biologic - det är ju bra om minipillren hjälper men jag tycker inte det låter bra. Jag har själv endometrios är behandlad för det två gånger och har aldrig haft så ont som du beskriver.

biologic skrev:Var inne och gjorde en skrapning för en Missed Abortion för en vecka sedan, vid undersökningen innan sa gynekologen att jag inte borde ha ont och att jag bara spände mig. Så gav hon mig en lektion i sexualkunskap, som att jag inte slappnade av ordentligt, men även när jag slappnade av kändes det obehagligt och gjorde ont med instrument/fingrar där nere. Precis som du låg jag med tårar i ögonen och bet ihop.

Jag har som sagt aldrig varit med om någon annan sorts läkare som skuldbelägger patienten när undersökningen gör ont. Det är bara gynekologer som gör det. De brukar säga till mig också att jag spänner mig, och förmodligen stämmer det. Jag är ju van vid att det gör ont och blir därför nervös och spänd redan innan undersökningen. Jag är väldigt känslig vid slidmynningen och tycker också att det gör vansinnigt ont när de undersöker med vaginalt ultraljud samtidigt som de trycker på min mage.

Senast jag var hos en gynekolog frågade hon om jag brukar känna smärta vid samlag också. Det brukade jag göra när jag var yngre men aldrig nu för tiden. Det bör alltså inte vara något fysiologiskt fel på min livmoder som gör att det gör ont hos gynekologen. Det är nog helt enkelt som gynekologerna gör mig nervös. Det känns dock inte som om det är rimligt att jag skuldbeläggs för det. Jag var till exempel otroligt rädd för nålar men började gå till blodcentralen för att bli av med rädslan. Där är de helt fantastiska och jag har gått från att vara livrädd och skakig till att ligga helt avslappnad under blodgivningen och må bra både före och efter.

Sjukvårdspersonal kan alltså få patienter att känna sig bekväma vid undersökningar. Om läkarna bara gör på rätt sätt.

biologic skrev:Vid mens har jag så ont att jag inte kan göra någonting. Spyr, svimmar och kan varken sitta, ligga eller stå. Nu tar jag minipiller, så jag har knappt mens, och när jag väl får en mellanblödning är den lindrig. Fick alltid vara hemma 3-4 dagar från skolan varje månad på högstadiet, innan jag fått mina minipiller utskrivna...

Det här låter allvarligt. Ingen ska behöva acceptera att leva med sådana smärtor. Jag tror att du måste tjata ordentligt på sjukvården om hjälp. Tyvärr är det vad man måste göra som kvinna med könsorganrelaterade problem: tjata, tjata, tjata. Läs på så mycket du kan, diskutera med andra i samma situation på till exempel forum, läs om mediciner och behandlingar, försök luska fram vilka läkare som är bra och har erfarenhet av att behandla den typen av problem.

De flesta läkare jag träffat har varit helt inkompetenta när det gäller mina problem men jag har träffat två som varit jättebra: en privat kvinnoläkare (som gav mig diagnosen PCO-S utan tvekan eftersom jag uppvisade ALLA symptom och var ett skolboksexempel), och min nuvarande gynekolog (också privatpraktiserande) som är specialist på hormoner. Allmänläkare är det ingen idé att ens försöka med. De har noll koll och vågar knappt skriva ut fungerande mediciner.

Jag har tagit ganska många cellprov på gyn, och de har sagt till även mig att det inte gör speciellt ont.
Helvete, det känns som extrem mensvärk, fast jävligt mycket värre, och det gör ont många, många timmar efteråt, ibland någon dag efteråt.
"Kännas lite" skulle jag definitivt inte klassa denna smärta som.
Fast det är ju bara för mig.

Cellprov innebär ju att man tar en bit vävnad, så tar bort något gör de, oavsett om det är med borste eller med vasst föremål.

Märkligt nog gjorde mina värkar när jag fick barn knappt ont alls i magen, däremot gjorde det överjävligt ont i benen.

Och här gör det också ont när jag har sex och kuken kommer för långt in, men jag vill påskina att jag är lagd lite åt det hållet att jag mest tycker om den smärtan just då

Alltså ni får skaffa er killar med mindre organ tjejer!

Zic skrev:Jag har tagit ganska många cellprov på gyn, och de har sagt till även mig att det inte gör speciellt ont.
Helvete, det känns som extrem mensvärk, fast jävligt mycket värre, och det gör ont många, många timmar efteråt, ibland någon dag efteråt.
"Kännas lite" skulle jag definitivt inte klassa denna smärta som.
Fast det är ju bara för mig.

Ok, that's it. *knycklar ihop och slänger kallelsen till cellprovskontroll*
Lite cancer har ingen dött av...

Edit: Konstaterar att den var för i förrgår iallafall, hehe.

Bjäbbmonstret skrev:Alltså ni får skaffa er killar med mindre organ tjejer!

...eller byta vinkel. Seriöst. Be honom sikta mot främre slidväggen istället (bra även av andra skäl, då G-punkten sitter där). Använd ställningar som gör att den (beroende av form, längd och eventuella böjar) prickar rätt. Jag har också känslig livmodertapp, särskilt vid ägglossning (perioder då jag haft sådan). Är det en borste de för in? Jag trodde att det var en vass metallskrapa. Så känns det för mig, men det är ju en så kort stund att jag kan stå ut.

Ursäkta min frispråkighet i mitt råd, men så där ont skall ingen behöva ha det vid intimt umgänge. Det är ju meningen att det skall vara en njutning för båda!

Xzirie skrev:Ok, that's it. *knycklar ihop och slänger kallelsen till cellprovskontroll*
Lite cancer har ingen dött av...

Edit: Konstaterar att den var för i förrgår iallafall, hehe.

Om det är smärta du är rädd för, kommer du nog förr eller senare att få uppleva smärta i alla fall om du har livmoderhalscancer.
Fast antagligen blir det mindre smärta om du får veta det i ett tidigt skede...

Bjäbbmonstret skrev:biologic - det är ju bra om minipillren hjälper men jag tycker inte det låter bra. Jag har själv endometrios är behandlad för det två gånger och har aldrig haft så ont som du beskriver.

Jag tror att de kollade mig med ultraljud någon gång, har varit inne på akuten minst två gånger som tonåring på grund av den extrema mensvärken. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att de sa något om livmoderslemhinna i buken, men det var ingen som gjorde något. Minns bara att jag efter sista akutvändan fick mina älskade minipiller.

Xzirie skrev:Ok, that's it. *knycklar ihop och slänger kallelsen till cellprovskontroll*
Lite cancer har ingen dött av...

Edit: Konstaterar att den var för i förrgår iallafall, hehe.

Ajdå... men du kan nog få en ny tid om du ber snällt...

Laika skrev:De brukar säga till mig också att jag spänner mig, och förmodligen stämmer det. Jag är ju van vid att det gör ont och blir därför nervös och spänd redan innan undersökningen. Jag är väldigt känslig vid slidmynningen och tycker också att det gör vansinnigt ont när de undersöker med vaginalt ultraljud samtidigt som de trycker på min mage.

Ja, kan man göra annat än spänna sig då? Suck...
För mig är det lite olika, är mer känslig vissa dagar. Kanske har med ägglossning och dylikt att göra?

Laika skrev:Senast jag var hos en gynekolog frågade hon om jag brukar känna smärta vid samlag också. Det brukade jag göra när jag var yngre men aldrig nu för tiden. Det bör alltså inte vara något fysiologiskt fel på min livmoder som gör att det gör ont hos gynekologen.

Ptja, hon frågade mig detsamma, men jag sa att det gjorde ont för det mesta. Det var då hon satte igång att föreläsa om hur jag skulle slappna av, inget tal om att det kunde vara något fel.

Laika skrev:Sjukvårdspersonal kan alltså få patienter att känna sig bekväma vid undersökningar. Om läkarna bara gör på rätt sätt.

Instämmer till fullo, det är en enorm skillnad mellan person och person.
Den (manliga) gynekolog som undersökte mig första gången jag var inne, när jag upptäckt att jag var gravid och hade ett dött foster i magen, var extremt otrevlig och försökte dumförklara mig genom att använda medicinska termer (ett av mina specialintressen är just medicin)! "Graviditeten är inte VIABEL. Förstååååår du?", var det första han sade, och tittade nedlåtande på mig. Och så fortsatte det, med olika facktermer, "svåra" ord och latinska namn på saker.
Vad i h*lvete är det för sätt att behandla en kvinna som just har fått missfall på? Tur i oturen att jag inte hade hunnit bilda några känslomässiga band till fostret (eller kanske snarare att man hade rationellt AS-tänk; att det bara var en klump celler). Men jag tänkte på andra kvinnor som råkar ut för honom. Fy!

Laika skrev:Det här låter allvarligt. Ingen ska behöva acceptera att leva med sådana smärtor. Jag tror att du måste tjata ordentligt på sjukvården om hjälp. Tyvärr är det vad man måste göra som kvinna med könsorganrelaterade problem: tjata, tjata, tjata. Läs på så mycket du kan, diskutera med andra i samma situation på till exempel forum, läs om mediciner och behandlingar, försök luska fram vilka läkare som är bra och har erfarenhet av att behandla den typen av problem.

Nu har jag knappt några smärtproblem längre tack vare medicinering, men jag vet ju fortfarande inte orsaken till problemet. Har haft så mycket andra medicinska problem, så jag har inte orkat ta tag i det. Men det kanske är bäst att kolla upp ordentligt så att allt fungerar som det skall...

När jag tar cellprov skriker jag av smärta. Det gör verkligen ont på mig. Gynekologen sa att det kunde göra ont.

biologic skrev:Den (manliga) gynekolog som undersökte mig första gången jag var inne, när jag upptäckt att jag var gravid och hade ett dött foster i magen, var extremt otrevlig och försökte dumförklara mig [...]

Du borde anmält den jäveln!

Intressant att höra att det finns folk som är betydligt smärtkänsligare än en själv. Jag har ofta blivit behandlad som jag var väldigt sjåpig.

Nu finns det ju ingen anledning att Xzirie har cancer så du kan säkert göra ett nytt försök om ett år eller så.

Vad det gäller livmoderslemhinna i buken så är det ju just endometrios. Haken är att man inte ser detta på ultraljud om man inte utvecklat cystor och det enda sättet att göra en säker diagnos oavsett är att öppna och titta, dvs man gör en sk titthålsoperation. Enligt folket på en mailinglista för endodrabbade som fanns förut var det vanligt att just de små härdarna som inte ledde till tydliga cystor gjorde mer ont än de stora.

För att fortsätta på tråden - den dagen minipillren inte hjälper så längre - man tar dem för att få ner östrogentillförseln för att hindra endon att växa - kan det vara bra att bli remitterad till ett sjukhus som faktiskt gör ett titthål. De brukar då skära bort synliga härdar med endovävnad. Dessutom får man gå på starkare hormoner ett halvår efter som tar bort mensen.
Det går att få ett bra resultat med starkare hormoner även utan titthål - men de lär inte ge en det om de inte vet att det är det man har så första gången kommer man nog inte undan.

Bjäbbmonstret skrev:Nu finns det ju ingen anledning att Xzirie har cancer så du kan säkert göra ett nytt försök om ett år eller så.

Nä risken är ju inte överhängande direkt. Jag tycker det är lite märkligt att de ska vara så noga med att undersöka ens mest obehagliga delar för cancer jämt och ständigt, men ingenting annat.
Skulle man gå till läkare för att kolla upp mysko födelsemärken eller knölar som dyker upp någon annanstans på kroppen skulle man bli utslängd och kallad hypokondriker...

vallesmamma skrev:När jag tar cellprov skriker jag av smärta. Det gör verkligen ont på mig. Gynekologen sa att det kunde göra ont.

Awesome...

Zic skrev:Och här gör det också ont när jag har sex och kuken kommer för långt in, men jag vill påskina att jag är lagd lite åt det hållet att jag mest tycker om den smärtan just då

I do to. När jag är tillräckligt upphetsad. men det är det få killar som orkar fixa.. -.-

Dark_Solitude skrev:I do to. När jag är tillräckligt upphetsad. men det är det få killar som orkar fixa.. -.-

Varför ligga om man inte är tillräckligt upphetsad för att tycka att det är skönt?

Jag kan inte ligga med någon jag inte tycker är attraktiv, och jag kan inte vara tillsammans med någon jag inte kan ligga med. Så är det väl för de flesta?

Nefarious skrev:

Dark_Solitude skrev:I do to. När jag är tillräckligt upphetsad. men det är det få killar som orkar fixa.. -.-

Varför ligga om man inte är tillräckligt upphetsad för att tycka att det är skönt?

Missförstånd. Menade att när jag är tillräckligt kåt, så tänder jag på smärta. Inom rimliga gränser, självklart. Men det kräver att killen är intresserad av att ge tillbaka, vilket få killar är. De flesta anser att förspel är nå jävla tjafs som ska gå ut på lite kläm på bröstet och lite hångel två minuter.
Som killar som väcker en mitt i natten och säger "öh knulla.." och man yrvaket säger "jaa.. då får du hjälpa mig först.. "
Vilket brukar besvaras med snarkande läten.

Dark_Solitude skrev:

Nefarious skrev:Varför ligga om man inte är tillräckligt upphetsad för att tycka att det är skönt?

Missförstånd. Menade att när jag är tillräckligt kåt, så tänder jag på smärta. Inom rimliga gränser, självklart. Men det kräver att killen är intresserad av att ge tillbaka, vilket få killar är. De flesta anser att förspel är nå jävla tjafs som ska gå ut på lite kläm på bröstet och lite hångel två minuter.

Okej, då förstår jag.

Dark_Solitude skrev:Som killar som väcker en mitt i natten och säger "öh knulla.." och man yrvaket säger "jaa.. då får du hjälpa mig först.. "
Vilket brukar besvaras med snarkande läten.

Hahaha, åh vad jag känner igen mig.

Nefarious skrev:Skär bort vävnad?! Det gör de absolut inte! Däremot för de upp en liten borste i livmoderhalsen och borstar runt.

Hmm, undrar vad det var som fastnade inne i mig och fick mer eller mindre slitas bort medans jag låg och förfasades? Miss Piggys onda mascaraborste?

Kändes mer som en gripklo i metall än en borste. Typ en biopsi. Praktikanten måste ha gjort något fel.

Jag går inte på cellprov längre efter den incidenten.

Fy fan jag trodde väl aldrig att en vanlig cellprovstagning skulle kunna upplevas som smärtsam !


Skönt att jag aldrig behövt gå på någon..ännu. Något positivt ska man väl ha ut av att vara sexuellt inaktiv under alla år.

Cellprov: Oftast är det en topsliknande tingest med långt skaft som förs in och gynekologen rotar runt med. Den topsliknande tingesten kan påminna lite om en mascaraborste ibland.

Livmodercancer: Kan man få även om man aldrig ens onanerat. Ingen frisedel där alltså.

Egen erfarenhet:
Skulle sätta in spiral. Den (MANLIGE) gynekologen sa att "det kan kännas lite när man tar tag i livmodertappen för att kunna föra in spiralen". Yeah right!! OMFG vad ont det gjorde! Jag trodde jag skulle svimma och smärtan strålade ner i knäet! Frågade karlfan med smärtkvävd röst om det verkligen var såhär det skulle kännas och jäveln bara "jadå, det är normalt att det sticker till lite". OMFG WTF???!!! Det var som om någon stuckit in glödgade spikar rätt upp i murmeldjuret på mej!
Efter att proceduren var klar låg jag utslagen på en brits en halvtimme innan jag kunde stappla hem. Väl hemma knaprade jag i mej hela förrådet av alvedon - hjälpte inte. Maxade den dagliga dosen av Ipren - hjälpte inte det heller. Ringde sjkv-uppl. och kved lite för att få reda på om jag skulle få obotliga skador av att blanda dessa två preparat. Kvinnan (en barnmorska) lät mkt bekymrad över hur jag led och rekommenderade en lite cocktail på blandade värkpiller men sade också att jag borde fått Citodon om smärtan var så påtaglig.

Nåväl efter två-tre dagar kunde jag åtminstone röra mej någotsånär normalt igen, men tammefan om jag inte KÄNDE den jädra spiralen i vissa positioner (ICKE sex-relaterade, märk väl!).

När jag sedan fick lingonvecka som höll i sej i tolv dagar bestämde jag mej för att den helvetes tingesten skulle UT UT UT. Gick till närmaste VC och pratade med en alldeles underbar BARNMORSKA som sade att "men sånt där vet ju inte gynekologerna om, det är ju vi som får ta hand om eländet sen". Nja, exakt de orden användes inte men det var andemeningen.

Att bli av med helvetesmanicken var otroligt skönt - jag hade ju troligen vant mej vid att inte göra vissa rörelser så helt plötsligt kändes det som om jag var en ballerina eftersom jag verkligen kunde röra mej fritt igen.

Jag lärde mej dessutom att de som VERKLIGEN har koll på det här med kvinnliga könsorgan är kvinnliga barnmorskor. Så skippa gynekologsnobbarna och gå direkt dit kunskapen allra troligast står att finna - barnmorskorna.

****************

EDIT: Jag fick naturligtvis även jag den där litanian om att "slappna av" underförstått "tig och bit ihop, kvinna, lite smärta har ingen dött av". Barnmorskan däremot hade varit med om lite av varje och sade att sånt där inte alls bara beror på avslappning utan på att en del helt enkelt är mer känsliga än andra.

Jävla gyngubbe.