liten blogg, modellivet och asperger

Diskussioner kring allt som rör arbete och studier.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 13:07:19

Borde ha varit möjligheter med en dagbok här inne, men hoppas att det är okej att jag gör det här, annars kan administratören flytta tråden dit den passar.

Men hur kan du inte bli lite bitter när du möter stängda dörrar hela ditt liv, men då hittar du en öppen dörr, men då stängs den också. Det känns som att jag föddes för att bli avvisad.

För 7 år sedan träffade jag den här modellagenten. Det är inte första gången jag stoppas av sådana människor. Men jag var aldrig intresserad av att bli modell för jag tyckte inte om att bli sminkad, stylat hår och fotograferat. Jag vann en tävling när jag var 18 också och de skulle anmäla mig till toppmodellen men jag ville inte. Flera år senare slutade jag igen, jag tecknade ett kontrakt men var inte så ivrig att åka utomlands. Jag jobbade istället, men när jag fyllde 24 åkte jag utomlands. Ville prova något nytt. Var en riktigt lärorik och rolig upplevelse. Jag åkte utomlands för första gången i mitt liv ensam, det var verkligen läskigt, men jag lärde känna mig själv. Efter att jag började arbeta som modell hälsades jag på ett annat sätt av alla som kände mig från tidigare och. Människor var mer intresserade av kontakt, jag trivdes bättre och jag kände inte längre att jag kämpade så mycket socialt. De andra modellerna var inte dömande utan upplyftande. Jag kände mig inte längre utesluten. Den bästa känslan jag har haft är när jag sitter på planet, borta från allt och alla som tillhör det förflutna och kommer att göra något som de inte har haft chansen att göra.
Men så småningom frågade min agent om jag hade asperger. Och min värld kollapsade lite .. Jag tänkte bara "jävla, jag lyckades inte dölja den?" . Jag hade typ av brist på kroppsspråk, ansiktsuttryck och ibland verkade jag stängd. Jag var på ett ställe i två månader i taget, sedan åkte jag till ett annat land. Men på min tredje resa skickades jag hem efter två veckor, sedan åkte jag hem i två månader. Sedan fick jag en ny byrå och var där i två månader. Jag arbetade inte tillräckligt bra för att komma tillbaka, så det byttes igen. Gradvis har erbjudanden blivit färre och tiden hemma har blivit längre och längre. Sedan kom Covid, det positiva är att jag inte längre behöver ljuga för att förklara varför jag är hemma hela tiden, det negativa är att trots att jag har blivit bättre mentalt och fått medicin, har jag inte möjlighet att resa nu.

Jag fick toppbyråer utomlands och min agent hade så stora förväntningar på mig. Och har sagt till mig att "det måste finnas något väldigt fel eftersom DU inte fungerar bra, du är den jag hade de högsta förväntningarna på"

De andra jag var med där har gått vidare för att studera eller leva sina liv på som en modell eller något annat de vill ha.
Jag känner att jag sitter här igen utan ingenting. Jag har inget mål eller mening i livet igen. Allt jag gör är bara för att jag vill göra något förnuftigt. Jag märker också hur människor möter mig. Intresset är på något sätt mer borta igen: / Och då är min vilja lite för stark för att bara acceptera att jag med asperger kanske bara ska vara sjukskreven: /
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Dalaberger » 2021-03-26 13:19:25

Kanske lite fördomsfullt eller mycket, men bara för att man är snygg och modell så finns det inget som säger att man måste vara bra på det sociala, utseende är medfött, sen hjälpt av lite smink. Snygghet säger inget om personlighet eller övriga förmågor, man kan vara snygg och helt intelligensbefriad, man kan även vara snygg och vara rena karriärakademikern. Du har nog utseendet men inte personligheten som de flesta andra modeller har men det är inget man kan kräva eller förvänta sig, människor är olika. Sen är du värd lika mycket som andra, som jag skrev i den andra tråden.
Dalaberger
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 13:40:58

Jag vet mycket väl att ett bra utseende inte behöver betyda att man lyckas. Men för mig öppnade det några dörrar, det har varit en upplevelse jag uppskattar och jag märkte att andra började träffa mig bättre.
Men det kan tyckas att allt bara går tillbaka till tråkigt. Det är typ av inte tillräckligt bra för mig, vad livet med aspergers kan erbjuda. Det känns på ett sätt som vi har ett steg vi tillhör och att vi alltid kommer att hamna i detta skede oavsett vad vi försöker, så jag tillhör den låga statusen. Ibland tycker jag att det är dumt att jag tog tillfället i akt som modell, för det gav mer smak till livet. Men då blir det bara långsamt men säkert oåtkomligt.

Ja, vad du skriver om personlighet. Personlighet irriterar mig. Varför får vi den personlighet vi får? Är det föräldrarna? Är det ärvt? Jag tycker faktiskt inget annat om mig själv än utseende. Jag har ingen av de egenskaper jag vill ha: positiv syn på livet, extrovert, som jag själv.

Istället är jag i grunden negativ, inåtvänd, gillar inte mig själv. Och om jag försöker gilla mig själv känner jag att jag lurar mig själv.
Jag tror att jag är diskvalificerad för livet. Att eftersom jag inte uppnår någonting som jag vill ha jag två val. Att fortsätta sträva efter mina önskningar, eller att sitta ner och inse att livet är över
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav slackern » 2021-03-26 13:48:20

Hej och välkommen.

Intressant att höra hur den världen är ska bli intressant att läsa. Milano har jag hört ska vara en stor mode stad, har själv varit där och det är en speciell platts eller mycket att se och uppleva.
slackern
 
Inlägg: 37636
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Dalaberger » 2021-03-26 14:02:58

Flyktig skrev:Jag vet mycket väl att ett bra utseende inte behöver betyda att man lyckas. Men för mig öppnade det några dörrar, det har varit en upplevelse jag uppskattar och jag märkte att andra började träffa mig bättre.
Men det kan tyckas att allt bara går tillbaka till tråkigt. Det är typ av inte tillräckligt bra för mig, vad livet med aspergers kan erbjuda. Det känns på ett sätt som vi har ett steg vi tillhör och att vi alltid kommer att hamna i detta skede oavsett vad vi försöker, så jag tillhör den låga statusen. Ibland tycker jag att det är dumt att jag tog tillfället i akt som modell, för det gav mer smak till livet. Men då blir det bara långsamt men säkert oåtkomligt.

Ja, vad du skriver om personlighet. Personlighet irriterar mig. Varför får vi den personlighet vi får? Är det föräldrarna? Är det ärvt? Jag tycker faktiskt inget annat om mig själv än utseende. Jag har ingen av de egenskaper jag vill ha: positiv syn på livet, extrovert, som jag själv.

Istället är jag i grunden negativ, inåtvänd, gillar inte mig själv. Och om jag försöker gilla mig själv känner jag att jag lurar mig själv.
Jag tror att jag är diskvalificerad för livet. Att eftersom jag inte uppnår någonting som jag vill ha jag två val. Att fortsätta sträva efter mina önskningar, eller att sitta ner och inse att livet är över

Det är inte för sent för att byta bana, studera vidare eller prova på något annat jobb. Man är inte dömd till låg status bara för att man har Asperger, du kan fortfarande vara väldigt intelligent fast kanske för mycket insnöat i ditt arbete men många kloka personer har med sannolikhet haft Asperger, det går att lyckas ändå. Omständigheterna är det viktigaste, hittar du rätt så löser det sig.

Personlighet är både ärvt, uppväxt och upplevelser. Att människor är lika sina föräldrar är väldigt vanligt, nedärvt eller/och via uppfostran. Vad hindrar dig från att tycka om dig själv? Prova tänka att "jag är faktiskt rätt bra ändå, det finns något gott i mig". Jag kan nog med god säkerhet säga att du inte alls är så illa som du tror, du är bara din egna värsta kritiker, släpp på trycket lite och känn efter.
Dalaberger
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 14:14:38

slackern skrev:Hej och välkommen.

Intressant att höra hur den världen är ska bli intressant att läsa. Milano har jag hört ska vara en stor mode stad, har själv varit där och det är en speciell platts eller mycket att se och uppleva.


Det är den plats jag har varit mest. Jag har tecknat med 5 olika byråer där. När jag har sagt det till bekanta tycker de att det är mycket bra. Men det är faktiskt dåligt. Det visar att du har det utseende och den kropp som är eftertraktad i branschen, men att det också visar att byråerna släpper dig. Den branschen är komplicerad.
När jag fick mitt första kontor i Milano fick jag ofta veta att jag var tvungen att gå ner i vikt. Det här var den enda byrån som sa det, men jag hade 3 jobb på 2 månader där så de var nöjda. Men de släppte mig ändå. Jag sågs av en agent i Milano när jag satt på ett kafé. Han ringde till min agent och sa att de ville ha mig. Så jag fick en ny byrå då. Men sedan skickade de mig hem efter två veckor eftersom jag inte fick jobb. Så jag fick besöka andra byråer där och fick veta att jag kunde komma en månad senare. Så det var tillbaka till Milano då. Men då var det semester och jag var tvungen att åka hem. Måste komma tillbaka, men nästa gång var jag tvungen att betala för lägenheten själv. Det är vanligt att modeller gör detta i Milano. Jag gick med en annan modell så det blev inte så dyrt. Men jag fick nästan inget jobb. Efter att ha varit i Milano i nästan ett år fick jag en byrå i Turkiet. Jag hade varit där tidigare på en toppbyrå så det var lite besvärligt att komma till en medium byrå, men miljön där bland modellerna är mycket tätare än i Milano. Så jag kände mig lite mindre ensam där. Efter två månader gick jag hem, jag ville verkligen inte, och då hade jag ingen plan framåt för jag fick på något sätt ingen byrå och det närmade sig semester i Europa igen. Plötsligt fick jag ett samtal om att åka till Dubai. Det var bara att vara där en vecka på jobbet, men jag var glad att det reser till en ny plats igen. Sedan gick jag 6 månader utan någon plan. Sedan kom några stora byråer till Stockholm, som ville träffa oss. Jag fick en toppbyrå från New York, men det gick till helvetet när jag skickade videon. Vi måste skicka presentationsvideo och det är det värsta. Använd röst, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Så det var "nej". Sedan var det Milan igen, men jag hyrde en lägenhet själv. Jag arbetade också, men inte mycket. Det var början på året. Sedan fick jag ingen byrå förrän hösten 2019, vilket också var Milano. Men också här stannade jag bara två veckor eftersom jag inte fick jobb. Jag var väldigt ledsen över att åka hem. De sa också att jag var för tunn. Annars har en annan toppbyrå från New York visat intresse, men jag måste ha fler och bättre bilder, säger de.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 14:31:00

Dalaberger skrev:Det är inte för sent för att byta bana, studera vidare eller prova på något annat jobb. Man är inte dömd till låg status bara för att man har Asperger, du kan fortfarande vara väldigt intelligent fast kanske för mycket insnöat i ditt arbete men många kloka personer har med sannolikhet haft Asperger, det går att lyckas ändå. Omständigheterna är det viktigaste, hittar du rätt så löser det sig.

Personlighet är både ärvt, uppväxt och upplevelser. Att människor är lika sina föräldrar är väldigt vanligt, nedärvt eller/och via uppfostran. Vad hindrar dig från att tycka om dig själv? Prova tänka att "jag är faktiskt rätt bra ändå, det finns något gott i mig". Jag kan nog med god säkerhet säga att du inte alls är så illa som du tror, du är bara din egna värsta kritiker, släpp på trycket lite och känn efter.


Jag har ändrat kurs hela mitt liv. Jag har gått i skolan, jag har försökt ta högre studier, men det gick i helvete att jag fick ett vanligt jobb istället. Men det kändes inte så bra när alla dina tidigare vänner går på universitet eller har avslutat sin utbildning och får ett fast jobb. Så jag saknade också en personlig riktning i livet. Inte bara "ha ett jobb att tjäna pengar". Så var det modelling, för du kan tjäna bra om du gör det bra, och du kan tjäna ganska normalt om du gör det ok. Jag tjänade ingenting. De andra som till och med var nybörjare fick snabbt en normal lön, medan jag på något sätt var tvungen att spendera en del av besparingarna. Jag gjorde ett jobb hemma för några år sedan att jag tjänade lite och de är de enda som har velat använda mig igen, men tyvärr får de inte använda samma modell flera gånger. Jag fick också ett annat jobb hemma, men när jag dök upp där fick jag veta att jag skulle gå för jag var inte så trevlig som de trodde. De ringde till min agent som jag lyssnade på och sa "hon är inte min typ, hon ser ut som om hon har varit på en fest i går kväll, hon bär inte smink och har inte stylat håret. Hon bär inte ens fina skor!" Så jag grät på väg hem. Inte på grund av vad som sagts, men jag tror att det påminde mig om det förflutna, om känslan av att vara oönskad. Som om det hemsöker mig.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Dalaberger » 2021-03-26 15:40:41

Flyktig skrev:
Dalaberger skrev:Det är inte för sent för att byta bana, studera vidare eller prova på något annat jobb. Man är inte dömd till låg status bara för att man har Asperger, du kan fortfarande vara väldigt intelligent fast kanske för mycket insnöat i ditt arbete men många kloka personer har med sannolikhet haft Asperger, det går att lyckas ändå. Omständigheterna är det viktigaste, hittar du rätt så löser det sig.

Personlighet är både ärvt, uppväxt och upplevelser. Att människor är lika sina föräldrar är väldigt vanligt, nedärvt eller/och via uppfostran. Vad hindrar dig från att tycka om dig själv? Prova tänka att "jag är faktiskt rätt bra ändå, det finns något gott i mig". Jag kan nog med god säkerhet säga att du inte alls är så illa som du tror, du är bara din egna värsta kritiker, släpp på trycket lite och känn efter.


Jag har ändrat kurs hela mitt liv. Jag har gått i skolan, jag har försökt ta högre studier, men det gick i helvete att jag fick ett vanligt jobb istället. Men det kändes inte så bra när alla dina tidigare vänner går på universitet eller har avslutat sin utbildning och får ett fast jobb. Så jag saknade också en personlig riktning i livet. Inte bara "ha ett jobb att tjäna pengar". Så var det modelling, för du kan tjäna bra om du gör det bra, och du kan tjäna ganska normalt om du gör det ok. Jag tjänade ingenting. De andra som till och med var nybörjare fick snabbt en normal lön, medan jag på något sätt var tvungen att spendera en del av besparingarna. Jag gjorde ett jobb hemma för några år sedan att jag tjänade lite och de är de enda som har velat använda mig igen, men tyvärr får de inte använda samma modell flera gånger. Jag fick också ett annat jobb hemma, men när jag dök upp där fick jag veta att jag skulle gå för jag var inte så trevlig som de trodde. De ringde till min agent som jag lyssnade på och sa "hon är inte min typ, hon ser ut som om hon har varit på en fest i går kväll, hon bär inte smink och har inte stylat håret. Hon bär inte ens fina skor!" Så jag grät på väg hem. Inte på grund av vad som sagts, men jag tror att det påminde mig om det förflutna, om känslan av att vara oönskad. Som om det hemsöker mig.

Bara för att dina tidigare vänner har kommit längre är det ingen anledning för att just du ska ge upp, jag klarade inte grundskolan ens, nu sitter jag på högskolan. Jag har bevisat att förändring går, även om jag inte uppskattar det så mycket som jag kanske borde. Jag kanske skulle bli utdömd och fastna på daglig verksamhet, nu blir man akademiker istället.

Det är ytliga människor det där, det vill ha människor för hur de ser ut, inte för dig som person. Vill de inte ha dig så förtjänar dem inte dig, du kan få bättre, jobb, kollegor och vänner som vill dig väl. Kan bara säga åt den där gubben att då skulle han sett mina skor, det finns viktigare saker i livet och mina skor duger väl om de tar mig fram, likaväl som att du duger.
Dalaberger
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 16:41:37

[quote="Dalaberger"][/quote]

Ja, jag vet att de är ytliga, men det är bara det här stället jag har upplevt den typen av behandling och han har arbetat med modeller från min agent tidigare och han är lite speciell.
Jag tycker fortfarande att världen är ytlig. Du kan aldrig veta säkert om någon vill ha dig eller din vän på grund av ditt utseende, dina pengar eller din status. Mitt utseende har gett mig möjligheter som de flesta andra inte har haft. Jag säger inte att andras möjligheter är värdelösa, jag har bara aldrig funnit fotfäste bland dem bara. Så det var när jag kom till modellvärlden att jag kände att jag äntligen hade kommit till rätt plats i livet.
Om det inte var Covid nu vet jag inte var jag skulle ha varit. Men jag har varit hemma långt innan Covid. Jag var i Milano till slutet av 2019 och jag blev faktiskt sjuk när jag kom hem igen, hade det varit lite senare skulle jag ha trott att det var Covid. Jag var på jobbintervju och fick jobb, men sedan tappade jag det på grund av pandemin. Sedan har jag varit i 3 jobbintervjuer under pandemin och fått jobbet men bara förlorat det igen. Den tredje var att jag var så dum att jag sa att jag var i modebranschen och var ärlig att jag kommer att fortsätta göra det så länge jag kan. Fick ett svar från arbetsgivaren att han valde en annan anställd på grund av min önskan att fortsätta i branschen. Även om chefen sa att det var möjligt för mig att få ledighet och komma tillbaka om jag gjorde ett bra jobb. Så nu har jag nästan inga önskemål, men jag tittar på ämnen från gymnasiet som jag tror kan vara realistiska. Men jag fruktar verkligen läsning och tentor. Jag hoppas att jag kan lyckas göra det bättre som modell om det blir möjligt igen, för nu är jag trots allt medicinerad.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Nordic » 2021-03-26 17:37:01

Har blivit erbjuden modelljobb, han trodde att jag var 18-19år. Men tackade nej då det första var att jag skulle gå ner i vikt. Jag är inte tjock, men ändå duger det inte för modellbranschen. Ser ju inte friskt ut när dom är trådsmala utan kvinnliga kurvor.
Nordic
Bannad
 
Inlägg: 18
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav slackern » 2021-03-26 17:38:06

En fråga den kanske är lite personlig Men hur pass stort problem är det med fotografer och agenter som vill ligga? Och sätter käppar i hjulet om dom inte får sin vilja igenom? Eller det kanske bara är en myt?
slackern
 
Inlägg: 37636
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 18:00:55

slackern skrev:En fråga den kanske är lite personlig Men hur pass stort problem är det med fotografer och agenter som vill ligga? Och sätter käppar i hjulet om dom inte får sin vilja igenom? Eller det kanske bara är en myt?


Fråga vad du vill.
Jag har absolut aldrig upplevt något liknande. Jag känner också nästan ingen som har upplevt det. Men jag känner någon som våldtogs en gång, men hon var väldigt ung och det här var inte ett professionellt modelljobb utan bilder hon själv ville ha. Jag hade också en vän som var i en annan byrå i Milano som hade en agent som försökte.
Men mest hör jag inte om det. Inte heller upplevt något själv.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav slackern » 2021-03-26 18:16:09

Flyktig skrev:
slackern skrev:En fråga den kanske är lite personlig Men hur pass stort problem är det med fotografer och agenter som vill ligga? Och sätter käppar i hjulet om dom inte får sin vilja igenom? Eller det kanske bara är en myt?


Fråga vad du vill.
Jag har absolut aldrig upplevt något liknande. Jag känner också nästan ingen som har upplevt det. Men jag känner någon som våldtogs en gång, men hon var väldigt ung och det här var inte ett professionellt modelljobb utan bilder hon själv ville ha. Jag hade också en vän som var i en annan byrå i Milano som hade en agent som försökte.
Men mest hör jag inte om det. Inte heller upplevt något själv.


OK skönt att höra att du inte har upplevt det eller någon du känner. Trist det som hände med henne du känner.
slackern
 
Inlägg: 37636
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Dalaberger » 2021-03-26 18:37:51

Flyktig skrev:
Dalaberger skrev:


Ja, jag vet att de är ytliga, men det är bara det här stället jag har upplevt den typen av behandling och han har arbetat med modeller från min agent tidigare och han är lite speciell.
Jag tycker fortfarande att världen är ytlig. Du kan aldrig veta säkert om någon vill ha dig eller din vän på grund av ditt utseende, dina pengar eller din status. Mitt utseende har gett mig möjligheter som de flesta andra inte har haft. Jag säger inte att andras möjligheter är värdelösa, jag har bara aldrig funnit fotfäste bland dem bara. Så det var när jag kom till modellvärlden att jag kände att jag äntligen hade kommit till rätt plats i livet.
Om det inte var Covid nu vet jag inte var jag skulle ha varit. Men jag har varit hemma långt innan Covid. Jag var i Milano till slutet av 2019 och jag blev faktiskt sjuk när jag kom hem igen, hade det varit lite senare skulle jag ha trott att det var Covid. Jag var på jobbintervju och fick jobb, men sedan tappade jag det på grund av pandemin. Sedan har jag varit i 3 jobbintervjuer under pandemin och fått jobbet men bara förlorat det igen. Den tredje var att jag var så dum att jag sa att jag var i modebranschen och var ärlig att jag kommer att fortsätta göra det så länge jag kan. Fick ett svar från arbetsgivaren att han valde en annan anställd på grund av min önskan att fortsätta i branschen. Även om chefen sa att det var möjligt för mig att få ledighet och komma tillbaka om jag gjorde ett bra jobb. Så nu har jag nästan inga önskemål, men jag tittar på ämnen från gymnasiet som jag tror kan vara realistiska. Men jag fruktar verkligen läsning och tentor. Jag hoppas att jag kan lyckas göra det bättre som modell om det blir möjligt igen, för nu är jag trots allt medicinerad.

Det är kul att du tyckt om det ändå och att du trott dig hittat din miljö även om det sen inte gått så bra. Lite som med mig, jag är yrkesutbildad men har svårt att hitta jobb, i ett så kallat bristyrke.

Det är konstigt, annars är väl arbetsgivare glada om du vill jobba kvar, de vill väl ha lojalitet men andra är väl mer slit och släng, tycker att det är jobbigt att ha kvar någon istället, tyvärr.
Dalaberger
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-26 22:47:37

Dalaberger skrev:
Flyktig skrev:
Dalaberger skrev:


Det är konstigt, annars är väl arbetsgivare glada om du vill jobba kvar, de vill väl ha lojalitet men andra är väl mer slit och släng, tycker att det är jobbigt att ha kvar någon istället, tyvärr.


Det dumma är att jag inte gillade min "karriär" lika mycket som de andra, båda modellerna och de andra jag gick i skolan med.
Först gör Aspergersen det tungt, och sedan kom Covid och förstörde allt. Jag saknade så många fashionweeks och andra jobb! För att jag fick meddelande av min agent att arbeta med mig själv. Jag trodde att det skulle hjälpa att få en diagnos, men tyvärr är jag som jag och vet inte riktigt vad det innebär att vara rätt produkt. Men det är jävligt tråkigt att se hur långt jag skulle ha kommit om jag inte hade asperger. Ibland känns det som om jag fick asperger bara för att jag inte skulle bli bättre än de jag gick i skolan som mobbade mig. Det är lite olyckligt för mig att jag fick det, men bra för alla andra
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav ufo » 2021-03-27 1:52:40

Kan det vara så att du har någon form av utmattningsdepression nu? Det är vanligt när en hektisk period är över.


Flyktig skrev:Det dumma är att jag inte gillade min "karriär" lika mycket som de andra,
Vad vill du skriva in i nästa kapitel?
ufo
 
Inlägg: 4637
Anslöt: 2007-06-23
Ort: En liten bit utanför skogen.

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-27 11:20:39

ufo skrev:Kan det vara så att du har någon form av utmattningsdepression nu? Det är vanligt när en hektisk period är över.


Flyktig skrev:Det dumma är att jag inte gillade min "karriär" lika mycket som de andra,
Vad vill du skriva in i nästa kapitel?


Vad menar du med "nästa kapitel"?

Vill du veta mer? Jag ska skriva mer. Men det är tillåtet att ställa frågor om du har några också.
Det blir lite fel när jag skriver eftersom jag ibland skriver på min mobil så det blir autokorrigering.
Vad jag menade var att jag tycker att det är dumt att min karriär inte gick så bra, medan de flesta andra, inklusive de som mobbad mig, har fått ett bra liv. Jag vill inte ha deras liv, men det verkar som om det har gått bra för dem, de har jobb, familj och nätverk. De har på något sätt hittat sin plats. medan jag själv känner mig förföljd av aspergers
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-27 12:31:54

ufo skrev:Kan det vara så att du har någon form av utmattningsdepression nu? Det är vanligt när en hektisk period är över.


Nej, jag tror inte det. Jag har inte "arbetat" sedan 2019 och har bara varit hemma medan pandemin har pågått. Det enda är att jag går till psykologer och sådant och kommer att hitta en praktikplats så att jag kan få ett jobb då. Det är värre för mig att bara gå i min egen bubbla.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Dalaberger » 2021-03-27 16:05:11

Flyktig skrev:
ufo skrev:Kan det vara så att du har någon form av utmattningsdepression nu? Det är vanligt när en hektisk period är över.


Nej, jag tror inte det. Jag har inte "arbetat" sedan 2019 och har bara varit hemma medan pandemin har pågått. Det enda är att jag går till psykologer och sådant och kommer att hitta en praktikplats så att jag kan få ett jobb då. Det är värre för mig att bara gå i min egen bubbla.

Mmm, viktigt att komma ut så man inte glömmer bort samhället. Av nån anledning verkar det som jag samlar på mig folk som får praktikplatser som vänner, så för mig känns det vanligt och bra. Annars sitter de som du bara hemma och gör knappt nått. Jag studerar heltid hemifrån nu och har jobbat några helger och det har varit så välbehövt, man behöver ut bland folk ibland.
Dalaberger
 
Inlägg: 170
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-27 16:48:51

Dalaberger skrev:
Flyktig skrev:
ufo skrev:Kan det vara så att du har någon form av utmattningsdepression nu? Det är vanligt när en hektisk period är över.


Nej, jag tror inte det. Jag har inte "arbetat" sedan 2019 och har bara varit hemma medan pandemin har pågått. Det enda är att jag går till psykologer och sådant och kommer att hitta en praktikplats så att jag kan få ett jobb då. Det är värre för mig att bara gå i min egen bubbla.

Mmm, viktigt att komma ut så man inte glömmer bort samhället. Av nån anledning verkar det som jag samlar på mig folk som får praktikplatser som vänner, så för mig känns det vanligt och bra. Annars sitter de som du bara hemma och gör knappt nått. Jag studerar heltid hemifrån nu och har jobbat några helger och det har varit så välbehövt, man behöver ut bland folk ibland.


ja. Men inom modellbranschen var jag social med andra modeller, så vi hade så mycket gemensamt. Men i den "vanliga" världen är det lite svårare att passa in.
man måste lyssna på tråkiga ämnen och låtsas att man är intresserad. Och då finns det alltid en känsla av att du kan vara sämre eller på samma nivå som andra, men du borde inte tro att du är bättre. Vanliga människor är inte upplyftande. Det positiva i den modellbranschen är att jantelagen inte är tillämplig där, men det är den bland normala.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav slackern » 2021-03-27 17:12:43

Vilket är det mest exotiska landet du har besökt när du har jobbat?
slackern
 
Inlägg: 37636
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav Flyktig » 2021-03-27 17:26:34

slackern skrev:Vilket är det mest exotiska landet du har besökt när du har jobbat?


Turkiet tror jag.
Flyktig
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2021-03-25

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav slackern » 2021-03-27 17:48:06

Flyktig skrev:
slackern skrev:Vilket är det mest exotiska landet du har besökt när du har jobbat?


Turkiet tror jag.


Vart i Turkiet finns dom flesta jobben i Istanbul eller Ankara eller är det någon annan stad som dominerar?
slackern
 
Inlägg: 37636
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

liten blogg, modellivet och asperger

Inläggav ufo » 2021-03-27 23:12:14

För länge sedan såg jag ett TV-avsnitt, det var en typ av talangjakt för modeller, där ena tävlande hade just asperger(Vilket var just anledningen att se den).

Det jag minns var att aspietjejen helt klart hade sina problem, men också rena styrkor. Vill också minnas att hon hängde kvar ända till finalen.

Just de där styrkorna som hon men inte NT-tjejerna hade var intressanta. Jag tror att du också har dom där styrkorna som du är ensam om.
ufo
 
Inlägg: 4637
Anslöt: 2007-06-23
Ort: En liten bit utanför skogen.

Återgå till Studier och arbetsliv



Logga in