När Norden kristnades

Berätta om dina specialintressen och lär dig om andras.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

När Norden kristnades

Inläggav Alien » 2021-01-14 3:00:00

Här tar jag en del fakta från Margareta Skantzes populärhistoriska bok Drottning Margaretas historia, 2015. Skantze är författare, inte historiker av facket, men av boken framgår att hon läst en del böcker om historia. Det framgår också att hon är speciellt intresserad av de kända kvinnornas historia, drottningars och abbedissors.

Enligt traditionen bad man i kyrkor och kloster “För nordmännens raseri, bevare oss, milde herre Gud!” (A furore Normannorum libera nos, Domine). Det hade de all orsak till. Det första skriftliga beviset handlat om överfallet på klostret Lindisfarne år 793.

“Munken Simon berättar:

‘Den sjunde juni kom de till kyrkan i Lindisfarne, och där förstörde de och roffade åt sig allt som de kom över; de trampade på de heliga föremålen med sina lortiga fötter, de välte altarna över ända, och plundrade kyrkan på alla dess skatter. Några bröder slog de ihjäl, andra släpade de iväg i kedjor, de flesta kläddes av nakna, de hånades och kastades omkull på marken, andra dränktes i havet.’

Två år senare följde överfallet på klostret Iona, utanför Skottland. Och sedan fortsatte vikingarnas överfall på kyrkor och kloster under hela 800-talet.”
(Margareta Skantze: Drottning Margaretas historia)

Vikingarna nöjde sig alltså inte med att plundra; de ville också förnedra och döda munkarna.

För nunnorna fanns dessutom oron för att bli våldtagna.

“Martyrdöden var eftertraktad, men den våldtagna nunnan hade förlorat sin dyrbaraste gåva, som var hennes kyskhet.”

Både munkar och nunnor avlade klosterlöftena om fattigdom, kyskhet och lydnad. Munkarna riskerade inte att bryta mot något klosterlöfte när deras kloster överfölls. Däremot nunnorna.

Men vad menas nu med “kyskhet”? Man ska leva i celibat men blir man våldtagen så har man brutit mot det. Det låter konstigt för en modern människa.

Kyrkofadern Augustinus skrev om detta och utgick från historien om Lucretia.

Lucretia var känd för sin ovanliga skönhet och sin kyskhet. Dessa egenskaper upptände den unge Sextus Tarquinius, en av kungens söner och en natt våldtog han Lucretia i makens frånvaro. Hon berättade vad som hänt för sin make, innan hon tog sitt liv genom att sticka en kniv i sitt hjärta.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucretia

I Livius version Lucretia ber sin man och far att hämta var sin vän som vittnen inför vad hon ska berätta och göra.

Once the men found Lucretia in her room, her explanation of the facts leads the men to state that "it is the mind that sins, not the body, and where there has been no consent there is no guilt."[12] After exacting an oath of vengeance while the men were discussing the matter—"Pledge me your solemn word that the adulterer shall not go unpunished"—[13] Lucretia drew a poignard and stabbed herself in her heart.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lucretia

Augustinus utgår från denna berättelse i Guds stad, första boken, 19 kap.

Spoiler: visa
Nevertheless, for our purpose of refuting those who are unable to comprehend what true sanctity is, and who therefore insult over our outraged Christian women, it is enough that in the instance of this noble Roman matron it was said in her praise, There were two, but the adultery was the crime of only one. For Lucretia was confidently believed to be superior to the contamination of any consenting thought to the adultery. And accordingly, since she killed herself for being subjected to an outrage in which she had no guilty part, it is obvious that this act of hers was prompted not by the love of purity, but by the overwhelming burden of her shame. She was ashamed that so foul a crime had been perpetrated upon her, though without her abetting; and this matron, with the Roman love of glory in her veins, was seized with a proud dread that, if she continued to live, it would be supposed she willingly did not resent the wrong that had been done her. She could not exhibit to men her conscience but she judged that her self-inflicted punishment would testify her state of mind; and she burned with shame at the thought that her patient endurance of the foul affront that another had done her, should be construed into complicity with him.
Not such was the decision of the Christian women who suffered as she did, and yet survive. They declined to avenge upon themselves the guilt of others, and so add crimes of their own to those crimes in which they had no share. For this they would have done had their shame driven them to homicide, as the lust of their enemies had driven them to adultery. Within their own souls, in the witness of their own conscience, they enjoy the glory of chastity. In the sight of God, too, they are esteemed pure, and this contents them; they ask no more: it suffices them to have opportunity of doing good, and they decline to evade the distress of human suspicion, lest they thereby deviate from the divine law.
https://www.newadvent.org/fathers/120101.htm

Kontentan är att våldtagna kvinnor inte bär någon skam, de är kyska till kropp och själ eftersom det som skett, skedde utan samtycke. Kristna kvinnor (i motsats till den hedniska Lucretia) lade inte på sig skuld som var förövarens.

“Men med Karl den Stores reformer kom begreppen ‘kyskhet’ och ‘renhet’ att tolkas som liktyydigt med kvinnan intakta mödomshinna, precis som det en gång varit i Romarriket. Där framhölls de ‘skändade’ unga kvinnor som tog livet av sig efter att ha blivit våldtagna och på så sätt bevarade ‘familjehedern’ som ideal och förebilder.”

Men personligen anser jag att detta med “kyskhet” och “familjeheder” mer har med genetik och ekonomi än moral att göra. Kyskhet och heder är den kulturella överbyggnaden. Liksom björnen dödar björninnans ungar för att para sig och sprida sina gener. Samma sak när nya hannar tar över en lejonflock och dödar ungarna. Dvs en man vill inte försörja en annan mans (våldtäktsmannens) gener. Om en våldtagen gift kvinna blir med barn, hur ska mannen veta om det är hans barn el inte? En ogift kvinna som blir med barn är en skandal. Vem ska försörja detta barn? Det blir en ekonomisk förlust också genom att man inte kan gifta bort henne. Annars är de unga kvinnorna ett sätt att knyta framstående män till familjen.

Varför var vikingarna så våldsamma när de plundrade kloster och kyrkor? Där fanns silverskatterna.

“Men varför detta ursinne, varför detta behov att skända och förstöra, som för tankarna till de angrepp på kloster och kyrkor som skedde under Franska revolutionen eller till bolsjevikernas hatfyllda attacker mot präster och bekännande kristna i Ryssland?

Den brittiske historikern Christopher Dawson (1889-1970) har i boken Religion and the Rise of Western Culture, 1948, tolkat det raseri som vikingarna ägnade åt kloster och kyrkor som ett svar på den kristna missionen, en ursinnig motattack, en aktiv ‘hednamission’, vars mål var att att bryta ner den förhatliga kristendomen och på sina håll, däribland i England, aktivt verka för ett påtvingande av kulten av guden Oden. I irländska källor (Annals of Ulster) berättas om den store norske hövdingen Turgeis som skändade kyrkan i Clonmacnoise genom att låta sin hustru Odda/Aud sätta sig på altaret och agera som völva (ungefär: kvinnlig shaman). Irländarna blev så upprörda att de dränkte henne i floden Shannon. Christopher Dawson menar att inget annat krig så i grunden hotat den västeuropeiska civilisationen som vikingarnas attacker och storskaliga erövringståg.”
---
Svaret på vikingarnas attacker blev ökade missionsinsatser, både från England och Irland och från Hamburg.“


Turgeis låter som han egentligen hette Torgils el þórgísl. Men det verkar inte stå något om honom i norska hävder, bara i irländska.

Med tanke på hur brutalt vikingarna betedde sig, kan man undra om de som for till Norden som missionärer längtade efter martyrdöden.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 37211
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

När Norden kristnades

Inläggav Huggorm » 2021-01-14 8:18:27

Angreppet på Lindisfarne var inte det första, även om det kanske var större och mer känt än tidigare angrepp. Men vid denna tid höll Karl den Store, Charlemagne, på och härjade nere i Europa, och tvångskristnade hedningar och muslimer. Bland annat erövrades norra Tyskland, och man försökte gå vidare in i det som nu är Danmark. Därför känns angreppet på Lindisfarne mer som ett slag i religionskriget än en vanlig plundring. Danskarna hotades av erövring och tvångskristning, och de kämpade emot. Till slut fick man uppenbarligen ge sig, landet är ju kristet nu, men man försökte i alla fall stå emot.
Huggorm
 
Inlägg: 20264
Anslöt: 2011-12-12
Ort: Thule

När Norden kristnades

Inläggav slackern » 2021-01-14 12:34:12

Huggorm skrev:Angreppet på Lindisfarne var inte det första, även om det kanske var större och mer känt än tidigare angrepp. Men vid denna tid höll Karl den Store, Charlemagne, på och härjade nere i Europa, och tvångskristnade hedningar och muslimer. Bland annat erövrades norra Tyskland, och man försökte gå vidare in i det som nu är Danmark. Därför känns angreppet på Lindisfarne mer som ett slag i religionskriget än en vanlig plundring. Danskarna hotades av erövring och tvångskristning, och de kämpade emot. Till slut fick man uppenbarligen ge sig, landet är ju kristet nu, men man försökte i alla fall stå emot.


Du kan nog ha rätt i din teori men det började tydligen innan Karl den store i och med att danskarna började att bygga Danevirke innan Karl den store kom till makten.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Danevirke
slackern
 
Inlägg: 36866
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

När Norden kristnades

Inläggav slackern » 2021-01-14 12:53:08

Västergötland kristnades tydligen senast på 900-talet redan under vikingatiden.

Arkeologiska utgrävningar har visat att Västergötland kristnades senast på 900-talet. I de tusentals gravar som finns runtomkring den gamla stenkyrkan har de döda begravts utan kremering och med huvudet i väster och fötterna i öster, enligt kristen tradition. De äldsta påträffade gravarna har daterats till 900-talets första hälft.[1]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kata_g%C3%A5rd

Tydligen fanns det kvinnor med ofantlig makt och rikedom under vikingatiden.

Den finaste graven, Katas grav, hittades precis norr om kyrkogrunden.[3]

Den finaste av stenkistorna har ett trängre parti, en huvudnisch, som var utmärkande för det högre skiktets gravar. Kvinnoskelettet i graven har genom kol-14-metoden daterats till omkring år 975 ±30 B.P. På denna grav har legat en runsten med inskriptionen: "Kætill gærði sten þennsi æftiR Katu konu sina systur þorils" (Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru Torgils syster). Detta är alltså Katas grav.[1
slackern
 
Inlägg: 36866
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

När Norden kristnades

Inläggav Alien » 2021-01-14 13:37:57

Överfallet på Lindisfarne var det första som dokumenterats skriftligt.

På senare tid så har man funnit fynd som tytt på att vikingaaktivitet i österled kan ha förekommit 100 år innan Lindisfarne och att vikingar plundrat Östersjöns östra delar under en stor del av 700-talet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Viking
Alien
Moderator
 
Inlägg: 37211
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

När Norden kristnades

Inläggav slackern » 2021-01-14 16:37:03

Alien skrev:Överfallet på Lindisfarne var det första som dokumenterats skriftligt.

På senare tid så har man funnit fynd som tytt på att vikingaaktivitet i österled kan ha förekommit 100 år innan Lindisfarne och att vikingar plundrat Östersjöns östra delar under en stor del av 700-talet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Viking


Men du i och med att det finns så pass lite skriftliga källor från den här tiden så får vi faktiskt lita på vad arkeologerna kommer fram till, det är ett välkänt faktum.

Sveriges förhistoria under vikingatiden avser perioden från omkring år 700 till omkring år 1050.
Ett stort arkeologiskt källmaterial kompletterar dock de bristfälliga skriftliga källorna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige_u ... kingatiden

Andra siffror jag har läst om är 793-1066 och 800-1050, så du kan läsa ett gäng olika böcker och få olika tidsepoker så ska du inte heller glömma bort vedeltiden för Sveriges räkning, det flyter ihop väldigt mycket.

Under 700-talet, inte minst sedan Birka anlagts som ersättning för Helgö, intensifieras handeln successivt och då främst den östliga. Det går därför inte att ange något exakt år för när Sverige går in i vikingatiden på samma vis som för de västliga vikingafärderna där vikingarnas uppdykande vid Lindisfarne 793 utgör en traditionell startpunkt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vendeltiden
slackern
 
Inlägg: 36866
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

När Norden kristnades

Inläggav Huggorm » 2021-01-14 17:13:06

Anfallet på Lindisfarne var ju lite speciellt i och med att det var anfall och plundring, men då hade germanska grupper härjat de brittiska öarna i många hundra år redan. Angler, saxare och jutar intog de brittiska öarna 500 år före vikingarna gjorde samma sak, och är det inte ungefär samma sak i grunden? De vikingar som intog England var i första hand danska, det var jutarna också före dom. Och anglerna och saxarna var från området just söder om dagens Danmark. Och går man ytterligare ett steg tillbaka så höll de germanska stammarna på och gisslade romarriket redan för 2000 år sedan. Det är i princip samma sak, det är bara detaljer som särskiljer vikingarna från de som var före dem. Efter kristnandet avtog det, eftersom man inte fick plundra andra kristna, men då åkte man på korståg istället och gjorde ungefär samma sak.
Huggorm
 
Inlägg: 20264
Anslöt: 2011-12-12
Ort: Thule

När Norden kristnades

Inläggav Vildsvin » 2021-01-14 17:19:07

Huggorm skrev:Angreppet på Lindisfarne var inte det första, även om det kanske var större och mer känt än tidigare angrepp. Men vid denna tid höll Karl den Store, Charlemagne, på och härjade nere i Europa, och tvångskristnade hedningar och muslimer. Bland annat erövrades norra Tyskland, och man försökte gå vidare in i det som nu är Danmark. Därför känns angreppet på Lindisfarne mer som ett slag i religionskriget än en vanlig plundring. Danskarna hotades av erövring och tvångskristning, och de kämpade emot.

Innan man började med dränering var det mycket träsk längs hela södra Nordsjökusten ända till en bit upp på Jylland. Romarna tyckte inte det var värt att erövra, speciellt inte efter förlusten i Teutoburgerskogen.

Västsidan av roten på Jylland har Eider-Trenee-sänkan:

https://en.wikipedia.org/wiki/Eider-Treene_Depression

Östsidan är kullig, vilket tröttar anfallare och gynnar försvarare: https://en.wikipedia.org/wiki/Schleswig ... in_Uplands

Dvs för att anfalla Danmark landvägen måste man gå genom korridoren Oxvägen:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxv%C3%A4gen

Danskarna kommer samlas vid denna flaskhals, vilket gör Danmark inte värt att erövra landvägen. Lyckade invasioner har gått sjövägen, men varken romarna eller Karl den store hade den logistiken (det är lätt att landsätta trupper, men svårt att kontinuerligt transportera mat till dem med segelfartyg).

Att vikingarna angrep Lindisfarne tror jag har rent praktiska orsaker. Brittiska kloster byggdes på öar eller åtminstone på halvöar som var otillgängliga landvägen med syfte att munkar och nunnor skulle slippa kontakten med omvärlden. De slapp där också vanliga brittiska rånare till fots eller till häst som var intresserade av klostrets guld och ädelstenar. Att de kunde angripas från andra sidan havet hade de inte tänkt på.
Vildsvin
 
Inlägg: 1457
Anslöt: 2011-01-03

När Norden kristnades

Inläggav slackern » 2021-01-14 17:19:52

Huggorm skrev:Anfallet på Lindisfarne var ju lite speciellt i och med att det var anfall och plundring, men då hade germanska grupper härjat de brittiska öarna i många hundra år redan. Angler, saxare och jutar intog de brittiska öarna 500 år före vikingarna gjorde samma sak, och är det inte ungefär samma sak i grunden? De vikingar som intog England var i första hand danska, det var jutarna också före dom. Och anglerna och saxarna var från området just söder om dagens Danmark. Och går man ytterligare ett steg tillbaka så höll de germanska stammarna på och gisslade romarriket redan för 2000 år sedan. Det är i princip samma sak, det är bara detaljer som särskiljer vikingarna från de som var före dem. Efter kristnandet avtog det, eftersom man inte fick plundra andra kristna, men då åkte man på korståg istället och gjorde ungefär samma sak.


I stort håller jag med dig i ditt resonemang.

Yngre järnålder delas upp i:


folkvandringstid, 400–550 e Kr
vendeltid, 550–750 e Kr
vikingatid, 750–1100 e Kr

Namnen kan upplevas som något kryptiska och kommer därför att förklaras lite närmre här.

https://historiska.se/upptack-historien ... jarnalder/

Så delar Hysteriskamuseet in dom olika tidsepokerna med närmare specifikation i den efterföljande texten.
slackern
 
Inlägg: 36866
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

När Norden kristnades

Inläggav Alien » 2021-01-15 1:12:02

Nu handlar inte denna tråd om vikingar i allmänhet (det krävs en separat tråd för detta), än mindre om tiden före vikingatiden. Den handlar om vikingarnas möte med kristenheten och kristnandet av Norden.

“Sedan Sachsen underkuvats vände kejsaren och Påvekyrkan blickarna mot Norden. Ett biskopsdöme grundades i Hamburg år 831 av Karl den Stores son Ludvig den Fromme, och härifrån skickades missionärer till de handelsstäder som etablerats i norra Europa, däribland Dorestad (söder om Utrecht), Hamburg, Kaupang (Norge), Hedeby och Ribe (Danmark) och Birka (Sverige).” (Margareta Skantze: Drottning Margaretas historia)

Den förste missionären i Norden var alltså Ansgar.

Ansgar, "Nordens apostel", född 8 september eller 9 september 801 i Fouilloy, nära Amiens, död 3 februari 865 i Bremen,[1] var en benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Ansgar blev efter sin död helgonförklarad. Hans levnadsöden skildras i legenden Vita Anskarii skriven av hans lärjunge och efterträdare på ärkebiskopsstolen Rimbert.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar

"Enligt Rimbert kom Ansgar först till Jylland, inbjuden av kung Hårik (Erik), som sägs ha bejakat den nya kristna läran med stor förtjusning:
    'Han lyssnade välvilligt till allt som Ansgar berättade för honom ur Bibeln och erkände att det var mycket gott och nyttigt. Han sade också att han fann stor glädje i det och gärna ville göra sig förtjänt av Kristi nåd.’
Beskrivningen av kung Håriks möte med Ansgar är ett rent propagandastycke. De nordiska länderna bestod vid denna tid av ett lapptäcke av olika kungadömen. Kung Håriks allians med Påvekyrkan var ett led i hans kamp med rivalerna om makten. Alliansen blev kortvarig, och några år senare anförde kung Hårik personligen den flotta som skövlade Hamburg, säte för den kristna missionen."


Kung Hårik stupade 854 i krig med sin brorson Gutorm. Men dessförinnan tillät han Ansgar att bygga den första kyrkan i Danmark, i Hedeby. Men år 845 hade kungen seglat med 600 vikingaskepp till Hamburg, och de plundrade och förstörde hela Hamburg, inklusive kyrkan, klostret och biblioteket.

I Rimberts biografi blev Ansgar kallad till Birka av Gud. Men det var snarare kungen och köpmännen som kallade honom.

När Ludvig den fromme, karolingisk kejsare, omkring år 830 besöktes av två sändebud från sveakungen, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron. Ansgar och hans medhjälpare munken Witmar följde med en konvoj av köpmän, men halvvägs blev de överfallna av vikingar, och de måste ta sig till Birka till fots. Det bildades en liten församling med Birkas hövitsman Herigar som främsta namn. I Birka förkunnade Ansgar kristendomen omkring 829–831. Som svensk kung anges för denna tid Björn i Ansgarsvitan. Framgången var dock blygsam, och sveakungens inbjudan får nog betraktas som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar

Köpmännen ville ha lag och ordning och ansåg att kristendomen kunde bidra till detta. Men kristendomen fick inget fäste, varken efter Ansgars första missionsresa el efter den andra.

Cirka år 851–853 återvände Ansgar till Birka, där nu kung Olof regerade. Vid denna tid lär situationen för den kristna missionsverksamheten ha försvårats. Den kristna församlingen i Birka hade kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och hade upplösts. Ansgar var därför tvungen att återupprätta församlingen.
---
Sankt Ansgar var den förste kände missionären i Sverige, och flera gravar med kristna kors har hittats i Birka. Ändå anses hans arbete inte ha fått någon bestående betydelse för Sveriges kristnande. Ärkebiskop Unni av Hamburg fann inga spår av Ansgars församling vid sitt besök i Birka år 935.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar
Alien
Moderator
 
Inlägg: 37211
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

När Norden kristnades

Inläggav slackern » 2021-01-15 14:04:46

Kan ju vara värt att nämna och tänka på.
Bilden av Ansgar (801–865) som en ljusets apostel som bringade kristen upplysning till det råbarkade folket i norr är sedan länge krackelerad. Det mesta vi vet om missionären Ansgar är hämtat från Vita Anskarii (»Ansgars levnad») skriven av hans arvtagare på ärkebiskopsstolen, Rimbert. Dennes ärende var att hylla sin företrädare och ärkestiftet Hamburg-Bremen.

Som historisk källa är krönikan därmed inte helt tillförlitlig.

https://popularhistoria.se/sveriges-his ... ev-kristet

Så här skriver Dick Harryson som är professor i historia.

Av de områden som kom att ingå i det medeltida svenska kungariket var missionen snabbast och mest effektiv i Västergötland. I rikssvensk historisk tradition har detta i regel tonats ned till förmån för Ansgarstraditionen, som ju associeras till Birka och Mälardalen, men faktum kvarstår att Sveriges äldsta stift är Skara stift, daterat till början av 1000-talet, och att en sådan organisering hade varit omöjlig att genomföra om inte en stor del av västgötarna redan anammat den nya religionen.

https://www.svd.se/nar-blev-sverige-kristet
slackern
 
Inlägg: 36866
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

När Norden kristnades

Inläggav Huggorm » 2021-01-15 14:30:50

En stor del av västgötarna var kanske kristnade redan på 1000-talet som Harrisson skriver, men det var också en av de delar av landet där den gamla tron levde kvar längst. Bland annat i Tiveden, gränsskogen mellan Västergötland och Närke. Kristendomen spreds snabbt på slätten i Skaraborg där folk inte kunde komma undan, men det tog desto längre tid i skogsbygderna. Och en del hedniska riter fanns kvar ända in i modern tid.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A5lgrop

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trollkyrka
Huggorm
 
Inlägg: 20264
Anslöt: 2011-12-12
Ort: Thule

Återgå till Intressanta intressen



Logga in