Hejsan,

Hur upplever ni den sociala kommunikationen? hur kan ni vara er själva när ni är med andra, & hur drar ni nytta av eran kunskap?

Här kommer en typisk beskrivning av hur jag uppfattar den sociala världen.
Dem flesta människor upplever jag som svåra att förstå i jämförelse med personer som beter sig okomplicerat vilket kan innefatta i att om en pratglad klasskompis som berättar sin dag t,ex, kan hon/han då göra en bra helhetsbild och varierar sina ansiktsuttryck blickar, även röstlägena varieras på ett visst sätt.

Flera signalerar sänds ut på samma gång och skapar ett känslomässigt uttryck, beroende på vad personen säger. Under tiden försöker man lista ut vilka känslomässiga uttryck deras kroppsspråk mm, förmedlar. Dem jag lättare kan förstå använder sig inte så mycket av förmågan till samspel mellan anrda individer. Jag menar att dem i dessa tillfällen själva är utförliga i sin kommunikation och har en enkel kommunikationsteknik. Sådana personer är lättare för mig att förstå. Men kan tolkas som dumma i andras ögon vilket dem inte är.

Jag har alltid trott att det är som alla säger, att jag är ointresserad vilket jag ofta är. Men min personlighet visar att jag inte är ett dugg intresserad av annat än mina få starka intressen. Min diagnos ställdes så sent som för 2 år sedan! I skolan kunde jag inte fånga en helhetsbild av informationen som andra elever kunde göra. Men när jag plötsligt fick glänsa med min kunskap och kreativitet så blev jag plötsligt smart i andras ögon.

Men jag har alltid känt mig annorlunda och fått höra att jag inte lyssnar på instruktioner, att jag vänder ryggen till eller är lat. Det går bra ett tag men jag blir snabbt mentalt utmattad om jag ger mig in i den sociala världen på det här sättet, och då menar jag att man går in för kommunicera till en sådan grad som kompisen förväntar sig att jag ska göra. Kompisen har då föga intresse för mer detaljerad kunskap men är i jämförelse med mig jättebra på att vara social.

Den sociala kommunikationen utgår från vissa regler och de måste du följa om en NT ska uppfatta dig som alla andra. T.ex inte gå på djupet på något, iaf inte utan att kolla om kroppsspråk och personen återkopplar visar på intresse. Annars blir man för "intensiv". Le på lämpliga lägen. Kroppsspråket visar när det är läge att ta kontakt osv. Det är en kontiuerlig process där det gäller att vara uppmärksam på kroppsspråk och vad den andre säger.

Man måste bete sig såsom NT förväntar sig. Så att vara sig själv fungerar inte. Såvida du inte har jättetur och stöter på någon som är otroligt förstående, en annan kamouflerad aspie, eller någon som är dödskär i dig. Att "bara vara sig själv" är en riktig NT-klyscha, den fungerar EJ.

Det kan vara bra att inse att du kanske kommer att begå sociala misstag och se till att du inte gör det där det får mer negativa konsekvenser än du kan hantera. Lite övningssammanhang är bra

plåtmonster skrev:T.ex inte gå på djupet på något, iaf inte utan att kolla om kroppsspråk och personen återkopplar visar på intresse.

Det där hjälper om du vill att folk ska fortstätta att lyssna i framtiden. Att köra monologer för sig själv om någonting som verkar intressant för dig är inte alltid lyckat.

Ja precis, va bra med lite tips!,

Jag upplever inte alls det sociala just nu. Sitter mest hemma för mig själv.

Det här beror mycket på åldern, erfarenheten,bakgrund och gud vet vad. Personer med AS är ju också mild sagt blandad församling.

Jag har i stort sätt aldrig varit intresserad att anpassa mig efter NT-normer. Det är nästan så att jag har behov att sträva åt annat håll.
Sanningen är att jag är ju inte utåtsett så där jätte avvikande på något sätt. Det står varken Asperger eller massmördare på pannan min. Men dom som är nära mig känner ju att den här tjejen är ju emellanåt väldig annorlunda Det viktigt i just det här sammanhanget är att det inte stör mig att vara annorlunda. Det är ju tvärtom. Jag gillar vara just den jag är.

Jag vill uppmuntra dig också att vara dig själv. Det är egentligen en gåva att vara annorlunda för man kan vända det till sin vinst. Det har jag gjort i mitt liv.
Jag tror att jag är bra mycket äldre än du och saker o ting blir lättare med åldern och erfarenheten, men jag var faktiskt likadan redan i tonåren. Jag ville inte göra som andra förväntade. Jag gjorde som jag själv ville.
Samma strategi har jag använt på arbetslivet och det funkar bra. Jag kan säga att jag är omtyckt just därför att jag är som jag är. Folk vet var dom har mig och vart någonstans jag har spikat fast mina gränser.

Med den här metodiken har jag klarat bra i livet, har ett bra och välbetalat jobb och jag har allt i livet som jag behöver. Du har också alla möjligheter i livet, det är du som styr din framtid, men se till att inte förlora dig själv om du försöker anpassa dig enligt andras önskemål.

Jag önskar dig all lycka och sista rådet: våga vara dig själv

Jag har försökt anpassa mig till hur man 'ska' vara i hela mitt liv. Problemet är att jag, som de flesta andra AS, inte förstår automatiskt utan måste anstränga mig vilket gör att jag i mina ansträngningar att förstå situationen, glömmer att lyssna.

Jag har kommit fram till att privat kan jag vara mig själv hur mycket jag vill men på jobb, och andra sociala platser där man förväntas vara som alla andra, spelar jag bara med och hoppas på det bästa. Jag brukar först lyssna av vilka kommentarer som förekommer och sen upprepar jag dem slumpmässigt. Det brukar funka, gärna om man ser lite förvånad ut mest hela tiden och säger 'jasså', 'nää' och 'menar du det' eller 'precis' ganska ofta. Nt gillar inte att man kan och vet saker, de vill gärna glänsa med sina triviala fakta så förvåningstaktiken bruka gå ganska bra. Det kanske inte är rätt men det låter mig slappna av i ansträngande situationer.

@Novalie90 och @Blashyrkh

Två lysande inlägg. @Novalie90 när du skriver får jag lite dejavu upplevelser från min ungdom 50 år tillbaka. Gjorde nog alltid som du, men förstod aldrig att mans kulle kolla folks kropsspråk. Som den människa utan ögonkontakt jag är, fick jag mina intryck av människor, av deras tal, något som skiljer en hel del mot människors kroppsspråk.
Om jag inte fattat dagens omvärld helt fel, så är många helt inövade på kroppsspråk från film och såpor på TV, som båda har ett kropsspråk, baserat på det för tillfället gällande, räcker att se en äldre film för att se vad som förändrats. Men även betoning av uttal kommer till stor del därifrån. Men telet är betydligt mer nyanserat, särskiljt om man tar bort kropsspråket, som är lättare att träna in.
Jag förstod t.ex. efter många års äktenskap, att jag hörde med en gång när kärringen ljög.

Vad jag förstått, har många av oss aspisar svårt med ögonkontakt, vilket innebär att vi baserar våra iakttagelser på på personernas tal. Mina funderingar går alltså ut på, att det numera anses att kropsspråket är det som avslöjar en persons inre, så kommer NT'en i tiden koncentrera sig på att visa det kroppsspråk som personen vill förmedla, medan rösten är mer omaskerad, eftersom det inte läggs så stor vikt vid hela omfånget av vad rösten förmedlar.
Med den typen av logiskt tänkande som ofta beskrivs hos oss med någon form av autism eller asperger, Blir det svårt att inte göra den analys som vår hörsel förmedlar, och helt ignorera det kropsspråk vi inte klarar av att dechiffrera. Följden blir att vi uppfattar, det personen inte vill att vi skall uppfatta. Däremot missar vi helt och hållet det personen vill förmedla med sitt kroppsspråk.

Det känns ibland som om jag själv, inte kan ta in ett kroppsspråk, när talet redan bestämt min syn på vad personen vill.

I enternas värld (alltså NT-personer) så utgör kroppsspråket gissningsvis 75% av kommunikationen, 20% av röstläget och bara 5% av orden, vilket gör att vi Aspisar som inte har koll på det missar 95% av all kommunikation öga mot öga och det vi förmedlar har entisar väldigt svårt att tolka eftersom nästan ingen av oss kan förmedla kroppsspråk enligt "normen" och ganska få behärskar röstlägen, vilket innebär att väldigt mycket av det vi säger inte tas på allvar (kroppsspråket säger ju oftast något helt annat).

Miche skrev:I enternas värld (alltså NT-personer) så utgör kroppsspråket gissningsvis 75% av kommunikationen, 20% av röstläget och bara 5% av orden, vilket gör att vi Aspisar som inte har koll på det missar 95% av all kommunikation öga mot öga och det vi förmedlar har entisar väldigt svårt att tolka eftersom nästan ingen av oss kan förmedla kroppsspråk enligt "normen" och ganska få behärskar röstlägen, vilket innebär att väldigt mycket av det vi säger inte tas på allvar (kroppsspråket säger ju oftast något helt annat).

Det är nog precis som du skrev en gissning. Tror att det är betydligt mer än 5% av orden. Skulle vi inte ha orden skulle vi inte kunnat ha utvecklas till den framgångsrikaste arten på jorden. Djur använder väldigt mycket kroppsspråk och signaler.

Apropå Red & Green, Det är klart att man inte ska förställa sig på ett sätt så att man förlorar sig själv. Men det är en högst användbar förmåga att kunna spela NT i en värld fylld av sådana. Dock ska man se till att det är något som ger något. Det är ett medel, men knappast ett mål.

Rent allmänt så är det bättre att befinna sig i miljöer där orden värdesätts liksom tankeförmåga, om man är bra på sådant. Då slipper man en hel del folk som bara är jobbiga NT.

Man kan lösa mycket sociala problem med isolation.

Det är undvikande, även om det förstås fungerar

Miche skrev:I enternas värld (alltså NT-personer) så utgör kroppsspråket gissningsvis 75% av kommunikationen, 20% av röstläget och bara 5% av orden, vilket gör att vi Aspisar som inte har koll på det missar 95% av all kommunikation öga mot öga och det vi förmedlar har entisar väldigt svårt att tolka eftersom nästan ingen av oss kan förmedla kroppsspråk enligt "normen" och ganska få behärskar röstlägen, vilket innebär att väldigt mycket av det vi säger inte tas på allvar (kroppsspråket säger ju oftast något helt annat).

Bra sagt! Jag har nästan hela mitt liv trott jag varit en missanpassad NT. Det är så skönt att inse att jag missar massor i kommunikation pga att jag inte fokuserar på det. Det är massa andra intryck som fyller mitt sinne.

slackern skrev:Det är nog precis som du skrev en gissning. Tror att det är betydligt mer än 5% av orden.

7% hittade jag nu när jag googlade...

Kroppsspråk och kommunikation, faktoid skrev:Han [professorn i psykologi Albert Mehrabian i USA] fann att när talarens ord, tonfall och kroppsspråk gav olika budskap så ”viktade” lyssnarna sina bedömningar genom att tillskriva orden 7 % av helhetsintrycket, tonfall 38 %, och kroppsspråket 55 %.

plåtmonster skrev:Apropå Red & Green, Det är klart att man inte ska förställa sig på ett sätt så att man förlorar sig själv. Men det är en högst användbar förmåga att kunna spela NT i en värld fylld av sådana. Dock ska man se till att det är något som ger något. Det är ett medel, men knappast ett mål.

Ja, I hear you. Jag förstår också det perspektivet. Tittar bara saken från eget perspektiv som inte är 'typisk AS-perspektiv' just i det här sammanhanget. Förklarar:

En av få kännetecken av Asperger som jag inte matchar med är just att 'inte kunna läsa av signaler/kroppspråk/de outtalade regler osv som människor sänder'. Jag kan tolka människor för bra och jag vet också varför jag har den egenskapen.
Det är inte alltid bra att se allt som jag ser 'under ytan'. Jag ser helt enkelt för mycket. Det ställer till för mig.

Så jag ser just den här saken genom annorlunda glasögon, kan man säga. Frågan var ju att hur, vi upplever det sociala och att jag poängterade början av mitt inlägg att AS-folk är minst sagt varierande församling så syftade jag åt just det här: vi har olika 'glasögon att titta igenom'.

Jag skulle faktiskt vilja veta om det finns andra här som inte har problem att tolka människor? Vore kul att veta.

Det här med tolkningar av kroppsspråk är intressant. Redan som liten fick jag höra att kroppsspråket var viktigt, kanske för att jag inte har något. Vad gör en as då? Jo, man studerar och lär sig allt om ämnet. Nu ser jag kroppsspråk överallt och tolkar därefter vilket brukar bli lite konstigt eftersom enter ljuger som en del av kommunikationen, dvs de säger en sak med ord och antyder en annan med kroppen. Mycket förvirrande.

Jag vill alltså påstå att jag kan kroppens språk (medvetet) bättre än enter (omedvetet) med skilnaden att jag tolkar utan de tillhörande orden och antydningarna vilket gör att det blir fel mest hela tiden.

Man blir medveten om hur viktigt kroppens språk är när man själv inte har något, det är nog mitt största problem i relationer med andra. Även när jag försöker så blir det fel. Jag vet ungefär min IK och den ligger långt över medel men ändå blir man betraktad som smått efterbliven och det retar mig otroligt mycket. Allt bara för att jag lägger vikten på vad jag säger istället för hur jag säger det.

Någon nämnde solitud och det är en lösning som funkar för mig, det är bara för mycket tolkning och det tar för mycket energi som kunde användas till bättre saker.

Red and green skrev:Jag skulle faktiskt vilja veta om det finns andra här som inte har problem att tolka människor? Vore kul att veta.

Beror lite på hur du menar?, är man trött går det förstås sämre eftersom det inte kommer naturligt. Samt med vilken detaljrikedom man avser. Däremot har man ju lärt sig att läsa av potentiellt våldsamma/elaka personer på en mils avstånd (så att säga). Med annan profilering är den förmågan användbar på andra områden.

Miche skrev:

slackern skrev:Det är nog precis som du skrev en gissning. Tror att det är betydligt mer än 5% av orden.

7% hittade jag nu när jag googlade...

Kroppsspråk och kommunikation, faktoid skrev:Han [professorn i psykologi Albert Mehrabian i USA] fann att när talarens ord, tonfall och kroppsspråk gav olika budskap så ”viktade” lyssnarna sina bedömningar genom att tillskriva orden 7 % av helhetsintrycket, tonfall 38 %, och kroppsspråket 55 %.

Jo fast dom där siffrorna gäller när någon håller i ett föredrag eller tal. Hitler var ju expert inom det området att fånga massorna när han framträdde. Alltså handlar det om framträdande och inte daglig kommunikation. Eller det handlade din länk om. Så det är en enorm skillnad som inte kan jämnföras.

Att fånga subjektiva processer med precisa siffror är nog missriktat

plåtmonster skrev:Att fånga subjektiva processer med precisa siffror är nog missriktat

Absolut men det Miche syftade på är helt irrelevant för det handlar om framträdanden inte daglig kommunikation.

MYTEN OM KROPPSSPRÅKET skrev:
När jag föreläser om retorik och kommer till den femte och sista delen i det klassiska systemets anvisningar för hur talaren skall förbereda sig, själva framförandet av talet (se de fem delarna i slutet av artikeln!), brukar jag fråga auditoriet om de har någon uppfattning om hur stor del av ett budskap som förmedlas med kroppen och hur stor del som förmedlas med ord. Det slår aldrig fel: flertalet tror sig med säkerhet veta att mellan 70 och 90 procent av ett budskap förmedlas med kroppen. Resten svarar orden för. Siffrorna varierar givetvis men alla har fått sig itutat av någon av de många konsulter i presentationsteknik som de har råkat ut för, att kroppen betyder mer är språket när det gäller att överföra information. Då frågar jag hur mycket av det jag har sagt under föreläsningen som de skulle ha kunnat ta med sig hem om jag inte hade sagt något utan bara hade stått och uttryckt mig med mitt kroppsspråk. Vid det tillfället inser också den mest lättlurade att pratet om att si-och-så många procent av budskapet åstadkoms av annat än orden måste vara nonsens.
[...]
kroppsspråket är avgörande då ansiktsuttryck, kroppshållning och gester motsäger det man säger i ord.

http://w1.312.telia.com/~u31252427/kroppssp.htm

Jag har upplevt väldigt tydligt i min dagliga kommunikation att kroppsspråket och röstläget väger mycket tyngre än det jag säger, så jag anser att du är helt fel ute.

Ett faktiskt exempel är att jag vid många tillfällen beskyllts för att vara arg, och personen som påstår det (har gällt flera personer som jag känt mig i många år) vägrar tro mig på mitt ord när jag sagt sanningen, dvs att jag inte är arg.

Det kan knappast bero på något annat än kroppspråk och röstläge!

Miche skrev:Jag har upplevt väldigt tydligt i min dagliga kommunikation att kroppsspråket och röstläget väger mycket tyngre än det jag säger, så jag anser att du är helt fel ute.

Ett faktiskt exempel är att jag vid många tillfällen beskyllts för att vara arg, och personen som påstår det (har gällt flera personer som jag känt mig i många år) vägrar tro mig på mitt ord när jag sagt sanningen, dvs att jag inte är arg.

Det kan knappast bero på något annat än kroppspråk och röstläge!

Jag säger inte emot dej att kroppsspråk och tonläge är en viktig del i kommunikation. Men det jag inte håller med dej om är att talet skulle ha så pass liten del som 5% utav kommunikationen.