Hej.
Jag jobbar på ett LSS boende och där är det väldigt individuellt hur boendet och hjälpen ser ut.Den som flyttar in är med och bestämmer hur dennes dagar ska se ut och hur mycket hjälp han/hon vill ha. Man kan ha mycket hjälp i början eller lite hjälp - allt beror på hur mycket man själv tycker man klarar av.Husdjur är helt OK ifall den som flyttar in själv vill ha det.

Mvh
Claes

Har bott på lss-boende i 3 månader. Tycker det är rätt bra men de har lite löjliga regler, tex har de barnlås på allmänna tv-n och så låser de in brödet i ett skåp på kvällen,och man får inte se på tv efter 21.00 förutom på helger. Men om man kommit överens med en anställd att få se till 22 eller 23 eller så på en helg, så måste en anställd stanna uppe och stänga av tv-n eftersom de tydligen inte litar på att man ska stänga av tv-n själv. Och barnlåset har de tydligen eftersom ingen ska kunna gå upp mitt i natten och se på tv. (Det är aldrig nån som har gjort det, de har bara fått för sig att nån kan göra det.) Lite löjliga småregler som är lite förolämpande, tycker det borde räcka med att de sätter upp regler och lita på att man följer dem... eller i alla fall testa att man följer dem och om man mot all förmodan inte gör det, då kan de sätta upp sina löjliga små hinder.

Han som äger boendet verkar ibland vara en ganska dryg och överlägsen typ. De hade inte berättat för mig att man ska betala matpengarna en månad i förväg, så jag trodde att man skulle betala i slutet av månaden som med vanliga räkningar. Dessutom får man tydligen ingen påminnelse om den, som man får med de andra räkningarna. Vad jag vet brukar man få ett påminnelsebrev 2 veckor före sista inbetalningsdatum. Men då sa han "om du inte klarar av att komma ihåg" med ironisk ton , "så får vi väl börja påminna dig." Sen upprepade han flera gånger att det räknas som stöld att inte betala räkningar. Sen sa han att vi var "kvitt" eftersom jag "glömt" att betala, och ingen "påmint" mig. Sen fortsatte han med att säga att det räknas som stöld några gånger till. Nästa dag sa han att han kunde sätta matpengarna på autogiro, som om jag var efterbliven eller nåt. En vecka senare kom min handledare och hälsade på, och då var han självklart tvungen att berätta för henne att det var "stöld", och fick det att framstå som att jag var senil och nästan tjuv eller nåt. Inte ett ord om att vi var "kvitt" eller att de glömt att säga regeln att man ska betala en månad i förväg eller nåt i den stilen. Bara att det var stöld. Inte så kul när hon kommer och hälsar på, och så får han det att framstå som att man är en tjuv. Tyckte han kunde skött det hela lite snyggare eftersom det bara var ett missförstånd. Men det är bara att acceptera och försöka hålla sig undan och hoppas att han ger sig nån gång.

Är man borta en vecka eller två måste man betala matpengar ändå, vilket går på 1200:-. De har sagt att ens matpengar bara går till en själv, ändå måste man betala stora pengar som uppenbarligen inte går till en själv, när man är borta. Verkar lite underligt... Jag har frågat föreståndaren om det vid två tillfällen och han verkade inse att det var fel, och sa undvikande att han skullle "ta upp det med ledningen", men det har det tydligen inte blivit nåt av med. Misstänker att det är därför han vill ha autogiro på matpengarna, så de ska få pengar även när man är bortrest...

Vill man resa hem eller nånstans i en vecka eller mer, verkar de bli sura. Nästan lite sektkänsla... man har väl rättighet att få åka därifrån? Mina föräldrar bor ganska många mil från boendet så jag åker sällan dit, så när jag väl åkter dit vill jag gärna vara där 1-2 veckor. Det borde man väl få ha rätt att göra? De säger att man kommer "längre från gruppen" men det borde väl bara vara positivt att man har ett liv utanför boendet? Tycker det är skont att komma iväg till lite miljöombyte och samla tankarna

Annars är det rätt hyfsat. Spenderar dagarna mest genom att läsa, och ibland åker vi och spelar lite pingis och biljard ibland. Tyvärr så har jag inte så mycket social kompetens så jag tror att de andra tycker jag snackar för lite och håller med för mycket. Jaja har man bla blivit mobbad under långa perioder livet borde de ha lite förståelse att man inte är nåt socialt geni, jag försöker ändå bara vara trevlig

Hyran går på 4500:- och det är 2 rum och tambur och badrum (tyvärr är det en helvetisk stank av myrpiss i sovrummet som jag mår illa av, som de har sagt att de ska fixa. Hoppas de fixar de innan det blir för kallt att vädra, vet inte om jag klarar av att sova i den våldsamma stanken.)

Jag tog upp en del dåliga saker om boendet men det är oftast rätt hyfsat. Hoppas du får komma till ett trevligt boende

Var är det här, om man får fråga? Låter som ett ställe att varna för... och alltså något privat där din kommun och kanske andra kommuner har upphandlat boende för dig och övriga boende?

Hur mycket hjälp är det man ska behöva ha för att få bo på/i LSS-boende?
För jag har nämligen fått höra att jag är för högfungerande för det.
Tur nog ska jag iaf få en träningslägenhet, fast där har man ju bara kontrakt i 6 månader i taget tyvärr.

Det finns egentligen inga exakta gränser. Det är därför vi blir så utlämnade till kommunernas eller de enskilda handläggarnas godtycke.

Sanningen är ju nu att det är betydande svårigheter man har konstaterade om man får en autismspektrumdiagnos. Jag skulle gissa att att i vart fall större delen av oss har så betydande svårigheter med såpass mycket av den basala livsföringen att vi har ett rejält uttalat behov av det stöd som finns inbakat i särskilt boende enligt LSS.

Men som sökande som utåt sett ser för välfungerande ut vid det enskilda mötet med en handläggare kommer förmodligen kanske så många som hälften av oss riskera att få slängt i ansiktet av oinsatta, okunniga bedömare, att vi är "för kapabla" och "inte har tillräckligt svåra behov" för att få sådant boende.

Detta slängs fram för att vi inte ens ska försöka söka boende (eller annan LSS-insats). Det är där det gäller att inte vika sig, utan göra ansökan, då är de skyldiga att ta emot den och utreda den sökandes behov, och ett avslag kan överklagas till Förvaltningsrätten.

Har man diagnos inom autismspektrumet ingår man i lagens personkrets, och upplever man själv såpass betydande svårigheter att man tror att man behöver särskilt boende enligt LSS är det nog generellt sett betydligt sannolikt att man också har det. Tycker inte den kommunale handläggaren det behöver det inte säga mycket, sedan är frågan vad Förvaltningsrätten tycker!

Ok. För till mig sa de att man var tvungen att ha behov av hjälp dygnet runt för att ha rätt till LSS-boende. Och jag behöver ju inte alltid ha hjälp dygnet runt även om jag skulle behöva hjälp vid flera tillfällen per dag. Som det är nu får jag boendestöd utanför hemmet i 3 timmar/vecka och då ska vi hinna tvätta, handla, hon ska ringa telefonsamtal åt mig och andra sånna saker som jag behöver hjälp med. Och det blir så pass stressigt att jag aldrig minns vad jag behöver hjälp med. Varför jag har boendestöd utanför hemmet är för att jag fortfarande bor hos min farbror och kan inte ha boendestödet hemma hos mig.

Pemer skrev:Jag skulle gissa att att i vart fall större delen av oss har så betydande svårigheter med såpass mycket av den basala livsföringen att vi har ett rejält uttalat behov av det stöd som finns inbakat i särskilt boende enligt LSS.

Kanske lite väl generaliserat. Jag har själv arbetat som personligt assistent inom LSS och tyckte ibland att det var häpnadsväckande hur mycket stöd en del fick. Med risk för att anses som cynisk och ondskefull, så undrade jag många gånger hur mycket resursslöseri det finns inom den verksamheten...

Jag har svårigheter, men jag hade aldrig ens hört talas om att vi med AS öht kunde behöva någon form av särskilt boende... Å andra sidan så har jag inte jättehöga AS-poäng, dock fullt tillräckligt för diagnos, samt höga ADD-poäng, så jag kan kanske inte föreställa mig riktigt hur det är att ha behov av ett särskilt boende...

Jag anser mig inte va i behov av LSS-boende. Däremot behöver jag ha stöd från samhället på annat sätt.