Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav eratosthenes » 2020-07-10 9:00:43

Hejsan, jag är idag 27 år gammal. När jag gick i högstadiet blev jag diagnoserad med asberger. Sen när jag började i gymnasiet så splittrades jag från mina dåvarande vänner, dom började andra gymnasium, jag började på ett gymnasium för andra personer med autism.

Jag hade fortfarande kontakt dock med några av vännerna från högstadiet. Men destu mer tiden gick destu mer stängde jag ur dom alla ur mitt liv. Jag sket fullständigt när dom kontaktade mig och frågade om jag ville göra något eller umgås, jag sa nej hela tiden när jag fick frågan om att umgås. Jag spenderade bara konstant tid vid datorn där jag skaffade mig internet vänner.

Framspolat till idag, jag bor tillsammans med min föredetta partner, när vi flyttade ihop så (av någon konstig anledning) sa jag upp alla kontakt med alla personer jag hade på nätet som vänner. Så jag och hon bodde ihop i 5 år och nu idag så är vi inte längre ett par. Och det är pga massa anledningar men jag känner att en av anledningarna är att jag hade aldrig någon kontakt med någon annan person. Av någon dum anledning så ville min hjärna bara ha kontakt med henne och bara vara med henne. Men idag inser jag att det var en av anledningarna till att vi inte längre är ett par.

Så idag har jag ingen vän, jag har ingen internetvän. Dom ända personerna jag kan prata med förutom min föredetta partner är mina familjemedlemmar.

Jag vill ha vänner, jag vill det. Men jag vet inte vad jag ska göra med min hjärna som bara har förstört så mycket för mig. Det är som att 50% av min hjärna vill ha vänner och 50% vill inte ha det utan vill att jag ska bara vara själv.

Om jag har hittat en internetvän, så skriver jag och den personen typ första dagen och eventuellt pratar och spelar ihop. Sen andra dagen så beter jag min automatiskt utan att jag tänker på det helt motsatta och säger inget till personen och bara spelar spel och lyssnar musik och ser på filmer utan att säga ett ord. Och såvida då inte personen själv skriver till mig så blir det inget alls. Om personen skriver så svarar jag och då spelar vi ihop.

Mitt liv är 99,99% som ett band som spelas upp från en bandspelare. Jag gör exakt samma saker i beteende varje dag utan att jag tänker på det. Och det är att inte ha kontakt med någon person alls.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill ha vänner men jag förstör bara eventuella vänskap genom internet eller in real life.
eratosthenes
Ny medlem
 
Inlägg: 1
Anslöt: 2020-07-10

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav LazyOne » 2020-07-10 22:13:14

Intressant!

Själv är jag lagd åt andra hållet - jag måste variera och använda olika strategier mellan mina vänner så jag inte bränner hål i någons öron. Nu pratar jag inte så mycket men jag blir ganska intensiv.

Alla är vi i behov av vänskapsrelationer i någon form. Kanske kan du börja med att sätta upp mål? Alltså försöka se det som ett uppdrag att kontakta personen, minst en gång varannan dag? Bara skicka något, vad som helst. Sen när personen svarar (du kanske inte har lust att svara vid det tillfället) så väntar du två dagar igen?

Jag tänker nästan som att ställa ett alarm, så att det blir något du måste göra. Vissa saker handlar om motivation, ungefär som att träna. Det är inte kul att starta men när det är gjort, mår man riktigt bra.

Även jag som älskar att kontakta andra människor, tycker jag också att det är jobbigt. För det kräver energi att hålla igång en relation. Jag klarar t.ex. inte att ha samma relationer som NT:s har. Födelsedagsfester. Presenter. Det blir för krävande, men ibland går det.

Många av mina tidigare relationer har varit med personer som jag fått knuffa en del på för att något skulle hända, ungefär som dig (inget illa menat, vi är alla som vi är). Däremot är en relation fortfarande mellan två personer och märker jag att kraften inte fördelas mellan oss (det finns en grad där det känns som JAG är själva relationen), ja då kommer relationen upphöra.

Hur låter det, att sätta upp mål som ska genomföras? Istället för att tänka på när man har lust. Det kanske väcker några egna funderingar?
LazyOne
Ny medlem
 
Inlägg: 9
Anslöt: 2020-04-17
Ort: Göteborg

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Leibniz » 2020-07-11 3:25:28

Lätt hänt att det blir så om man har en introvert personlighet och i synnerhet ASD. För övrigt är ju vänskapsrelationer något som man måste investera i, så är det för alla mer eller mindre. Slutar man höra av sig eller avböjer kontakt så rinner det ut i sanden. Finns böcker på temat om man vill försöka bättra sig, t.ex.

https://www.bokus.com/bok/9781439199190 ... nce-people
Leibniz
 
Inlägg: 464
Anslöt: 2018-01-07

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav antonius » 2020-07-11 12:56:28

En riktig aspie har inga vänner man har kollegor och familjemedlemmar, thats it... 8)
antonius
 
Inlägg: 16041
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Mammaspojke » 2020-07-11 20:11:05

Efter gymnasiet tycker jag det blev mycket svårare det här med vänner.. Det enkla livet var över på något sätt.
Tycker det var bäst när man var barn/ungdom och nån kompis ringde, vill du komma över så lirar vi tv-spel, rollspel, drar och badar osv. Eller barn, när man bara fråga om den andra ville leka och sen var det klart.

När jag blivit äldre kändes allt så komplicerad och ångestfyllt att jag inte orkat försöka skaffa vänner.
Problemet är att hjärnan är mer analyserande än när man var yngre, man väger risker, fördelar/nackdelar osv. på ett helt annat sätt. Analyserar sönder, svårare att se förbi negativa sidor och svårare att "bara vara". Känns trist..
Mammaspojke
 
Inlägg: 46
Anslöt: 2017-11-09

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Ignatius » 2020-07-11 22:46:10

Har du testat att gå med i någon förening som sysslar med något du är intresserad av? Där kan man umgås med intresset som förevändning. Beroende på vad man sysslar med (schack, kampsport, fågelskådning) finns det ofta tydliga regler. Många Aspergare har lättare att följa uttalade regler än outtalade sociala normer. Man kan bli ganska populär och få vänner eftersom man kan nörda ner sig i föreningens verksamhet samtidigt som man är noga med regler.
Ignatius
 
Inlägg: 30
Anslöt: 2019-05-05

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Jossie94 » 2020-07-11 23:56:36

Jag är 25 och jag har en nära kompis jag träffar en gång i veckan och så pratar vi nästan varje dag för att hon jobbar. Jag har haft kompisar i perioder men de var tyvärr inga riktiga vänner.

Sedan har man ju försökt få kompisar senaste åren men då har ju folk stött bort en pga att de inte vill ha flera vänner. De har ju för många. Så de verkar vara svårt att träffa nya vänner övh då folk lever i sin egna bubbla och är inte öppna för nya bekantskaper. De nöjer sig med sina kompisar som de fick när de var typ 7 år, genom att de träffades på förskolan eller i skolan eller så och har känt varandra i typ 10 år. Min sambo har känt sin bästa kompis i över 20 år, för tillfället så ses de sällan dels för att kompisen bor några mil bort och har barn och jobbar och så. Min sambo jobbar också och så har vi planerade saker också så det är ju lätt hänt att man inte har tid för sina vänner när det kommer saker emellan såsom jobb, eller om man har barn mm.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav nomemorytoday » 2020-07-12 1:29:18

Mm, Jossie94, vad är en vän? Du "verkar" ha sambo. Bör vara en typ av vän. Jag undrar med. Fråga hen? Vad är detta? Ere bra, kanske du bara e pipis. Annars - snöa i något. Prova promenader, försök inta föda, gör även nåt som du får tänka på "ditt sätt, hörna" upprepa.
nomemorytoday
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 2543
Anslöt: 2018-01-13

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Jossie94 » 2020-07-12 17:02:54

Vad var det där? Vadå verkar ha sambo? Jag har en sambo jag är förlovad med. Och jag sa ju bara saker jag har upplevt gällande kompisrelationer och vad som oftast händer när man träffar någon eller får barn. Det är lätthänt då att man Inte har lika mycket tid till vänner då.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav antonius » 2020-07-13 14:55:20

Jossie94 skrev: Jag har en sambo jag är förlovad med.


Hur hanterar hen det här som du skriver om? eller lägger ni det åt sidan när ni umgås och är tillsammans? Det kan kanske vara bra, annars kan det bli ansträngt om inte bägge gillar diskutera kompisrelationer... :-)063
antonius
 
Inlägg: 16041
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Jossie94 » 2020-07-13 18:18:42

Alltså det är ju jag som har en diagnos så han kommer ju bara med tips och råd men sen får jag ju göra som jag vill. För honom spelar det nog ingen roll om hur jag gör eller så. Han älskar ju mig som jag är så han har ju inte tänkt så mycket på diagnosen faktiskt. Det är mest jag som pratat om det i samband med att folk har reagerat på saker som jag och andra har tyckt varit oväsentliga.

De flesta som jag känner har ju knappt brytt sig om jag har en diagnos eller inte innan men så fort jag nämnde det, så var det som att folk både blev förvånade över att jag hade en discos men samtidigt hade väldigt låga eller för höga förväntningar om mig. De har tex trott att jag inte klarar av vissa saker eller så har de tror jag klarat allting. De ser saker bokstavligt känns det som för de tycker de är svårt att förstå om jag säger att jag inte bara ska söka jobb, då ifrågasätter de varför osv. Och tycker att men det är väl bara att söka jobb, det är jätte enkelt. Det är blandade reaktioner på det hela.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Flinta » 2020-07-13 22:30:07

eratosthenes skrev: Det är som att 50% av min hjärna vill ha vänner och 50% vill inte ha det utan vill att jag ska bara vara själv.


Det känner jag igen mig i. Det är nog för att det är för kognitivt ansträngande med vänner för mig. Jag ser att det redan tipsats om föreningsliv här i tråden. Föreningar kan fungera ok/bra som social stimulans: det brukar inte finnas krav på att man blir vän med någon och det borde gå fint att vara enbart bekant med föreningsmedlemmarna om man vill hålla det på den nivån.
Flinta
 
Inlägg: 4599
Anslöt: 2007-07-21

Jag vill ha vänner men min hjärna vill inte det

Inläggav Vaelin » 2020-07-17 20:19:59

Jag kan nästan känna igen mig i detta. Fast för mig är det mer att jag vill ha vänner men inte har ork att skapa nya vänskaper. Dels är det typ omöjligt att finna nya vänner, och dels är det typ omöjligt att bygga upp vänskapen. Jag förstår bara inte hur andra lyckas med det. Det verkar så lätt för alla andra...
Vaelin
Ny medlem
 
Inlägg: 3
Anslöt: 2019-08-07

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in