlar om att hitta mönster som matchar gamla erfarenheter? Dock ofta på lite nya och kanske udda sätt.

Jag vet inte om det här har särskilt mycket med logik att göra. Det handlar snarare om effektivitet. Om aktiviteten som ska utföras är tråkig kan jag se en logik i att man vill klara av den så fort som möjligt. Många människor tycker dock inte att för mig tråkiga saker är alls tråkiga. För dem är det inte logiskt att tidseffektivisera.

Exempel: Jag är på utflykt med med min familj, min mosters familj och min mormor. Vi kommer till en galleria. Person a vill gå till affär x, person b vill gå till affär y och person c till affär z. Det klart mest effektiva är om dessa personer går till respektive affärer och sedan möts någonstans efteråt. Så gör vi dock aldrig. I stället ska hela sällskapet i samlad trupp gå med till alla tre affärerna. För mig är det fullständigt vansinnigt eftersom det bara är en person i sällskapet som har ett intresse för affären i fråga. För dem är det dock inte vansinne. Deras övergripande mål med utflykten är att göra saker tillsammans. I deras värld är det alltså logiskt att bete sig så.

Det händer ofta att jag klandrar människor för bristande logik, men i det här fallet tycker jag inte att jag kan göra det. Här handlar det om olika mål. Exempel på bristande logik är om a är en naturlig följd av b, en person säger a och det är ohyfsat att påpeka b. Eller om någon säger "jag är emot dödsstraff" och vid ett annat tillfälle "alla pedofiler borde avrättas med nackskott". Där har vi bristande logik.

@Laika
Kan det ha med att göra att aspiesar generellt sett tycker att målet med någonting är det viktigaste? Jag håller helt med dig, jag förstår heller inte den sortens "anpassning", men för de flesta neurotyper så är aktiviteten bara en ursäkt för umgänget, och är egentligen inte särskilt viktig i sig.

Jag tycker inte alls om den sortens umgänge. Det tråkar ut mig och fyller ingen funktion, utan tar snarare tid från sådant som jag vill/behöver utföra. Dessutom vill jag veta orsaken och målet med en aktivitet, ungefär hur lång tid det är tänkt att ta osv. Däremot umgås jag gärna med personer om vi har något vettigt att samtala om/göra tillsammans.

Sist en okänd människa på busshållplatsen försökte prata väder och vind med mig, så frågade jag helt allvarligt varför man pratar om vädret, för jag ville verkligen veta det. Hon blev väldigt ställd, för hon hade faktiskt ingen aning om varför.

Fast det är ju trevligt med sällskap när man handlar, iaf tycker jag det. Då har man ju dessutom stöd med sig också.

Om man varit konstruktör på samma företag i 35 år, behöver man inte bry sig om andras påpekande om dålig logik eller brott mot naturlagar. Dom 35 åren gör att personen vet att han alltid har rätt, behöver inte ens bry sig om att tänka.

Jakaranda skrev:Ja och hur löser man ett problem via känsla (ja om det inte gäller hantering av djur)? Om tex. en pryl inte fungerar så måste det ju till logik för att få den att fugnera.
Med hantering av djur menar jag att man måste känna vad som är problemet innan man med logik kan fundera ut hur man löser det.

När de gäller djur verkar många vrida på de och försöker använda logik men djur som sagt behöver hanteras med en viss kännsla, och man kan inte använda sig av den logik som man tex använder till barn...Dock använder vissa den metoden fördjäves.

Miche skrev:Jag förstår inte hur jag bär mig åt men jag löser ofta problem med känsla, oavsett om det handlar om programmering eller något praktiskt, när jag undersöker problemet logiskt så visar det sig oftast (inte alltid) att känslan var rätt. Det kanske hänger ihop med erfarenhet, jag vet inte.

Ibland när jag löser problem så visar känslan att något är fel (inte minst då jag programmerar) och det visar för mig att jag gjort något fel, vilket i stort sett alltid har stämt.

KaosPrinsessa skrev:Nja jag löser allt med känsla typ. Tror inte jag kan tänka logiskt särskilt bra. Är iaf inte bra på problemlösning normalt sätt, går oftast bättre om jag får använda känslan.

inte magkännsla eller vad man ska kalla de, utan kännslorna som arg, ledsen, glad m.m, och sen dom små gråtonerna som jag inte tror har namn.

som de med katterna jag skrev att dom hellre kännde att dom ville ha in katterna först utan att de var relaterat till varför, men om man programerar kan man känna vad som är mer rätt eller fel.

Henkkalexi skrev:Kan det ha med att göra att aspiesar generellt sett tycker att målet med någonting är det viktigaste? Jag håller helt med dig, jag förstår heller inte den sortens "anpassning", men för de flesta neurotyper så är aktiviteten bara en ursäkt för umgänget, och är egentligen inte särskilt viktig i sig.

de har jag med märkt att aktivitet är en ursäkt att umgås, de är HUR SVÅRT SOM HELST att samla ihop mina kompisar "bara för att", de måstes göra nått, och en av dom umgås inte med oss om hon inte har gjort något som hon har bilder att visa oss på datorn vilket är riktigt trist, jag vill umgås UTAN en dator för den sitter jag nog mycket vid hemma själv ändå.
och de skas se på film eller spela sällskaps spel osv...att helt enkelt existera i varandras närvaro och hitta på allt eftersom är tydligen ingen möjlighet.