Hur ser du på livet som aspergare?
Både positiva och negativa tankar välkomnas.

Tråden är inte tänkt som en jämförelsetråd mellan nt och asperger utan mer som en tråd där vi kan dela tankar och kanske komma tips.

Alla vill dock inte ha tips men man får strunta i om det ändå kommer i tråden.

Så hur ser ni på livet som aspergare?

Kan det sägas så mycket positivt? Helst vill jag göra det men det är svårt att helt blunda för det faktum att AS strulat till det mesta i livet - från mobbing till utbrändhet till kronisk ekonomisk stress. Som om det inte vore nog så strular det till det för mina barn också och hindrar dem från det liv de vill leva. Det är nu jag ska säga att allt det är värt det eftersom AS också frälst mig från ett liv fyllt av tomsnack och Lets dance, men helt ärligt har jag inte den åsikten längre. Varken jag eller mina barn tjänar något på en större världsbild, i alla fall inte mycket nog för att uppväga de negativa effekterna.

Tjah.. Ska man försöka sila ut det positiva så gillar jag ändå personen som jag är idag och utan diagnosen hade jag möjligtvis varit annorlunda. Kanske hamnat i "dåligt" umgänge och blivit påverkad av det.

Och jag trivs här på forumet även om det kan vara lite tjafsigt emellanåt och hit hade jag nog inte heller sökt mig om jag inte hade haft diagnosen.

Sen finns det ju mycket negativt såklart också, som utbrändheten och depressionen och allt det där, säkert mer negativt än positivt men hade man lagt ner förmycket tanke på det så hade man nog avslutat det för längesedan.

Ett helvete. Stresskänslig, sömnproblem, behov av ruiner, social ångest, ljudkänsliget, depression, ångest, behov av mediciner med biverkningar.
Hade gärna avslutat mitt liv med en knapptryckning men det är väl bara att lida sig igenom livet antar jag.

De enda positiva aspekterna är nog mitt minne och sätt att tänka logiskt och analyserande. Även min aspiga envishet. Inga saker jag har användning av i vilket fall.

Oftast är det la förjävligt, om man tänker på just aspergerdelen.

Dock är jag i övrigt hyfsat halvnöjd (jo det är bra) med livet just nu, känns bra.

Har svårt att särskilja mitt asperger från mitt jag.
Är det ett och samma?

För jag känner mig glad, förutom de stunder då aspergern kommer i vägen.

Jag tycker det är svårt att avlasta skuldkänslor på min diagnos. Allt för ofta känns det som att det bara är jag som inte presterar tillräckligt bra och glömmer helt bort att jag faktiskt har en diagnos som skiljer mig från många andra.

Jag kan bara tala utifrån mig själv.

Jag är nöjd med livet, det är så. Trots att jag har diagnosen och alla problem/svårigjeter som alla de olika symptom (?) kan ge så är jag ändå mer positiv än tvärtom till livet.
Något som jag ändå önskar vore enklarer är komtakten med andra. Jag skulle gärna ha fler vänner som man kan träffa ibland och fika eller nåt annat trevligt.

Livet har inte alltid varit en dans på rosor men jag har ändå alltid tyckt om livet och jag gör det fortfarande, det ger så mycket.

.

Jag själv är lycklig över Aspergerdiagnosen, jag fick förklaringen till det ena och det andra, även om jag inte har svår Asperger.

En orsak är att mina schizofreniproblem, som jag som högfungerande lyckas hinna lite ikapp med, har lett till att jag (liksom många andra), har behövt uppnå bättre självinsikt. Detta har man fått genom så många års kontakt med vården, så nu när jag fick AS-diagnosen, så var det relativt lätt att ta till sig.

Jag är kanske då en ytterst komplext fungerande person, bl.a så siktar jag på att kolla nu en ny personlig nytänkande sak i månaden eller nå't. Först skall jag se vad som kan komma av lite nytt om det som kallas hjärnans plastcicitet. En kurs t.ex, eller nytt, för mig som är 55+, kan kanske hjälpa upp hjärnan inom andra områden.

Men sömntrasslet just nu, får jag ta mig an parallellt - och jag har helt klart en kombination av diagnoserna, där framtiden innebär problem, men jag är ju delvis van vid att lösa sådana.

Så framtiden är en utmaning!

Har tänkt på att spela in filmer och prata om detta på engelska. Sedan lägga upp på YouTube.

Tänkte ta t ex hur jag kan se på biologisk mångfald, religion, sexualitet, politik, empati etc. Första "avsnitten" skall vara med introduktion och lite småprat så där. Så jag väntar tills det. Hehe.

Det är mycket negativt, men tendensen till att vara analytisk är ju bra