Varför säger man alltid att människor med t.ex asperger, adhd är dom som är onormala och speciella ? Jag menar om man räknar ihop alla sånna diagnoser man kan ha, + att alla inte har fått någon diagnos utan kan ha det utan att veta om det själv. Så måste det ju vara VÄLDIGT många som är onormala .. SÅ varför är det så att man tycket att dom är onormala när det kan vara precis alla andra som är det??
Det skulle ju kunna vara så att det är dom som nu kallas "onormal/speciell m.m" som är normala.

Och varför finns det ens ett ord som heter normal ? Jag menar precis ALLA människor tänker lite annorlunda, det finns inte en endaste människa som är precis likadan .

Alla är både normala och onormala.

Vilket som gäller för stunden beror på sammanhanget.

Det är nog viktigt att ha kolla på hur sammanhang påverkar normalitet/onormalitet. Och i vilka sammanhang man mår bra, känner sig trygg.

Normal kan betyda "rätt/riktigt" men också "vanligast förekommande" (som begreppet i "normalkurva").

Baevern skrev:Varför säger man alltid att människor med t.ex asperger, adhd är dom som är onormala och speciella ? Jag menar om man räknar ihop alla sånna diagnoser man kan ha, + att alla inte har fått någon diagnos utan kan ha det utan att veta om det själv. Så måste det ju vara VÄLDIGT många som är onormala .. SÅ varför är det så att man tycket att dom är onormala när det kan vara precis alla andra som är det??
Det skulle ju kunna vara så att det är dom som nu kallas "onormal/speciell m.m" som är normala.

Och varför finns det ens ett ord som heter normal ? Jag menar precis ALLA människor tänker lite annorlunda, det finns inte en endaste människa som är precis likadan .

Frågan är snarare hur känslig och politiskt korrekt man kan bli.

Du blandar ihop en massa grejer, om någon skulle säga att jag är onormal så är det självklart ett sätt att tyrcka ner mig, och negativt laddat. Men så används ju inte ordet jämt. Det som betraktas som normalt är ju bara det som är mest vanligt och det är inte så konstigt, och har ju långtifrån alltid en negativ värdering.

Bror Duktig skrev:Normal kan betyda "rätt/riktigt" men också "vanligast förekommande" (som begreppet i "normalkurva").

Shit, det var det jag försökte säga utan att riktigt lyckas, och du lyckades med en mening.

Jag väljer helst gemene man för jag tror att det leder till mindre förvecklingar.

Jag har en vän (NT) som tycker normala människor är tråkiga. Han syftar då på gemene som mest pratar väder & vind och inte har något djupare att tillföra. Så när jag säger; jag är inte normal säger han; det hoppas jag inte.

Jag säger bara: "Helldre AS o ADHD mm än NORMALSTÖRD!"

Baevern skrev:Och varför finns det ens ett ord som heter normal ? Jag menar precis ALLA människor tänker lite annorlunda, det finns inte en endaste människa som är precis likadan .

Kanske kommer ordet normal från ordet norm. Det är nog bara något slags medelvärde som man har att utgå ifrån för att skatta hur pass långt från normal en människa är.

Jag tror inte det finns en enda människa på den här jorden som uppfyller alla kriterier för att kallas normal. All har någon liten egenhet eller avvikelse från den absoluta normen.

Fast i det här forat så är det väl normalt att vara onormal!

HellviHumle skrev:Fast i det här forat så är det väl normalt att vara onormal!

Ja, här är vi onormalt normala

Eller normalt onormala...

DC skrev:

Baevern skrev:Och varför finns det ens ett ord som heter normal ? Jag menar precis ALLA människor tänker lite annorlunda, det finns inte en endaste människa som är precis likadan .

Kanske kommer ordet normal från ordet norm. Det är nog bara något slags medelvärde som man har att utgå ifrån för att skatta hur pass långt från normal en människa är.

Jag tror inte det finns en enda människa på den här jorden som uppfyller alla kriterier för att kallas normal. All har någon liten egenhet eller avvikelse från den absoluta normen.

Jag tror att man fångar sanningen om man kopplar ihop de båda betydelserna:
- normal i betydelsen som de flesta/majoriteten
- normal som i att följa normen.

Det finns ett moraliskt/etiskt normföljarkrav inbyggt i "normal". Att inte vara som de flesta spelar inte så stor roll om man är litet kortare än "normalt", som min kompis Leslie. Eller om man är plattfot. Den sortens avvikelse accepteras.

Men så fort man avviker inom områden som sexualitet eller psykisk status eller något annat som har/kan ha en moralisk/etisk aspekt, eller analogt eller besläktat - tex religion eller kultur, eller som stör sinnesfriden så blir läget ett annat.

Då finns alltid risken att bigotteriet och moralpaniken ska välla fram som en geysir eller en tsunami. Då kan moralens väktare börja marschera och demonstrera. Och då kan mången annorlundahet komma i skottgluggen oförskyllt.

Tibbs: Jag gillar konstiga personer!
Doktorn: Jag med, det var därför jag blev psykiater.

Jag blir smickrad om någon kallar mig eller något jag håller på med onormalt. Jag har aktivt arbetat för att inte vara normal hela mitt liv.

Eftersom man kan kommunicera mer effektivt med de flesta människor genom att generalisera grovt så använder jag ofta orden normal och onormal, och antar då att alla jag pratar med vet att orden inte ska tolkas bokstavligt. Det är ju underförstått att det inte finns något som är helt normalt, precis som Baevern skriver.

Jag har ärligt talat aldrig träffat den klassiska aspien som tydligen inte ska förstå en när man uttrycker sig så.
Det är klart att man kan feltolka vissa saker ibland, förmodligen på grund av sin aspighet, men det brukar vara mer subtila saker som man inte hört under hela sin uppväxt, för dem har man ju lärt sig vid det här laget.

Det är ju en annan sak att störa sig på hur ett ord används. Det är nog väldigt vanligt bland aspar, eftersom vi vet vad ordet egentligen betyder och lider när det missbrukas eftersom vi har en stark känsla för hur saker ska eller snarare borde vara.
Men även om man hänger upp sig mentalt på att det inte är logiskt att säga "normal" så fattar man ju ändå vad som menas.

Baevern skrev:Varför säger man alltid att människor med t.ex asperger, adhd är dom som är onormala och speciella ? Jag menar om man räknar ihop alla sånna diagnoser man kan ha, + att alla inte har fått någon diagnos utan kan ha det utan att veta om det själv. Så måste det ju vara VÄLDIGT många som är onormala .. SÅ varför är det så att man tycket att dom är onormala när det kan vara precis alla andra som är det??
Det skulle ju kunna vara så att det är dom som nu kallas "onormal/speciell m.m" som är normala.

Hur många är det som uppskattas ha AS? 4 av 1000 eller något sånt tror jag, så just AS blir en rätt liten grupp och därför onormal.
Sen kan du inte bunta ihop alla som är onormala vs normala heller, dom onormala är ju indelade i äckligt många kategorier och grupper som inte hör ihop. Och även om 55% av befolkningen skulle ha någon NPF-diagnos så skulle det fortfarande inte vara normalt att vara aspergare, eftersom det bara är en del av dom procenten, det skulle däremot vara normalt att vara NPF öht.
Men som fallet är nu är det vanligast att vara NT.

Baevern skrev:Och varför finns det ens ett ord som heter normal ? Jag menar precis ALLA människor tänker lite annorlunda, det finns inte en endaste människa som är precis likadan .

Här vill jag hänvisa till Bror Duktigs svar.

Mördarsnigel skrev:
Eftersom man kan kommunicera mer effektivt med de flesta människor genom att generalisera grovt så använder jag ofta orden normal och onormal, och antar då att alla jag pratar med vet att orden inte ska tolkas bokstavligt. Det är ju underförstått att det inte finns något som är helt normalt, precis som Baevern skriver.

Jag har ärligt talat aldrig träffat den klassiska aspien som tydligen inte ska förstå en när man uttrycker sig så.
Det är klart att man kan feltolka vissa saker ibland, förmodligen på grund av sin aspighet, men det brukar vara mer subtila saker som man inte hört under hela sin uppväxt, för dem har man ju lärt sig vid det här laget.

I en npf-utredning feltolkar en del av oss tydligen... Någon kanske har något exempel?

Fast man kan kanske också se det som att man ibland kan ha en lite annan infallsvinkel. Och bidra med andra sätt att tänka...

Hittade en bok i ämnet. Ifall någon här har lust att fördjupa sig i det. Den verkar spännande i alla fall.

"Concepts of Normality - The Autistic and Typical Spectrum"

"For those with autism, understanding 'normal' can be a difficult task. For those without autism, the perception of 'normal' can lead to unrealistic expectations of self and others. This book explores how individuals and society understand 'normal', in order to help demystify and make accessible a full range of human experience.

Wendy Lawson outlines the theory behind the current thinking and beliefs of Western society that have led to the building of a culture that fails to be inclusive. She describes what a wider concept of 'normal' means and how to access it, whether it's in social interaction, friendships, feelings, thoughts and desires or various other aspects of 'normality'. Practical advice is offered on a range of situations, including how to find your role within the family, how to integrate 'difference' into everyday society, and how to converse and connect with others."

http://www.jkp.com/catalogue/book.php/i ... 1843106043

Sabina skrev:Hittade en bok i ämnet. Ifall någon här har lust att fördjupa sig i det. Den verkar spännande i alla fall.

"Concepts of Normality - The Autistic and Typical Spectrum"

"For those with autism, understanding 'normal' can be a difficult task. For those without autism, the perception of 'normal' can lead to unrealistic expectations of self and others. This book explores how individuals and society understand 'normal', in order to help demystify and make accessible a full range of human experience.

Wendy Lawson outlines the theory behind the current thinking and beliefs of Western society that have led to the building of a culture that fails to be inclusive. She describes what a wider concept of 'normal' means and how to access it, whether it's in social interaction, friendships, feelings, thoughts and desires or various other aspects of 'normality'. Practical advice is offered on a range of situations, including how to find your role within the family, how to integrate 'difference' into everyday society, and how to converse and connect with others."

http://www.jkp.com/catalogue/book.php/i ... 1843106043

Åh så intressant, nåt sånt har jag önskat mig! Nu ska jag försöka få fatt på den också, utan att köpa den... Inte det lättaste.

Ordet normal i dessa sammanhang är egentligen uridiotiskt. Ingen är normal, för normal existerar inte. Samtliga människor är original (även om endel jobbar hårt för att bli kopior), och enda sättet att använda begreppet "normal" under de förutsättningarna är individuellt. Ex: "detta beteende är normalt för just den här människan, i den här sitautionen".

"Normal" är ett lika korkat ord som "lagom" (en motsvarighet till det senare står inte att finna på något annat språk).