Hon är lyckligt gift och har två barn och ett omväxlande liv. Men en sak plågar henne och hon frågar psykologen vad hon ska göra:

DN Insidan skrev:Under alla dessa år har jag försökt bli vän med så många kvinnor att jag tappat räkningen. Men jag lyckas inte för att majoriteten av kvinnor inte gillar mig. Det brukar hända efter första eller andra träffen och jag har verkligen försökt att analysera och förstå varför. Jag anstränger mig att vara glad och avslappnad och visa mig intresserad och ställa frågor. Jag kan vara rätt så rakt på sak i diskussioner men inte så att det faller utanför vad som är ok. Jag är helt oförmögen att förstå varför andra kvinnor ratar mig så snabbt och med sådan frekvens.
---
Med män är det generellt mycket enklare. Jag känner att jag blir mycket mer accepterad och snacket faller sig naturligt och blir kul. Fast jag vill inte ha någon manlig kompis. Jag prövade det vid ett tillfälle med det kändes inte helt rätt med min man och inte heller med kompisens fru. Fast det är ett faktum att jag i många situationer blir ensam med gubbarna. Till den utsträckning att jag känner mig förlöjligad av andra kvinnor: ”nu pratar hon med gubbarna igen”, tycker jag att jag har hört vi mer än ett tillfälle. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen, eftersom jag redan känner mig ratad av damerna.

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/201 ... ga-vanner/

Givetvis var min första tanke "Aspergers". Det är faktiskt flera av kommentatorerna som funderar likadant. Antingen de nu själva el deras anhöriga har AS el om AS har blivit mera känt. Öht är det intressant att läsa kommentarerna: Många känner igen sig, en del kommer med förslag vad hon ev ska ändra på, andra tycker hon ska strunta i kvinnorna. Ämnet berör tydligen många med tanke på kommentarernas höga antal.

Jag har svårt med att vänner alls. Jag är Therese och ser fram emot en väninna.
Skriv om du vill.

Hej och välkommen hit!

Har du AS-diagnos el misstänker du det bara?

Här kan du svara på kontaktannonser och även skriva en själv: kontakt-onskas-del-2-t19186.html

Den tråden är väl mer för de som söker någon för en parrelation?

Nej, den är också för de som söker vänner.

Min personliga erfarenhet av kvinnor är så pass dålig att jag också skulle råda folk till att "skita i kvinnorna" i det läget. Det som fångar min uppmärksamhet i de där citaten är dock något som jag har sett förut men inte förstår mig på:

"Fast jag vill inte ha någon manlig kompis. Jag prövade det vid ett tillfälle med det kändes inte helt rätt med min man och inte heller med kompisens fru."

Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

tahlia skrev:Min personliga erfarenhet av kvinnor är så pass dålig att jag också skulle råda folk till att "skita i kvinnorna" i det läget. Det som fångar min uppmärksamhet i de där citaten är dock något som jag har sett förut men inte förstår mig på:

"Fast jag vill inte ha någon manlig kompis. Jag prövade det vid ett tillfälle med det kändes inte helt rätt med min man och inte heller med kompisens fru."

Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Jag hade också dissat tjejerna som jag var i hennes läge. Sedan tycker jag också att killar är enklare än tjejer. För en del människor kan det vara problematiskt att man har vänner av motsatt kön, för en del människor tänker verkligen att det underförstått innebär flirt. Hur många gånger att har inte tjej- och killkompisar uppfattats som ett par? Aja jag hade satsat på killkompisar om jag vore henne, brukar bli mindre drama då.


Co-Admin: tog bort två överflödiga citatrutor.

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Jag har motsatt problem. Har mycket mycket lättare för att bli vän med kvinnor än med män.

Män brukar antingen rata mig tidigt i kontakten, eller så verkar det som om en vänskaplig relation är på väg att utvecklas när de plötsligt blir väldigt avståndstagande. Det största sveket jag upplevt i en vänskap var också en man. Jag räknade honom som en av mina bästa vänner, men det visade sig att jag bara var hans "flickvänssubstitut" och "back-up plan". Så jag vet inte om jag haft en riktig vän som var kille sedan jag var barn. Jag är nästan beredd att "skita i männen" på det sätt som folk råder tjejen i artikeln att "skita i kvinnorna", men jag tycker det är trist, varför ska jag inte kunna vara kompis med män också?

När jag var liten gick det bra, det vill säga innan jag började skolan. Då var jag faktiskt kompis med fler killar än tjejer, och saknade en riktig tjejkompis, eftersom jag inbillade mig att jag skulle kunna vara mer förtrolig med en tjej. Men sedan i skolan blev det lite tabu med vänskap över könsgränserna, och tyvärr känns det som att många fortfarande lever i den mentaliteten. Håller med Tahlia om att det inte borde ses som något suspekt att ha vänner av motsatt kön, såvida det inte finns någon attraktion där. (Problemet verkar väl vara att folk alltid antar att det finns det mellan män och kvinnor, vilket också är absurt, felaktigt, heteronormativt och irriterande.) Enligt den logiken så kan ju inte bisexuella ha några vänner alls, om de har ett förhållande!

Jag är kvinna, och skulle mer än gärna ha fler vänner av båda könen.

Genom åren har det varit fler manliga vänner än kvinnliga, kvínnor avskyr mig oftast. Inte heller jag vet anledningen till detta, men jag hoppas att jag kan klura ut varför i sinom tid. Jag upplever att det är svårare att umgås med kvinnor, rent generellt. Det är mer "sociala spel" i alla dess former, mer "beklaga sig" (utan att man får ge konkreta råd tillbaka, för då är man plump; det är klagandet i sig som verkar vara det viktiga et.c.).

Under tiden analyserar jag, men känner mig än så länge inte klokare... Och hoppas att någon en dag skall uppskatta min vänskap då jag känner att jag har väldigt mycket positivt att ge.

Jag får nog ge kontakttråden en chans!

/ Svarta, 32 år och undrar fortfarande vad som gick fel

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Alla är inte lika osäkra om sin manlighet och sina relationer. Funkar finfint för mig.

Varför en del kvinnor hatar kvinor som kan umgås med män är väl för att dessa kvinnor inte spelar på samma sätt. Sitter inte och upprätthåller sin plats på någon piedestal jämtemot mannen som de göder sinsemellan och allt annat som kan tänkas vara typiskt kvinnligt.

DIProgan skrev:

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Alla är inte lika osäkra om sin manlighet. Funkar finfint.

Jag är benägen att hålla med. Det är väldigt individuellt om/hur det fungerar. Min sambo skulle t.ex. inte ha några problem med att jag hade manliga vänner. Dessutom är jag bisexuell, så om han var av den svartsjuka typen; så skulle han behöva förbjuda mig att utöva all interaktion med människor...

DIProgan skrev:

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Alla är inte lika osäkra om sin manlighet och sina relationer. Funkar finfint för mig.

Det är knappast jag som är "osäker" bara för att jag beskriver hur det funkar ute i verkliga livet.
Feltänk igen.
Om du själv fått en armbåge i nian för att du frågat en tjej vad klockan är kanske du hade fattat vad jag snackar om.

Ingen av de pojkvännerna till de tjejer jag känner beter sig på det sättet med armbågar etc.

Svarta skrev:Dessutom är jag bisexuell, så om han var av den svartsjuka typen; så skulle han behöva förbjuda mig att utöva all interaktion med människor...

Aha..du menar som de som har burka och hålls kvar i hemmet? kanske en bra idé

KrigarSjäl skrev:Det är knappast jag som är "osäker" bara för att jag beskriver hur det funkar ute i verkliga livet.
Feltänk igen.
Om du själv fått en armbåge i nian för att du frågat en tjej vad klockan är kanske du hade fattat vad jag snackar om.

Att du säger att det inte funkar i praktiken är som att säga att rättsväsendet inte fungerar och det hoppas och tycker jag ju att det gör för det mesta.

EDIT: Barnens värld är dock mycket mer av en djungel som behöver ordnas upp i.

DIProgan skrev:

KrigarSjäl skrev:Det är knappast jag som är "osäker" bara för att jag beskriver hur det funkar ute i verkliga livet.
Feltänk igen.
Om du själv fått en armbåge i nian för att du frågat en tjej vad klockan är kanske du hade fattat vad jag snackar om.

Att du säger att det inte funkar i praktiken är som att säga att rättsväsendet inte fungerar och det hoppas och tycker jag ju att det gör för det mesta.

Det kan funka, det finns också risker med det och det finns många där ute som är allmänt galna och vårdslösa.
Fel det också?

Jag har i alla fall aldrig åkt på däng men statistik för oanmälda/nerlagda undersökningar om våldsbrott i samband med svartsjuka lär vi aldrig få se.

plåtmonster skrev:Ingen av de pojkvännerna till de tjejer jag känner beter sig på det sättet med armbågar etc.

Svarta skrev:Dessutom är jag bisexuell, så om han var av den svartsjuka typen; så skulle han behöva förbjuda mig att utöva all interaktion med människor...

Aha..du menar som de som har burka och hålls kvar i hemmet? kanske en bra idé

Lolz! Inte för att det behövs, det är inte så ofta jag lämnar min älskade borg.

Hildurrr skrev:

tahlia skrev:Min personliga erfarenhet av kvinnor är så pass dålig att jag också skulle råda folk till att "skita i kvinnorna" i det läget. Det som fångar min uppmärksamhet i de där citaten är dock något som jag har sett förut men inte förstår mig på:

"Fast jag vill inte ha någon manlig kompis. Jag prövade det vid ett tillfälle med det kändes inte helt rätt med min man och inte heller med kompisens fru."

Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Jag hade också dissat tjejerna som jag var i hennes läge. Sedan tycker jag också att killar är enklare än tjejer. För en del människor kan det vara promlematiskt att man har vänner av motsatt kön, för en del människor tänker verkligen att det underförstått innebär flirt. Hur många gånger att har inte tjej- och killkompisar uppfattats som ett par? Aja jag hade satsat på killkompisar om jag vore henne, brukar bli mindre drama då.


Co-Admin: tog bort två överflödiga citatrutor.

Varför tycker du att killar är enklare än tjejer? Jag tycker samma sak, det vore lite intressant att läsa varför du upplever det så.

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Tänker börja med att hålla med DiP om att det tycks handla om osäkerhet, men utveckla det lite tydligare. Det handlar inte om att du är osäker utan om att mannen som då sätter en yxa i dörren är den osäkra - han litar bevisligen inte på sin partner och tror tydligen att han ska bli bedragen så fort hon träffar på en annan man.

Svartsjuka är ren idioti. Vem orkar med en relation där partnern inte litar på en eller tror man är så jävla mesig att man inte säger nej om någon annan man börjar ragga?
Vet dock att det helt klart finns människor som sträcker sig till den punkten du nämner - där förstår jag dock inte varför de inte hackar på sin partner, som faktiskt är den "ansvarige" för att se till att denne är trogen, istället för att hacka på den utomstående parten som inte har något ansvar mot relationen alls.

Antar att man ska skatta sig lycklig som inte har en svartsjuk partner, eller är svartsjuk själv. Det gör livet fan så mycket lättare, speciellt när alla ens vänner är av manligt kön.

Svartsjuka tolkar jag som en psykisk sjukdom som det faktiskt går att få hjälp att bli av med, det vore bra om det ingick i socialförsäkringen och troligen samhällsekonomiskt lönsamt med tanke på allt skit som svartsjuka ställer till med.

Svarta skrev:

Hildurrr skrev:Jag hade också dissat tjejerna som jag var i hennes läge. Sedan tycker jag också att killar är enklare än tjejer. För en del människor kan det vara promlematiskt att man har vänner av motsatt kön, för en del människor tänker verkligen att det underförstått innebär flirt. Hur många gånger att har inte tjej- och killkompisar uppfattats som ett par? Aja jag hade satsat på killkompisar om jag vore henne, brukar bli mindre drama då.


Co-Admin: tog bort två överflödiga citatrutor.

Varför tycker du att killar är enklare än tjejer? Jag tycker samma sak, det vore lite intressant att läsa varför du upplever det så.

För dem som vill skriva om hur underbara män är jämfört med de hemska kvinnorna finns en särskild tråd: jag-ar-misogyn-t27809.html

tahlia skrev:"Fast jag vill inte ha någon manlig kompis. Jag prövade det vid ett tillfälle med det kändes inte helt rätt med min man och inte heller med kompisens fru."

Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Så vanligt som det är med otrohet både på film och i verkligheten, så är det inte konstigt. Verkar vara väldigt vanligt att det tänder till även mellan människor som förut inte sett varandra som sexualpartner. Och aldrig har de självdisciplinen att säga nej till ett äventyr. (Eller så är det att man aldrig läser om de fall när de gör det.)

För övrigt har jag läst långa trådar (gissa var) där män skriver att de alltid vill sätta på sina tjejkompisar om de får chansen. Tjejer ses alltid som potentiella knull. En del skryter med att de alltid lyckats förföra sina tjejkompisar. I de fall de inte skulle sätta på tjejkompisen är det enbart för att de inte vill förstöra vänskapen. Nu tror jag det iofs mest gäller yngre män. Men om (de flesta) män är sådana själva är det inte underligt om de är misstänksamma gentemot andra män.

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Varför? Varför ska det kännas fel att vara vän med någon av motsatt kön? Såvida det inte rör sig om ett romantiskt intresse så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle kännas fel mot partnern. Personligen skulle jag inte heller ha några vänner om jag resonerade på det viset. Kanske är det jag som är udda i det här fallet, jag och min partner och mina manliga vänners partners...

Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Tänker börja med att hålla med DiP om att det tycks handla om osäkerhet, men utveckla det lite tydligare. Det handlar inte om att du är osäker utan om att mannen som då sätter en yxa i dörren är den osäkra - han litar bevisligen inte på sin partner och tror tydligen att han ska bli bedragen så fort hon träffar på en annan man.

Svartsjuka är ren idioti. Vem orkar med en relation där partnern inte litar på en eller tror man är så jävla mesig att man inte säger nej om någon annan man börjar ragga?
Vet dock att det helt klart finns människor som sträcker sig till den punkten du nämner - där förstår jag dock inte varför de inte hackar på sin partner, som faktiskt är den "ansvarige" för att se till att denne är trogen, istället för att hacka på den utomstående parten som inte har något ansvar mot relationen alls.

Antar att man ska skatta sig lycklig som inte har en svartsjuk partner, eller är svartsjuk själv. Det gör livet fan så mycket lättare, speciellt när alla ens vänner är av manligt kön.

Det har jag också frågat mig många gånger, tahlia; varför vissa tar ut sina aggressioner på det i deras värld "potentiella hotet" och inte på partnern som ju faktiskt får ansvara för sina egna handlingar. Jag har själv varit utsatt för liknande beteenden flertalet gånger, och jag blir lika förvånad varje gång. Jag vill bara vråla: "Ta det med din karl, och låt mig vara!". Någon gång har jag tagit upp saken till diskussion, men det har aldrig fått bra resultat. Svartsjuka förpestar verkligen människor.

Jag kan förstå om någon är svartsjuk om det finns anledning att vara det (men det ger ju fortfarande inte personen rätten att ta ut det på någon annan än partnern i sådant fall), men det gör det ju extremt sällan om man har valt en partner som ser på förhållanden på samma sätt som en själv.