Jag tycker det är svårt att veta vad man ska fråga om för hjälp, vad jag har rätt till, vad som finns för mig. En bekant sa att jag har rätt till ledsagare och kontaktperson, hon tycker jag verkar ha ett sånt behov. Det tyckte även han som handlägger mitt ärende om handikappersättning. Vi blir ju lite hemmablinda jag och min man. Det är han som är min ledsagare idag, han sköter allt åt mig och så ska det inte behöva vara. Jag har påpekat det åt LSS-tanterna, men dom är lite sega av sig.

Men hur blir det om jag söker ledsagare, väljer dom ut någon som följer mig runt dit jag ska, el kan jag själv välja ut någon. Kan jag tex anställa min man som ledsagare, vem står för hans kostnader då. Hur är det annars om dom väljer ut någon, blir det samma person varje gång, eller byts dom ut så man får olika. Det är ju lite jobbigt om man hela tiden har olika människor som man ska lära känna, jag är inte den socialaste varelsen på jorden.

Jag är reumatiker och planerar att åka till Vintersol på Teneriffa, och dit behöver jag med mig en ledsagare. Helst vill jag ju att maken åker med, men det blir ju rätt dyrt om vi ska stå för hans kostnader själv.

Hej!

Ja, till semesterresor vet jag inte om man kan få ledsagare. Har ingen aning. Men varför kan ni inte åka på semester tillsammans, du och din man? Behöver du så mycket hjälp, att det inte blir så mycket semester för honom?

Annars brukar man väl få ledsagare för att kunna gå på en föreläsning, gå på bio, gå en promenad eller annat som man inte klarar av utanför hemmet. Personerna kan nog variera men man brukar nog kunna få samma ledsagare om det går.

I hemmet kan man få hemtjänst. Då kommer olika hemtjänsttanter och städar lägenheten. Kan man städa själv men behöver hjälp med igångsättning kan man få boendestöd.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tack för svar

Det är ingen semester att åka till Vintersol, tro mig. Det är en träningsanläggning för reumatiker, neurologsjuka osv http://vintersol.com/ Man åker dit och tränar i 4 veckor. Där nere kan dom förse en med assistenter, men jag behöver en ledsagare hela vägen.

Sen ska jag på en kurs i maj i Borås, och lär behöva någon som åker med mig dit.

Visst åker jag och maken på semester tillsammans, det gör vi varje vinter så jag får komma till värmen.

Hej!

Aha, jag förstod inte riktigt att det var Vintersol du menade. Det har jag hört om förut, fast jag visste inte så mycket om det.

Jag tror att det är lättare att få samma ledsagare om man gör en fast aktivitet regelbundet, t.ex. om man vill gå en promenad eller går en kurs. Fråga kommunen om din man kan bli din ledsagare när du ska ut och resa, om det är viktigt för dig att ha samma person hela tiden.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det är inte lite vad parmänniskor kräver av samhället, både ledsagarservice och gratis utlandsresor trots att man redan har en som kan hjälpa en!? Jag baxnar!

Heliora skrev:Det är inte lite vad parmänniskor kräver av samhället, både ledsagarservice och gratis utlandsresor trots att man redan har en som kan hjälpa en!? Jag baxnar!

Jag förstår inte riktigt, vad är det som är så konstigt att jag hellre har maken som är min trygghet som ledsagare, och inte en okänd människa? Vi ska inte iväg på någon kärlekssemester, det är en träningsanläggning.

Det är ju inte direkt gratis att åka dit, jag kommer få betala närmare 50 000 själv för den resan eftersom mitt landsting inte hjälper reumatiker nå mer här uppe. Vi har helt enkelt inte råd att stå för en ledsagare oxå.

Om det är så jobbigt för dig att maken åker med som ledsagare så får jag väl ta med mamma då

Lilla Gumman skrev:Hej!

Aha, jag förstod inte riktigt att det var Vintersol du menade. Det har jag hört om förut, fast jag visste inte så mycket om det.

Jag tror att det är lättare att få samma ledsagare om man gör en fast aktivitet regelbundet, t.ex. om man vill gå en promenad eller går en kurs. Fråga kommunen om din man kan bli din ledsagare när du ska ut och resa, om det är viktigt för dig att ha samma person hela tiden.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tack, jag ska träffa LSS den 26e i en annan fråga, så jag tänkte ta upp detta då. Jag ville bara veta hur reglerna var innan, för dom är värdelösa på att informera om mina rättigheter. Jag har haft LSS i över ett år nu, och jag sitter fortfarande på vårdcentralen och tragglar med två tanter som inte är till mycket hjälp. När jag nämnde Habilitering så såg dom ut som frågetecken. Den enda hjälp jag får nu är att dom sköter telefonsamtalen med myndigheterna, det är allt.

Det finns inga klara regler, det bedöms från fall till fall.
Sök omgående ifall du behöver överklaga!
Det går att få ledsagare till en sån här resa, det har blivit beviljat förr.
Se till att du har tydliga argument och klart formulerat dina behov.
Och så börja inte med att du vill ha maken. Se till att få det beviljat först.
Sen kommer frågan om VEM som ska vara ledsagare.....

Heliora skrev:Det är inte lite vad parmänniskor kräver av samhället, både ledsagarservice och gratis utlandsresor trots att man redan har en som kan hjälpa en!? Jag baxnar!

Jag är ensamstående och har ett par gånger haft min bror som ledsagare. Anledningen till det är att det vid dessa tillfällen

a) har handlat om uppgifter/resebestyr som är mycket krävande för mig och där jag behöver hjälp under en längre sammanhållen period.

b) på grund av den stora ansträngningen underlättar för mig om min ledsagare känner mig mycket väl, så att jag inte utanpå allt annat måste lära känna en ny person.

c) har varit såpass arbetskrävande för den som följer med, att det inte endast är att likna vid ressällskap, utan just ledsagare.

Min bror är den bäste och mest godhjärtade i hela världen och skulle sannolikt betala allt han äger och har för att hjälpa mig. Men vid dessa tillfällen vill jag att han skall få den ersättning som annars skulle gå till en kommunal ledsagare. Den ersättning som han faktiskt är förtjänt av. Han gör ju samma jobb som de, fast bättre eftersom han känner mig och jag känner honom. Dessutom vill jag som storebror att det skall vara en distinkt skillnad på den hjälp som jag oftast får av honom (gratis, NB) och den tydligt arbetstyngda hjälp som jag behöver kanske en eller två gånger var eller vartannat åt. Med sjukersättning har jag inte råd att anställa honom, hur mycket RUT-avdrag jag än kan räkna hem.

Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt. I majoriteten av de fall som någon ansöker om ledsagare, så ligger det ett verkligt och smärtsamt behov bakom.

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt.

Då får du väl gärna tycka så, själv står jag för mina åsikter här, att det verkligen är att utnyttja systemet när man som gift kräver både ledsagare och gratis utlandsresor. Jag hoppas verkligen inte att kommunen beviljar bortskämda människor sådant.

Att vara gift botar varken reumatism el AS.

Heliora skrev:

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt.

Då får du väl gärna tycka så, själv står jag för mina åsikter här, att det verkligen är att utnyttja systemet när man som gift kräver både ledsagare och gratis utlandsresor. Jag hoppas verkligen inte att kommunen beviljar bortskämda människor sådant.

Jag kan inte i något av vimsans inlägg utläsa att hon skulle vara särdeles bortskämd eller att hon tid efter annan hemfaller åt kriminalitet. Det får mig att undra vad är det som gör att jag inte är bortskämd (och gniden) när jag äskar om att få en familjemedlem som ledsagare? Är det på grund av att jag är singel, att jag är man (nåja) eller kanske att jag är så genomärlig att det inte finns skäl att oroa sig över mina avsikter?

Oavsett vad dina åsikter är, så finns det sätt att framföra dem som inte är oförskämda och respektlösa. Jag föreslår att du i fortsättningen är noggrannare i ditt ordval. Den här typen av tjuvnyp får dina åsikter och dina argument att försvinna och istället riktas udden mot dig själv.

Lakrits skrev:Oavsett vad dina åsikter är, så finns det sätt att framföra dem som inte är oförskämda och respektlösa. Jag föreslår att du i fortsättningen är noggrannare i ditt ordval.

Jag står för vartenda ord i vad jag skrivit i denna tråd och om mina åsikter inte passar dig eller Vimsan så är det väl bara att strunta i dem. Jag har sagt mitt här och tänker inte debattera saken vidare.

Admin:

För sitt respektlösa och oförskämda sätt att bemöta andra stängs Heliora av från postning på forumet till och med den 27 maj. Orsaken till det relativt hårda straffet är att detta är årets fjärde varning och andra avstängning, hela tiden för samma sak. Det här året är inte heller det första året sådant här sker utan det upprepas ständigt och har så gjort under hela den tid Heliora varit medlem på forumet.

Heliora skrev:

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt.

Då får du väl gärna tycka så, själv står jag för mina åsikter här, att det verkligen är att utnyttja systemet när man som gift kräver både ledsagare och gratis utlandsresor. Jag hoppas verkligen inte att kommunen beviljar bortskämda människor sådant.

+1

Vettiga åsikter som inte alls borde klassas som personangrepp.

Moggy skrev:

Heliora skrev:

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt.

Då får du väl gärna tycka så, själv står jag för mina åsikter här, att det verkligen är att utnyttja systemet när man som gift kräver både ledsagare och gratis utlandsresor. Jag hoppas verkligen inte att kommunen beviljar bortskämda människor sådant.

+1

Vettiga åsikter som inte alls borde klassas som personangrepp.

Jag vill påpeka att jag aldrig ens reflekterade över att anmäla saken, och att det som följde således inte har med mig att göra.

Åsikterna är vettiga och argumenten har sina poänger. Jag skulle gärna ha debatterat dem om det hade varit möjligt. Men sättet som de framfördes på var inte det trevligaste och vad man säger framgår bara på rätt sätt om man är noggrann med hur man säger det.

Det intressantaste med den här frågan är inte som jag ser det situationen för trådskaparen utan för ts make.

Ponera att undertecknad var tillsammans med en reumatiker och att han blev så dålig att han skulle vilja åka iväg en månad till en träningsanläggning med varma bad utomlands en hel månad. Hur mycket jag älskade honom skulle jag inte vilja använda hela min semester på det sättet utan har behov av att göra helt andra saker som utvecklar mina intressen och ger mig vila och rekreation. Skulle alla mina semestrar gå åt för att vårda eller stödja en annan människa skulle det nog innebära dödsstöten för det förhållandet.

Håller helt med Bjäbbis. Det är inte semester att vårda sin partner.

Hej!

Men kan ts make bli ledsagare räknas det väl inte som semester? Om ts make får betalt, kan det väl inte bli semesterdagar som går åt? Eller tänker jag fyrkantigt?

Hälsningar

Lilla Gumman

Men annars måste ts make ta tjänstledigt från jobbet, och det kanske inte är så lätt? Å andra sidan, får man arbeta med annat och få betalt under semestern?

Om 4 veckor tillbringas på Vintersol, blir det bara en veckas riktig semester. Å andra sidan, om maken inte behöver vara med under själva träningen kan han ägna sig åt sol och bad då, och det kan ju vara som semester.

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt. I majoriteten av de fall som någon ansöker om ledsagare, så ligger det ett verkligt och smärtsamt behov bakom.

Jag har ingen aning om ifall vimsan har sådana behov eller inte, men rent generellt sätt så förekommer naturligtvis överutnyttjande av bidragssystemen (och även LSS). AAFs (fd RFAs) kampanjer kring AS/autism och LSS ställer jag själv inte upp på, eftersom jag inte anser att kollektivet ska bli ett viljelöst hjälppaket. Vanligast är nog att neurotypiska föräldrar till autistiska barn överutnyttjar systemet, och gör på köpet sina barn till viljelösa hjälppaket.

Jag tror att iaf vissa kommuner inte gärna använder anhöriga till sådant. Vi hade min mor som ledsagare åt våra ungdomar ett tag, men det var på "nåder". Anledningen är antagligen att det blir svårt att hålla isär sina roller.

rdos skrev:

Lakrits skrev:Att på ett så blattant och illa förtäckt vis anklaga vimsan för att skrupellöst utnyttja det kommunala systemet var synnerligen oförskämt. I majoriteten av de fall som någon ansöker om ledsagare, så ligger det ett verkligt och smärtsamt behov bakom.

Jag har ingen aning om ifall vimsan har sådana behov eller inte, men rent generellt sätt så förekommer naturligtvis överutnyttjande av bidragssystemen (och även LSS). AAFs (fd RFAs) kampanjer kring AS/autism och LSS ställer jag själv inte upp på, eftersom jag inte anser att kollektivet ska bli ett viljelöst hjälppaket. Vanligast är nog att neurotypiska föräldrar till autistiska barn överutnyttjar systemet, och gör på köpet sina barn till viljelösa hjälppaket.

Jag har ingen aning om vilka ståndpunkter AAF har eller vad de kampanjar för. Men eftersom du citerar mig och nämner dem, så antar jag att de är viktiga för din argumentation. Skulle du kunna ge mig en snabbgenomgång av AAF:s och dina idéer kring ledsagning så att jag finge ett hum om varför du anser att barn (och kanske vuxna) förvandlas till "viljelösa hjälppaket"?

Jag kan inte se var någonstans jag utesluter möjligheten att det i vissa fall sker ett utnyttjande av systemet, inte heller hur jag (som är autist) skulle förvandlas till ett viljelöst hjälppaket i samma sekund som ledsagaren ringer på min ytterdörr (dessutom efter att jag självmant har beslutat att ansöka om det stödet). Men min inställning till de här frågorna är att endast be om hjälp när jag behöver det. Det är naturligtvis en mycket subjektiv bedömning, och det finns säkerligen många som hade sökt kommunalt stöd oftare och åter andra som hade gjort det mer sällan än jag i motsvarande situation.

Men någonting som jag har svårt att förstå i kritiken mot oss som faktiskt är funktionshindrade p.g.a. vårt AST och inte bara har en diagnos på pappret, är hur vi någonsin skall få gehör för våra problem när inte ens de som ingår i "kollektivet" (autister från Moder Jord i Tollarp?) har förståelse för den synbara paradoxen att vara intellektuellt i tipptopp men samtidigt ha svåra perceptions- och kognitionsproblem. Att bli reducerad till ett "viljelöst hjälppaket", när det faktiskt är viljan och/eller behovet att göra något som tvingar mig att be om hjälp ibland, är som ett slag i ansiktet på mig och min önskan att åtminstone få en möjlighet att då och då få göra någonting "normalt" som sträcker sig utanför Eriksberg i Uppsala och utanför Mälardalen. Det är jobbigt för mig att behöva be om utomstående hjälp och det känns varje gång som att jag utnyttjar samhällets resurser, trots att de ytterst få gånger som jag har behövt ansöka om ledsagning har varit tillfällen då det har varit en nödvändighet.

Att sedan tro att ledsagning av en person som jag är en slags betald semester, det är bara okunnigt. Det kräver kunskap om allting runt patienten som påverkar eller på något vis kanske kan påverka resan/besöket/uppgiften som skall genomföras. I det ingår mitt AST, mina tidiga tecken, mina preferenser, vad som fungerar som ångestdämpande, biljetter, platser, förmåga att kunna ta över så fort jag försvinner in i bubblan, o.s.v., o.s.v. Det handlar om att hela tiden hålla koll inte bara på mig, utan också på sig själv. Men jag har också sedan en tid tillbaka haft känslan att Aspergerforum framför allt är till för de friska och sociala. Hur skall ni någonsin kunna begripa hur det är att vara fånge inuti sig själv och hur mycket av en belastning en sådan som jag kan vara för den som hjälper mig?

Alien, visst kan det vara "som semester" om man inte behöver vara med på själva träningen. Men faktum är att jag kanske önskar använda någon av mina semesterveckor till helt annan slags semester som inte vistelsen på den orten tillgodoser. Exempelvis träffa egna släktingar och vänner, gå på kurs, gå i fjällen eller resa någon helt annan stans. Sådana önskningar upphör inte för att man valt att leva med en person som har handikapp eller hälsoproblem.