Jag är en vuxen man som aldrig har haft en flickvän och saknar vänner.
På dagarna går jag till jobbet, gör det jag skall och sen går hem.

Man uppfattar mig som udda och folk säger till mig att jag pratar väldigt
monotont.

Häromdagen var det någon som sa att jag borde göra en utredning
för att ta reda på om jag har Aspergers.

Frågan är varför skulle jag göra det?
Hur skulle detta på något sätt underlätta mitt liv?

Om den enda en utredning ger är en eventuell diagnos
så känns det inte speciellt meningsfullt.

Hmm. Om du förstår dig själv blir livet kanske lite lättare? Om du förstår dig själv så kanske du förstår andra bättre, och skaffar flickvän?

Om man förstår sig själv bättre och ser sina "avvikelser" från det beteende majoriteten har kan man lära sig att "spela normal".

Man kan lära sig förstå andra och då kanske ha lättare att få både vänner och flickvän.

Jag förstår inte hur jag skulle förstå mig själv bättre efter någon
säger till mig "Du har Aspergers syndrom" och sedan ger mig denna diagnos.

Det är ju inte något som man kan medicinera bort precis.

kanskehar skrev:Man uppfattar mig som udda och folk säger till mig att jag pratar väldigt
monotont.

Är det något du håller med om?

Javisst men det är ju knappast tillräckligt för att säga
att jag har Aspergers. Sedan är frågan vad en eventuell
diagnos skall tillföra. Jag har svårt att se hur det skulle hjälpa mig.

kanskehar skrev:Jag förstår inte hur jag skulle förstå mig själv bättre efter någon
säger till mig "Du har Aspergers syndrom" och sedan ger mig denna diagnos.

Utredningen är ganska mycket mer än att nån tittar på dig och säger att "du har aspergers".

Om du trivs med dig själv och ditt liv, med att vara ensam, anses lite udda och inte har något behov av flickvän så finns det väl ingen anledning att gå igenom en utredning.

Jag lärde känna mig själv bättre via diagnosen (med hjälp av psykolog), jag har fått ett annat perspektiv på mig själv och framför allt på andra.
Mitt liv har inte blivit lättare men mer begripligt. Och framför allt jag börjat förstå andra människor och deras behov.
Om jag haft den kunskapen när jag var ung hade många missförstånd undvikits. Om jag känt mig själv bättre som ung hade inte livet varit så slitsamt.

calima skrev:Om du trivs med dig själv och ditt liv, med att vara ensam, anses lite udda och inte har något behov av flickvän så finns det väl ingen anledning att gå igenom en utredning.

Exakt.

Om du inte är väldigt deprimerad varje dag, och inte vill ha en flickvän och vänner så finns det nog ingen anledning att utreda.

Savanten Svante skrev:Utredningen är ganska mycket mer än att nån tittar på dig och säger att "du har aspergers.

Vad mer är den?

Läkaren är ingen magiker som SER att du har aspergers, eller lunginflammation. Man undersöker.

Vill du ha ut mer av livet än att bara jobba och gå hem? Vill du ha ett lite mer socialalt liv? Vill du ha någon att dela livet med men känner att du inte vet hur du ska gå tillväga? Känner du dig deprimerad?
Svarar du ja på någon av dessa frågor så tror jag att en diagnos skulle kunna hjälpa dig. Visst aspergers går inte att medicinera bort men man kan få hjälp, social träning jag tror till och med man kan få hjälp med just talet t.ex monoton röst.
Är du nöjd med allt som det är så ser jag ingen anledning till att du ska genomgå en utredning, många aspies lever utan att stöta på problem och behöver inte en diagnos för att få stöd och hjälp.
Utredningen i sig kan också uppskatta vilka problem du har mest svårigheter med och så.

Hur hjälper en diagnos?, det finns rätt mycket material som gör att man kan identifiera dessa saker. Och då kan man också prova dom strategier som andra delat med sig av.

Corpse Bride skrev:tror till och med man kan få hjälp med just talet t.ex monoton röst.

Vad gör dom åt det?

Har för mig att man kan få gå till talpedagog, är inte helt säker men har för mig att jag hört det.

Tänkte iofs mer hur dom går till väga handgripligt ?

Det vet jag inte, har själv endast varit på vanlig skolkontroll hos en talpedagog som barn.
Jag kan gissa att man kanske ska försöka härma olika talmelodier och lära sig att känna hur man låter när man pratar så man kan kontrollera det bättre. Detta är bara min gissning och hur jag skulle valt att gå till väga.

Nej har du inga som helst svårigheter i ditt liv utan är nöjd så finns ju ingen anledning såklart!
Det är väl om man lider av det man upplever som ett handikapp och det försvårar t ex när det gäller att få och behålla ett arbete och att må bra, som man kanske kan få hjälp av att få en diagnos eller iaf vad det beror på. Att man känner att jag behöver hjälp, jag fixar inte det här på egen hand...

hur går jag tillväga för att få en asbergers utredning?

neuro psykiatrin?

Issa Jesus skrev:hur går jag tillväga för att få en asbergers utredning?

neuro psykiatrin?

Såg någonstans att du är schizofren?
Isåfall borde du ha kontakter på psyk du kan prata med om en neuropsykiatrisk utredning.
BTW aspergers stavas med ett p inte ett b.

@Issa Jesus, Frågan har redan ställts i denna tråd "Utredning; hur får man till en?" (13 feb)

oki^^ tack!

För mig hjälpte kunskapen om asperger mycket mer än när jag till slut fick diagnos.
Det var genom att få veta att jag fungerade på ett annat sätt än de flesta och många exempel på hur andra fungerar som gjorde att jag kunde förstå andra bättre och förstå diverse saker som hänt i livet.

Kan ju iaf berätta hur diagnosen har hjälpt mig.
Jag har fått hjälp genom att jag får tillhöra en Daglig Verksamhet där jag har en bra arbetskonsulent som tillsammans med mig hjälper mig att planera hur jag ska klara av att jobba/plugga.
Jag har fått komma till habiliteringen och där har jag fått två hjälpmedel hittills, ett kedjetäcke mot min ångest och sömnproblem samt en Handifon (en speciell sorts mobil som hjälper till att komma ihåg och organisera grejer).
Jag har även fått träningslägenhet beviljad så att jag kan få bo själv.
Så på så sätt har det hjälpt mig.

KaosPrinsessa skrev:Handifon

Vad gör den?.. rent praktiskt?