Enligt anmälningarna ska personalen upprepade gånger använt sig av rummet "Myset", en trålåda cirka 2 meter bred och 1,5 meter lång, för att förvara jobbiga barn.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/297 ... last-i-bur

http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.73214 ... -lastes-in

http://www.falkenberg.se/servicetjanste ... ff558.html

Kontaktuppgifter om nån vill fråga nåt.


och en artikel till: http://www.gt.se/nyheter/1.1880552/pojk ... fritidshem

Information om Falkenberg:

http://www.ifalkenberg.nu/

Det finns dock inget om det här fallet än.

Det är ett träbås, uppskattningsvis 2 meter långt och 1,5 meter brett med betonggolv.
Pojken lämnades ensam där inne under en halvtimma.
I den andra anmälan skriver vikarien att pojken låstes in i "mysen" "när jag sedan kom ut i tv-rummet får jag se i en tv-monitor som barnen står och kollar på hur pojken bankar och slår i väggarna och är helt hysterisk där inne vilket man inte hör eftersom de skruvat ner volymen och stängt dörren in i huset".
Den gången hölls pojken kvar i båset i över en och en halv timma, enligt anmälan.

Din signatur passar alldeles förträffligt i den här tråden, snömannen!

Jag utgår från att det är polisanmält redan, men får väl hålla lite koll och göra det annars... vilka jävla svin.

"Myset" - ja det är det jag säger: akta er för institutioner som försöker beskriva sig som hemtrevliga.

Ja vad fan är det för ett namn på en black box inlåsningscell.

Det tyder på brain damage hos personalen. Värre än när hundfolk kallar rena fysiska straff för "korrigering".

Det finns få tillfällen när jag tycker att öga för öga, tand för tand är en relevant metod men det här är ett av dem. Personalen på det här boendet skulle sättas i isolering a la Guantanamo. Att få personert att lugna sig genom att vänta på att de ska bli uppgivna är aldrig en bra metod. Gentemot ett barn eller förståndshandikappad eller en person med kognitiva funktionshinder av det här slaget är det oförlåtligt. Att dessutom låta de andra barnen titta på är en dubbel kränkning mot den drabbade pojken och dessutom olämpligt gentemot barnen.

Bamse tog orden ur mun på mig.
<img src="http://iloapp.jesperlindstrom.se/blog/erik?ShowFile&image=1262089776.jpg">

Men vad i h....e!

Jag mådde faktiskt illa när jag läste det. "Myset", vad är det för j-a namn...lagom mysigt för den stackars killen. Är vi tillbaka på dårkistornas tid!? Skall de börja med snurrstolar och långbad snart också!?
De anställda borde straffas med att själva få ligga i en sådan där tortyrkista i två-tre timmar och se hur kul det är...
Fy f...jag spyr. Mänskligheten.

Kahlokatt skrev:De anställda borde straffas med att själva få ligga i en sådan där tortyrkista i två-tre timmar och se hur kul det är...

Man kanske kunde kalla det kompetensutveckling genom empatiseringsövningar...

Bjäbbmonstret skrev:

Kahlokatt skrev:De anställda borde straffas med att själva få ligga i en sådan där tortyrkista i två-tre timmar och se hur kul det är...

Man kanske kunde kalla det kompetensutveckling genom empatiseringsövningar...

Jag praktiserade en gång i tiden (den oskuldsfulla tid då jag ej förstod att jag var lytt) på ett medicinhistoriskt museum. Där fanns ett rum som verkligen skrämde mig. Inte ortopedirummet med hemska skruvstolar för skoliosdrabbade, inte farsotsrummet med en docka utklädd i kusig pestläkarmask, inte tandläkeriet med sina trampdrivna mardrömsborrar, inte de äkta skeletten - utan psykiatrirummet med tvångströjor, ett långbadkar, en modell av en snurrstol, vantar för att patienter inte skulle klösa sönder sig, burkar med den revolutionerande Hibernalen, kusliga målningar gjorda av psykiatripatienter....det var som om föremålen ångestskrek....

Kahlokatt skrev:Jag praktiserade en gång i tiden (den oskuldsfulla tid då jag ej förstod att jag var lytt) på ett medicinhistoriskt museum. Där fanns ...

Hm det låter ju riktigt intressant. Hur mycket av allt detta finns utställt?

Bjäbbmonstret skrev:

Kahlokatt skrev:Jag praktiserade en gång i tiden (den oskuldsfulla tid då jag ej förstod att jag var lytt) på ett medicinhistoriskt museum. Där fanns ...

Hm det låter ju riktigt intressant. Hur mycket av allt detta finns utställt?

Tyvärr är detta museum - Stockholms Medicinhistoriska Museum - lagt i malpåse, men det jag beskriver ovan var utställda föremål - utom de äkta skeletten, de låg i källaren (jag tyckte synd om dem och klädde upp ett av dem för Halloween, i skjorta och pestmask. Sedan ställde jag det på lur i en dörröppning. Ingen i personalen kunde se det roliga i det. )
Museet låg hur som helst i Gamla Eugeniahemmet på Karolinskas område alldeles innan Solna tar slut och Stockholm tar vid. Det spökar där också...

Museilagret i Tumba är stort som en hangar och innehåller allt från pyttesmå nålar till ambulanser. Där fanns ännu äckligare saker - en möglig hjärna i formalin, en hjärnlunga, vaxmodeller av smittkoppor, etc.

Typiskt att det är vikarierer som anmäler:

För två veckor gjordes två Lex Sarah-anmälningar avseende Villa Balder i Falkenberg. Bakom dem står två personer som i olika perioder under 2009 vikarierat på hemmets fritidsavdelning för psykiskt funktionshindrade ungdomar.
Båda anmälarna beskriver i upprörda ordalag vad de anser vara en verksamhet utan struktur och fungerande rutiner och en arbetsplats utan ledning och självreflektion. Särskilt förfärade är de över behandlingen av en pojke, som dagligen vistas på hemmet.

http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.732142-funktionshindrad-pojke-lastes-in

Den vanliga personalen ansåg att detta var naturligt, de hade utbildat en egen "kultur" som sa att det var ok. Pojken var ju besvärlig och det viktigaste är förstås personalens bekvämlighet.

Frågorna vad som skett på Villa Balder är många men svaren än så länge få. Sergio Garay berättar att man intervjuar många personer för att få veta hur ofta pojken straffats i ”mysen” och sedan hur länge - han har vistats på Villa Balder i ett par, tre år. Man utreder också om påståenden om att extrapersonal tidigare anmärkt på verksamheten vid Villa Balder, men utan att det lett till några åtgärder från arbetsgivarens sida.

Varför berättade inte pojken? Kanske han inte kunde tala. Eller så trodde han att det var så det skulle vara, att personalen hade rätt att låsa in honom. Det kan ha hållit på hela tiden han varit där.

Undrar hur många liknande fall det finns som ingen någonsin får veta om ...

Ja det är väl typiskt vikarier. De åker inte dit lika illa efteråt heller.

När jag var elev på långvård, så satte jag en hel del dåliga saker i ljuset. Fanns inget lex Maria då, och jag anmälde bara till chefen.

Det som hände var att jag inte fick jobb sedan. Alla eventuella framtida arbetsgivare ville ha referenser från personal, så de tog kontakt med personalen på det där stället, varpå de fick höra hur samarbetsovillig jag var, att de inte kunde förstå hur en sådan som jag skulle kunna passa i vården. De sade också sådant som att jag inte kom i tid fast jag gjorde det.

Och detta svalde alla jag sökte jobb hos hur lätt som helst. Jag kunde inte försvara mig. En aspergare som klumpigt säger att "de ljuger" - vem tror på det.

Och inte hjälper något Lex Maria detta. Ingen kan avslöja sådana lögner som de före detta personalen kom med mot mig. De säger ju inte "nu ljuger vi för att hon satte dit oss" utan även om någon har satt dit andra, så kan den ju vara dålig på jobbet.

Jag tycker att det borde till ett annat skydd för de som anmäler. Att referenser från stället de blev anmälda på aldrig behövs eller är statiska som "såg till att våld blev uppmärksammat och åtgärdat" (helst bättre formulerat). Det ska inte vara möjligt att avkrävas referenser från personal som man har satt dit. Och personen borde som belöning för det den gjort, garanteras/få ett jobb, inte bara lämnas åt alla som vill sätta dit "skvallerbyttan".

Jag kan säga att på alla ställen med åldringar där jag har varit (som elev, sommarjobbare och mitt enda jobb) så har personalen gjort saker som det skulle ha blivit stort rabalder om ifall det kom ut. Jag lade mig jämt i sådant och fick som sagt sota för det ordentligt.

Personalen kan spara på maten för att få äta själv,jag har sett dem rappa åldringar med handduken för att de inte samarbetade (dement person), dörrar står öppna så att alla kan se underliven på varandra (utlämnande som fan), en patient blev tvångsmatad med godis under skratt från personal (han var dement och trodde att det var gift), oerhört slarvig och felaktig rakning som ryckte och nöp i strån, utskällning av patient som kissade ned sig precis när blöjan togs bort, "här luktar du ju jäääävligt gott" när det luktade bajs.

Där jag hade ett riktigt jobb, kom det en dag en arbetstränande person med depression som hade självmordsförsök bakom sig (vet inte varför ledningen berättade det, men det gjorde de). Då slutade personalen mobba mig, och gav sig på henne. De kunde stå med armarna i kors i ett led och säga elaka saker som "ska du hänga dig slangen medan du duschar patienten?" eller "hahaha vet du inte vilken blöja som är störst? hoho". En dag kom hon inte, utan hade tagit livet av sig (och lyckats).

Och jag gjorde inget den gången, var mest förvirrad och började ta slut själv. Fy fan att jag inte lade mig i, jag som hade lagt mig i allting innan.

*ordlös*

Jag tror, eller är övertygad, om att missförhållanden är mycket vanligare än vi tror. Jag har ju som sagt sett en hel del själv.

Det blir verkligen en jargong som inte går att säga emot. Mina första reaktioner bemöttes också med "det är en jargong, den måste du lära dig acceptera" av min handledare (en som enbart var yttre handledare alltså inte som jobbade på avdelningen) då jag var elev.

Men de flesta verkar inte reagera så mycket.

De som jag mötte som INTE var elaka på något sätt, de var ändå rätt korrekta och sakliga och behandlade personer som just saker/personligt.

Det är säkert också så att om man jobbar med människor hela tiden, och ska göra arbetsuppgifter som regleras som vilket indrustrijobb som helst, så faller nog folk lätt in i en jargong.

Därför anser jag att man bör ha kontinuerlig vidareutbildning/kurser/uppföljning där man diskuterar sitt jobb och situationen. Hur man vill ha det, om man behandlar patienter/klienter så som man själv vill bli behandlad, om man inser hur utsatta folk är, om man inser att folk på sjukhus råkar ut för något som kan vara en stor grej i deras liv, för patienten är föda barn inte löpande band-grej som det är för personalen (som kan säga lite vad som helst som är mindre bra). Fundera över "vill man själv bo på det boende man arbetar"?

O.s.v.

Jag tror helt klart att all vård (från boenden till sjukvård) skulle bli bättre om man följde upp och hade pratgrupper, kurser eller annat (vad som nu kan vara bäst) där man pratar om ovanstående och får chans och tid att reagera och tänka över hur man vill ha det och om man beter sig som man vill.

Det är också oftast lättare för folk att ändras om alla är på samma spår och det inte är så att en ensam ska försöka (det räcker med att jag ser till mig själv för att ta reda på hur lyckat det var, noll till patienterna och mindre än noll till mig).

Whistleblowers kallas ju de som avslöjar. Dessa människor är fruktansvärt viktiga för att ett samhälle ska behålla sin öppenhet.
Tyvärr kommer väl dessa bli färre då det blir fler privata lösningar eftersom inom det privata så kan du bli straffad för att tala om arbetsplatsen, men i det offentliga går det inom yttrandefriheten.

carl skrev:Whistleblowers kallas ju de som avslöjar. Dessa människor är fruktansvärt viktiga för att ett samhälle ska behålla sin öppenhet.
Tyvärr kommer väl dessa bli färre då det blir fler privata lösningar eftersom inom det privata så kan du bli straffad för att tala om arbetsplatsen, men i det offentliga går det inom yttrandefriheten.

Man blir indirekt straffad i det offentliga också.

Det räcker att nästa arbetsgivare vill ha referenser. Vem ska avgöra om de gamla medarbetarna har rätt eller fel när de säger att personen var osamarbetsvillig m.m.? Det är ett stort problem. Var och en som avslöjar missförhållanden kan bli straffad, offentliganställd eller ej.

Det var i den offentliga sjukvården jag var, och jag blev "straffad" genom att inte få några referenser som var annat än felaktiga.

Jag fick även SKOLBETYGET osamarbetsvillig m.m. m.m. på ett ställe där jag var elev, efter att ha vägrat arbeta extra gratis på en helg under min praktiktid. Jag frågade om jag fick betalt. "Betalt? Nej, du är elev" sade föreståndaren som ville att jag skulle arbeta lördag/söndag utöver mitt 40-timmarsschema som elev.

I mitt fall var det säkert en massa aspiga saker som de kunde klanka på också, men det som överskuggar allt annat är lögnerna när jag inte gjorde som de ville (inte arbetade gratis, inte höll käft om missförhållanden).

Jo att överhuvudtaget våga bryta mot den kollektiva pressen inom arbetsplatsen kräver ju mycket karaktär. Ett samhälle utan dessa individer skulle inte komma långt.