Är det vanligt att AS-barn och/eller vuxna aspergare är immatura och/eller beter sig uppmärksamhetsökande (vill ha uppmärksamhet/vara i centrum)?

Om ja, är det bara som det ser ut när man ser beteendena, eller beror det på brister i att interagera med andra?

Man (npf-auktoriteter) brukar säga att man ska räkna med en 30% eftersläpning i mognadsnivå vid npf, vilket naturligtvis är olika från person till person.

Klart det ställer till det när nån förutom att vara "barnslig" för sin ålder kanske är långt intelligentare än andra och/eller lillgammal/professorsaktig.

Om man ÄR självcentrerad på riktigt eller bara VERKAR vara det är en för svår fråga för mig just nu...

Ok, tack.

Men kommer mognaden ikapp, eller kan lite äldre aspergare också verka eller vara immatura?

När jag tänker efter, så kanske självcentreringen kan vara av en annan art än vad NT tänker sig. Så att det både verkar, och är äkta på samma gång. Jag vet att jag själv gärna relaterar till mig själv och diskuterar mig själv, för att förstå (och hjälpa om det är det det handlar om) andra.

Jag har inget stöd i något jag har läst, men en psykolog vid Habiliteringen i Uppsala uppgav vid ett föredrag att komorbiditeten Aspergers syndrom-AD(H)D är mycket stor. Hon menade att 80% av alla med en Aspergerdiagnos någon gång också får en AD(H)D-diagnos. Om de siffrorna stämmer, så vore det inte konstigt med den typen av uppmärksamhetssökande som du skriver om bland Aspergerpatienter. Problemet blir väl att avgöra hur stor del av det ena eller andra tillståndet som överväger i sådana fall, eller om det alls beror på någon av de två.

Lakrits skrev:Jag har inget stöd i något jag har läst, men en psykolog vid Habiliteringen i Uppsala uppgav vid ett föredrag att komorbiditeten Aspergers syndrom-AD(H)D är mycket stor. Hon menade att 80% av alla med en Aspergerdiagnos någon gång också får en AD(H)D-diagnos. Om de siffrorna stämmer, så vore det inte konstigt med den typen av uppmärksamhetssökande som du skriver om bland Aspergerpatienter. Problemet blir väl att avgöra hur stor del av det ena eller andra tillståndet som överväger i sådana fall, eller om det alls beror på någon av de två.

Förstår inte varför folk med uppmärksamhetsstörning skulle vara mer uppmärksamhetstörstande, annat än att de törstar efter att deras uppmärksamhet ska funka jämnare?

Dvs, varför skulle ADHD-diagnos göra nåt till mer bekräftelsejunkie än nån med AS? Tycker nog aspisar som standard är mer självcentrerade än ADHDisar som bara är ... splittrade. Mycket grovt generaliserat här.

En aspergare kan kanske bete sig, eller, vara, uppmärksamhetstörstande (enligt andra: "vill vara i centrum/vill ha uppmärksamhet") eftersom den inte kan klara finliret, så antingen blir den utanför, eller i centrum. Alternativt att den känner det så men att andra inte skulle hålla med. Kan det vara så?

Men det immatura, hur skulle det yttra sig hos en vuxen person, alltså över 25 eller så. Och då tänker jag ihop med AS.

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:Jag har inget stöd i något jag har läst, men en psykolog vid Habiliteringen i Uppsala uppgav vid ett föredrag att komorbiditeten Aspergers syndrom-AD(H)D är mycket stor. Hon menade att 80% av alla med en Aspergerdiagnos någon gång också får en AD(H)D-diagnos. Om de siffrorna stämmer, så vore det inte konstigt med den typen av uppmärksamhetssökande som du skriver om bland Aspergerpatienter. Problemet blir väl att avgöra hur stor del av det ena eller andra tillståndet som överväger i sådana fall, eller om det alls beror på någon av de två.

Förstår inte varför folk med uppmärksamhetsstörning skulle vara mer uppmärksamhetstörstande, annat än att de törstar efter att deras uppmärksamhet ska funka jämnare?

Dvs, varför skulle ADHD-diagnos göra nåt till mer bekräftelsejunkie än nån med AS? Tycker nog aspisar som standard är mer självcentrerade än ADHDisar som bara är ... splittrade. Mycket grovt generaliserat här.

Ja, det är klart att det är generaliserande, och jag ångrar användandet av "-sökande" där det skulle vara "-krävande" (för andra, alltså). Men uppmärksamhet får man ju när man bryter mönstret, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Min poäng var helt enkelt, att om man har en Aspergerpersons förmåga att tala för starkt utan att höra det själv parat med en AD(H)D-persons förmåga att byta fokus ofta, så blir resultatet någonting som sticker ut och/el. stör. En andra poäng var att om man undrar vad som är Aspergers och vad som är AD(H)D i ett beteende, så tänker man fel. En person med båda diagnoserna har ju egentligen bara sin enda personlighet. Man bör angripa problemet vid basen och testa de metoder som finns tillgängliga. Om de sedan hör till Asperger- eller AD(H)D-pärmen, det spelar ingen roll.

Själv satt jag i ett hörn och läste i skolan utan att ge ifrån mig ett knyst. Det gjorde att lärarna blev oerhört irriterade, eftersom det var för lugnt i det hörnet. Jag var m.a.o. uppmärksamhetskrävande utan att jag ens tänkte på det eller försökte vara det. En man jag läste med vid universitetet har en grav Aspergerstörning och ADHD. Han var s.a.s. tvärtom. Han sökte visserligen inte heller uppmärksamhet, men eftersom han inte kunde närvara rent mentalt mer än under korta perioder, så blev hans inlägg väldigt ryckta ur sitt sammanhang och ibland helt i fel härad. Vi fick ofta ägna mycket tid åt att hjälpa honom att hålla sig till ämnet, vilket naturligtvis tog uppmärksamhet från annat och dessutom kostade tid och kraft. Han var s.a.s. impulsiv utan att förstå det, för honom var interaktionen med oss andra fullt normal. Hans AD(H)D och hans Aspergers förstärkte varandra och gjorde det omöjligt att säga vad som hörde till vilken diagnos. Han tog till slut examen efter att hans far hade tagit tjänstledigt i ett år och bokstavligen tvingat sin son till läsesalen varje dag.

Jag har i grund och botten en fullständigt neutral syn på AD(H)D, men eftersom jag inte är inläst och inte heller själv har diagnosen, så håller jag mig till diagnosbeskrivningen. Naturligtvis vet jag att vad som står där inte gäller alla som har diagnosen, men jag kan inte ta hänsyn till alla människor som har eller kanske har AD(H)D, lika lite som jag inbegriper alla nyanser av Aspergers syndrom när jag skriver om mina erfarenheter av det.

Men, vill ni att jag håller käften så gör jag väl det. I den här tråden, vill säga.

Jag har förmågan att vara barnslig, ja... och samtidigt så bara måste jag påpeka stavfel med mera, hålla på och testa människors kunskaper~