Tycker denna artikel var mycket intressant:

När ska det röda rinna av kulturens fana?
Publicerad 2012-01-04 09:27

Går det att vara kulturutövare i Sverige och samtidigt ifrågasätta vänstern? Kan man känna empati utan att rösta rött? Det frågar sig Bengt Ohlsson som hellre gillar läget än ansluter sig till Kulturslussens dundrande appeller.

När jag berättade för en kompis, född i slutet av 40-talet, om den här artikeln började han prata om saknaden efter Palme och solidariteten och rättvisan, och han sa nästan lite skamset att han inte bara kunde skaka av sig det.

Och jag insåg att allt som hade gjort honom till den han blivit, all hans hederlighet och värme och humanism, hade en stor röd flagga i bakgrunden. Inför hotet/möjligheten att flaggan bytte färg, eller rent av försvann helt och hållet, verkade min polare oroa sig för vart allt skulle ta vägen. Alla de där egenskaperna som han ändå gillar. Det är som om han undrar: Vad skulle hända med min medmänsklighet? Min empati och min ömsinthet?

Alla hans goda sidor sitter ihop med vänster­identiteten. Om han inte längre är vänster, blir han då någon annan? En räknenisse?

– Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.

Orden yttrades av en ung vuxen i min närhet. Och de sammanfattar allting ganska så flagrant.

Hur många av dina ställningstaganden i olika komplicerade frågor, säg Palestinakonflikten, grundar sig på ett öppet och förutsättningslöst sökande efter kunskap, och hur mycket grundar sig på vad ”Lars Norén” tycker?

Om alla människor är lika mycket värda, då kan det i vissa lägen och på vissa kultursidor vara viktigt att påpeka att ett moderat finansborgarråd inte är mer värt än en afghansk papperslös flykting – men faktiskt inte mindre heller.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... urens-fana

Tja, så länge insikterna om vad sociala maktförhållanden betyder för folks villkor, och lidelsen för att alla ska få en chans oavsett saker utanför deras kontroll och därmed rimliga ansvar bara finns åt vänster på den politiska skalan, kan man inte förtänka anständigt folk som har upptäckt de sakerna att de graviterar åt vänster.

Såvida de inte har gått på den effektiva propagandan om att vänster är lika med likriktning och diktatur (när hela poängen med de här insikterna är just att frigöra individer!); i så fall tycks de i de flesta fall offra de här insikterna för att istället bejaka sociala orättvisor (kanske omdefinierade som något annat än orättvisor), i några få fall bli politiskt hemlösa.

Det är högerns sak att visa att den kan ha ett mänskligt ansikte. Att visa att den ens kan vara demokratisk, faktiskt, i den mån man betraktar de här sakerna som en demokratifråga. Och det kan man.

[edit: rättade skrivfel.]

Samma moderater som privatiserar biblioteken och tar bort gratis inträde på museerna vill nu se sig som stora kulturvänner? Skulle inte tro det va.

Som gammal söderkis, så upplever jag – efter att ha diskuterat frågan om Slussens renovering med släkt och vänner (alla på Söder) – att motståndet mot det tidigare förslaget och det nuvarande förslaget går över partigränser och politiska åsikter i allmänhet. Att förminska frågan till att den bara skulle handla om "kulturvänstern" är okunnigt och bär drag av paranoia och en slags övervintrad 70-talskonspirationsretorik som jag hade hoppats att intelligenta personer hade haft vett att lägga åt sidan.

Slussen är viktig för Söderborna (och för folket i Nacka/Värmdö). De bor där och kommer att behöva vila ögonen på slutresultatet under en överskådlig framtid. Att förneka dem rätten att ha åsikter om vad som kommer att göras på deras tröskel vore en större skam för Stockholm än "kulturvänsterns" framfart.

Nu har de fått möjligheten att uttala sig och förslaget ligger för beslut. Men så länge det förslaget inte överensstämmer med vad folk tycker vore bäst, så använder de sig av sin demokratiska rättighet och skyldighet att protestera.

Jag är för kultur men emot statligt finansierad kultur på grund av att kultur är olika för person till person och samtiden/staten identifierar sällan vem som verkligen berikar kulturen.
Graffiti är dock knepigt då den "skadar" staten

Lowas skrev:Jag är för kultur men emot statligt finansierad kultur på grund av att kultur är olika för person till person och samtiden/staten identifierar sällan vem som verkligen berikar kulturen.
Graffiti är dock knepigt då den "skadar" staten

Är det något som skadar är det väl reklamen?
Klagar man på graffiti men tycker reklam är ok är man väldigt inkonsekvent.

Ok, du gillar bara enkel populärkultur. Men det finns de som inte gör det och vi är tacksamma för att smalare kulturyttringar får existera.
Jag ser alltså gärna fler konstnärslöner.

Vi vet också att nyliberaler/moderater är kulturfiender sen länge. Om Carl Bildt & co uttalar sig i kulturfrågor är det i lovord över Abba eftersom det är en framgångsrik svensk exportprodukt. Har man en sådan syn på kulturen ska man inte syssla med kultur överhuvudtaget. Låt kulturen existera utan att behöva underkasta sig kapitalism & sponsorer.

KrigarSjäl skrev:Klagar man på graffiti men tycker reklam är ok är man väldigt inkonsekvent.

Tillhör reklam kultur?
Jag gillar inte reklam.
Jag tycker reklam ska vara tillåten.

KrigarSjäl skrev:Ok, du gillar bara enkel populärkultur

Bara för att en kultur inte är statligt finansierad så betyder det inte att den är enkel.
Jag njuter av Mozart lika mycket som Wolfgang Gartner.
Jag står fast vid min åsikt att de som berikar kulturen sällan identifieras av samtiden/staten.
Ett ganska tydligt exempel inte alltför långt bort i tiden är t.ex "bluesen/jazzen".
Nästa kanske är hiphop och datorspel.
Sannerligen vet Fredrik Reinfeldt inte vad.

Det är möjligt att staten inte alltid identifierar kulturyttringar, inte heller kan alla eller vem som helst få statligt stöd i sin verksamhet. Men det är bra att det finns, det gör kulturen bredare och ger större möjligheter för medborgare att tillägna sig kulturen.

Som om de kommersiella trendsättarna skulle identifiera alla kulturyttringar, ens alla dem som många skulle kunna intressera sig för. Tillåt mig småle. Kommersen varken går ut på eller medför att folk får det folk vill ha, det är det rätt naivt att tro.

Lowas skrev:Tillhör reklam kultur?

Allt människor gör är någon form av kultur, så även reklam.

Lowas skrev:Jag tycker reklam ska vara tillåten.

Jo, men är det inte tillåtet med grafitti på en vägg ska den inte heller förfulas av reklam.

Grafittimålarna måste få många fler tillåtna platser att måla på, det tror jag är gynnsamt för kulturen, liksom statliga anslag. En medborgarlön skulle göra att många fler människor skulle kunna ägna sig åt kultur och staten/kommun skulle spara in massor med kostnader på att slippa all administration av bidrag vilket skulle göra att ännu fler människor skulle kunna ägna sig åt kulturella aktiviteter.

Miche skrev:

Lowas skrev:Jag tycker reklam ska vara tillåten.

Jo, men är det inte tillåtet med grafitti på en vägg ska den inte heller förfulas av reklam.

Dom som sätter upp reklam betalar för sig på ett lagligt sätt.

Graffitimålarna vandaliserar andras egendom med sitt klotter.

Moggy skrev:Dom som sätter upp reklam betalar för sig på ett lagligt sätt.

Lagligt kan diskuteras, det som politiker och ägare av platserna bestämt är ok, men i vissa fall så förfular det mer än grafitti.

Moggy skrev:Graffitimålarna vandaliserar andras egendom med sitt klotter.

Det är därför de borde få fler lagliga platser att försköna, det finns hur många fula ytor som helst som skulle bli bra mycket snyggare med grafitti (och det är en jävla skillnad på grafitti och klotter, grafitti är en konstform, klotter och taggar är däremot bara ett sätt att hävda sig själv).

Moggy skrev:Graffitimålarna vandaliserar andras egendom med sitt klotter.

Men det är ju lite skillnad på Banksy som sprayar konstverk lite här och var, och Lars-Erik 15 år som ritar snoppar på väggen i pendeltåget.

Nefarious skrev:Men det är ju lite skillnad på Banksy som sprayar konstverk lite här och var, och Lars-Erik 15 år som ritar snoppar på väggen i pendeltåget.

Det skulle jag också ha gjort om mina föräldrar hade döpt mig till Lars-Erik, femtio år efter att det namnet blev omodernt.

Om föräldrar döper sina barn till omoderna namn är det ett tecken på att de inte följer namntrenderna utan är självständiga. Hellre Lars-Erik än Tezas! Vi gav vår nyfödda dotter ett namn som var populärt för damer på 50-60 år. Hon har alltid varit ensam om sitt namn i klassen och har aldrig klagat.

On topic, så antar jag att de flesta fördrar reklamen lättare, eftersom mera pengar från reklamen betyder att skatten inte behöver höjas, och jag har inte hört någon som klagat på för låga skatter. Klotter däremot (och graffiti på fel plats är klotter) kostar skattebetalarna pengar.

Siri Derkerts blästrade "graffiti" på Östermalmtorgs station är däremot konst, eftersom det inte är olagligt.

Klotter som ska saneras skapar arbetstillfällen och arbetstillfällen skapar skatteintäkter. Konst måste väl inte vara lagligt? Jag har däremot hört talas om folk som inte vill arbeta.

Wine skrev:Tycker denna artikel var mycket intressant:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... urens-fana

Suck vilken massa pompöst svammel.

Som jag uppfattar det har arkitekturens utformning inte med parti att göra utan med makt. Den som har makten - den politiska eller ekonomiska - vill alltid lämna efter sig något som märks. Sen om det tillför eller förfular spelar inte så stor roll, bara det väcker uppmärksamhet (vilket även råkar sammanfalla med de flesta konstnärers inställning sedan 100 år).

Historiska skrytbyggen världen över känner väl alla till så dem behöver jag säkert inte rada upp här, men om vi bara tar en snabbtitt på Sverige och Stockholm de senaste 500 åren:

• På 1600-talet, när Sverige hade framgång i 30-åriga kriget, fick den nya adeln (som bl a bestod av importerade legofältherrar) råd att bygga stora barockslott och privatpalats med närmast löjligt överdåd av pompösa dekorationer, såsom de la Gardies Makalös vid Norrström i Stockholm.

• På 1700-talet visade överheten sin makt och goda smak genom åtstramad klacissism, resulterande i bl a den trista fyrkantiga låda som kallas Stockholms slott.

• På 1800-talet var det handelsmännen snarare än adeln som fick alltmer inflytande och visade sin framgång genom att bygga ut staden på malmarna med trevåningshus i den borgerliga stil som var på modet då, samt överdådiga grosshandlarvillor åt sig själva i de mest idylliska miljöerna runt stadens utkanter.

• Under senare delen av 1900-talet när vänstern hade makten fick vi monsterbyggnader som Wennergren Center, Hötorgsskraporna, Sergels torg, Kulturhuset och KF-huset vid Slussen samt en mängd miljonprogramshus i bästa DDR-stil som fortfarande står och förfular "nordens Venedig" i bjärt kontrast mot både natur och tidigare stilar.

• Nu på 2000-talet så har Stockholm fått allt fler mörka glasmonsterbyggnader lite här och där. Bl a runt Centralen utan några som helst protester, trots att dessa nu faktiskt inkräktar på utsikten över Stadshuset ifrån Söder så att man knappt kan se Stockholms eller Stadshusets siluett utan att få med de stora kubistiska lådorna där det tidigare bara var luft och enstaka smäckra kyrkspiror.

Så, det spelar ingen roll vem som styr, de vill alltid göra intryck. Helt oavsett vad folket råkar tycka.

Det som är lite märkligt är bara hur rollerna bytts; att det idag är borgarna som vill förstöra gamla borgerliga (!) och adliga kulturvärlden med ett glasmonster som förstör utsikten åt alla håll, och den nya kulturvänstern som står för det mer finkänsliga, smakfulla och bevarandet av de historiska miljöerna. Jag tycker i alla fall att Kulturslussen förslag verkar mindre invasivt, helt oavsett vilka som står bakom (jag hade tyckt likadant om det var borgarnas förslag): http://kulturslussen.nu/main.html

Men vänstern har inte mycket rent historiskt att slå sig för bröstet om när det gäller arkitektur. Vissa av oss har inte glömt.

Det här är förresten exakt samma tänk som när man byggde Vasa.

"Önskar Ers Majestät ett skepp som går att segla och vinna sjöslag med, eller ett överdekorerat skrytskepp som kommer att väcka andras avund?"

"Hmm, få se nu... äh, vi tar skrytskeppet."

Han kan ha en poäng i att man inte ska reagera med ryggmärgen och följa strömmen utan tänka själv:

Men sen läste jag sammanfattningen på förstasidan, där Kulturslussen berättar om hur fint deras förslag är och hur fasansfullt Stockholms stads förslag är. Och jag greps av en sorgsen känsla. Det var så uppenbart att Kulturslussen tryckte på de vanliga knapparna och drog i de vanliga spakarna, så att maskineriet skulle hosta i gång. De räknade så kallt med att man skulle tjusas av alla namnen och reagera med de vanliga betingade reflexerna på de gängse nyckel­orden, och sen ansluta sig till förslaget, och att man inte skulle vara ofin nog att ifrågasätta någonting.

Det var detta jag raljerade över i min krönika. Det goda vänsterförslaget, med experimentteater och cykelbanor, ställdes mot det onda högerförslaget, med sjuttonfiliga motorleder och en ”kommersiell galleria” (till skillnad från alla ideella gallerior som belamrar vår kära huvudstad).

Men det verkar sannerligen inte som han själv satt sig in i förslagen, han kritiserar bara ordvalet hos "Kulturslussen". (Jag har inte själv satt mig in det men så skriver jag ingen debattartikel om Slussen heller.)

Han tycks förespråka att i stället för "vänstern" så ska man lita på makten. Visst har journlister och kulturkändisar en viss makt, men det är politikerna som förstört och förstör arkitekturen och stadens utseende och älskar det storskaliga.

Jag testade att tänka: det kommer nog att ordna sig med Slussen. Det kommer att bli bra.

Jag testade att tänka att Stockholms stad, trots att den styrs av en bedövande borgerlig majoritet, förmodligen inte vill göra livet surt för handikappade, barnvagnar och cyklister. För varför skulle de egentligen vilja det?

Det var en hisnande tanke, den kändes nästan förbjuden. Den var ett brott mot en av vänsterrörelsens allra käraste inslag, den surmulna övertygelsen om att något hemskt håller på att hända bakom våra ryggar, att Makten har tystat alla kritiska röster och smusslat in sitt Slussenbygge bakvägen.

Eller som det heter i vänsterparanojans nationalhymn: sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt, staten och kapitalet, dom sitter i samma båt.

Visst, de vill säkert väl, men det som de menar med "väl" kanske inte är vad de flesta av oss menar med väl.

Och det är självklart att politikerna går företagarnas och affärsmännens ärenden. Som när ett gammalt hus revs i min stad för att Tempo behövde ett nytt varuhus på den mest centrala platsen. Som när "gamla Klara" revs i Stockholm Som när gamla hutonger rivs i Peking för att lämna plats för skyskrapor och bankpalats.

Det finns ju förresten ett skönhetsråd i Stockholm, men hur mycket har de att säga till om?

När det gäller hur staden ska se ut skulle jag lita mest på de som har kunskaper om arkitektur och kulturhistoria. Men av någon anledning är det inte sådana som blir politiker.

http://www.stockholm.se/skonhetsradet

Skönhetsrådet - Rådet till skydd för Stockholms skönhet - är en kommunal instans som huvudsakligen granskar detaljplaner och bygglovsärenden som remitterats från stadsbyggnadskontoret. Rådet får också ärenden från t.ex. exploateringskontoret, trafikkontoret och stadsdelsförvaltningarna där frågor om stadsmiljön är aktuella. Utöver det har rådet rätt att väcka egna ärenden där rådet kan initiera och driva frågor inom det speciella verksamhetsområdet vilket ger rådet en fri ställning i den kommunala organisationen.

Med tanke på stödet för alla nya nyfunkismonster verkar de ha missförstått sitt uppdrag. http://www.stockholm.se/TrafikStadsplan ... /Aktuellt/

Men de är i alla fall kritiska till Slussenplanerna:
http://www.stockholm.se/TrafikStadsplan ... framtiden/

Miche skrev:

Moggy skrev:Graffitimålarna vandaliserar andras egendom med sitt klotter.

Det är därför de borde få fler lagliga platser att försköna, det finns hur många fula ytor som helst som skulle bli bra mycket snyggare med grafitti (och det är en jävla skillnad på grafitti och klotter, grafitti är en konstform, klotter och taggar är däremot bara ett sätt att hävda sig själv).

Det är inte klottrarna som bestämmer hur väggar, hus, tåg och bussar ska se ut. Även om nu några av klottrarna har viss talang så är det ändå vandalisering dom sysslar med när dom klottrar ned andras egendom. Att kalla klottret för konst och säga att det därför skulle vara mer okej att syssla med vandalisering ser inte jag som ett hållbart argument.

Alien skrev:Och det är självklart att politikerna går företagarnas och affärsmännens ärenden. Som när ett gammalt hus revs i min stad för att Tempo behövde ett nytt varuhus på den mest centrala platsen. Som när "gamla Klara" revs i Stockholm Som när gamla hutonger rivs i Peking för att lämna plats för skyskrapor och bankpalats.

Enligt min mor var Klara så nedgånget att det behövde rivas och ersättas. Hon hade klasskamrater som bodde där, i fattigkvarterens totala misär. Problemet är att det ersattes av en affärsbetongöken istället för nya bostäder.

Klottrarna kan ju istället för att klottra ner andras egendom spraya och tagga i sina egna eller föräldrarnas hem och bilar m.m. om de känner ett behov av att uttrycka sig konstnärligt.