Har man LSS kan man få en kontaktperson:

Personer med omfattande funktionshinder kan ha svårt att få kontakt med andra människor och blir lätt isolerade. En kontaktperson kan då vara till stor hjälp för att bryta isoleringen.
En kontaktperson är en medmänniska som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga. Uppdraget som kontaktperson innebär att man medverkar till att en person med funktionshinder kommer ut i samhället och i kontakt med andra människor. En viktig uppgift är att bryta den enskildes isolering genom samvaro och hjälp till fritidsverksamhet.
Insatsen bör ses som ett icke-professionellt stöd som ges av en person med stort engagemang och intresse för andra människor. Den enskildes val av kontaktperson bör vara avgörande för vem som ska utses som kontaktperson.

Handikappupplysningen

Vad krävs av en kontaktperson? Är det en ”vanlig människa som vill hjälpa till och tycker om människor"? I så fall kanske det inte räcker för att passa en aspergare. Kanske behövs det någon som har djup kunskap om AS. Eller kanske en aspergare, som är social nog att vilja hjälpa till? Fast det kan ju stupa på att en aspergare kanske inte kan binda upp sig till ”träffas 1 gång à 2 tim i veckan”, eftersom orken kan tryta.

Vad är era erfarenheter och åsikter?

Alien skrev:Vad krävs av en kontaktperson? Är det en ”vanlig människa som vill hjälpa till och tycker om människor"?

Ja, det är en "vanlig människa", det krävs alltså ingen utbildning för att bli kontaktperson. Man kan själv få välja vem man vill ha i viss utsträckning, och säga till om personkemin inte stämmer. Den vanliga människan kan ju såklart också vara en aspergare som inte berättar att den har AS.

Alien skrev:Vad är era erfarenheter och åsikter?

Jag har inga egna erfarenheter, jag är alldeles för misstänksam mot människor och skeptisk till LSS öht för att kunna gå med på nåt sånt. Jag gillar inte när folk försöker kontrollera mig eller är överdrivet omhändertagande, och jag tror en kontaktperson skulle få mig att känna så.

Rent generellt kan det antagligen vara bra i vissa fall, för de aspergare som lider av sin isolering och hittar nån som de trivs ihop med.

Jag har bara varit lekmannaövervakare, men när jag läser om vad kontaktpersoner ska göra känns det som det jag gjorde. Det var givande, men jag orkade inte fortsätta när det blev för mycket med mina egna glin...

Jag fladdrar över och lunchar hos min kontaktperson ibland och vi brukar gå på mässor tillsammans.... Lärde känna henne privat och när detta med Asperger kom upp föreslog hon att hon kunde bli min kontaktperson. Vi har kul tillsammans och hon kan tjäna en slant på det. Win-win!

Pemer skrev:Jag fladdrar över och lunchar hos min kontaktperson ibland och vi brukar gå på mässor tillsammans.... Lärde känna henne privat och när detta med Asperger kom upp föreslog hon att hon kunde bli min kontaktperson. Vi har kul tillsammans och hon kan tjäna en slant på det. Win-win!

Men! Då kan man ju krasst sett välja en egen sån! Det skulle ju öka chansen för att man trivs ihop nått oerhört!

Absolut!! Rent teoretiskt borde t o m två aspies kunna välja varandra som kontaktpersoner!

Här i Botkyrka var det bara positivt att själv redan ha en kandidat...

Pemer skrev:Jag fladdrar över och lunchar hos min kontaktperson ibland och vi brukar gå på mässor tillsammans.... Lärde känna henne privat och när detta med Asperger kom upp föreslog hon att hon kunde bli min kontaktperson. Vi har kul tillsammans och hon kan tjäna en slant på det. Win-win!

Men varför måste hon vara din kontaktperson då, om ni redan kände varandra privat ? Kunde du inte bara ha haft henne som vanlig kompis ? Är det bara för att hon ska kunna tjäna en slant, eller behöver du en kontaktperson ?

Hej!

Javisst kan man välja en egen kontaktperson. Helst vill de att man har egna förslag tror jag, de har ju oftast inte 30 personer i kö som väntar på att få bli kontaktperson åt någon.

Detta att man träffas två timmar en gång i veckan är förlegat. Den som är kontaktperson har skyldighet att träffa personen den är kontaktperson åt en gång i veckan. Men det är också upp till personen att vilja träffas. Ibland räcker det med att ringa. Det kan också vara så att man blir kompisar på riktigt, och träffas då lite när som helst.

Min kontaktperson kan jag ringa när jag vill och besöka när som helst. Jag har också en slags kompis-relation med hennes dotter som fyller 17 i höst.

Hälsningar

Lilla Gumman

Kontaktpersonskapet känns nog lite mer uppstyrt, och det blir lite mer rutinbundet än det kanske hade blivit annars. Och så tjänar som sagt hon en slant på det,

Jag har funderat lite på det här med kontaktperson. Har ingen som jag vet skulle passa, men vill inte ha någon som "de" fixar heller. Känns lite då som om folk måste ha betalt för att vilja umgås med mig.

Jag minns att någon har uttryckt det med precis de orden en gång förut. Det gäller att försöka kunna inte se det riktigt så, förstås.

Anastasia skrev:

Alien skrev:Vad krävs av en kontaktperson? Är det en ”vanlig människa som vill hjälpa till och tycker om människor"?

Ja, det är en "vanlig människa", det krävs alltså ingen utbildning för att bli kontaktperson. Man kan själv få välja vem man vill ha i viss utsträckning, och säga till om personkemin inte stämmer. Den vanliga människan kan ju såklart också vara en aspergare som inte berättar att den har AS.

Rent generellt kan det antagligen vara bra i vissa fall, för de aspergare som lider av sin isolering och hittar nån som de trivs ihop med.

Problemet för en isolerad aspergare är att den inte känner någon och alltså inte själv kan föreslå någon. Det är då jag tror det kan bli svårt för LSS-enheten att hitta någon lämplig. Kanske lättare för den som är fysiskt handikappad, fast då blir det inte genom LSS. Och som aspergare skulle jag själv inte kunna erbjuda mig som kontaktperson till en NT, eftersom jag tror att personkemin inte skulle stämma. Detsamma kan förstås gälla mellan två aspergare.

Fast varför måste en aspergare som kontaktperson vara "hemlig"? Det är ju just för att den också har AS, men är mer social och har mer erfarenhet, som den skulle kunna vara lämplig. Men det kanske inte går ihop enligt fyrkantig myndighetslogik. Antingen är man behövande eller stödjande. Det går inte att tänka sig att en person både kan behöva stöd och ge stöd till andra.

Alien skrev:Kanske lättare för den som är fysiskt handikappad, fast då blir det inte genom LSS.

Fysiskt handikappade hör också till LSS.

Alien skrev:Fast varför måste en aspergare som kontaktperson vara "hemlig"? Det är ju just för att den också har AS, men är mer social och har mer erfarenhet, som den skulle kunna vara lämplig. Men det kanske inte går ihop enligt fyrkantig myndighetslogik. Antingen är man behövande eller stödjande. Det går inte att tänka sig att en person både kan behöva stöd och ge stöd till andra.

Jag vet inte alls om kontaktpersons-aspien måste vara "hemlig", men jag tänkte också på det med fyrkantiga myndigheter, och att LSS-tanter ofta ser på aspergare som mycket mer handikappade än de är. Då kanske det kan vara klokt att ligga lågt med sin diagnos, för att inte behöva förklara för mycket i onödan.

Jag anmälde mig ju som jourhavande medmänniska och hade förmodligen fått börja, men de var tvärlåsta vid att någon som kanske någon gång ibland skulle kunna överväga att själv träffa en psykolog eller kurator inte samtidigt själv skulle kunna fixa att vara jourhavande medmänniska. Ganska onödigt snäv indelning, man kan undra hur stor del av utbudet man ratar på det viset, just like that, liksom.

Med samma logik kan ju inte jag vara en aspergare som behöver stöd om jag nu själv aktivt arrangerar träffar och aktiviteter för att stötta andra aspergare. Nej, det är ju helt uteslutet. Sanningen är väl kanske snarare att hela den här biten med att organisera och aktivera är ett specialintresse, som går i vågor och i sina intensiva perioder stjäl fokus från att tänka på mig själv och min egen rehab... Men sådana sammanhang fixar man sällan att se...

Pemer, att någon gång själv kunna tänkas överväga att gå till psykolog är enligt mig mer av en merit.

Enligt mitt tänk så borde det nästan vara en merit i stället.
Ofta så får man sämst svar och gehör från folk som just aldrig behöver prova på problem eller kan tänka sig att skaffa input av andra.

Bror Duktig skrev:Pemer, att någon gång själv kunna tänkas överväga att gå till psykolog är enligt mig mer av en merit.

Enligt mitt tänk så borde det nästan vara en merit i stället.
Ofta så får man sämst svar och gehör från folk som just aldrig behöver prova på problem eller kan tänka sig att skaffa input av andra.

Eller så har man en terapeut som mig som har varit med om mycket svåra saker och är utbildad!

Precis så tyckte jag också. I och med Asperger och LSS har jag ju rätt till psykologkontakterna gratis, så jag har ju bättre förutsättningar än de flesta andra. Får jag för mycket huvudbry, antingen det är "av egen kraft" eller av att höra en massa elände som jourhavande medmänniska, så kostar det inte ens mig något att uppsöka någon.

Och att själv ha ovanligt goda möjligheter att vid behov själv kunna prata av sig med någon borde ju just vara en fördel om man pysslar med sådant som att vara jourhavande medmänniska, snarare än en nackdel.

Det sammanhanget gick jag in på och lade upp på det just sättet vid den personliga intervjun när detta ämne kom upp, men de klarade inte att förstå att det kunde stämma.

Så de söker uppenbarligen bara supermänniskor som är så starka att de aldrig har tänkt tanken att gå till någon och prata av sig, utan som allt bara rinner av som vatten på en gås.

Finns det ens sådana?

Det finns kanske de som må ge det intrycket, men ärligt - hur mår någon sådan person egentligen???

Sen finns ju ledsagare också:

Ledsagarservice ska underlätta för personer med funktionshinder att delta i samhällslivet. Ledsagning kan till exempel ges för besök hos vänner eller för att delta i fritidsaktiviteter eller resor.

http://www.handikappupplysningen.se/gn/ ... _korttids/

Jag har svårt att förstå skillnaden. Men kanske är det så att man behöver en ledsagare för att rent fysiskt bege sig till något ställe. Om man t ex pga att man är rörelsehindrad, hörselskadad, synskadad el har social fobi inte klarar att åka själv. Alltså för någon som redan har vänner och fritidsaktiviteter men har svårt att besöka vännerna och utöva aktiviterna.

Medan kontaktperson är för den som är psykiskt isolerad. Någon som ska fungera som en vän och hjälpa personen få vänner och hitta på fritidsaktiviteter. Alltså en mer krävande uppgift.

Pemer skrev:Absolut!! Rent teoretiskt borde t o m två aspies kunna välja varandra som kontaktpersoner!

Ja, se där, det borde ju bli en utmärkt potentiell inkomstkälla för AS-personer som är sjukpensionärer, från och med nästa är ska ju de som uppbär sjukpension kunna tjäna nästan 40000:- om året, utöver sin pension, det blir väl drygt 3000:- kr i månaden, ett bra tillskott för alla som har ansträngd ekonomi, det är bara att se till till att bli kontaktpersoner åt varandra via LSS och låta samhället betala..då förenas nytta med nöje sas..

Alien skrev:Sen finns ju ledsagare också:

Ledsagarservice ska underlätta för personer med funktionshinder att delta i samhällslivet. Ledsagning kan till exempel ges för besök hos vänner eller för att delta i fritidsaktiviteter eller resor.

Jag har svårt att förstå skillnaden. Men kanske är det så att man behöver en ledsagare för att rent fysiskt bege sig till något ställe. Om man t ex pga att man är rörelsehindrad, hörselskadad, synskadad el har social fobi inte klarar att åka själv. Alltså för någon som redan har vänner och fritidsaktiviteter men har svårt att besöka vännerna och utöva aktiviterna.

Medan kontaktperson är för den som är psykiskt isolerad. Någon som ska fungera som en vän och hjälpa personen få vänner och hitta på fritidsaktiviteter. Alltså en mer krävande uppgift.

Det ligger en hel del i det du säger, men dessvärre kunde jag aldrig välja att bli neuropsykiatriskt eller psykiskt eller fysiskt sjuk. Man kan ju inte bestämma att man har det ena eller det andra. Jag passar in i LSS-lagen punkt 1. och 3. men inte 2. som innebär förvärvad hjärnskada (men om jag bara slår huvudet i väggen några gånger till så...)

Oavsett sjukdom kan personlig assistent eller ledsagare eller kontaktperson bli aktuell, eller kunde. Jag menar att kommunerna stramar åt mer och mer så snart kan ingen få någonting. Det finns psykiskt sjuka med personlig assistent.

Ledsagaren får, i min kommun, inte komma innanför dörren och dagen får inte ändras. Alltså var jag för sjuk för ledsagare. Om jag inte kan gå ut så måste ju ledsagaren få komma in?! Nej.

Eftersom jag kan äta och skita själv så återstod bara kontaktperson.

Jag vet inte om jag orkar med henne, har träffats tre ggr. Hon är enbart intresserad av att tjäna en extra slant till sina studier. Hon är påtagligt ointresserad av vad mina sjukdomar innebär i praktiken. Hon håller koll på klockan så att den inte går en minut över tvåtimmarspasset som kommunen har bestämt (fel!). Hon avbryter mig så fort jag pratar specialintresen eller något som är för allvarligt eller sjukdomar. Hon kräver att jag kallpratar.

Jag ger henne några chanser till sen avbryter jag nog det här. Jag behöver en medmänniska, inte en arbetsnarkoman.
Hon är iofs duktig på att hitta passande utflyktsmål för mig, t ex gallerier, men hon är själv helt ointressserad av konst och oinsatt. Hon är anti-intellektuell och jag är intellektuell. OK, vi gillar naturen, men av olika skäl.

LSS är så luddigt utformad, att varje kommun kan tolka lite hur de vill.

Tycker de att ledsagare kan få komma innanför dörren, så är det ok.
Vill de inte, så hänvisar de till att de inte får enligt lagen LSS.

När man väl fått en insats, så kan de som utför den visa sig vara mer flexibla än hur kommunen beskriver insatsen.
Om de vill och är intresserade.

I de kommuner som vill spara eller visa makt, så verkar LSS mest bli ett kränkningsmoment för de som behöver stöd.

Jag har haft en ledsagare som var helt oanvändbar. Det krävdes mer jobb att ha personen än att inte ha den, så jag gav upp.
Nu försöker jag få en kontaktperson, men är medveten om att det kan bli precis fel person.
Boendestöd har jag, och de gör i praktiken mycket mer än det som kommunen sade att de fick. T.ex. föreslår att vi gör något "kontaktpersonsaktigt" om jag vill, trots att de "inte får".
De två första personerna (två i rad) var riktigt bra och intresserade i jobbet och är intressanta att prata med. Någon gång ska man tydligen ha tur också.

Hej!

Vår kontaktperson träffade vi på Hedins Trä, när vi precis hade skaffat odlingslott. Vi stod i begrepp att köpa lite virke som vi behövde till våran lilla stuga. Hennes dotter hade badat i en badgrupp som jag och maken badat i, så vi kände dottern lite flyktigt. Mamman hade bil och släpkärra. Vi frågade lite fräckt om hon kunde tänka sig att köra virke till kolonilotten. Då svarade hon: "Ja, men det kostar 50 kronor. Om jag får bli er kontaktperson kör jag gratis."
Så det var hon som ville bli vår kontaktperson. Vi tackade ja för att vi skulle få virke till odlingslotten utkört fler gånger och dessutom gratis. Sedan blev vi vänner också, så småningom.

Vi hade redan ett kontaktnät innan vi fick kontaktperson. Vi stod inte utan kompisar. Min första reaktion blev: "Hur ska jag hinna träffa en kontaktperson en gång i veckan, när jag inte hinner träffa mina kompisar en gång i veckan?" men när jag insåg att jag inte behövde träffa min kontaktperson mer än jag själv ville och hann blev jag lugn.

Så man kan ha kontaktperson fast man har kompisar. Men det blir ju då "en kompis till" att träffa och man bör nog överväga om man vill/hinner ha en kontaktperson om man redan har kompisar. Kommunen brukar gärna skicka en tant till ens hem för att diskutera all hjälp man kan få via LSS, så det gäller att tydligt säga nej om man inte är intresserad.

Hälsningar

Lilla Gumman

Garum skrev:

Pemer skrev:Absolut!! Rent teoretiskt borde t o m två aspies kunna välja varandra som kontaktpersoner!

Ja, se där, det borde ju bli en utmärkt potentiell inkomstkälla för AS-personer som är sjukpensionärer, från och med nästa är ska ju de som uppbär sjukpension kunna tjäna nästan 40000:- om året, utöver sin pension, det blir väl drygt 3000:- kr i månaden, ett bra tillskott för alla som har ansträngd ekonomi, det är bara att se till till att bli kontaktpersoner åt varandra via LSS och låta samhället betala..då förenas nytta med nöje sas..

Fast fyrahundra spänn i månaden som jag läste kontaktpersoner tjänar för en klient, det blir ingen rik på...

Bror Duktig skrev:något "kontaktpersonsaktigt" om jag vill, trots att de "inte får".
De två första personerna (två i rad) var riktigt bra och intresserade i jobbet och är intressanta att prata med. Någon gång ska man tydligen ha tur också.

Vad roligt att läsa sånt också!