Intressant från artikeln i DN var också att se stapeldiagrammet över jämställdhetsindex (bild 2) som visar att av 10 länder - Turkiet, Korea, Italien, USA, Portugal, Frankrike, Polen, Norge Sverige och Island så ligger Sverige i topp vad gäller jämställdhet. Indexet baseras på faktorer som andel kvinnor i yrkesliv och politik, lönenivåer och hälsa:

DN - Könsskillnaderna små i våra hjärnor

"En annan aspekt av den visuo-spatiala förmågan är det som i dagligt tal kallas för lokalsinne. Män presterar i genomsnitt bättre om uppgiften går ut på orientera sig i en labyrint, eller i en skog med en massa tallar som ser ungefär likadana ut allihop.

Men om det finns riktmärken att lägga på minnet – som i ett mer varierat landskap eller en stad där det finns statyer, parker och olika slags hus – upphör könsskillnaden nästan helt. Kvinnor tenderar att orientera sig genom att lägga sådana riktmärken på minnet.

I test som mäter det så kallade episodiska minnet brukar kvinnor vara bättre.

– Det episodiska minnet är att resa i tid och rum. Till exempel att komma ihåg vad som hände på julafton för tre år sedan: vad som stod på bordet, vilka som var med och vad de fick för julklappar."

Det här var riktigt intressant. Min svärfar har, som min sambo upptäckt också hos andra män i hans farsas ålder, alltid satt det där med lokalsinne väldigt högt. Min sambo är själv duktig på det, men hans något störda pojkvän har noll lokalsinne och min förmåga att läsa kartor är nästan obefintlig.

Jag kan knappt orientera mig i tv-spel med krigstema, ex. Battle Field, för jag tappar bara bort mig på banan.

Däremot har han ett mycket mer "kvinnligt" minne när det gäller det episodiska minnet. Han kan minnas läskigt mycket detaljer som jag inte förstår hur han ens lyckades lägga märke till, än mindre komma ihåg så lång tid efteråt.

Ett minus med den typen av minne är att min sambo tenderar att vara mycket mer långsint än jag... Vilket jag iofs ofrivilligt kompenserar med ilskeutbrott à la ADHD och AS deluxe.