Undrar om det finns flera som litar på folk och blir lurade ganska ofta? Är det typiskt AS eller kanske bara jag? lol För jag tror på vad den personen säger är sant oftast. Jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga

du är inte ensam med om det ,känner igen mig ,men jag vet inte om det är typiskt AS ?

Jag blev lurad till stockholm en gång. Jag skulle träffa en person jag hade pratat med över internet/tele ganska länge, och när jag kom dit så var ingen där och jag fick inget svar på telefonen.

Ja, jag blir lurad väldigt ofta... tror jag .

Jag har svårt att avgöra när folk talar sanning eller ljuger vilket gör att jag alltid utgår från att de talar sanning såvida det inte finns en logisk anledning till varför de skulle ljuga.

Så såvida ingen talar om för mig att de har ljugit eller påstår att någon annan ljög ( och hälst lägger fram ett bivis för varför de tror så) så har jag ingen aning egentligen.

Ps. Jag har dyslexi, borde försöka hitta vart man kan skriva in det så att de hela tiden syns. Jobbit att skriva in det i varje post.

Jag har blivit lurad på rätt mycket pengar i olika omgångar och några sommarställen har också blivit avlurade i släktens historia (tror att flera av oss har AS).

Jag tror absolut att detta är ett symptom på AS, eftersom man tenderar att ta saker bokstavligt och har svårt att se andemeningen.

Något som är positivt med det här symptomet är att vi åtminstone går omkring och tror gott om folk. Tänk vad jobbigt det måste vara för dem med borderline eller liknande som alltid misstänkliggör andra människor och deras intentioner!

glufs skrev:Tänk vad jobbigt det måste vara för dem med borderline eller liknande som alltid misstänkliggör andra människor och deras intentioner!

Å andra sidan blir de ju då inte lurade på pengar o.s.v, om man nu ska föra det resonemanget?

Jag har inte Borderline men jag har fruktansvärt svårt för att lita på folk ändå, men inte mår jag dåligt på något sätt för det. Visst kan det vara jobbigt ibland, men ibland kan det vara bra att genomskåda falska människor också.

keyns skrev:

glufs skrev:Tänk vad jobbigt det måste vara för dem med borderline eller liknande som alltid misstänkliggör andra människor och deras intentioner!

Å andra sidan blir de ju då inte lurade på pengar o.s.v, om man nu ska föra det resonemanget?

Jag har inte Borderline men jag har fruktansvärt svårt för att lita på folk ändå, men inte mår jag dåligt på något sätt för det. Visst kan det vara jobbigt ibland, men ibland kan det vara bra att genomskåda falska människor också.

Okej, vad bra då!

iaTan skrev:Ps. Jag har dyslexi, borde försöka hitta vart man kan skriva in det så att de hela tiden syns. Jobbit att skriva in det i varje post.

Tekniker: Om du klickar på den här länken kan du lägga in det i din signatur och det visas på alla dina inlägg (inklusive de du redan skrivit).

Trodde på folk förr, blev utnyttjad, lurad, utsatt osv. Numera är jag antingen ovanligt kompetent på att tolka och förutse folks mörka sidor, eller själv störd på nåt vis... (eller både och kanske)

(...eller fortfarande rätt naiv men med god teoretisk förståelse för sådant, och vaksam)

glufs skrev:Jag har blivit lurad på rätt mycket pengar i olika omgångar och några sommarställen har också blivit avlurade i släktens historia (tror att flera av oss har AS).

Jag tror absolut att detta är ett symptom på AS, eftersom man tenderar att ta saker bokstavligt och har svårt att se andemeningen.

Något som är positivt med det här symptomet är att vi åtminstone går omkring och tror gott om folk. Tänk vad jobbigt det måste vara för dem med borderline eller liknande som alltid misstänkliggör andra människor och deras intentioner!

Jag har borderline-diagnos men är oerhört naiv och godtrogen.. jag tror alltid det bästa om folk och blir sårad eller lurad ganska ofta. Det kan ju iofs bero på att jag också tror att folk verkligen menar vad de säger och att de kommer att göra vad de har lovat.

Däremot måste jag ju erkänna att minsta lilla misstag (som det ser ut för omvärlden, i min värld finns det mycket till synes trivialt som är oförlåtligt) från en person kan göra att jag inte vill ha med den att göra mer, åtminstone inte på väldigt lång tid och inte utan att de verkligen måste övertyga mig om att de går att lita på.

tramsmaja skrev:Jag har borderline-diagnos men är oerhört naiv och godtrogen..

Okej, hoppas jag inte trampade dig på tårna. Jag har levt i närheten av en person som diagnosticerats med borderline och h*n var oerhört (sjukligt) misstänksam.

Sorry igen.

glufs skrev:

tramsmaja skrev:Jag har borderline-diagnos men är oerhört naiv och godtrogen..

Okej, hoppas jag inte trampade dig på tårna. Jag har levt i närheten av en person som diagnosticerats med borderline och h*n var oerhört (sjukligt) misstänksam.

Sorry igen.

O nej ingen fara, jag tog inte det du skrev som något negativt alls.

glufs skrev:
Något som är positivt med det här symptomet är att vi åtminstone går omkring och tror gott om folk.

Finns ju dock gränser för hur mycket skit man kan tåla från 'folk' utan att börja förvänta sig mer skit, tror inte man behöver vara borderline för att inte sätta handen på spisplattan om och om igen..

..jag räknar snarare med att folk är knepiga på åtminstone något sätt, och tar ställning till om det är på acceptabla nivåer att vilja umgås med.

Jag är godtrogen och naiv vad det gäller människors godhet trots att jag blivit bevisat motsatsen hur många gånger som helst...
Men saken är för mig så enkel att jag skulle inte vilja leva i en värld där alla vill allt och alla ont, så därför tänker jag fortsätta tro på att människor i grunden är goda tills dess jag dör...
Undantaget då kanske anställda inom Soc. och FK, där de riktigt onda själarna verkar ha samlats...

minimaugurl skrev:Undrar om det finns flera som litar på folk och blir lurade ganska ofta? Är det typiskt AS eller kanske bara jag? lol För jag tror på vad den personen säger är sant oftast. Jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga

Öhh ja!
Men har faktiskt blivit överdrivet misstänksam istället efterhand och litar väl eg inte på någon numera. För att skydda mig.

Jag var otroligt naiv när jag var yngre.

Jag tror det har med AS att göra.

Jag har snarare alltid varit misstänksam, och när jag väl trott på folk så har det visat sej att dom bluffat, vilket gjorde mej mer eller mindre paranoid ett tag. Numera håller jag det på en lite mer moderat nivå, men är fortfarande misstänksam och eftersom jag tar saker bokstavligt så är det lätt hänt att skämt och ironi istället tas som verkliga hot eller förolämpningar.