Alltid i tid. Maximalt 15 minuter innan, minst 4 minuter innan. Har aldrig i hela mitt liv kommit för sent till någonting.

jag är <i>alldeles</i> för virrig för det där med tider alltså. det är tur om jag kommer ihåg att vi ska ses ens en gång

Jag hatar att vänta på kompisar. Jag har två regler: när det gäller möten med vänner så kommer jag alltid fem minuter senare än vi har bestämt (för jag blir enormt stressad av att stå och vänta) men däremot är jag alltid tio minuter tidig till jobbet (så att jag hinner förbereda mig mentalt på vad jag ska göra och när osv..)

Bror Duktig skrev:Jag kommer alltid i tid om inget underligt händer.
Ofta är jag först.

Dito

Juddy skrev:Jag kommer alltid tidigt.
Har svårt med tidsuppfattning så jag måste alltid planera det där med att komma i tid.
Jag blir dunderirriterad när andra inte kommer i tid.

Jag är likadan.

Men jag har förstått att det hänger ihop med min egen usla tidsuppfattning och mina ängsliga försök att få någon slags kontroll över min tillvaro. Vilket jag naturligtvis aldrig kommer att få.

Alltid i tid (med mycket få undantag).
Blir rejält irriterad över folk som inte kan passa tider.

sugrövmanövern skrev:Alltid i tid. Maximalt 15 minuter innan, minst 4 minuter innan. Har aldrig i hela mitt liv kommit för sent till någonting.

Dito

I princip alltid i tid, oftast tidigare än jag egentligen behöver, men jag vill gardera mig mot oväntade försenande händelser (resor som tar längre tid än väntat etc).

Inte för att jag har särskilt många tider att passa, och jag försöker i regel att undvika dem. Men ibland, som idag hos tandläkaren, så går det inte att undvika.

Jag kommer alltid i tid, med några ytterst få undantag. Är faktiskt tidig till det mesta. Det har massor med bakomliggande anledningar och även om jag skulle kunna intellektualisera det istället för att se det som vad det faktiskt är, så vet jag att det grundas på osäkerhet. För det första så har jag så svårt för att komma ihåg ansikten, så det är lättare att jag är tidig så att personen jag ska träffa blir den som får leta upp mig istället för tvärtom. Jag tycker att det är väldigt obehagligt att behöva leta runt efter människor och är alltid orolig för att jag inte ska känna igen personen jag ska träffa (det är jag även om jag ska träffa någon jag vet mycket väl hur de ser ut, typ min syster).

Har jag dålig koll på vart jag ska och vad som ska hända, t.ex. om jag ska på en sak för första gången, så kommer jag tidigt för att hinna orientera mig, snacka med någon som är där innan och håller i saker (så att jag kan försäkra mig om att jag är på rätt plats o.s.v.), alternativt hinna hitta till rätt plats om det visar sig att jag är på fel (minns dock inte sist det hände).

Har jag bra koll på vad som ska hända så är jag tidig för att kunna hjälpa till med förberedelser (om det är brukligt), för att jag ska ha lite tid om någonting oförutsägbart skulle hända, men huvudsakligen för att kunna möta upp och hjälpa människor som är nya, eftersom jag vet hur otroligt jobbigt är för vissa att vara nya.

I skolorna jag gick på så straffades inte den som dök upp sent. Därför straffades de som kommit i tid resp på tid iom att de alltid väntade på alla. Människan som kommer sent uppfattar inget konkret med att denne just försenat inledningen på lektionen och läraren gnäller lite på den.
Vad är lämpligt straff för den som kommer sent så att den ska veta/känna att den gjort fel? De oräkneliga gånger jag kommit 1-5 minuter försent så har jag inte upplevt att det skapat problem just för att lektionen startade när alla var på plats.
Praktiskt tänk när man söker minimal ångesttid!

Om det nåt jag absolut ogillar så är det att komma 1 minut eller mer före utsatt tidpunkt. Att vänta på saker mer än nödvändigt leder till ett mycket onödigt stressmoment. Den stressen är f.ö värre än att någon pikar du är en idiot för att du är sen eller det faktum att jag precis missade en buss eller ett tåg.

Den som kommer sent, kommer efter utsatt tid och får helt enkelt skylla sig själv om den missar något. Skit i folket som kommer sent!

Jag strävar efter att komma ca 0-45 sekunder innan utsatt tid. I de flesta fallen funkar det galant.

pointblank skrev:Kommer nästan alltid i tid, och uppskattar när andra passar tider.

Samma här,kunde inte uttryckt det bättre.

Så gott som alltid i tid, gärna lite innan. Blir stressad av att folk väntar på mig.
Kan bli sen om jag ska iväg någonstans tillsammans med killen... vet inte hur det blir så, men det är svårt att få varandra iväg i tid... oftast blir det så om vi inte är särskilt motiverade för det vi ska göra

Ogillar oväntade händelser som kan göra att jag blir sen... trafik t.ex.

Hej!

Jag kommer alltid i tid. Ibland sitter jag i väntrummet fem minuter före mötet, men oftast är jag där mnst en kvart i förväg. Det har också hänt att jag haft annat för mig på stan och inte har hunnit/velat cykla hem emellan, så jag har blivit sittande i väntrummet i en halvtimme eller en tmme.

Jag är känd för att komma i tid till möten och aldrig vara försenad. Är jag försenad så har det en faktisk orsak som jag inte kan påverka, som att jag fått punktering på cykeln, bussen är försenad eller nåt liknande.

Hälsningar

Lilla Gumman

Kommer så gott som alltid i tid om det inte händer något ovanligt, t.ex. moppen lägger av på vägen. Mitt problem är att inte komma FÖRtidigt, avskyr att vänta, blir alldeles konstig inuti och kan börja gunga eller bli sur/tyst&rädd om nån tilltalar mig. T.ex. när jag ska till LSS så säger dom alltid "sitt ner och vänta" uhm, nej tack brukar jag säga och stå istället. Vilket verkar göra personen mycket obekväm. Kommer jag tidigt (mer än 1min kvar till mötet) försöker jag vänta utanför huset, eller gå omkring en stund i området.

Tidigt numera, för tidigt ofta. Om det nu går att komma för tidigt, jag känner det inte så. Jag blir jättestressad om det är tidsbrist.

Förr hade jag noll koll och höll på med en sån där almanacka (heter det filofax?) vilken jag tappade eller glömde skriva in i för det mesta. Eller med lappar som kom bort. Helt värdelöst för mig.

Nu lägger jag in direkt i mobilen och i webbaserad mejl så det poppar upp i tid innan något ska ske. Ju viktigare möte desto tidigare påminnelse Funkar för mig.

Jo, mobilen är suverän för ändamålet!

Jag ser inte fram emot den dagen då jag tappar mobilen (vilket hände mig för drygt halvår sedan) eller mobilen dör...

Jag kommer ofta i sista minuten och ibland några minuter försent till möten och föreningsaktiviteter som i onsdags kom jag några minuter försent till Attentions cafékväll men i förrgår kom jag i god tid till en annan förenings aktivitet så det är lika olika från gång till gång.

Om någon kommer försent till möten eller någon träff hos mig så blir jag inte irriterad utan jag ägnar tiden åt att läsa eller skriva för min egen del. Det är mycket bättre sätt att använda tiden till detta än att irritera sig på den försenade människan tycker jag.

För flera år sedan var jag på en handikapporganisationens årsmötet ( skriver inte upp namnet här i öppen forum) så sa mötesordförande till oss alla att komma i tid till fortsatt årsmöte efter lunchen. Vi kom i tid efter lunchen men själva mötesordförande kom inte förrän efter 15 minuter försent och han bad om ursäkt och talade om att han har gått på promenad under lunchen och gick fel under promenaden.

För ett år sedan köpte jag och läste en intressant bok som heter:

"Är du punktlig lille vän? En bok om punktliga och opunktliga, ordnade och oordnade. De två folken" av Werner Silfverskiöld.

Jag tycker att den boken är bra och intressant som jag känner igen mig en del i den. Det handlar bl.a. om att det finns folk som alltid kommer i sista minuten eller försent till möten och aktiviteter och jobb medan andra människor kommer alltid i tid till möten, aktiviteter och jobb.

mvh Noli

Miche skrev:Jo, mobilen är suverän för ändamålet!

Jag ser inte fram emot den dagen då jag tappar mobilen (vilket hände mig för drygt halvår sedan) eller mobilen dör...

Det låter trist Back-up är toppen, det gäller bara att komma ihåg det (jag gör det aldrig). Lägger in på webb-konto för det mesta också, för Internet tappar jag inte bort så lätt Administrativa poster jag försökt mig på har blivit högar av papper eller borttappade papper. Bläää

Jag är tidspessimist så jag kommer ofta väldigt tidigt. Om jag t.ex ska på arbetsintervju brukar det bli att jag får ta en promenad eller köpa en glass innan jag kan med att gå in, eftersom jag kommer alldeles på tok för tidigt annars.

MissNervvrak skrev:Jag är tidspessimist så jag kommer ofta väldigt tidigt. Om jag t.ex ska på arbetsintervju brukar det bli att jag får ta en promenad eller köpa en glass innan jag kan med att gå in, eftersom jag kommer alldeles på tok för tidigt annars.

Jag har blivit så också, kan inte alls hantera kortslutningen som blir i huvudet om jag ska jäkta och tänka på att bli försenad. Jag tror att jag ska komma försent, så kommer jag för tidigt i stället... Ibland blir det lite extremt, jag har tjafsat med såna på jobbet som säger att en sak tar en kvart men jag hävdar stenhårt att jag behöver 4 timmar

AAA skrev:

MissNervvrak skrev:Jag är tidspessimist så jag kommer ofta väldigt tidigt. Om jag t.ex ska på arbetsintervju brukar det bli att jag får ta en promenad eller köpa en glass innan jag kan med att gå in, eftersom jag kommer alldeles på tok för tidigt annars.

Jag har blivit så också, kan inte alls hantera kortslutningen som blir i huvudet om jag ska jäkta och tänka på att bli försenad. Jag tror att jag ska komma försent, så kommer jag för tidigt i stället... Ibland blir det lite extremt, jag har tjafsat med såna på jobbet som säger att en sak tar en kvart men jag hävdar stenhårt att jag behöver 4 timmar

Jag känner igen mig i det där med kortslutningen. Jag tål verkligen inte stress.
För tre veckor sedan t.ex. skulle jag till min nya psykolog och jag var lite osäker på vart gatan låg (hade tänkt kolla upp det innan, men glömt) så jag åkte i extra god tid hemifrån och kom fram till målet 40 minuter för tidigt. Jag tänkte att då tar jag en promenad sålänge, men när jag väl skulle tillbaka blev jag osäker på vägen (vilket är högst ovanligt när det gäller mig eftersom jag har extremt bra lokalsinne annars) och de tio minutrarna som återstod tills jag skulle vara hos psykologen gick åt till att springa runt, runt, runt tills jag hittade gatan igen. Jag tål verkligen inte stress, kan inte tänka alls då.

MissNervvrak skrev:Jag känner igen mig i det där med kortslutningen. Jag tål verkligen inte stress.
För tre veckor sedan t.ex. skulle jag till min nya psykolog och jag var lite osäker på vart gatan låg (hade tänkt kolla upp det innan, men glömt) så jag åkte i extra god tid hemifrån och kom fram till målet 40 minuter för tidigt. Jag tänkte att då tar jag en promenad sålänge, men när jag väl skulle tillbaka blev jag osäker på vägen (vilket är högst ovanligt när det gäller mig eftersom jag har extremt bra lokalsinne annars) och de tio minutrarna som återstod tills jag skulle vara hos psykologen gick åt till att springa runt, runt, runt tills jag hittade gatan igen. Jag tål verkligen inte stress, kan inte tänka alls då.

Känner igen mig mycket i det där.

error skrev:jag är oftast för tidig eller lagom i tid.

Samma här.

Skola, fritid, jobb, aldrig i tid. Minuter, timmar, dagar försenad.

Kombination av tidsoptimism, väntantråk, perseveranden och arrogans.