Hejsan det är så att jag vill säga upp mig från mitt nuvarande jobb, jag är heltids anställd idag sedan 2 år tillbaka snart. Jag har lyckats fixa detta jobb på egen hand och min chef känner inte till mina syndromer... Vilket har lett till lite olika saker...

Jag känner varje söndag sånt tryck i hela bröstet, alltså ångest över att det är en ny arbetsvecka, min chef är en riktig idiot och det tycker även alla mina kollegor.

Tycker absolut inte det ska behövas kännas så här varje söndag, och även ibland på fredagar känns det jobbigt för att jag vet att snart är det måndag igen. Min chef har hotat mig att sparka mig och frågat "är det här verkligen det du ska hålla på med?" trots att jag inte gjort mer fel än någon annan.

Jag kan prata med honom så kan han helt plötsligt vända ryggen och gå, utan att lyssna?? Han överröstar ofta mig och visar inprincip ingen respekt alls, men ibland är han trevlig, det känns som man får passa sig för vad han är på för humör.

Jag har varit oerhört snäll mot min chef och alltid sagt ja till övertid och alltid skött mitt arbete inprincip fläckfritt, jag har jobbat gratis flera timmar (dumt jag vet).

Vid ett tillfälle bad jag om hjälp av min andra chef (vi har två chefer) och han hånade mig genom att göra en grimash till mig. Jag har även bett om en viss utrustning som skulle underlätta mitt arbete och spara enormt mycket tid och pengar till företaget, men dem hänvisas med att det är för dyrt... 2.000 kr....

Firman är ett stort bolag och omsätter ca 18 milj om året och inga större skulder(hämtat ifrån 121.nu). När någon annan ber om en sak som chefen gillar mer (iaf som det verkar) då får han det direkt, men inte jag.

Jag har idag fasta utgifter på ca 5000:- kr, jag blev medlem i a-kassan och facket för ca en månad sen, och man måste ha varit medlem i ett år för att ha rätt till ersättning. Och även om jag hade rätt till a-kassa så får man 45 karensdagar om man frivilligt säger upp sig själv.

Satt en gång vid datorn på morgonen kl 07:02 och jag börjar kl 07.00 då jag satt och bläddra lite på nätet, jag jobbar fysiskt och det tar en bra stund innan alla jobb kommer in ca 07.30, och eftersom jag har jobbat över GRATIS på lunchen flera gånger (ingen kompensation för att jag kommit försent eller något, utan enbart för att visa att jag vill arbeta) och då kommer han förbi där och är sjukt arg på mig att jag satt där 2 minuter på arbetstid.

Jag har aldrig varit otrevlig på något sett mot min chef eller vägrat ett jobb. Jag mår ständigt dåligt utav detta och det påverkar mig enormt mycket och tar mycket energi från mig.

Jag har varit och pratat med AMS men har inte gått in nå djupare på hur allt är utan har mer sagt att jag trivs verkligen inte på min arbetsplats och de säger att man inte ska sluta på sitt jobb i första taget, men nu har jag jobbat där i snart 2 år och jag står inte ut mer. De säger iallafall också att jag har rätt till lönebidrag pågrund av mina diagnoser asperger och damp.

Men eftersom jag har fasta utgifter varje månad så kan jag ju inte bara säga upp mig hur som helst heller?

Jag är väldigt arbetsvillig när jag tycker något är kul, men nu är det inte kul längre och jag sätter mig ibland på toaletten för att jag inte har någon lust längre, jag har sjukanmält mig trots att jag inte är sjuk... Detta är inte likt mig.

men min chef får mig att känna mig väldigt dålig, det går absolut inte att prata med honom, och vid ett par tillfällen känns det som att han gör lite åtlöje av mig, nu känns det bara som han vill bli av med mig.

Jag lovar att mitt jobb skulle varit väldigt mycket roligare för mig om jag bara hade en bra chef, det är aldrig så att man får en klapp på axeln "bra jobbat!"

Det är han och den andra chefen som får mig att må dåligt, även mina kollegor tycker att det är ett riktigt skit ställe, jag har inga andra arbetsplatser att jämföra med då detta är min första arbetsplats.

Min andra chef brukar ofta skälla smått på mig och säga att man ska tänka efter i olika samanhang men han kan göra exakt likadant själv. Visst han är chef och gör precis som han vill, och jag säger absolut ingenting om det.

Men jag får ibland även skit för saker jag inte gjort känns det som. Så kollar han jättesurt på mig och med en dålig attityd och en tråkig ton "Varför plockar du inte undan efter dig?" då säger jag "Jag har inte varit där nere ju, men jag kan plocka undan." då kan han säga "Jo det är visst du som va där senast".

Det känns som ren idioti, alla mina andra kollegor har ju andra företag o jämföra med och dem säger att detta är ett riktigt skit ställe.

Detta kommer säkert bara sluta dåligt vilket fall som helst, för AMS säger att jag måste säga upp mig först innan jag kan få hjälp, tycker det verkar ren idioti, men så funkar det tydligen.


Hoppas ni orkar läsa!

Vad har vi aspergare rätt till? Vad ska jag göra? Jag vill sluta omedelbart men jag kan inte pågrund av räkningarna, och a-kassan kommer inte betala ut några pengar till mig pågrund av att jag inte har varit medlem tillräckligt länge!

// Sebastian

Sök annat jobba medan du har det gamla. När du har underskrivet anställningskontrakt på ett nytt jobb så stämmer du möte med chefen och säger upp dig till det datum det nya kontraktet börjar.

Innan dess så får du låtsas som allt är som vanligt.

Låter jättejobbigt Kan du söka ett annat jobb där du kanske trivs bättre?
Annars: är du med i facket så kanske de kan hjälpa till att prata med de som behandlar dig illa.

plåtmonster skrev: stämmer du möte med chefen och säger upp dig till det datum det nya kontraktet börjar.

Man behöver ju inte ha möte ens, räcker med skriftlig uppsägning om det känns bättre.

Se till att ha koll på uppsägningstiden bara.

Problemet är det att jag har sökt hundratals jobb men utan resultat.

Jag tycker jag har ett välskrivet CV (då min moster har hjälpt mig som jobbar som rekryteringschef) och har fått gå på 3 intervjuer men alltid någon som konkurrerat ut mig.

Har känt så här en längre tid och har sökt nästan hela tiden, men har fått nog nu.

Uppsägnings tiden är nog inget problem, han kommer säkert erbjuda mig att sluta direkt om jag vill det, för det gjorde han med en annan kille som sökte tjänsteledigt för att starta företag.

Om du har sådan ångest bör du sjukskriva dig åtminstone någon vecka så att du kan tänka klart över vad du ska göra och gå igenom alla alternativ. Det kan också tänkas att du behöver en längre sjukskrivning. Frågan är vad ni har gjort på jobbet åt det som inte fungerar med chefen. Ofta är det så att alla håller med men ingen är beredd att göra något.

Jag tycker absolut inte att du ska säga upp dig utan att försöka ta upp det med högre chef/facklig organisation/skyddsombud/företagshälsovården. Ibland kan man få något gjort åt en dålig arbetsmiljö, och ibland kan man få en bättre uppgörelse kring avsked om facket har förhandlat för en.
Samtidigt är det dumt att "slå pannan blodig" och stanna för länge på ett jobb där det inte fungerar. Det är din hälsa det handlar om. Trixa dig kvar vid anställningen tills du får ett nytt jobb om du kan men ett år är alldeles för lång tid för att låtsas om ingenting om man redan är i ditt stadium.

Bjäbbmonstret skrev:Om du har sådan ångest bör du sjukskriva dig åtminstone någon vecka så att du kan tänka klart över vad du ska göra och gå igenom alla alternativ. Det kan också tänkas att du behöver en längre sjukskrivning. Frågan är vad ni har gjort på jobbet åt det som inte fungerar med chefen. Ofta är det så att alla håller med men ingen är beredd att göra något.

Jag tycker absolut inte att du ska säga upp dig utan att försöka ta upp det med högre chef/facklig organisation/skyddsombud/företagshälsovården. Ibland kan man få något gjort åt en dålig arbetsmiljö, och ibland kan man få en bättre uppgörelse kring avsked om facket har förhandlat för en.
Samtidigt är det dumt att "slå pannan blodig" och stanna för länge på ett jobb där det inte fungerar. Det är din hälsa det handlar om. Trixa dig kvar vid anställningen tills du får ett nytt jobb om du kan men ett år är alldeles för lång tid för att låtsas om ingenting om man redan är i ditt stadium.

Om jag sjukskriver mig tror jag bara att jag kommer göra det värre för mig själv, han kommer gilla mig ännu mindre. Jag har ingen koll riktigt på mina alternativ då jag aldrig "utnyttjat" att jag har AS syndrom, jag har gjort backjobb på jobbet, vilket alla på mitt jobb har gjort mer eller mindre. Den högsta chefen är idioten som ingen på mitt jobb gillar, så det funkar inte. Jag har ingen alls lust att stanna kvar där oavsett om dom gör det bra, för då vet jag ju att det är bara pågrund av mig dom "spelar" bra, om du förstår vad jag menar? en bättre uppgörelse kring avsked? Du tänker på x antal månadslöner?

Att få nytt jobb verkar svårt, iallafall i dagsläget.


Tack alla för alla svar, det betyder mycket!

@sebastian: Jag skulle nog också rekommendera en sjukskrivning. Som du beskriver att du känner dig så tycker jag det är motiverat.
Förhoppningsvis kan du må lite bättre och kunna koncentrera dig på att söka annat jobb.
Om du mår dåligt så påverkar det även när du söker jobb och går på intervjuer, det är svårt att ge bra intryck om man mår dåligt.

Angående mera praktiskt hur blir det med referens?
Om din chef är en sådan skitstövel kanske det är dumt att använda honom som referens.

Det var länge sedan jag var frisk nog för att jobba. En gång i tiden var det mindre stressigt och inte lika hårt klimat som idag. I brist på egen erfarenhet jämför jag dig med min sons situation. Han har alltid blivit illa behandlad av arbetsgivare, mer eller mindre. Man behöver inte ens säga att man har ett handikapp - det märker de ändå. Att vara snäll verkar inte vara en bra egenskap idag. Stresstålig och extremt duktig på sociala signaler är viktigare. Den som är snäll blir lättare dåligt behandlad. Man behöver bita ifrån sig eller kunna koppla bort elaka arbetsledare osv.

Om du har diagnos så finns det en pott hos AF på 100 000 kr som en funktionshindrad kan använda till hjälpmedel.

I vissa fall kan man kanske med fackets hjälp ordna ett papper som säger att man blivit uppsagd av arbetsbrist, dvs ingen karens.

Om du skär ihop helt kanske det kan gå att bli sjukskriven under karenstiden?

Jag själv bad till Gud vid just ett sådant här problem. Det som då hände var att företaget, där min son vantrivdes, blev uppköpt av ett internationellt företag, som effektiviserade företaget, dvs sparkade folk. Så fick han gå hem utan karens. Han vilar nu upp sig i väntan på att bli anställd av sin bästa kompis som jobbar på att starta ett företag. Han har fått nog av elaka chefer!

Två andra företag där han vantrivdes bad jag för - de gick omkull! Så mitt råd är: anlita en häxa!

Om du säger upp dig själv så får du ta den ekonomiska smällen men säger de upp dig behöver du inte alltid det. Det beror på vilken typ av uppsägning du råkar ut för.

Tyvärr är en uppsägning av personliga skäl ingen vidare merit men om man är överens om att det inte fungerar så kan man ibland få det till arbetsbrist.... Det viktigare i så fall är att du tar reda på vem som är din fackliga förhandlare och synar korten, tar reda på vilka regler som gäller osv.

Givetvis är inte en sjukskrivning till fördel för dig men det behöver inte vara till nackdel heller så länge den inte är alltför lång. Det är viktigast att du behåller din relativa psykiska hälsa jämfört om du gör det som ser bra ut. Och om alternativet exempelvis skulle vara att du blir så arg på chefen att du gör något som skulle kunna vara ett skäl för omedelbart avsked så är det givetvis värre...

matgar skrev:@sebastian: Jag skulle nog också rekommendera en sjukskrivning. Som du beskriver att du känner dig så tycker jag det är motiverat.
Förhoppningsvis kan du må lite bättre och kunna koncentrera dig på att söka annat jobb.
Om du mår dåligt så påverkar det även när du söker jobb och går på intervjuer, det är svårt att ge bra intryck om man mår dåligt.

Angående mera praktiskt hur blir det med referens?
Om din chef är en sådan skitstövel kanske det är dumt att använda honom som referens.

Jag vet hur detta kommer svaras, genom blickar och att dem tycker jag är dum i huvudet som sjukskriver mig, dem kommer se ner på mig vilket är jävligt jobbigt när man väl är tillbaka.

Jag vet iallafall att om jag får lönebidrag så behöver jag inte referenser..

Det är nog inga problem att sjukskriva sig, men det är det att komma tillbaka sen och få alla blickar från mina två chefer som känns extremt jobbigt.

Jag vet en kille som var sjukskriven där och det snackades en hel del skit om honom.

sebastian skrev:Jag vet hur detta kommer svaras, genom blickar och att dem tycker jag är dum i huvudet som sjukskriver mig, dem kommer se ner på mig vilket är jävligt jobbigt när man väl är tillbaka.

Jag vet iallafall att om jag får lönebidrag så behöver jag inte referenser..

Det är nog inga problem att sjukskriva sig, men det är det att komma tillbaka sen och få alla blickar från mina två chefer som känns extremt jobbigt.

Jag vet en kille som var sjukskriven där och det snackades en hel del skit om honom.

Om dom snackar skit om folk som blir sjukskriva så tycker jag det där låter som en väldigt dålig arbetsplats.
Sen så är frågan om det gått så långt att du går och funderar på att säga upp dig och ta en möjlig ekonomisk förlust.
Bryr du dig verkligen vad idioterna som är kvar på det arbetet tycker?
Det funkar ju uppenbarligen inte som det är just nu, och du har ju redan planer på att ta dig där ifrån.
Det är ju upp till dig, men jag ser inte vilken skillnad det skulle göra om du är sjukskriven ett tag innan du säger upp dig. Hittar du annat jobb under tiden så är det bra, och även om du inte hittar nått så har du inte förlorat nått på det.

Debbido skrev:Det var länge sedan jag var frisk nog för att jobba. En gång i tiden var det mindre stressigt och inte lika hårt klimat som idag. I brist på egen erfarenhet jämför jag dig med min sons situation. Han har alltid blivit illa behandlad av arbetsgivare, mer eller mindre. Man behöver inte ens säga att man har ett handikapp - det märker de ändå. Att vara snäll verkar inte vara en bra egenskap idag. Stresstålig och extremt duktig på sociala signaler är viktigare. Den som är snäll blir lättare dåligt behandlad. Man behöver bita ifrån sig eller kunna koppla bort elaka arbetsledare osv.

Om du har diagnos så finns det en pott hos AF på 100 000 kr som en funktionshindrad kan använda till hjälpmedel.

I vissa fall kan man kanske med fackets hjälp ordna ett papper som säger att man blivit uppsagd av arbetsbrist, dvs ingen karens.

Om du skär ihop helt kanske det kan gå att bli sjukskriven under karenstiden?

Jag själv bad till Gud vid just ett sådant här problem. Det som då hände var att företaget, där min son vantrivdes, blev uppköpt av ett internationellt företag, som effektiviserade företaget, dvs sparkade folk. Så fick han gå hem utan karens. Han vilar nu upp sig i väntan på att bli anställd av sin bästa kompis som jobbar på att starta ett företag. Han har fått nog av elaka chefer!

Två andra företag där han vantrivdes bad jag för - de gick omkull! Så mitt råd är: anlita en häxa!

Låter som din son har suttit i en liknande sits som mig, tråkigt men skönt att veta att det inte bara är jag.

Att vara stresstålig och extremt duktig på sociala signaler är viktigare håller jag fullständigt med om, det verkar absolut vara så.

Vad är det för pengar man har rätt till att hämta? Hur bär man sig åt? För det skulle antaligen räcka tillräckligt länge för att kunna hitta ett nytt jobb igenom lönebidrag.

Det kanske vore bäst att man blev uppsagd (med hjälp av facket) pågrund av arbetsbrist, MEN jag har inte varit ansluten i a-kassan 1 år, utan bara 1 månad så har inte rätt till någon ersättning, än..

Men annars är det en väldigt bra idé att sjukskriva sig under karenstiden!

Vad kul, hoppas din sons kompis lyckas så att din son kan trivas!

Kanske kan det fungera att fräsa ifrån direkt när chefer mm beter sig illa.

Både A-kassa och sjukskrivning är väl tidsbegränsade?

(kanske man skulle ordna en separat arbetsmarknad för människor med lite annan människosyn..)

Bjäbbmonstret skrev:Om du säger upp dig själv så får du ta den ekonomiska smällen men säger de upp dig behöver du inte alltid det. Det beror på vilken typ av uppsägning du råkar ut för.

Tyvärr är en uppsägning av personliga skäl ingen vidare merit men om man är överens om att det inte fungerar så kan man ibland få det till arbetsbrist.... Det viktigare i så fall är att du tar reda på vem som är din fackliga förhandlare och synar korten, tar reda på vilka regler som gäller osv.

Givetvis är inte en sjukskrivning till fördel för dig men det behöver inte vara till nackdel heller så länge den inte är alltför lång. Det är viktigast att du behåller din relativa psykiska hälsa jämfört om du gör det som ser bra ut. Och om alternativet exempelvis skulle vara att du blir så arg på chefen att du gör något som skulle kunna vara ett skäl för omedelbart avsked så är det givetvis värre...

Ja precis, men eftersom jag inte har varit medlem i A-kassan tillräckligt länge så jag har inte rätt till bidrag, dem 45 karensdagarna man får är inga som helst problem, kan spara 2 mån sen säga upp mig om det skulle vara så.

Tror inte chefen kan säga upp mig pga personliga skäl? Men jag vet inte hur det ligger till med det där. Min fackliga förhandlare? Då ringer jag till facket och frågar, eller?

Jag har inga planer på att bli arg på chefen och göra något dumt iallafall, jag håller mig i skinnet tills jag slutar. Så inget plötsligt avsked kommer de bli pga att jag beter mig illa på något sett.

Jag har själv varit i liknande situationer, och efter det har jag försökt styra upp mitt liv så att jag har så få fasta utgifter som möjligt. Jag vill inte vara tvungen att stanna på en arbetsplats jag inte trivs med. Det finns en massa materiella saker jag inte kan unna mig nu, men friheten är värd mer än så för mig.

Nu vet ju inte vi vilken bransch det handlar om. Men åtminstone för mig som jobbar med teknik så har det visat sig att välskrivna CV är meningslöst, på gränsen till kontraproduktivt. Jag spontanskriver en ansökan speciellt för varje jobb istället, bara i korta ordalag beskriver mig själv, vad jag jobbat med tidigare och varför jag vill ha det nya jobbet. Då ser det ut som om man bara råkat läsa annonsen och blev intresserad, kommer man med ett genomarbetat och komplett CV så ser man ut som en långtidsarbetslös som ingen annan vågat anställa och det får arbetsgivare att rygga undan.

Och uppge inte nuvarande företaget som referens om det nu fungerar så dåligt där, skriv i ansökan att du inte vill att de skall ringa dit eftersom du inte vill att de skall veta att du söker nytt jobb. Skriv också en smart anledning till varför du inte trivs där, försök att ge en positiv bild av dig själv utan att det verkar överdrivet. Sedan får man gå på ett par intervjuer innan man blir utvald, så är det för nästan alla. Det gäller att passa ihop med rekryteraren, och vissa passar man ihop med, andra inte.

Alltså om man säger att man inte vill att de ska ringa till ens nuvarande arbetsplats så blir de i allmänhet väldigt misstänksamma. Åtminstone i min bransch. Men om du har två chefer så kanske den ena är åtminstone lite vettigare och du kan använda honom som referens?

Du kan passa på att dokumentera chefens dåliga sidor som är relevanta för att använda ifall någon frågar vad som ej fungerar. Får den nye arbetsgivaren uppfattningen att denne är en skitstövel så lär ev saknad referens ej spela någon roll.

@Bjäbbmonstret, Fast hur ska man isåfall göra ifall man hamnar med en skitstövel till chef?
(notera att undersökningar har visat att en väldigt hög andel har psykopategenskaper)

Bjäbbmonstret skrev:Alltså om man säger att man inte vill att de ska ringa till ens nuvarande arbetsplats så blir de i allmänhet väldigt misstänksamma. Åtminstone i min bransch. Men om du har två chefer så kanske den ena är åtminstone lite vettigare och du kan använda honom som referens?

Har man någon annan referens från tidigare jobb, så går det fint att ange den. Det är väll inget konstigt med att man inte vill avslöja på sin nuvarande arbetsplats att man söker nytt jobb? Det finns ingen som är så attraktiv för en rekryterare som en som redan har ett annat jobb

Huggorm skrev:Nu vet ju inte vi vilken bransch det handlar om. Men åtminstone för mig som jobbar med teknik så har det visat sig att välskrivna CV är meningslöst, på gränsen till kontraproduktivt. Jag spontanskriver en ansökan speciellt för varje jobb istället, bara i korta ordalag beskriver mig själv, vad jag jobbat med tidigare och varför jag vill ha det nya jobbet. Då ser det ut som om man bara råkat läsa annonsen och blev intresserad, kommer man med ett genomarbetat och komplett CV så ser man ut som en långtidsarbetslös som ingen annan vågat anställa och det får arbetsgivare att rygga undan.

Mina erfarenheter är det motsatta. (inom IT)
Det är klart att man ska skriva en anpassad jobbansökan, men en välskriven CV uppskattas då dom lätt kan se om man har relevanta kunskaper och erfarenheter.
Ofta anlitas nått rekryteringsföretag som grovsållar bland alla ansökningar.
Och då har dom oftast nyckelord dom letar efter, så där lönar det sig att få med så mycket relevant som möjligt.
Sen angående om man är långtidsarbetslös eller inte ser dom ju på ens arbetshistorik.

sebastian, har du någon psykolog eller kurator att prata med? Du skrev i startinlägget att du har diagnos, vilket i så fall ger dig rätt till sådan hjälp via habiliteringen (och den är helt gratis).

Sök gärna hjälp den vägen så att du får lite mental ork att klara situationen.

Mycket ledsamt att läsa om dina problem Sebastian. Visserligen imponerande att du hållit ut i två år, men jag tror att du kommer göra dig själv illa om du fortsätter "bita ihop".

Min ödmjuka tolkning är att du framför allt annat måste sluta vela och bestämma dig för att "få tummen ur". Bestäm dig för att lämna företaget och sätt en deadline. Om du misslyckas med att finna en ny arbetsgivare i tid så låter det fortfarande som att det är ett bättre alternativ att behöva gå på försörjningsstöd/studiemedel för att klara uppehället än att stanna kvar.

Som f.d. arbetsgivare vet jag att det är ett rent helvete att bli av med inkompetent personal efter att provanställningen är slut, i slutändan får man som arbetsgivare räkna med att lätta på plånboken rejält för att bli av med både idioten ifråga, facket och LAS.

Hoppas du har överseende med min omoral, men det här är vad jag skulle föreslå dig:
1) Kom till jobbet i tid varje dag och gå aldrig hem i förtid. Men istället för att du gör ditt bästa på jobbet så agerar du som att du vore lindrigt förståndshandikappad och misslyckas så fort du får möjlighet och med maximal ekonomisk skada som följd (utan att det framstår som otvetydigt sabotage).
2) Om du har en arbetsbeskrivning i ditt anställningsavtal och din chef ber dig göra någonting därutöver, säg "det är inte vad jag är anställd för" och kräv en omförhandling av anställningsavtalet med 30 % lönehöjning för extra-uppgifterna.
3) Lyft aldrig något för att vara snäll eller hjälpsam och arbeta aldrig övertid om du inte är beordrad.
4) Börja redan idag att journalföra all mobbing och felaktig behandling från dina chefer och arbetskamrater. Skriv upp datum, klockslag, vad som hände och vad som var fel i situationen (själv har jag ibland haft en diskret diktafon på mig när jag varit tvungen att ta hotfulla situationer och brist på uppenbara vittnen, en sådan kan köpas under tusenlappen på Teknikmagasinet). Och berätta för guds skull inte om ditt datainsamlingsprojekt!
5) När du sammanställt tillräckligt mycket skit som du fått motta, initiera en förhandling med arbetsgivaren ang. arbetsplatsmobbing via din fackliga representant eller – om nödvändigt – ta ärendet till arbetsdomstolen.

Kom ihåg att dina närmaste chefer förmodligen har högre chefer över sig. Genom att agera enligt punkterna ovan kommer du synliggöra bristerna i deras ledarskap. De är anställda för att se till att du engagerar dig i att uppfylla ett en viss uppsättning arbetsuppgifter och även om de har någon begåvad ursäkt till problemet (förmodligen något i stil med "killen är ju dum i huvet") så blir deras egna misslyckanden omöjliga att bortse från.

Sätt igång direkt och se till att arbetsgivaren – inom 3 månader – går med på att betala 12 månadslöner för att du ska göra dem tjänsten att säga upp dig frivilligt och med omedelbar verkan.

24 månadslöner om man håller informationen för sig själv?