Om socialtjänsten och barnens väl finns det mycket att säga.
När de inte ingriper alls, så det blir barnets död (senast fallet Yara)
När de ingriper och flyttar barnet från en olämplig förälder men till varje pris vill att barnet ska återförenas med sina föräldrar: ug-sma-barn-och-maktfullkomliga-socialtjansteman-langt-t17474.html
När den ingriper utan att ha tillräcklig kunskap om barnets funktionshinder: socialtjansten-tog-inte-hansyn-till-jonas-diagnos-t12483.html

Och när de ingriper och flyttar barnet till en fosterfamilj men inte underlättar kontakten med den biologiska familjen.

I detta fall ansåg läkarna att den nyfödda babyn utsatts för skakvåld. Detta är numera en omstridd diagnos: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vas ... akade-barn

Modern åtalades men frikändes. Fadern fälldes för grov misshandel men fick resning och är nu också friad. Skadorna kan ha uppstått vid förlossningen. Men socialtjänsten kan trots allt bedöma att barnet är i fara. Så för säkerhets skull separerade modern från fadern, annars skulle inte hon fått ha någon kontakt med dottern. Fadern har inte fått träffa sin dotter på många år.

Modern har vårdnaden om flickans storebror. I hans rum finns en våningssäng för att hans syster ska kunna övernatta. Men det får hon inte, hon får stanna max 6 timmar vid varje besök.

Problemet är att det nu gått sju år, och då anses flickan vara rotad i fosterhemmet som får vårdnaden mot moderns vilja.

DN skrev:– Det finns ingen saklig grund för socialtjänstens ställningstagande. Det finns inga som helst anmärkningar mot den här mammans förmåga som vårdnadshavare. Hon är en varm och sympatisk person som också utan anmärkning har skött vårdnaden om flickans äldre bror.

Den som säger detta är Gunnar Ågren, tidigare socialläkare i Stockholm och generaldirektör för Folkhälsoinstitutet. Under senare år har han varit ledamot för V i Södermalms stadsdelsnämnd. Det var där han stötte på fallet med Nan och hennes i dag sjuåriga dotter.

Gunnar Ågren var en av dem i stadsdelsnämnden som opponerade sig mot att socialtjänsten vill flytta över vårdnaden av dottern till familjehemmet.
---
Gunnar Ågren säger att han under sin tid som socialläkare har sett liknande fall.

– Ibland fyller inte socialtjänsten kraven på rättssäkerhet. Det finns ingen möjlighet att försvara sig mot omdömen att man inte är lämplig som vårdnadshavare, menar han.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sju-ar ... m-dottern/

Vi vet ju inte om flickan utsatts för skakvåld el inte. Domstolen ska hellre fria än fälla. Socialtjänsten ska i första hand tänka på barnets bästa, så i praktiken kan de "hellre fälla än fria". Men i detta fall var det fadern som blev dömd, fanns det verkligen orsak till att tro att modern skulle misshandla sin dotter? Vore i så fall inte sonen lika mycket i fara? Borde inte socialtjänsten ha underlättat kontakten med modern och förberett att återflyttande? Antingen har socialtjänsten från början varit fast besluten att flickan aldrig skulle få komma tillbaka. Eller så har de varit orimligt senfärdiga.

Enligt nuvarande regler ska social­tjänsten överväga om vårdnaden av barnen ska flyttas över till familjehemmet när de har varit placerade i mer än tre år.

En utredning pågår men det är ingen hjälp för denna mamma och utredaren vägrar att yttra sig om detta fall.
Stödet till de biologiska föräldrarna är för dåligt i vårdnadsärenden. Socialtjänsten i kommunerna måste förbättra samarbetet med föräldrarna, för barnens skull. Det menar regeringens utredare Håkan Ceder.

– En grundläggande förutsättning för att skapa trygghet och stabilitet i vårdnadsfrågor är att de biologiska föräldrarna får ett bra stöd från socialtjänsten, säger Håkan Ceder till DN.

Han har tillsatts för att utreda reglerna om tvångsvård för barn och ungdomar.

Den 15 juni ska han presentera sitt förslag. Han har fått direktiv att titta på reglerna för vårdnadsöverflyttningar och även adoptioner som innebär att banden med de biologiska föräldrarna klipps helt och hållet. Han ska också se över reglerna för så kallat flyttningsförbud och när föräldrarna kan begära att lvu-placeringar ska upphöra.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svara- ... staganden/

Ingen vet vad som verkligen hänt. Men jag tycker det låter som en mardröm om en mor kan helt förlora vårdnaden för att maken misshandlat barnet (el ännu värre är helt oskyldig).

Har socialtjänsten för mycket makt?

Problemet har konstaterats innan. Socialtjänsten är inkompetent och har makt som de kan nyttja.

Det är ju därför det finns domstolar dit föräldrarna kan överklaga. Men domstolarna dömer som socialtjänstemännen vill. För att de tror blint på tjänstemännen? För att de inte orkar sätta sig in i ärendet ordentligt?

De är indoktrinerade att lita på andra tjänstepersoner. Återigen: Inkompetens i kombination med maktmedel.

Jag hade behövt bli omhändertagen som barn men soc och barnpsyk hittade inget fel efter deras jättenoggranna *ironisk* utredningar. Efter soc-utredningen gjorde mina föräldrar en överenskommelse med soc och PBU om att PBU-mottagningen inte skulle meddela soc ifall vi uteblev från mötena...och så gjordes en plan om att jag skulle börja skolan igen gradvis men det rann ut i sanden. Ingen meddelade soc att jag fortfarande var borta från skolan.

Rektorn hade ju känt mina föräldrar i 20 år så han visste att jag inte for illa. *ironisk*
Att jag var borta från skolan halva grundskolan räckte inte för omhändertagande, tyvärr. När soc blev inkopplad hade jag varit hemma drygt 1,5 år.
Jag hade behövt bli omhändertagen direkt när jag uteblev från skolan, det hade varit bra om skolan kontaktat soc efter typ två veckor, inte 1,5 år...

Barnpsyk utredningen var verkligen jättenoggrann *ironisk* Jag fick träffa en psykolog 6 gånger, sen hade hon semester så de sista två veckorna av den fyra veckor långa utredningen fick jag inga enskilda samtal. (Mina föräldrar fick det däremot). Om jag hade fått träffa henne fler ggr hade jag kanske fått förtroende och vågat prata mer.

Just ja, PBU på min hemort gjorde också en utredning på mig, utan att träffa mig. Väldigt kompetent förfarande.

Detta hände 1988-1993.

Alltså, finns det inga krav på vidareutbildning och utvecklingsarbete inom soc familjeenheter och PBU?

Angående skakvåld: Borde inte det ge skador i nacken?

Det här är tecknen på skakvåld (Abusive Head Trauma) enligt en artikel i Läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/Opinion/De ... astslagen/

Det är ju fruktansvärt. Man ska självklart aldrig skaka ett spädbarn. Men sådan misshandel förekommer.

Men kan en del skador ha orsakats av något annat än just skakvåld? Det hävdar vissa t ex den brittiska patologen Waney Squire:

FoF 2013-12-27 skrev:– Jennian Geddes upptäckte att i vissa fall har skador kopplade till shaken baby syndrome uppstått naturligt, genom syrebrist i hjärnan. Och när jag tittade efter så hittade även jag sådana fall, vilket fick mig att känna skuldkänslor för att jag så okritiskt hade godtagit hypotesen om skakvåld.

Sedan dess har Waney Squire anslutit sig till kritikerna. Hon menar numera att skakvåld kan uteslutas som en orsak till blödningar i hjärnan ifall det inte samtidigt går att också påvisa skador i nacken.

– Om barnets huvud far runt eller fram och tillbaka, är nacken den svagaste punkten. Alltså, om någon skakar ett barn så kraftigt att det dör, så bör våldet i första hand avslöjas av skadorna i nacken, inte i hjärnan.

http://fof.se/tidning/2014/1/artikel/nu ... h-skakvald

Det är ju svårt för en lekman att bedöma. Men även om fadern skulle gjort sig skyldig till detta, är det fortfarande socialtjänstens ansvar att underlätta kontakten mellan barnet och hennes mor och syskon.

Och Hovrätten gav som väntat familjehemmet vårdnaden.

DN skrev:Enligt domen har flickan rotat sig i familjehemmet och därför ska hemmet ha vårdnaden. Nan beskrivs av hovrätten som "lämplig vårdnadshavare" för sin dotter. Domstolen tror också på att Nans löfte om att en hemflytt bör ske långsamt. Men hovrätten menar att flickan rotat sig hos familjehemmet. Det finns en stark anknytning mellan dottern och familjehemmet, och därför är det "uppenbart bäst" för dottern att famijehemsföräldrarna får vårdnaden.

Svea hovrätt vill långsamt utöka kontakten mellan Nan och dottern. I höst kan det bli aktuellt att hon för första gången får sova över hos sin mamma.

Hovrätten utgår också ifrån att familjehemsföräldrarna kommer att arbeta för att kontakten mellan Nan och dottern ska utvecklas.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hovrat ... m-vardnad/

"Utgår ifrån", det låter som en from förhoppning och att fosterföräldrarna kan göra som de vill. Modern är förstås djupt besviken. Likaså advokaten:

– Hovrätten bortser ifrån att man aldrig har försökt återförena flickan med mamman, säger han.

Ja, genom att socialtjänsten förhalat detta i sju år ställs sedan modern inför fullbordat faktum. Det rätta vore att modern skulle kunna stämma socialtjänsten för felaktig myndighetsövning el liknande. Vilket inte skulle ge henne dottern tillbaka, men möjligen förhindra sådana förhalanden i framtiden.

Det är ju som en mardröm att en mor, som inte själv gjort något fel el är olämplig, kan förlora sitt barn och inte kunna göra något för att förhindra det.

Ett annat fall där domstolen faktiskt dömt till moderns förmån men socialtjänsten obstruerar.

DN skrev:När Marias dotter var nyfödd misshandlades hon svårt av sin pappa. Han dömdes till fängelse. Även Maria dömdes för att inte ha skyddat dottern.
Sedan dess har Maria startat ett nytt liv. Hon har brutit med pappan och hans familj och flera domstolar har konstaterat att hon numera fungerar bra som mamma.

Nu fattar jag inte riktigt vad som menas med att hon inte skyddade sin dotter. Stod hon bara och tittade på när pappan misshandlade dottern? Eller var det så att han misshandlade sin dotter när mamman var borta, då kan ju inte mamman klandras? Såg mamman tecken på misshandel senare utan att reagera?

Hursomhelst har Svalövs socialnämnd bestämt att "Maria" inte är god nog som mor utan att flickan ska stanna i familjehemmet.

På tisdagen kom det senaste beslutet, då Förvaltningsrätten i Malmö prövade kommunens senaste beslut att omhänderta flickan enligt LVU, Lagen om vård av unga. Rätten beslutade omedelbart att upphäva Svalövs beslut.

– De omständigheter som kommunen gjort gällande är inte tillräckliga, säger rättens ordförande, rådman Jan Bratt till DN.

Han konstaterar också att både mammans advokat och barnets egen företrädare har motsatt sig kommunens omhändertagande.

Men socialnämnden ger sig inte. Flickan skulle efter domstolsbeslutet genast återförenas med sin mamma. Men då sade tjänstemännen att de just då inte fick tag på fosterfamiljen. Men redan samma kväll fattade socialnämnden ett nytt beslut om att omhänderta flickan, så de slapp lämna tillbaka henne till mamman.

Socialnämnden vill säkert barnets bästa. Om det nu inte är så att någon i nämnden är släkt med fosterfamiljen. Men inte får väl en kommun trotsa domstolen? Lyckas socialnämnden förhala det hela länge nog kan de sedan argumentera för att flickan nu "rotat sig" i familjehemmet och därför måste stanna kvar där.

Jätte bra att samhället tar hand om vanvårdade barn.

Ja, det har väl ingen ifrågasatt. Problemet är när socialnämnden trotsar domstolsbeslut.

Problemet med soc. är att det inte finns en central styrning - även om gällande lagar som (ska) formar verksamheterna är rätt tydlig, så åtlyds inte dessa öht. Om det beror på socialarbetare eller verksamhetschefer är svårt att säga, politiska beslut fattade av framröstad nämnd bär även ett stort ansvar.

Verksamheter för social omsorg ska inte ligga på kommunal nivå - förflytta till landsting och sätt högre krav på enskild socialarbetare. Specificera enskild socialarbetares uppgifter och samarbeta med andra inom samma område för svåra ärenden, inte politiker eller socialarbetare som ej är kvalificerade för uppgifterna.

Det är bara att ta en titt på när skolverksamhet flyttades från staten till kommuner på hur bonnigt det sköts numera.

Socialtjänsten ska förstås se till barnens bästa och förhindra att barnen utsätts för vanvård, misshandel el sexuellt utnyttjande. Men det tycks vara svårt. Ibland gör de för mycket, ibland för litet.

Det var ett Uppdrag granskning, Mardrömmen, om ett fall i Sandviken.
https://www.youtube.com/watch?v=ZeZfTX6kTJU

En vanlig familj med två små döttrar, tre och sex år. Men föräldrarna, Thomas och Jenny, verkade vara väl obekymrade och naturliga. Barnen brukade komma upp i sängen på helgerna och kittlas och busa. Problemet? Pappan sover alltid naken.

En dag kallades mamman till socialtjänsten och fick veta att de fått en anmälan. Hon fattade inget. Hon sa att hon måste gå för att hämta barnen från förskola. "Det har vi redan gjort", blev svaret. Barnen hade flyttats till ett fosterhem. Föräldrarna fick inte hälsa på el ringa till dem.



Pappan kallades till polisen för förhör. "Äntligen får jag en chans att rentvå mig", tänkte han. Men i stället häktades han. Han skrev brev till sin fru men de skickades inte iväg. Han fick inte ha någon kontakt med omvärlden utom sin advokat. Jenny kallades också till polisen och tvingades stanna i häkte. Hon blev dock fri redan nästa dag. Mannen fick stanna i häktet en månad.

Så kom rättegången. Förskolepersonalen fick vittna om att den äldsta flickan var glad, livlig och viljestark. Inga tecken alls på att hon utnyttjats sexuellt. Tingsrätten friade både pappan och mamman.

Nu får vi tillbaka barnen efter sju långa veckor, trodde föräldrarna. Nej, domen överklagades till hovrätten. Socialtjänsten anklagade dem för att vara "gränslösa" och mannen för att ha utnyttjat dottern för sin egna sexuella tillfredsställelse. De beslöt att barnen skulle vara fortsatt omhändertagna.

Det kom upp i förvaltningsrätten som gav föräldrarna rätt. Barnen skulle tillbaka till föräldrarna. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Men nu anklagades mamman för barnpornografi. Under sommarsemesterna hade hon filmat när storasyster låg över lillasyster och kittlade henne. Bägge barnen skrattade. Men det tolkades som barnpornografi, eftersom barnen var nakna. Mamman friades.

Efter ett år och fyra rättegångar var mardrömmen äntligen över.

Allt började med att mamman berättade om en pinsam scen för sin syster.

Äldsta dottern hade tagit tag i sin pappas penis och sagt "jag ska mjölka pappa". Detta får förstås alla vuxna att associera till sex. Men det förstod ju inte barnet, hon hade förstås sett bilder/film där någon handmjölkat kor och associerade till kospenar. Fadern hade på en gång tagit bort sin hand.

Men det hade hänt två gånger. Jag tycker han borde tagit på sig kortkalsonger under natten. Han borde också sagt ifrån med skärpa. Typ detta är privat område, rör inte. Men kanske föräldrarna var rädda för att dottern skulle bli "sexuellt hämmad" om de sagt ifrån ordentligt.

I anmälan stod det att dottern "brukade mjölka pappans snopp".

Systern hade använt sin syster och svåger som barnvakt flera gånger (även efter anmälan). Jag tycker det är konstigt att hon misstolkade något som Jenny själv berättat.

Socialtjänsten måste förstås ta alla anmälningar på allvar. Men kan de inte lita på domstolen? Måste man tolka alla bilder på nakna barn till det värsta, dvs som barnpornografi? Har vi infört amerikanska nojor inför nakenhet?

Det här var alltså år 2015 men att föräldrar blir oskyldigt anklagade händer förstås även nu.

Både Sverige och Norge är "nanny states". Vi har gett myndigheterna alldeles för mycket makt. De behandlar oss som barn och kontrollerar allt i våra liv. De har full kontroll över oss från födseln till graven. Det är vansinne. Det är väldigt Skandinaviskt, vi har tränats att alltid lyssna på myndigheterna, så vi protesterar inte. Nej, vi kan inte lita på socialtjänsten eller myndigheter. De jobbar inte för oss, de bryr sig inte om oss. Vi är en resurs som ska kontrolleras och betala skatt. Jag gillar landet Norge, men de som styr det här landet är galna idioter.

Men vem ska ta barnets parti i de fall där barnets hälsa och liv faktiskt är i fara? Barnen kan ju inte själva göra något.

Jag förordar inte "nattväktarstaten" som anser att alla barn tillhör föräldrarna som får göra vad de vill med barnen. Jag vill i detta fall ha en "nanny state", fast en bättre.

Alien skrev:Men vem ska ta barnets parti i de fall där barnets hälsa och liv faktiskt är i fara? Barnen kan ju inte själva göra något.

Jag förordar inte "nattväktarstaten" som anser att alla barn tillhör föräldrarna som får göra vad de vill med barnen. Jag vill i detta fall ha en "nanny state", fast en bättre.

Vi lever i en hemsk värld. Den har alltid varit hemsk och att ge all makt och ditt liv till myndigheterna förändrar inte det. Jag säger bara att det har gått alldeles för långt. Vi har gett myndigheterna så mycket makt att vi inte längre kan lita på dem, de arbetar inte längre för oss. De äger oss, våra liv och våra själar. Det har gått för långt.

Visst är det härligt när man ger prussiluskorna makt...