Kommer en fet människa in i affären så går hon ut.

Är det fobi, eller?

Ja, det var tydligen en fobi, mycket ovanlig. Det begränsade ju hennes sociala liv. Men med hjälp av hypnos kom hon över det och kunde gå fram till en tjock kvinna och hälsa på henne.

Sen fanns det andra med vanligare fettfobi, paniskt rädda för att bli feta. Och en kvinna med bara 9% kroppsfett som ville gå ned till 6% (vanligen har kvinnor 30%). Hon var kroppsbyggare.

Jaha, den där såg jag trailer om! Nuförtiden är ju ganska många aningen rultiga så hon lär ju ha en del hinder i vardagen. Tillägnar henne denna:

Svullo - För fet för ett fuck

Är det meningen att man ska bli förvånad?
Nu har de ju prånglat ut "dokumentärer" om allt möjligt rörande mänskligt beteende, sjukdomar, handikapp och kroppar.
Det ska mycket till innan jag lyfter på hakan kan jag säga...både vad gäller anatomi & psyket...man har hört om det mesta.

Jag såg en som hoppade studsmatta med två benproteser och en arm - då blev jag impad!

Jag har bara en sak att säga om det: Prince Randian.

Hmm, får inte upp kanal 5s sida. Men jag kan förstå. Man är äcklig när man är fet. Så folk tycker att man smutsar ner deras tillvaro. Anorektiska fiberbulleätare brukar stirra förskräckt på mig om vi möts i butiken. De är kanske rädda för att bli som jag.

Men jag har lugnande besked. Jag är inte tjock pga vad jag äter, utan det har troligen andra orsaker såsom sömnbrist, stress och hormonfel och medicinbiverkningar. Så det är okej att köpa sådant som ligger i min varukorg. Ingen anledning att låta ögonen ploppa ur skallen liksom.

Vill man ha nyttiga fiberbullar ska man för övrigt baka dem själv. Brödet från affären innehåller oftast på tok för mycket tillsatser, konstiga snabbjäsmedel, smakförstärkare, sötningsmedel, maltsirap och sådant.

KrigarSjäl skrev:Jag har bara en sak att säga om det: Prince Randian.

Vilken lirare, hade inte hört talas om honom Jag tänker på en tonåring som inte alls var lycklig och petade i sig både det ena och det tredje stup i kvartingen. Och så en natt på fyllan blev han påkörd av ett tåg och fick då amputera benen och en arm. Men det blev vändningen i hans liv, han började uppskatta små saker och blev tacksam över en hel del.

Hans mindre syskon hoppade studsmatta så han gav sig fan på att han också skulle hoppa på den... Ingen trodde riktigt på honom, men han tränade och hoppade sedan med proteser!

Riktigt livskraftigt program, ett av de få intressanta programmen jag sett på 2000-talet. Någon som sett det och kan tala om vad det hette? (Ja, ja - inte så stor risk, men försöka duger.)

KrigarSjäl skrev:Jag har bara en sak att säga om det: Prince Randian.

Han ja...imponerande kille.
Jag skulle vilja se den där gamla filmen Freaks, men det har inte blivit av.

Den måste du se. Verkligen en annorlunda filmupplevelse.
Den blev totalcensurerad och släpptes inte förrän decennier senare, innehållet ansågs väldigt suspekt.

Då skulle jag inte kunna handla med migsjälv, vilken osis! Nej seriöst, jag har inten fobi för någon. Har i helgen läst en bok om anorexi, hon som skrivit boken sa hon var rädd för att dricka vatten tom, eftersom det "kunde innehålla kalorier". Det handlar om sjukdom.