Som jag ser det finns det ingen bra lösning för människor med autistiska drag i dagens värld som jag funnit ut det. Det finns olika ekonomiska system i världen som helhet, där det i nordamerika kan vara lättare att komma in i arbetsmarknaden, arbetsgivare kan också se fördelar med "neurodiversity" i högre grad osv, men där stödsystemen för de som faller utanför är tydligt sämre. I Sverige är det svårare kan det vara svårare att hitta in i arbetsmarknaden, men det finns en omfattande stödbyråkrati i form av bidragsanställningar, daglig verksamhet, sjukskrivning osv.
Ingen av det här är ju någon lösning typ varken den öppnare fattigdomen i Nordamerika eller det trögfattade och i grunden irrationella kontroll-, hjälp och stödsystemet kopplat till diagnoser och annat á la Sverige löser något - kanske någon slags "flexicurity" är bättre? Hur som helst erbjuder lönearbetet som norm ingen rättvisa och är i sista hand också irrationellt det med vi ser konsekvenser i form av miljöproblem, krig osv, i ett tidigare samhälle kunde människor utanför neurologiska normer kanske passa in som spårare, schamaner eller annat men finns någon väg dit?